För att återknyta till studiens tre frågeställningar presenteras nedan en kort sammanfattning av resultat och diskussion i anslutning till frågeställningarna.
Hur kunde vi på ett enkelt sätt göra eleverna delaktiga i lärarnas utvecklingsarbete? Vi valde att utgå från elevernas synpunkter i detta utvecklingsarbete. Vi gjorde det på enklast möjliga sätt genom att be eleverna definiera ett område där de ansåg att deras lärare kunde utvecklas som pedagoger och bli bättre lärare. Avslutningsvis frågade vi eleverna om de hade märkt någon skillnad i lärarnas undervisning gällande det valda förbättringsområdet.
Trots att vi endast bad om korta förslag på förbättringsområden och eleverna bara gav korta och ibland svårtolkade svar i sina utvärderingar, upplevde lärarna att det var givande att ta del av elevernas tankar och att det skapade en bättre relation mellan pedagog och elever och kontakten med eleverna blev bättre när eleverna involverades i lärarnas professionella utveckling. Lärarna upplevde att eleverna kände sig viktigare och mer delaktiga i undervisningen. Lärare A menade att detta också fick positiva följdeffekter i och med att eleverna både fick och tvingades ta större ansvar för lektionsarbetet. Flera elever skrev också att de uppskattade att göras delaktiga trots att de inte direkt tillfrågades hur de upplevde att få vara med och definiera vilka professionella förmågor lärarna behövde utveckla. De tyckte att lärarna nu lyssnade mer på dem och att relationen mellan elever och lärare förbättrades när eleverna sågs som viktiga för lärarnas utvecklingsarbete.
På vilka sätt upplevde de deltagande lärarna att de utvecklades under projektets gång? Lärarna upplevde att de utvecklades på så sätt att de fick tid att fundera över hur de arbetar, vilka metoder de väljer att använda och också reflektera kring varför de gör som de gör. Flera lärare menade också att de genom att ifrågasätta sig själva och sina metoder tvingade fram en del av sina egna undervisningshjärnspöken i dagsljuset. En hel del av det som lärare gör, gör man utan att reflektera eller ens vara medvetna om att man gör det. Annat “går av bara farten”; i en stressig vardag i skolan gör lärare saker som man redan “vet” eller genast känner är fel, men man hinner inte stanna upp och reflektera över vad som fick en att reagera eller göra som man gjorde, utan bara fortsätter framåt som om ingenting hade hänt. Detta leder till att det är lätt att upprepa samma misstag. Om lärare istället får tid att fundera kring vad och varför, kan man lära sig att känna igen de problematiska situationerna och anpassa sitt beteende innan man gör fel nästa gång.
Utvecklingsarbetet födde nya tankar kring hur man ville arbeta vidare med sin professionella utveckling. Lärarna upplevde att de fick nya idéer kring metoder och arbetssätt man ville pröva. Man framhöll också att det var intressant att få lära av varandra och diskutera varandras problem och frågeställningar. Oftast upplever lärare liknande problem som kollegorna har och på så sätt var det givande att få ta del av varandras funderingar och frågor. Den spiral av aktivitet som utmärker aktionsforskning märktes tydligt.
Vid det avslutande mötet i handledningsgruppen diskuterades ovanstående frågeställning. Lärarna i studien var mycket positiva till denna typ av fortbildning. Handledningen gav också tillfälle att bryta den normativa sidan av lärares arbete där lärare själva definierar vad som är ”rätt” respektive ”fel” praktik. Lärare A skrev i sin individuella reflektion Att sitta i grupp m.
andra lärare och diskutera metoder och situationer, lyckade och misslyckade ger väldigt bra input. (Lärare A:s skriftliga utvärdering, Bilaga 3). Lärare B skrev att hon upplevde att detta projekt har varit givande och stärkt mig. Det har varit en fortbildning utifrån mina behov och jag har fått känna att jag har utvecklas. (Lärare B:s skriftliga utvärdering, Bilaga 4). Lärare C
poängterade också just detta att det varit givande att få arbeta med sina egna specifika utvecklingsbehov. Hon menade att eftersom vi alla är unika har vi också unika styrkor och svagheter och att det därför är viktigt att utgå från individens behov när det gäller fortbildning och utvecklingsarbete (se Bilaga 5). Lärare D skrev att hon tyckte att det hade varit både
givande och befriande att få tid att sitta tillsammans med kollegor och reflektera kring problem
som uppstår i den professionella vardagen.
Genomgående menade de deltagande lärarna att det hade varit utvecklande att i samtal med andra kollegor få reflektera över såväl den egna som andras praktik och att man kände igen sig i de andra lärarnas oro och upplevelse av vad som är svårt i yrkesutövandet. Relationerna mellan pedagogerna stärktes också i handledningen då man fick reflektera kring sina egna brister inför och tillsammans med kollegor. Både det som Rönnerman (2011) kallar för personlig kunskap och det hon benämner kollegial kunskap framkommer alltså tydligt i denna studie.
Hur upplevde eleverna lärarnas arbetssätt under projektets gång?
63 % av de tillfrågade eleverna tyckte att undervisningssituationen gällande de valda förbättringsområdena redan var bra eller hade blivit bättre. 55 % av eleverna ansåg att lärarna hade utvecklats inom de områden de valt att jobba med. Ett antal elever ansåg att lärarna hade använt grupparbete som arbetsform mer än tidigare. Dessa elever ansåg att det var ett bra arbetssätt som gjorde att eleverna samarbetade bättre, lärde sig mer, fick bättre möjligheter att visa sina kunskaper samt skapade bättre relationer i klassrummet. Flera elever påpekade också att stämningen mellan lärare och elever förbättrades, vilket i sin tur ledde till att det var trevligare och roligare att gå på lektionerna.
Som redan nämnts, uttryckte flera elever specifikt att de uppskattade att bli tillfrågade vad lärarna kunde förbättra och sedan också få vara med och utvärdera lärarnas utvecklingsarbete. Eleverna gav uppmuntrande feedback till lärarna, bl.a. med glada tillrop som Bra! Fortsätt så!
Tack! Det går bra för dig. Bra jobbat. (elevkommentarer redovisade i sin helhet under Resultat). Det faktum att lärarna hade lyssnat till elevernas kritik var bidragande till de
förbättrade relationerna mellan elever och lärare. Ett flertal elever gav också insiktsfulla förslag på vad lärarna kunde arbeta vidare med i sin fortsatta professionella utveckling.