22 En begränsad reform för psykiskt störda lagöverträdare
22.1 Allvarligt psykiskt störda gärningsmän .1 Fängelseförbudet
Regeringen instämde i departementets förslag i denna del och även remissinstanserna hade ställt sig i huvudsak positivt till förslaget. Flera remissinstanser påpekade dock att man borde se över hur verkställigheten i kriminalvårdsanstalt skulle fungera för allvarligt psykiskt störda gärningsmän. Några remissinstanser ansåg att det var principiellt fel att döma allvarligt psy-kiskt störda gärningsmän till fängelse.828
Det fanns enligt regeringen ingen samstämmighet mellan de allvarligt psykiskt störda som omfattades av fängelseförbudet och de som skulle förklarats otillräkneliga vid ett införande av en tillräknelighetsreglering. Inte heller vårdaspekten kunde tala emot förslaget då man antog en modell där de mest psykiskt störda gärningsmännen aldrig skulle komma i fråga för ett fängelsestraff. De gärningsmän som hade ett begränsat vårdbehov och som skulle avtjäna ett fängelsestraff kunde få sitt vårdbehov tillgodosett under verkställigheten.
Fängelseförbudet skulle bli en presumtion mot fängelse. Till skillnad mot förslaget i pro-memorian hade regeringen inte angett att man i första hand skulle välja en påföljd som tillgo-dosåg gärningsmannens vårdbehov. Flera remissinstanser hade ställt sig positiva till en be-stämmelse om en presumtion mot fängelse. Som kritik hade bl.a. framkommit att ett straff-mätningsvärde på fyra år eller mer var för högt. Även att förslaget inte vilade på en homogen grund, vilket innebar att påföljdssystemet skulle bli mer detaljreglerat och därmed inkonse-kvent.829 Departementets förslag godtogs av regeringen. Förutom att utformningen av be-stämmelsen ledde till ett tillräckligt ingripande vid allvarlig brottslighet, i samstämmighet med proportionalitetsprincipen, stod bestämmelsen även i samklang med den allmänna pre-sumtionen att inte välja fängelse som påföljd vid påföljdsvalet.830
Presumtionen som skulle NXQQDEU\WDVHQGDVWYLG´V\QQHUOLJDVNlO´visade enligt regeringen på restriktivitet i tillämpningen.831 De presumtionsbrytande omständigheterna skulle vara straffvärde, vårdbehov, självförvållade tillstånd, den psykiska störningens grad och dess
827 Prop. 2007/08:97, sid. 16
828 Prop. 2007/08:97, sid. 17
829 Prop. 2007/08:97, sid. 19
830 Prop. 2007/08:97, sid. 20
831 Prop. 2007/08:97, sid. 21
band med brottet enligt promemorian. Regeringen ansåg efter att ha hört remissyttrandena att lagtexten måste förtydligas vad avsåg omständigheter som talade för eller emot fängelse och hur en sammanvägning av dessa skulle göras. Mest centralt för ett presumtionsbrytande var proportionalitetsfrågan och den enskildes vårdbehov. Vad gällde straffvärdet skulle detta fin-nas med i lagtexten, då det utgjorde en central omständighet och det skulle tillmätas betydan-de vikt.832 Regeringen och de flesta remissinstanserna anammade departementets förslag om ett straffvärde på fyra år eller mer, speciellt då en ändring av 29 kap. 3 § BrB föreslogs. Re-geringen betonade dock att det var HWWULNWYlUGH RFKLQWH´KXJJHW L VWHQ´ , vissa situationer bl.a. vad avsåg självförvållade tillstånd var straffvärdet av underordnad betydelse.
Den andra omständigheten som var av central betydelse och som skulle ges ett betydande avgörande var gärningsmannens behov av psykiatrisk vård. I lagtexten skulle det anges att det skulle bli aktuellt med ett presumtionsbrytande endast då gärningsmannen saknade eller en-dast hade ett begränsat behov av psykiatrisk vård. Anledningen till denna begräsning var att man då kunde garantera att de som dömts till ett fängelsestraff kunde få sitt vårdbehov tillgo-dosett. Om vårdbehovet vid den här tidpunkten var starkt, talade detta trots straffvärdet på fyra år eller mer emot användandet av fängelse, avgörande var tidpunkten för dom. För att presumtionen skulle brytas skulle båda förutsättningarna, ett högt straffvärde och avsaknad av eller ett begränsat vårdbehov, vara uppfyllda.833
22.1.2 Ett absolut fängelseförbud
Till skillnad mot promemorians förslag innebar regeringens förslag inte att gärningsmän som omfattades av det absoluta fängelseförbudet endast skulle kunna dömas till en vårdpåföljd.
Flertalet remissinstanser påpekade vikten av att kunna undanta denna grupp av gärnings-män om man införde en bestämmelse som ruckade på fängelseförbudet. Remissinstanserna var dock tveksamma till promemorians förslag om att endast vårdpåföljder skulle kunna till-lämpas. Möjligheten att döma till villkorlig dom, skyddstillsyn och böter borde finnas kvar menade de.834 Även regeringen ansåg att det var nödvändigt med en undantagsreglering då bristerna i gärningsmannens psykiska tillstånd, vid tillfället för gärningen, i bland kunde vara så allvarliga att fängelse överhuvudtaget inte skulle få användas.
Den begräsning av personkretsen som Psykansvarskommittén använde, som tog sikte på gärningsmannens insikt och handlingsförmåga vid gärningstillfället, fick i huvudsak positiv
832 Prop. 2007/08:97, sid. 22
833 Prop. 2007/08:97, sid. 23
834 Prop. 2007/08:97, sid. 25
respons vid remissbehandlingen. Även regeringen instämde i detta och menade att även om formuleringen var gjord med tanke på ett tillräknelighetsbegrepp kunde den lika väl ligga till grund för påföljdsvalet. Dessutom innebar användandet av avgränsningen att det fortsatta re-formarbetet gentemot en tillräknelighetsreglering underlättades.835 Några remissinstanser tyckte att det var olyckligt att man placerade bestämmelser som hade med det subjektiva rek-visitet att göra i brottsbalkens kapitel om påföljdsval. Regeringen såg dock inget problem med det.
Vad gällde Justitiedepartementets förslag om att endast vårdpåföljder skulle kunna tilläm-pas för den här gruppen av lagöverträdare, menade regeringen att den förstod den principiella bakgrunden till förslaget i denna del, men ansåg att det vore att göra reformen alltför utvid-gad.836 Vad gällde förändringar i möjligheten att tillämpa andra påföljder borde dessa anstå till dess en mer omfattande reform genomfördes.
En gärningsman som annars hade omfattas av det absoluta fängelseförbudet men som själv vållat sitt tillstånd uteslöts från bestämmelsens tillämpning. Hans självförvållade tillstånd låg istället till grund för prövningen av om det fanns ´synnerliga skäl´ för fängelse.837 Vissa re-missinstanser hade ansett att bestämmelsen skulle tas upp i 1 kap. BrB där självförvållat rus reglerades. Regeringen ansåg dock att bestämmelsen skulle finnas i 30 kap. BrB då den tog sikte på påföljdsvalet.
22.1.3 Straffnedsättning
Bland remissinstanserna hade behovet av en ändring i 29 kap. 3 § 1 st. p. 2 BrB ifrågasatts, då den dåvarande regleringen borde omfatta alla situationer då en allvarligt psykiskt störd gär-ningsman begick brott, eftersom den var exemplifierande.838 Departementschefen menade dock att då det öppnades upp en möjlighet att döma även allvarligt psykiskt störda till fängel-se måste detta avspeglas i bestämmelfängel-serna som påverkade straffvärdet.839 Regeringen ansåg att det främst av tydlighetsskäl borde regleras uttryckligen och fullständigt att allvarlig psy-kisk störning skulle beaktas. Den formulering departementet föreslog var bra och den passade väl samman med förslaget om ett absolut fängelseförbud. Enligt regeringen skulle dock p. 2 kompletteras då den punkten redan innehållsmässigt överensstämde med det nya förslaget.840
835 Prop. 2007/08:97, sid. 26
836 Prop. 2007/08:97, sid. 27
837 Prop. 2007/08:97, sid. 28
838 Prop. 2007/08:97, sid. 29
839 Prop. 2007/08:97, sid. 30
840 Prop. 2007/08:97, sid. 31