Hushållens institutionaliserade sparande i fonder, särskilt pen- sionsfonder, har i dag lett till att en sorts fondkapitalism präglar delar av företagsägandet i Sverige. Alltsedan 1960-talet har det svenska pensionssystemet ackumulerat stora kapitalmängder för att kunna garantera utbetalningar. Pensionskapital har ackumule- rats genom de avgifter som hushållen betalar till tjänstepensionen och den statliga inkomstpensionen samt genom privat pensions- sparande. Över tid har dessa inbetalningar, eller pensionsspa- rande som det i praktiken är fråga om, genererat ett betydande pensionskapital. Värdet av de fonderade pensionerna uppgick i
… som inte är direkt tillgängligt för uttag.
Högt kapitalvärde på ofonderade pensioner, som dock inte ingår i officiella förmögen hetsdefinitionen.
slutet av 2016 till 4 760 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 126 procent av nationalinkomsten och 620 000 kronor per vuxen svensk (se tabell 3.2).
Pensionskapitalet bör inte glömmas bort när man diskuterar den svenska kapitalstockens storlek eller dess fördelning. Pen- sionstillgångar skiljer sig från andra förmögenhetstillgångar ef- tersom de inte är direkt tillgängliga för uttag, utan är uppbundna i form av framtida pensionsinkomster. Icke desto mindre påver- kar pensionskapitalet individers benägenhet, och även förmåga, att spara privat till sin pension. Forskning visar att offentliga eller avtalsrelaterade pensioner i hög grad tränger undan privat förmö- genhetsuppbyggnad, och i deras frånvaro skulle alltså hushållen haft betydligt större medel i banksparande och värdepapper.8
Utöver de fonderade pensionerna finns ofonderade, förmåns- bestämda pensioner, som inte är insatta på något individuellt spar- konto utan i stället kopplas till statens eller arbetsgivares löften om framtida pensionsutbetalningar. Kapitalvärdet på ofonderade pensioner beräknas som nuvärdet av alla framtida pensionsin- komster. Dessa pensioner ingår inte i den officiella förmögenhets- definitionen, men i praktiken är det många som räknar med att de finns, och anpassar sitt sparande därefter (som den ovan citerade forskningen visar). De ofonderade pensionernas kapitalvärde är gigantiskt: Pensionsmyndigheten har beräknat den offentliga pen- sionsskulden till hushållen till 8 714 miljarder, vilket tillsammans med arbetsgivarnas förmånspensioner innebär en genomsnittlig ofonderad pensionsförmögenhet per vuxen individ på nästan 1,2 miljoner kronor.
Kritik redan på 1970- talet mot höga svenska kapitalskatter.
Utlandskapital
Kapitalflykt till skatteparadis är en omdiskuterad fråga i alla västländer, och Sverige är inget undantag. Redan under 1970-ta- let framfördes kritik mot de höga svenska kapitalskatterna, och några av de rikaste företagarna valde att flytta utomlands. Särskilt uppmärksammade exempel var Erling Persson (h&m), Ingvar Kamprad (Ikea) och senare Fredrik Lundberg (Lundbergföreta- gen). Sedan dess har kapitalskatter och kapitalflykt varit nära för-
Tabell 3.2 Hushållens pensionsförmögenhet 2016.
Summa, Medel per Andel av privat Andel av Andel av miljarder vuxen, tusen förmögenhet, national disponibel kronor kronor % inkomst, % inkomst, %
Hushållens nettoförmögenhet 17 500 2 271 100 465 819 Pensionsförmögenhet, total 13 603 1 766 78 361 636 Fonderad, totalt 4 761 618 27 126 223 Fonderad, offentlig (PPM) 1 015 132 6 27 47 Fonderad, tjänstepension 2 637 342 15 70 123 Privat pensionssparande 1 109 144 6 29 52 Ofonderad, totalt 9 001 1 168 51 239 421 Ofonderad, offentlig 8 714 1 131 50 231 408 Ofonderad, tjänstepension 287 37 2 8 13 Summa nettoförmögenhet och
ofonderade pensioner 26 502 3 440 151 704 1 240
Not: »Ofonderad, offentlig« pensionsbehållning beräknas av Pensionsmyndigheten (inkomstpen-
sion, garantipension och avtalspension) och »Ofonderad, tjänstepension« är förmånsbaserade tjänstepensioners behållning, beräknad av Waldenström (2016, 2017).
Kapitalets internationella rörlighet begränsar för mågan att beskatta det.
Problem att mäta det undangömda utlands kapitalets storlek.
knippade i den svenska skattedebatten, inte sällan som led i argu- ment mot möjligheten att beskatta kapital alltför hårt.
Frågan om hur man ska se på utlandstillgångar är relevant för kapitalskatteanalysen eftersom det handlar om skattebasens känslighet för beskattning, i detta fall i form av rörlighet över na- tionsgränser och därmed jurisdiktioner. Kapitalets internationella rörlighet innebär således en begränsning i statens förmåga att be- skatta kapital.
Vad kan vi då säga om utlandskapitalet från Sverige och dess konsekvenser för kapitalbeskattningens framtid? Trots att frågan har funnits med länge i debatten, kan vi tyvärr inte säga särskilt mycket, åtminstone inte om kraven på datakvalitet ska vara lika hårda som de vi ställer på övriga dataserier som presenteras i rap- porten. Mätproblemen är mycket stora eftersom det undangömda utlandskapitalet till sin natur är svårt att observera. Skatteverkets och Riksbankens metoder att uppskatta utlandskapitalet gav vid handen att det under 00-talets mitt rörde sig om kanske så mycket som 500 miljarder kronor, vilket då skulle ha inneburit nästan en tiondel av svenskarnas inhemska finansiella tillgångar. Walden- ström (2011) visade dock att förändringarna i scb:s nationalrä- kenskaper och finansräkenskaper helt kastade om uppskattning- arna av utlandskapitalets storlek. Metoderna bör därför anses ytterst osäkra. Bland annat visade sig Skatteverkets metod, som byggde på finansräkenskapernas oförklarade sparande, resultera i att kapitalet flödade i motsatt riktning än förväntat: in i Sverige under det tidiga 00-talet när skatterna på arv och förmögenhet fortfarande var intakta och ut ur Sverige några år senare när dessa skatter hade försvunnit. Riksbankens metod, som byggde på betal- ningsbalansens restpost, visade å sin sida en fullständigt obruten och ständigt ökande trend oavsett skattesystemets förändringar.
Undangömt utlands kapital uppskattas för 2007 till 3 procent av hushållens finan siella tillgångar. En nyligen gjord studie av Alstadsæter, Johannesen och Zuc-
man (2017) använder bland annat information om utlänningars tillgångar på schweiziska konton 2007 för att uppskatta det totala utlandskapitalet i alla västländer. Deras uppskattning för Sverige för 2007 är att det finns 180 miljarder kronor i undangömt ut- landskapital, vilket skulle motsvara cirka 3 procent av hushållens finansiella tillgångar. De använder även uppgifter från svenska banker om personer som har flyttat hem kapital i samband med skatteamnestier och finner att det nästan uteslutande handlar om mycket förmögna personer. Detta antyder att kapitalflykten framför allt inbegriper personer i toppen av den inhemska förmö- genhetsfördelningen och att ojämlikheten är högre än vad den of- ficiella statistiken hittills har visat.9 (I kapitel 4 beskriver vi mer ingående utlandskapitalets omfattning och betydelse för kapital- beskattningen.)