Vår huvudrekommendation för kapitalinkomstbeskattningen är, som vi just beskrivit, att samtliga kapitalinkomster bör beskattas med en och samma generella skattesats. Detta minskar risken för snedvridning, skattearbitrage och oförutsägbarhet. Nivån på den- na skattesats kan diskuteras, men vi anser att det finns skäl för en viss sänkning och att 25 procent vore en lämplig nivå. I detta av- snitt presenterar vi enkla räkneexempel på vilka konsekvenser en sådan sänkning skulle få på samhällsekonomin och de offentliga finanserna.
En utmaning för en konsekvensanalys som denna är att den sta- tiska effekten och den långsiktiga, dynamiska effekten inte nöd- vändigtvis är likadana. Med statisk effekt menas här den mekanis- ka effekt på skatteintäkterna som utgår från att ingenting annat än skattesatsen förändras. Med dynamisk effekt menas att hänsyn även tas till att aktörerna kan tänkas ändra sitt beteende till följd av den nya beskattningen, vilket påverkar skatteintäkterna. I fallet företagsvinster kan det exempelvis innebära att företagen betalar ut mer eller mindre utdelningar eller att skatteförändringen har andra effekter som påverkar företagens vinster. Det är gängse i praktiska skatteanalyser att utgå från de statiska effekterna, efter- som de dynamiska effekterna tenderar att bli alltför komplexa och osäkra för att kunna utgöra grund för konsekvensanalys. Detta betyder inte att de dynamiska effekterna är oviktiga. I vissa fall är de rentav centrala, vilket är en fundamental begränsning i många konsekvensanalyser.
För utdelningsskatten innebär vårt förslag en skattesänkning för börsnoterade aktier (från 30 till 25 procent) men ingen föränd- ring för onoterade aktier som redan beskattas med 25 procent.
Begränsade effekter på statens intäkter och skattebetalarnas privatekonomi.
Vissa fåmansbolagsägare kan i dag beskatta viss utdelning till 20 procent, och för de inkomsterna innebär förslaget en höjning.
Effekterna på statens intäkter och skattebetalarnas privat- ekonomi kommer att vara begränsade eftersom förändringen i skattesatsen är förhållandevis liten. Intäkten från kapitalvinster på börsnoterade aktier kan förväntas sjunka med cirka 3 miljar- der kronor – utifrån dagens intäktsnivå – medan den höjda ut- delningsskatten på vissa av fåmansbolagens utdelningar kan för- väntas stiga med ungefär lika mycket.7 Den offentligfinansiella nettoeffekten är därför i stort sett noll i en rent statisk analys. För enskilda fåmansbolagsägare, med kvalificerade aktier och möjlig- het till lågbeskattad utdelning, uppstår en skattehöjning. Efter- som utdelningsbeloppen är begränsade är det emellertid fråga om relativt små belopp för de flesta ägare. Utredningen »Översyn av 3:12-reglerna«8 visade att medianutdelningen i fåmansbolag från kvalificerade aktier var cirka 200 000 kronor 2014, vilket skulle innebära en skattehöjning på 10 000 kronor (statisk effekt).
För kapitalvinstskatten är effekten inte enkel att beräkna med tanke på volatiliteten i denna skattebas. Den genomsnittliga årli- ga finansiella kapitalvinsten under 2010-talet är cirka 50 miljar- der kronor, och med en minskad skattesats med 5 procentenheter minskas intäkterna med cirka 3 miljarder kronor.
Hushållens ränteinkomster är i dag mycket låga på grund av 7. Hushållens totala utdelningsinkomster från börsnoterade företag är i dag drygt 60 miljarder kronor, och utdelningsskatten cirka 18 miljarder. En sjättedel (25/30) av detta belopp är cirka 3 miljarder kronor. Fåmansbolagen delar ut ungefär lika mycket och det mesta av detta beskattas med 20 procent och gene- rerar en skatteintäkt på cirka 14 miljarder kronor; se sou 2016:75, kapitel 6. En femtedel (20/25) av detta belopp är cirka 3 miljarder kronor.
Intäktsökning till staten på kanske 5 miljarder. det låga ränteläget i ekonomin. En sänkning av skatten på räntein-
komster skulle innebära en intäktsminskning på mindre än en mil- jard kronor. Vi diskuterar effekten på ränteavdragen för hushåll med bostadslån längre fram i avsnittet om fastighetsbeskattning.
Skatteförändringen för sparandet i kapitalförsäkringar och isk påverkas både av den sänkta skattesatsen och övergången till att beskatta faktisk avkastning. När isk infördes beräknade Fi- nansdepartementet att detta skulle kosta cirka 2 miljarder kronor årligen. En höjning av kapitalförsäkringens skatt från 15 till 27 procent beräknades ge cirka 1 miljard årligen, och sannolikt skulle övergången till faktisk avkastningsberäkning kunna ge samma be- lopp, vilket sammantaget skulle indikera en skattehöjning på cirka 4 miljarder kronor.9 En höjning av avkastningsskatten från 15 till 25 procent skulle höja intäkten med 2,3 miljarder kronor ((10/15) × 3,5) utifrån dagens avkastningsnivå. Om även avkastningsnivån höjs blir skatteuttaget ännu högre, särskilt i tider då den totala aktie avkastningen är mer en dubbelt så stor som statslåneräntan, vilket skulle innebära en intäktshöjning på minst 5 miljarder. Sam- mantaget ger detta en intäktseffekt på minst 9 miljarder kronor, men detta måste utredas mer i detalj.
Sammanfattningsvis: Kapitalinkomstbeskattningens harmo- nisering i form av övergång till att beskatta faktisk avkastning och en sänkt skattesats till 25 procent kan leda till en viss intäktsök- ning på kanske upp till 5 miljarder kronor – vilket ligger nära den statistiska felmarginalen.
Förmögenheter har vuxit kraftigt på senare år.
Avsevärda problem med en förmögenhetsskatt.
Särbehandla aktier i onoterade bolag?
Förmögenhetsskatt
En förmögenhetsskatt är en skatt på summan av icke-finansiell och finansiell nettoförmögenhet. Sverige har inte haft någon så- dan skatt på tio år. Huvudförklaringen är de välkända problemen med skattebasens definition och den internationella kapitalrörlig- heten. På senare år har emellertid förmögenheterna vuxit kraftigt och förmögenhetsskillnaderna ökat, och kanske kan det förklara varför vår attitydundersökning visar på ett relativt starkt stöd för införandet av en förmögenhetsskatt.
I kapitel 2 och 4 diskuterar vi principiella och praktiska aspek- ter av en förmögenhetsskatt. Att ha en bred skatt på alla tillgångar har fördelen att den skapar likformighet och minskar snedvrid- ningar mellan olika investeringar. I ett fördelningsperspektiv är detta viktigt eftersom vi är primärt intresserade av nivån på indivi- ders eller hushållens samlade förmögenhet.
Problemen med en förmögenhetsskatt är dock avsevärda. Sär- skilt stora är de som gäller beskattningen av företagstillgångar. Principiellt sett borde samtliga typer av aktier ingå i skattebasen, det vill säga oavsett om de noteras på en fondbörs eller inte eller om de ägs av många eller av få. I praktiken har emellertid de flesta län- ders förmögenhetsbeskattning gjort skillnad mellan olika aktie- slag, vilket bryter mot principen att alla tillgångar ska behandlas likvärdigt. Anledningen till åtskillnaden är framför allt praktisk: det är svårt att värdera onoterade bolag vars aktier inte omsätts på en andrahandsmarknad, och felvärderingar kan få stora skatte- konsekvenser i det enskilda fallet. Att särbehandla noterade och onoterade aktier skapar också fördelningsmässiga problem. Ono- terade aktier är den helt dominerande tillgången i de mest för- mögna hushållens tillgångsportföljer, och en förmögenhetsskatt
Kan uppstå likviditets problem då företag går med förlust.
Internationell rör lighet; till exempel flytta huvudkontor.
Vår slutsats: inför inte en förmögenhetsskatt.
Flödet av ärvt kapital har ökat markant. som undantar onoterade aktier blir därmed kraftigt regressiv.
Ett mer principiellt problem, som dock har praktiska återverk- ningar, är att förmögenhetsskatten inte tar hänsyn till om ett fö- retag går med vinst eller förlust. Likviditetsproblem kan därmed uppstå när skatten ska betalas, även om företaget går med förlust.
Finanskapitalets rörlighet över nationsgränser är ett annat, viktigt problem. Medan fastigheter knappt alls påverkas av att beskattas, kan ett företag flytta sitt huvudkontor utomlands och en företagsägare kan flytta sina pengar eller sig själv till ett annat land. Möjligheterna att gömma undan kapital i skatteparadis har dock reducerats på senare år, vilket ökar potentialen att beskatta även finansiellt kapital.
Vår slutsats är att Sverige inte bör införa en förmögenhetsskatt. Visserligen finns principiella skäl för en bred och enhetlig förmö- genhetsskatt, men de praktiska problemen med en sådan skatt be- dömer vi som alltför stora. Särskilt problematisk är beskattningen av företagstillgångar (aktiekapital) på grund av värderingssvå- righeter, likviditets- och risktagandeeffekter samt möjligheten att undvika skatten genom att flytta kapital till andra länder.