Åsikter kring Strafflagberedningens förslag .1 Allmänna synpunkter

Som kritik mot den biologiska metoden, vilken Strafflagberedningen använt, pekade Holm-gren²²² på att den skulle öka psykiatrikernas bestämmande över tillräknelighetsfrågorna, något som man ville komma bort från.²²³ Wigert²²⁴ förespråkade utformningen av tillräknelighetsbe-stämmelserna genom den biologiska metoden och de begrepp man skulle hålla sig till skulle vara ´VLQQHVVMXNGRP´ ´VLQQHVVO|KHW´ HOOHU ´SV\NLVN DEQRUPLWHW´.²²⁵ Bestämmelserna måste enligt honom utformas på ett klart och lättbegripligt sätt, så att det stod klart vilka typer av tillstånd som kunde leda till att en gärningsman förklarades otillräknelig. Samtidigt kunde varken sinnessjukdom, sinnesslöhet eller psykisk abnormitet leda oss till några typiska grup-per av tillstånd och de kunde därför inte ensamt utgöra begrepp som skulle reglera

218 SOU 1942:59, sid. 82

219 SOU 1942:59, sid. 83

220 SOU 1942:59, sid. 85

221 SOU 1942:59, sid. 86

222 Kurt Holmgren

223 Holmgren, SvJT 1936 sid. 286

224 Viktor Wigert, 1880±1942,  professor i psykiatri

225 Wigert, SvJT 1936 sid. 622

lighet. Begreppen skulle enligt Wigert kompletteras med icke biologiska kriterier som t.ex.

tog sikte på vilken samhällelig reaktion som skulle kunna ha störst inverkan på gärningsman-nen.²²⁶

Vidare menade Ohlsson²²⁷ att bHUHGQLQJHQVGHILQLWLRQ DY´VLQQHVVMXNGRP´KDGH JLYLWV HQ

sådan vid innebörd att man till denna kunde hänföra vilken rubbning som helst.²²⁸ Kinberg ansåg att ´VLQQHVVMXNGRP´såsom beredningen använde begreppet, var så diffust att det knappt var värt att kalla begreppsbestämning.²²⁹ Bergendal²³⁰ betonade att utredningen av den psyki-atriska vetenskapens ståndpunkt, som beredningen lämnat, var felaktig.²³¹

Det hade även dykt upp frågor kring vem som egentligen var rätt instans för att förordna om intagning av otillräkneliga på sinnessjukhus. Vissa föreslog att detta skulle överlämnas åt domstolen som dömt i målet att göra. Wigert var dock rädd för att vården skulle ses som ett straff och inte som en samhällelig förmån som läkare ansåg den vara. Från juridiskt håll hade man också observerat att ansvarsbefriade kunde få mycket korta vistelser på sinnessjukhusen, i förhållande till om de dömts till straff som tillräkneliga. Wigert menade dock att man med sådana uttalanden satte straffkaraktär på vården. Han påpekade att en gärningsman som var ansvarsbefriad var helt fri från ansvar och då gällde vad som var bäst för patienten, med beak-tande av kravet på samhällsskydd. Detta skulle vara avgörande för hans vård, inget annat.²³² I och med att man nått mer och mer kunskap inom det rättspsykiatriska området hade man tvingat in den nya vetenskapen under paragrafernas ordalydelse, vilket lett till att begreppens innebörd blivit oklara och därmed även deras tillämpningsområde. Detta hade i praktiken in-neburit att situationer uppstått där de sakkunniga rättspsykiatrikerna varit motvilliga att hänfö-ra en gärningsman till antingen 5 kap. 5 eller 6 §§ SL och istället talat om vilken typ av reak-tion som hade variWPHVWDGHNYDWI|UJlUQLQJVPDQQHQWH[´sådan behandling som gärnings-PlQInUYLONDNDS†6/WLOOlPSDVSn´²³³

Lindstedt²³⁴ ansåg att det utvidgade tillämpningsområdet av 5 kap. 5 § SL stod i strid med det allmänna rättsmedvetandet och det var viktigt att problemet åtgärdades för att skapa sam-stämmighet mellan detta och rättstillämpningen. Tillräknelighet borde enligt honom avgöras

226 Wigert, SvJT 1936 sid. 624

227 L.G. Ohlsson

228 Ohlsson, SvJT 1943 sid. 612

229 Belfrage, SvJT 1985 sid. 770

230 Erik Bergendal

231 Bergendal, SvJT 1943 sid. 761

232 Wigert, SvJT 1936 sid. 627

233 SOU 1942:59 sid. 285

234Gustaf Lindstedt, 1883-1977, lagman vid Svea hovrätt.

utifrån det ändamål man hade med att straffa gärningsmannen, och även om åsikterna om än-damålet med straffet växlat under åren, hade frågan om tillräknelighet blivit oförändrad.²³⁵

7.3.2 Psykopaterna

Kinberg var negativ till att man skulle ta bort psykopaterna från 5 kap. 5 § SL. Han ansåg att det både var ovetenskapligt och inhumant. Bergendal ansåg att psykopaterna borde få samma vård oavsett om de dragit till sig uppmärksamheten genom att begå brott eller på annat sätt.²³⁶ Han hade dock en lite annorlunda syn på ansvarsfrihetsförklaringarna av psykopater, då han ansåg att endast de psykopater som hade ett behov av vård på sinnessjukhus skulle omfattas av 5 kap. 5 § SL.²³⁷

Denna diskussion förde även departementschefen i den kommande propositionen, se nedan.

Vad vidare gällde beredningens påstående om att allmänheten skulle finna det stötande om psykopater ansvarsfrihetsförklarades och togs in på sinnessjukhus, menade Bergendal att detta var den bästa reaktionen för dessa och att det även hade till fördel att det medförde ett sam-hällsskydd.²³⁸ Holmgren ansåg att det kunde skada allmänpreventionen om grovt brottsliga psykopater förklarades ansvarsbefriade och fick sinnessjukvård, som kunde vara mycket kort-varig. Istället vore det bättre att psykopaterna fick straff och straffrättsliga skyddsåtgärder, d.v.s. förvaring enligt förvaringslagen, där deras psykiska tillstånd skulle beaktas vid verkstäl-ligheten.²³⁹

Rylander²⁴⁰ ansåg däremot DWWEnGHMXULVWHURFKOlNDUHKDGHGUDEEDWV DY ´WLOOUlNQHOLJKHWs-UlGVOD´.²⁴¹ Med det menade han att psykopaterna inte hade ökat i så stort antal att det utgjorde ett problem att innefatta dessa under 5 kap. 5 § SL. Dessutom var det här de hörde hemma, då de var i behov av vård, inte straff. Den överföring som skett av psykopaterna från 5 kap. 6 § SL till 5 § SL trodde han hade sin grund i att rättspsykiatrin hamnat i en konflikt mellan vad som var det medicinskt riktiga och det allmänna rättsmedvetandet och juristernas pockande på allmänprevention.²⁴² Utvecklingen kring psykopaterna berodde dessutom på att deras behov av vård inte kunde tillgodoses under verkställigheten av straff.²⁴³

235 Lindstedt, SvJT 1937 sid. 36

236 Bergendal, SvJT 1943 sid. 758

237 Bergendal, SvJT 1943 sid. 759

238 Bergendal, SvJT 1943 sid. 759

239 Holmgren, SvJT 1942 sid. 65

240 Gösta Rylander, 1903-1979, professor, medicine doktor.

241 Rylander, SvJT 1942 sid. 512

242 Rylander, SvJT 1942 sid. 519

243 Rylander, SvJT 1942 sid. 520