Chamley-Judd-analysen belyste de snedvridande effekterna av ka- pitalbeskattning i en modell där endast fysiskt kapital »ackumule- ras« över tid. För moderna ekonomier kan dock uppbyggnaden av humankapital vara minst lika viktig. Progressiv arbetsinkomstbe- skattning kan därför innebära stora effektivitetsförluster om det leder till att individer inte investerar tillräckligt mycket i utbild- ning eller ett livslångt lärande.11 I Sverige är utbildning visserligen kraftigt subventionerad, vilket motverkar denna snedvridning. Men för individer som redan har en utbildning påverkas rimligen incitamenten till ansträngning och vidareutveckling i karriären negativt av höga marginalskatter på arbete.
11. Betydelsen av humankapitalbildningen i en optimal beskattningskontext har belysts av Stantcheva (2017).
Samband mellan förmågan att få hög kapitalavkastning och arbetsinkomst.
Skatt på kapital ett indirekt sätt att be skatta förmåga.
Sambandet mellan kapital och förmåga
De vanligaste modellerna av optimal beskattning bygger på anta- gandet att individer endast skiljer sig åt i sin förmåga att tjäna ar- betsinkomst. Allt kapital är därför sparad arbetsinkomst och alla skillnader i kapital mellan individer är ett resultat av skillnader i förmåga och ansträngning på arbetsmarknaden. Flera nya studier belyser i stället att individer skiljer sig åt även i andra viktiga di- mensioner, vilket påverkar kapitalets fördelning, exempelvis hur skicklig man är på att göra fördelaktiga finansiella investeringar eller hur mycket man värdesätter sin konsumtion i framtiden. Om dessa andra attribut är korrelerade (hänger samman) med indivi- ders förmåga att tjäna inkomst kan det finnas ett robust samband mellan kapitalinkomst och förmåga bland individer som rappor- terar liknande arbetsinkomster. Skatter på kapital blir därigenom användbara som indirekta sätt att beskatta personer med hög för- måga.12 Utifrån detta perspektiv blir skatten på kapitalinkomst inte enbart en funktion av kapitalinkomst, utan även av arbetsin- komsten.13
Gordon och Kopczuk (2014) visar i en studie på amerikanska förhållanden att bland individer med samma arbetsinkomst, ten- derar de som har höga kapitalinkomster eller de som betalar mer i fastighetsskatt (det vill säga har mer värdefulla fastighetsinnehav) att ha högre löner. I den mån individers löner är en approxima- tion av deras förmåga, kan detta tolkas som stöd för att skatter på kapital är indirekta sätt att beskatta dem med hög förmåga.
12. Banks och Diamond (2010) drar slutsatsen att korrelationen mellan in- komst och sparande är ett av de mest attraktiva skälen till att beskatta sparande.
13. Ett sådant skattesystem är dock komplext och skulle innebära ett avsteg från det så kallade duala inkomstskattesystemet. Vi anser därför inte att det är ett realistiskt policyförslag.
Beskatta sparande för att differentiera mellan låg- och högförmågetyper.
Är det rättvist att skatte systemet bestraffar de vars preferenser är att konsumera i morgon?
I kapitel 3 visar vi att förhållandet är likartat i Sverige.
Höginkomsttagare sparar en större andel av sin inkomst än låginkomsttagare.14 En förklaring kan vara att låg- och högförmå- getyper har olika preferenser för sparande. Om de som har hög re förmåga sparar mer, kan staten differentiera skatten mellan låg- och högförmågetyper genom att beskatta sparande och minska skatter på arbetsinkomster för att därmed öka effektiviteten i skat- tesystemet.15 Anledningen är att i detta fall så är individers kapi- talinkomster informativa om individers underliggande förmågor, och det är just svårigheten att observera förmågor som är skälet till att staten måste använda snedvridande inkomstbeskattning.
Man kan ifrågasätta om det är rättvist att skattesystemet be- straffar individer som föredrar att konsumera senare i stället för ti- digare, alltså att beskatta sparandeinkomst. Vissa ekonomer anser att det endast är skillnader i ekonomiska omständigheter och inte skillnader i preferenser mellan individer som bör påverka skatte- systemets utformning och att två individer med samma arbetsin- komst bör utsättas för samma skattebörda. Men om skillnader i sparandekvoter mellan individer är resultat av individuella miss- bedömningar (att man inte korrekt uppskattar hur mycket man kommer att värdesätta konsumtion i framtiden, till exempel när man är pensionär), kan det vara motiverat att staten uppmuntrar till sparande.16
14. Dynan, Skinner och Zeldes (2004).
15. Saez (2002), Diamond och Spinnewijn (2011) samt Golosov med flera (2013) är tre studier som belyser detta som ett argument för beskattning av kapitalinkomster.
16. Moser och Silva (2017) samt Hosseini och Shourideh (2017) är två stu- dier som integrerar dessa perspektiv i dynamiska makromodeller och analyserar hur pensionssparande skattemässigt bör hanteras.
Optimalt beskatta kapital om individer med hög arbetsinkomst också har hög kapitalavkastning. De flesta teorier som studerar kapitalbeskattning antar att alla
individer har samma avkastning på sina investeringar, detta i en- lighet med traditionella finansiella teorier. Det finns dock en väx- ande empirisk litteratur som dokumenterar betydande skillnader mellan individers avkastning på sina investeringar.17 Om individer med hög förmåga att tjäna arbetsinkomst också har större förmå- ga att generera en hög avkastning på sina investeringar, på grund av tillgång till sociala nätverk, information eller på grund av att de kan investera större belopp, är det i regel optimalt att beskat- ta kapital. Det finns också en potentiellt viktig rättviseaspekt här eftersom lönsamheten av en given investering inte enbart handlar om hårt arbete, utan även kan bero på tur eller omständigheter.18
Det finns två potentiella mekanismer som kan leda till att hög- förmågetyper har en högre avkastning på sitt sparande. I det ena fallet söker högförmågetyper hög avkastning genom att omdirige- ra en del av sin tid i lönearbete till avkastningshöjande aktiviteter. I det andra fallet har en högförmågetyp en högre avkastning på sitt sparande utan att behöva minska sin tid i lönearbete.19
17. Bach, Calvet och Sodini (2017). 18. Se även Saez och Stantcheva (2016).
19. Antag att en individ lägger ner färre timmar på sitt lönearbete i syfte att söka hög avkastning på sina investeringar (till exempel att leta efter prisvärda aktier eller renovera sin bostad). Om vi observerar två individer med samma arbetsinkomst, så kan den ena personen ha hög förmåga och jobba deltid medan den andra personen har låg förmåga och jobbar heltid. Om personen med hög för- måga som jobbar deltid lägger resten av sin tid på att säkra en hög avkastning på sitt sparande, kommer dessa två personer att ha olika kapitalinkomster även om de sparar samma belopp. Kapitalbeskattning blir då ett sätt att omfördela mellan individer med hög förmåga och individer med låg förmåga. Intuitionen är att höga kapitalinkomster är fördold arbetsinkomst från höginkomstpersoner, och kapi- talinkomstbeskattning blir därför ett värdefullt komplement till den progressiva inkomstbeskattningen. Se Kristjánsson (2016) för en analys längs dessa linjer.
Optimal beskattnings teori studerar »normal« avkastning på kapital.
Effektivt beskatta »överavkastning« om det är resultat av tur och omständigheter.