Åsikter kring Straffansvarsutredningens förslag

Wennberg ansåg det vara positivt att Straffansvarsutredningens förslag på tillräknelighetsbe-stämmelser inte grundades endast på sjukdomsbegreppet. Utredningen borde dock ha över-vägt att avskaffa 29 kap. 3 § st. p. 2 BrB som utsatts för samma kritik som 5 kap. 6 § SL gjor-de, d.v.s. att man inte kunde vara förminskat tillräknelig.⁶⁷⁹ Personlighetsstörda gärningsmän som psykopater hörde enligt henne hemma i kriminalvården, men om man gav dessa straff-nedsättning blev straffet alltför kort för att samhällsskyddsaspekten skulle kunna tillgodoses.

Dessa gärningsmän borde istället straffas med fängelse utmätt efter gärningens straffvärde, utan straffnedsättning och inte som Straffansvarsutredningen föreslog att man skulle använda tvångsåtgärder vid den villkorliga frigivningen.⁶⁸⁰

En fördel med Straffansvarsutredningens förslag var, enligt Wennberg, att en mindre grupp av psykiskt störda skulle anses sakna ansvarsförmåga i och med tillräknelighetsbegreppet och att övriga skulle behandlas som fullt ansvariga. En nackdel med ett återinförande av tillräkne-lighet var dock att man väckte JDPODI|UHVWlOOQLQJDURPGnUDURFK´IHP-IHPPRU´NDS†

SL, till liv.⁶⁸¹

18.4.1 Problemen med den rådande ordningen

Belfrage menade att det stack i allmänhetens ögon att gärningsmän som dömts till överläm-nande till rättspsykiatrisk vård fick ett kortare frihetsberövande än de som dömts till fängelse.

Främst med avseende på samma typer av brott och speciellt då det handlade om grova vålds-brott. Delvis hade förfarandet med den särskilda utskrivningsprövningen rått bot på detta, men då gick det åt andra hållet istället så att tiderna för frihetsberövandet i stor omfattning steg över tiderna för fängelse.⁶⁸² Dessa skillnader i frihetsberövande var enligt Belfrage inte fören-liga med kravet på rättssäkerhet och allas likhet inför lagen.

Ett annat problem som han såg var att det inte var möjligt att överföra en gärningsman som dömts till rättspsykiatrisk vård till fängelse om hans vårdbehov var kort men kravet på sam-hällsskydd medförde att han behövde hållas frihetsberövad. Det måste enligt Belfrage finnas en reglering som gav ökad flexibilitet mellan rättspsykiatrisk vård och kriminalvård.⁶⁸³

679 Wennberg, JT 1999-00 s. 635

680 Wennberg, JT 1999-00 s. 638

681 Wennberg, JT 1999-00 s. 639

682 Belfrage, SvJT 1996 s. 717, sid. 1

683 Belfrage, SvJT 1996 s. 717, sid. 5

Wennberg ansåg att problemet med fängelseförbudet var att gruppen allvarligt psykiskt störda avgjordes på samma sätt som för överlämnande till rättspsykiatrisk vård.⁶⁸⁴ En tillräk-nelighetsmodell använde sig av en snävare grupp av psykiskt sjuka än en vårdmodell. Då fängelseförbudet grundades på tillräknelighetsläran borde det enligt Wennberg ta sikte på en mindre grupp av gärningsmän vilka saknade ansvarsförmåga. Gällande ordning ledde till att fängelseförbudet kunde vara tillämpligt för en gärningsman samtidigt som överlämnande till rättspsykiatrisk vård inte blev aktuellt om han saknade vårdbehov.⁶⁸⁵

18.4.2 Ett återinförande av tillräknelighet i svensk rätt

Frågan om straffrättsligt ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare är evig. Den viktigaste anledningen till ett återinförande av tillräknelighet var enligt Heckscher att förut-sättningen för straffrättsligt ansvar skulle vara moraliskt ansvar och skuld.⁶⁸⁶ Införandet av ett tillräknelighetssystem skulle hjälpa oss att komma tillrätta med den eviga frågan om psykiskt störda lagöverträdare som hängde nära samman med moraliska frågor och grunder menade han. Rent allmänpreventivt vore det också relevant påpekade Heckscher då straffrätten skulle bidra till att påverka samhällsmedborgarnas handlingar och val, men det förutsatte att sam-hällsmedborgarna hade förmåga att välja sina handlingar. Påföljdssystemet för psykiskt störda lagöverträdare grundades på en tankar om proportionalitet, samhällsskydd, vårdbehov och humanitet. Om man separerade dessa och tillerkände alla vikt menade Heckscher att det skul-le bli lättare och tydligare att beakta dessa. Internationellt sett skulskul-le även praktiskt straffrätts-ligt samarbete mellan länder, t.ex. på verksällighetsnivå, gagnas av grundläggande likheter i regleringarna.⁶⁸⁷ Heckscher anser om internationella förhållanden att:

´«GHWOLJJHU>Gn@QlUPDUHWLOOKDQGVDWW6YHULJHDQSDVVDUVLJWLOOUHVWHQDYGHQFLYLOLVHUDGHYlUOGHQlQDWWKRp-SDVSnPRWVDWVHQ´⁶⁸⁸

Han påpekade vidare att synen på straffrätten sedan brottsbalkens införande hade förändrats, man hade kommit att återgå till de principer som låg till grund för strafflagen bl.a. proportio-nalitetsprincipen och fokus på allmänprevention.⁶⁸⁹

684 Wennberg, JT 1999-00 s. 632

685 Wennberg, JT 1999-00 s. 633

686 Heckscher, Tillräknelighet på nytt? sid. 315

687 Heckscher, Tillräknelighet på nytt? sid. 316

688 Heckscher, Tillräknelighet på nytt? sid. 316

689 Heckscher, Tillräknelighet på nytt? sid. 317

Det hade av många hävdats att förminskad tillräknelighet var en fiktion. Antingen var man tillräknelig eller otillräknelig. Detta blev dock ingen fiktion menade Lappi-Seppälä⁶⁹⁰ om man beaktade att grunden för denna reglering låg i gärningsmannens klandervärdhet samt att de omständigheter som påverkade gärningsmannen till att begå handlingen t.ex. hans förmåga att kontrollera sitt handlande, kunde vara av olika allvarligt slag. Detta inverkade direkt på den moraliska bedömningen av gärningsmannens handlande.⁶⁹¹ En psykiskt störd gärningsman var enligt Lappi-Seppälä, antingen mer eller mindre medveten om de gärningar han företog och den betydelse dessa fick, samt förmådde i större eller mindre grad att kontrollera sitt handlande. Nedsatt tillräknelighet ledde till nedsatt klandervärdhet, enligt skuldprincipen.⁶⁹² En gärningsmans sinnessjukdom eller psykiska tillstånd kunde yttra sig i imperativa hallu-cinationer, vilket kunde innebära starkt befallande röster som uppmanade den sjuke att handla på ett visst sätt. För vissa gärningsmän kunde det vara omöjligt att ståt emot dessa röster och denna inre kontroll.⁶⁹³ Att gärningsmannen blev dömd för brott som han begått i detta tillstånd stred enligt Westin⁶⁹⁴ mot konformitetsprincipen.⁶⁹⁵ Samtidigt kunde uppmärksammas en trend hos domstolarna där uppsåtsbegreppet hade utvidgats genom att man ställde allt mindre krav på graden av medvetenhet eller insikt hos gärningsmannen.⁶⁹⁶

Westin menade att brottsbalken är DYIDWWDG RFK DQSDVVDG HIWHU ´QRUPDOD´ PlQQLVNRU RFK

skulle verka både allmänpreventivt och individualpreventivt. För den som var så psykiskt sjuk att han inte hade förmåga att anpassa sitt handlande efter brottsbalkens regler var lagen inte verkbar.⁶⁹⁷

19 Psykansvarskommittén

Psykansvarskommitténs⁶⁹⁸ uppdrag var att utforma ett reformerat ansvars- och påföljdssy-stem⁶⁹⁹ för psykiskt störda lagöverträdare. Kommittén skulle i samband med detta analysera argumenten för och emot ett införande av en tillräknelighet samt undersöka om det fanns be-hov av ett system med samhällsskyddsåtgärder och om ett sådant var lämpligt och möjligt att

690 Tapio Lappi-Seppälä

691 Lappi-Seppälä, JFT 1997 sid. 374

692 Lappi-Seppälä, JFT 1997 sid. 375

693 Westin, En ansvarslös reglering av den galnes skuld, sid. 217

694 Håkan Westin, universitetsadjunkt i straffrätt.

695 Westin, En ansvarslös reglering av den galnes skuld, sid. 218

696 Westin, En ansvarslös reglering av den galnes skuld, sid. 223

697 Westin, En ansvarslös reglering av den galnes skuld, sid. 225

698 SOU 2002:3

699 Se bilaga 11

genomföra.⁷⁰⁰ Det var Straffansvarsutredningens modell och utgångspunkter som låg till grund för Psykansvarskommittén fortsatta arbete vilket slutredovisades år 2002.⁷⁰¹