Regeringen föreslog863 en lagändring864 som bl.a. syftade till en förändrad straffvärdebedöm-ning genom att förmildrande omständigheter skulle ges ett ökat genomslag vid straffmätstraffvärdebedöm-ning- straffmätning-en.865 Bakgrunden till propositionen var bl.a. Straffnivåutredningens förslag.866
Flertalet remissinstanser hade ställt sig positiva till förslaget som helhet. De som ställt sig negativa hade bl.a. anfört att den rådande ordningen ledde till mer rättssäkerhet, förutsebarhet
852 SOU 2008:85
853 Se bilaga 14.1
854 SOU 2008:85, sid. 35
855 SOU 2008:85, sid. 36
856 SOU 2008:85, sid. 244
857 SOU 2008:85, sid. 243
858 SOU 2008:85, sid. 245
859 SOU 2008:85, sid. 286
860 SOU 2008:85, sid. 283
861 SOU 2008:85, sid. 286
862 SOU 2008:85, sid. 283
863 Prop. 2009/10:147
864 Se bilaga 14.2
865 Prop. 2009/10:147, sid. 1
866 Prop. 2009/10:147, sid. 8
och en enhetlig rättstillämpning än vad en uppluckring av de kvalificerande rekvisiten skulle leda till.867 Några hade även ifrågasatt om 29 kap. 3 § 1 st. p. 2 BrB skulle ändras.
Departementschefen anförde att vid påföljdspraxis åberopades sällan förmildrande omstän-digheter i domskälen. Möjligheten att tillämpa dessa bestämmelser var samtidigt begränsad då det i flera av punkterna framkom att omständigheterna måste vara av kvalificerat slag. Den re-striktiva tillämpningen innebar att omständigheterna ofta inte fick någon eller endast liten på-verkan på straffvärdet. Detta stred mot proportionalitetsprincipen.868
Departementschefen ansåg inte att den föreslagna förändringen hade negativ inverkan var-ken på förutsebarheten eller på vikten av en enhetlig rättstillämpning, då 29 kap. 1 § BrB fort-farande skulle vara utgångspunkten vid straffmätningen och att några nya förmildrande om-ständigheter inte föreslogs.
Angående de kvalificerande rekvisiten i 29 kap. 3 § 1 st. p. 2 BrB föreslog regeringen att RUGHW´starkt´skulle tas bort i båda leden av bestämmelsen. Från remisshåll hade det av några instanser ansetts att andra ledet även i fortsättningen skulle kräva en kvalificerad nedsatt för-måga. Regeringen ansåg dock att det inte fanns skäl att behålla detta rekvisit för andra ledet med avseende på anledningen till att dessa ändringar gjordes överhuvudtaget.869 Efter riks-dagsbehandling överensstämde bestämmelsens lydelse870 i huvudsak med regeringens förslag.
25 Framtiden
25.1 Socialdepartementet
Socialdepartementet kom den 10 juli 2008 med ett direktiv871 om en utredning som skulle göra en översyn av LPT och LRV. Som utgångspunkt skulle utredningen ha att Psykansvars-kommitténs förslag skulle genomföras.872 Vad gällde LPT och LRV ifrågasattes om man be-hövde två olika lagar som reglerade förhållanden som liknade varandra i stor grad, där den största skillnaden var den särskilda utskrivningsprövningen.873
Uppdraget omfattade även en översyn av de begrepp som användes i LPT och LRV och förslag skulle ges på begrepp som ledde till en ökad enhetlighet och lättförståelighet.874
867 Prop. 2009/10:147, sid. 26
868 Prop. 2009/10:147, sid. 27
869 Prop. 2009/10:147, sid. 29
870 Se bilaga 14.3
871 Dir. 2008:93
872 Dir. 2008:93, sid. 1
873 Dir. 2008:93, sid. 5
874 Dir. 2008:93, sid. 12
redningen skulle vid utformningen av begreppsbestämningen ta hänsyn till utvecklingen på det medicinska området.
Utredaren skulle även lämna förlag till hur psykiskt störda gärningsmän som hade dömts för ett brott skulle omhändertas inom den psykiatriska vården. I detta sammanhang skulle uppmärksammas Psykansvarskommitténs förslag om att avskaffa överlämnande till rättspsy-kiatrisk vård och att behovet av psyrättspsy-kiatrisk vård skulle tillgodoses oberoende av vald på-följd.875 Utredaren skulle vidare se på hur de otillräkneligas vårdbehov skulle kunna tillgodo-ses genom den allmänna hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Vad gällde Psykansvarskommit-téns förslag till samhällsskyddsåtgärder skulle utredaren ta reda på om ett alternativ till detta förslag var ett omhändertagande inom den psykiatriska tvångsvården. Både vad gällde den som var otillräknelig och den som var tillräknelig.876
Om den psykiatriska tvångsvården ska stå för samhällsskyddet finns dock, enligt mig, risk att vi hamnar i samma situation som vi har idag med den särskilda utskrivningsprövningen.
Även behovet av psykiatrisk vård vid den villkorliga frigivningen från ett fängelsestraff skulle utredas.877 Uppdraget skulle redovisas senast den 1 juni 2010.878
Till det dåvarande uppdraget kom den 8 oktober 2009 ett tilläggsdirektiv.879 Direktivet gick ut på att utredningen även skulle omfatta frågor om tvångsvårdslagstiftningen för häktade och intagna i anstalt, i samband med genomförandet av en rättspsykiatrisk undersökning.880 Da-tumet för slutredovisning flyttades i och med detta fram till den 30 april 2011.881 Den 9 sep-tember 2010 kom ytterligare ett tilläggsdirektiv882 som innebar en förlängd tid för uppdragets redovisande till den 15 december 2011.
25.2 Justitiedepartementet
Justitiedepartementet fastställde den 25 juni 2009883 att en särskild utredare skulle göra en översyn av påföljdssystemet för vuxna och unga lagöverträdare. Utredningen skulle bl.a. se över om användandet korta fängelsestraff kunde minskas, om dagsböter kunde användas i
875 Dir. 2008:93, sid. 15
876 Dir. 2008:93, sid. 16
877 Dir. 2008:93, sid. 23
878 Dir. 2008:93, sid. 24
879 Dir. 2009:93
880 Dir. 2009:93, sid. 2
881 Dir. 2009:93, sid. 4
882 Dir. 2010:88
883 Dir. 2009:60
större omfattning och om villkorligt fängelse skulle införas. Förslaget skulle slutredovisas se-nast den 31 maj 2012.884
De kriminalpolitiska utgångspunkterna för påföljdssystemet skulle vara proportionalitet och konsekvens, d.v.s. snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. I påföljdssystemet skulle också tas större hänsyn till samhällsskyddet, genom stränga reaktioner vid grova brott och vid återfall i brott. Straffsystemet skulle grundas på rättssäkerhet, opartiskhet, allas likhet inför lagen, humanitet och repsekt för individen.885 Även i fortsättningen skulle individual-preventiva hänsyn få minskad betydelse och fokus skulle ligga på brottet.886 Det differentiera-de påföljdssystemet skulle renodlas, förenklas och utformas så att differentiera-det stämdifferentiera-de överens med andra länders påföljdssystem. Framförallt var överensstämmelsen mellan olika regleringar viktig med hänsyn till det straffrättsliga samarbetet inom EU. I framtiden kunde det inte ute-slutas att ett tillnärmande av de materiella påföljdsreglerna skulle aktualiseras. Uppdraget om-fattade dock inte en översyn av påföljdsreglerna för allvarligt psykiskt störda gärningsmän, en reform med utgångspunkt i Psykansvarskommitténs förslag hade istället utlovats.887
25.3 Åsikter om framtiden
Enligt Wersäll888 berodde kritiken mot påföljdssystemet på att det var för differentierat med för många påföljdsalternativ och kombinationer samt snåriga beslutsvägar, vilket inte bidrog till en enhetlig rättstillämpning. Dessutom vilade inte systemet på någon enhetlig ideologisk grund utan olika principiella synsätt tillämpades på straffmätningen och påföljdsvalet i de oli-ka delarna av systemet. Detta berodde enligt honom på att 1988 års påföljdsbestämningsre-form aldrig fick fullt genomslag i praktiken då det bara var böter och fängelse som kunde straffmätas,889 medan valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn gjordes med hjälp utav individuella prognoser.890 Den översyn som nu var på gång skulle grundas på de tankar som låg bakom 1988 års påföljdsbestämningsreform.891
884 Dir. 2009:60, sid. 1
885 Dir. 2009:60, sid. 7
886 Dir. 2009:60, sid. 8
887 Dir. 2009:60, sid. 9
888 Fredrik Wersäll, född 1951, president i Svea hovrätt.
889 Wersäll, SvJT 2010 s. 545, sid. 2
890 Wersäll, SvJT 2010 s. 545, sid. 3
891 Wersäll, SvJT 2010 s. 545, sid. 4