Ärvt kapital

Arv är det kanske tydligaste exemplet på hur kapital påverkar ojämlikheten i möjligheter och livschanser. Därför är det intres- sant att granska betydelsen av ärvt kapital i Sverige.

En makroekonomisk bild av arvens betydelse ges i figur 3.10 i form av den aggregerade årliga överföringen av arv och gåvor i Sverige i relation till hushållens disponibla inkomster. Arvsbe- loppet är uppskattat i en modell av total privat förmögenhet, be- folkningens dödlighet och den genomsnittliga storleken på de av- lidnas förmögenhet i förhållande till den levande befolkningens förmögenhet. År 2016 uppgick detta flöde till cirka 370 miljarder kronor, mer än hushållens samlade kapitalinkomster och motsva- rande drygt 17 procent av hushållens disponibla inkomster. Som

Minst hälften av rörligheten mellan generationer kommer från arv och gåvor. syns i figuren har arvsflödenas andel av hushållsinkomsterna ökat

kraftigt och fördubblats sedan 1990-talets mitt.

På ett mikroekonomiskt, fördelningsmässigt plan är det dock intressant att ta reda på vilka som får dessa arv och hur den ekono- miska fördelningen påverkas. Som redan nämnts är dessa frågor svåra att besvara säkert på grund av brister i data och frånvaron av en stor forskningslitteratur. Den ovan citerade studien Adermon, Lindahl och Waldenström (2018) studerar hur den intergenera- tionella förmögenhetsrörligheten påverkas av arv. Deras huvud- resultat är att minst hälften av rörligheten kan hänföras till arv och gåvor medan utbildning och arbetsmarknadsutfall endast förkla- rar en mindre del.

Frågan om arvens effekt på spridningen av förmögenheter har nyligen studerats på svenska data av Elinder, Erixson och Walden-

Figur 3.10 Årligt beräknat arvsflöde i Sverige, 1970–2016 (procent av dispo- nibel hushållsinkomst).

Källa: Ohlsson, Roine och Waldenström (2017).

19701970 1980 1990 2000 2010

20

16

Disponibel hushållsinkomst (procent)

12

8

ström (2016, 2017). De undersöker Skatteverkets register över arv under några år på 2000-talet och kopplar dessa uppgifter till ar- vingarnas inkomst och förmögenhet. Ett av resultaten är att det finns en positiv korrelation mellan arvingarnas förmögenhet och storleken på det arv de fick, alltså att rikare arvingar ärver mera pengar. Detta mönster redovisas i figur 3.11 för genomsnittligt ärvt belopp fördelat på bröstarvingarnas inkomstnivå. Den re- lativa betydelsen av arvet är dock större bland mindre förmögna arvingar, vilket innebär att förmögenhetsfördelningen faktiskt utjämnas till följd av arven trots att rika arvingar ärvde större be- lopp. Liknande resultat, och i stort sett baserat på en liknande me-

Figur 3.11 Storleken på ärvt kapital i arvingarnas inkomstfördelning (kronor).

Källa: Belinda, SCB, och data från Elinder, Erixson och Waldenström (2016, 2017).

140 120 100 80 60 40 20 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Genomsnittligt arvsbelopp (kronor, tusental)

Miljardärerna – hälften entreprenörer och hälften arvtagare. I USA är två tredje delar av miljardärerna self-made. kanism, har tidigare erhållits i amerikanska studier.20 _{Arvens för-}

delningseffekter är därför mångfacetterade och slutsatsen beror delvis på vilka fördelningsutfall som studeras.

Ett speciellt perspektiv på ärvt kapital är hur viktigt det är för de allra rikaste individerna. Är miljardärerna framför allt entre- prenörer som nått toppen för egen maskin eller arvtagare till en förmögenhet som någon annan har skapat? För att svara på detta studerar vi samma journalistiska data över de superrika i Sverige och usa som vi diskuterade ovan. Med hjälp av biografisk infor- mation har de rika klassificerats som antingen »entreprenörer« (förmögenheternas ursprungliga skapare) eller »arvingar« (alla andra).21 _{Naturligtvis är tudelningen förenklad och det finns ex-} empel på arvtagare, särskilt i andra generationen, som utvecklat sitt arv i en ny, och även entreprenöriell, anda.

Figur 3.12 visar att ungefär hälften av dagens svenska superri- ka är arvingar och hälften är entreprenörer. Nivån har legat näs- tan stilla i tre decennier, men föll kraftigt under 1980-talet från en nivå där nästan 80 procent var arvingar. I usa utgör arvingarna en tredjedel medan två tredjedelar är self­made. Liksom i Sverige har det inte skett någon större förändring i denna andel på många år, men om man går längre tillbaka syns även i usa en trendmässig nedgång i andelen arvingar sedan 1980-talets början.

Med andra ord förefaller ärvt kapital spela en stor roll i den svenska förmögenhetsdynamiken. Vi vet dock inte om den är stör- re i Sverige än i andra länder. Man bör vara försiktig med att dra

20. Wolff (2015).

21. Klassificeringen av svenska miljardärer har gjorts med hjälp av informa- tion i affärspress och övriga biografiska källor. Klassificeringen av amerikanska miljardärer har gjorts av affärstidningen Forbes.

alltför stora växlar på dessa resultat eftersom de är bland de första i sitt slag och inga fullt jämförbara studier av andra länder har ännu publicerats.

Figur 3.12 Andelen arvingar bland de superrika: Sverige och USA (procent).

Källa: Sverige; egna beräkningar utifrån material i Affärsvärlden, Veckans Affärer och Månadens

Affärer. USA; Korom, Lutter och Beckert (2015).

90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Sverige USA

Andel arvingar (procent)

Sammanfattning

Kapitlet har presenterat empiriska fakta och forskningsresul- tat om kapitalets betydelse för den ekonomiska fördelningen i Sverige. Vi kan dra ett antal slutsatser.

För det första slår vi fast att Sverige i dag har mer privatägt kapital än någonsin tidigare. Kapitalets värdetillväxt har varit sär- skilt påtaglig sedan 1990-talets mitt. Den har framför allt drivits av två faktorer: bostadskapitalets värdeökning och det växande pensionssparandet. Den stora kapitaltillgången syns inte bara i hushållens förmögenheter utan även i andra utfall, till exempel i företagens tillgångar eller riskkapitalmarknadens kapitalutbud. Korrelationen mellan kapitalägande och arbetsinkomster är posi- tiv, och den är särskilt tydlig i den övre delen av inkomst- och för- mögenhetsfördelningarna. Utlandskapitalets storlek har disku- terats mycket i skattedebatten, men även om det är svårare att mäta finns inte mycket som tyder på att det har vuxit lika kraftigt som det inhemska kapitalet och förändrar därför inte helhetsbe- skrivningen.

För det andra konstaterar vi att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige är låg i ett internationellt perspektiv men att den verkar ha vuxit på senare tid. Detta gäller i synnerhet inkomster, men även förmögenheternas spridning (dock baserad på osäkrare data) ver- kar ha ökat sedan tiden kring finanskrisen och förmögenhetsskat- tereformen. De allra rikaste svenskarnas förmögenhetsandel har ökat kraftigt de senaste decennierna: gruppen miljardärer i Sverige har nästan sexdubblat sin andel av den totala privata förmögenhe- ten mellan 1981 och 2016.

För det tredje konstaterar vi att pensionskapitalet spelar en stor roll för de svenska hushållens tillgångsportföljer. I dag finns över

4 700 miljarder kronor, nästan en halv miljon per vuxen svensk, i olika pensionsfonder. Detta är en form av institutionaliserad fond- kapitalism som fyller en viktig funktion, en bibehållen välfärd ef- ter ett avslutat yrkesliv.

För det fjärde, slutligen, verkar rörligheten i förmögenhets- fördelningen vara relativt låg i Sverige. Vare sig vi ser till den ge- nomsnittliga korrelationen mellan fäders och söners kapitalin- komster eller förmögenhet eller till andelen arvingar i den översta förmögenhetstoppen uppvisar Sverige en lägre grad av dynamik i förmögenhetsfördelningen. Arvens betydelse har dessutom vuxit kraftigt på aggregerad nivå under senare år och motsvarar i dag en sjättedel av hushållens disponibla inkomst, vilket är mer än hus- hållens totala kapitalinkomster.

Vad säger empirisk forsk­ ning om kapitalskatter?

Hur har internatio­ nell kapitalrörlighet utvecklats?

( 105 )

k a pi t el 4