indexeringen äger rum.
Domänanalys
Är dokumentet lika med sitt (antagna) ämnesinnehåll, eller finns andra relevanta faktorer? Bör vi nyansera ämnesbegreppet, eller överge det som primär indexeringsgrund, eller göra fler typer av metadata sökbara? Även om man inte anser att ett dokument har en absolut identitet som är oberoende av tid och rum betyder det inte att dokumentet har ett obegränsat antal identiteter. Ett bibliotek kan inte heller förutse alla möjliga användningar av ett dokument och indexera det därefter. De användningsområden vi (bibliotekarier) tänker oss är ett urval, och det viktigaste är att redovisa grunderna för detta urval. Karl Marx’ och Friedrich Engels’ Det kommunistiska manifestet kan mycket väl under vissa omständigheter användas som inlägg under ett kort bordsben; detta betyder inte att det är meningsfullt att inkludera denna användningspotential bland metadatan. Fysiska egenskaper är ju vanligen inte heller avsedda att utgöra grund för indexering. Vill man ange att dokument uttrycks genom en viss form eller ett specifikt medium (t.ex. bilderbok, CD-ROM eller VHS-kassett) finns särskilda fält för denna sorts data. Det kan ibland vara svårt att skilja mellan å ena sidan egenskaper, som ses om en integrerad del av
dokumentet, och å andra sidan medier, som underförstått anses vidarebefordra dokumentets essens utan att påverka dess ”egentliga” innehåll.
Hjørlands version av domänanalyser ställer stora krav på bibliotekariers kompetens när det gäller de forskningsområden de kommer i kontakt med. Han menar att det inte är meningsfullt att tala om ett ämne vare sig som en inneboende egenskap hos ett dokument eller som något vad-som-helst som en eventuell användare kan (tycka sig) finna. Det han förespråkar är inte någon total relativism, utan snarare ett slags begränsad pluralism. Han använder begreppet ”erkendelsespotentialer” (som jag hädanefter kommer att referera till som ”kunskapspotentialer”) för att benämna ett dokuments mångfaldiga men inte obegränsade antal möjliga ämnen. Vilken kunskapspotential ett dokument har beror av den domän inom vilket det befinner sig. Domänen är i sin tur naturligtvis inte orelaterad till användaren – man kan också se det som att domänen är summan av sina användare, dokument och diskurser – men denna tänkta individ eller grupp representerar inte den avgörande ingången till att definiera ett forskningsområde.
På sätt och vis kan domäntanken ses som ett sätt att förskjuta problemet med ämnesrepresentation till nästa nivå: Om man inte kan ringa in ett ämne kan man i stället försöka ringa in den domän som utgör den kontext som krävs för att definiera ämnet. En domän kan ju också ses som godtyckligt demarkerad gentemot andra domäner. Mai menar att det inte nödvändigtvis är negativt att domänbegreppet är svårdefinierat, och säger att även detta begrepp förändras utifrån kontexter. Han föreslår att domäner ska definieras utifrån gemensamma aktiviteter och målsättningar snarare än utifrån discipliner110. Det centrala i hans definition av den domänanalytiska metoden är tanken att domänens praktiker och produkter bidrar till att karakterisera den:
The core of the domain analytic approach is to study the activities and products of domains to gain insights into “already there” structures and meanings. The assumption is that domains produce artefacts that can be used to study them.111
Varken Mai eller Hjørland framhäver användarundersökningar som någon särskilt viktig grund för domänanalyser, även om Mai efter sin diskussion om indexeringsprocessen helt kort nämner behovet av kvalitativa studier112.
110 Mai, 2004, p. 7.
111 Mai, 2004, p. 7.
112 Mai, 2001, pp. 619-620. Mai menar att kvalitativa undersökningar är speciellt relevanta när det gäller studier av sådana ”profoundly human” praktiker som t.ex. indexering med tanke på det framträdande inslaget av tolkningar.
Hjørland är kritisk mot vad han anser vara bristfällig teoretisering av området, och en alltför stor tilltro till själva empirin113. Han menar att intervjuer eller studier av användares beteende är en olämplig forskningsmetod, eftersom frågan om informationsbehov primärt är teoretisk-filosofisk snarare än psykologisk. Att studera aktörerna inom en domän behöver dock inte nödvändigtvis utgå från ett sådant individualpsykologiskt perspektiv. Metoder baserade på helt annan kunskapssyn finns också (t.ex. kvalitativa undersökningar i form av djupintervjuer eller fokusgrupper), något som jag tycker att Hjørland inte på allvar diskuterar.
Det tycks mig svårt att avgöra om enheten ”domän” väljs utifrån primärt logiska eller pragmatiska motiv. Men förutsatt att man har i åtanke att domänen lika litet som ämnet har en absolut given avgränsning är det ändå möjligt att mönster tydligare kan urskiljas i en större samling än i ett enstaka dokument. Nu skulle kanske en indexerare invända att även den nuvarande ämnesordstilldelningen äger rum inom en viss kontext, i relation till t.ex. andra verk av författaren eller andra verk med liknande titlar. Men den kontext som utgörs av hela LIBRIS är ofta alltför vid. Poängen med en standardiserad nationell indexering är inte svår att förstå: tanken på enhetlighet och universell åtkomst kan vara tilltalande. Dessutom finns alltid möjligheten för andra bibliotek än det primärkatalogiserande att lägga till egna ämnesord. Anser man inte att SÄO är tillräcklig kan man lägga till icke-auktoriserade ämnesord i 653-fältet, som också är sökbart114. Men hur exakt avgör man vilken nivå som är den ideala för att framhäva både det gemensamma och det specifika hos ett dokument, eller för den delen en domän?
Att fokus ligger på analys av domänen anger att den anses vara den minsta betydelsebärande enheten när det gäller indexering. Argument finns säkerligen för mångahanda val på den punkten, men den viktigaste faktorn anser jag vara att klargöra dessa argument. När det gäller LHS tycker jag att det är rimligt att betrakta den som en relativt avgränsad domän – både med tanke på forskningsinriktning, verksamhet och bibliotekets samlingar. Den största andelen besökare är antingen forskare eller studenter, och det överväldigande antalet frågor rör litteratur till kurser och uppsatser. Det är dock viktigt att hålla i åtanke att ”domän” är ett teoretiskt begrepp som inte utan vidare kan anses
113 Hjørland, 2002, pp. 430-431.
114 Syftar på fältet i MARC (MAchine-Readable Cataloging), en standard för bibliografiska data som utarbetats av Library of Congress. Auktoriserade ämnesord finns i fälten 600, 610 och 650.
sammanfalla med de avgränsningar som utgörs av en disciplin eller en institution.
Hjørland menar att domänanalysen kan gå till på flera sätt. I artikeln ”Domain Analysis in Information Science” presenterar han några metoder, eller angreppssätt, som med fördel kan kombineras för att genomföra en sådan analys115. Metoderna i sig är väl etablerade, t.ex. bibliometriska studier, analyser av citationsmönster, användarundersökningar, skapande av tesaurer och specialspråk. Hjørland hävdar att dessa metoder sammantagna kan vara sätt att uppnå den kompetens som krävs för att producera domänrelaterad kunskap116. Metoderna är alltså i detta fall avsedda att tillsammans ge en bild av domänen, som sedan i sin tur ska utgöra den kontextuella ramen för t.ex. indexering och klassificering. Studier av domäners uppbyggnad förekommer inom flera discipliner; det speciella för informationsvetenskapen ligger i att den ”studerer vidensdomæner med henblik på at kunne optimere overføringen, udnyttelsen og formidlingen af viden”117.
Jag kommer här att begränsa mig till ett angreppssätt, nämligen analysen av de ämnesord som används inom domänen. Detta resulterar ju långt ifrån någon komplett domänanalys, utan får i stället illustrera det glapp som eventuellt finns mellan nyckelord och ämnesord. Utifrån detta begränsade exempel kommer jag sedan att diskutera implikationerna av glapp eller överensstämmelser mellan dessa två kategorier av ämnesrepresentation. Vari består likheterna och skillnaderna? Vad innebär de? Vad kan de bero på?
I magisteruppsatsen Vad är ett ämne? analyserar Per Nyström ämnesbegreppet utifrån disciplinen historia. Ur de avhandlingar i ämnet historia som lades fram vid Uppsala universitet under åren 1997–1999 hämtar han författarnas nyckelord och jämför dessa med de ämnesord avhandlingarna tilldelats i LIBRIS. Den bild som framträder visar att SÄO generellt sett har en snävare definition av historieämnet än domänen själv, så som den kommer till uttryck i avhandlingarna. Jag är intresserad av att se om liknande mönster kan upptäckas inom den pedagogiska domänen, och av att diskutera vad det i så fall skulle kunna innebära dels för indexeringen, dels för användandet av tesauren som guide över ett forskningsområde. Eftersom fokus för Nyströms studie är själva inringningen av ett ämne – både som fenomen och begrepp – inom en specifik disciplin går han betydligt djupare in på domänanalysen än jag
115 Hjørland, 2002. Han framhåller också viss kombinationer av metoder som särskilt fruktbara.
116 Hjørland, 2002, p. 422.
kommer att göra. Han analyserar inte bara nyckelord, utan även abstracts, avhandlingstitlar och recensioner för att få en så nyanserad bild som möjligt av domänens självsyn.
Eftersom tyngdpunkten i min uppsats ligger mer på allmänna teoretiska diskussioner och reflektioner om identitet och ordning – exemplifierade av representationen och ordnandet av ämnen – kommer min undersökning av ämnesorden med nödvändighet att vara mer ytlig. Den ska som sagt tolkas som en illustration av den teoretiska problematik uppsatsen behandlar, snarare än som en självständig empirisk kartläggning av en domän.