Öjasjön

Vattnets uppehållstid i Öjasjön har sedan 1990-talet halverats från nio månader till cirka fyra och en halv månad. Förändringen har förorsakats av avtappningarna via fiskvägarna som vidtagits i flera skeden, först genom den gamla fiskvägen (Reips) och sedan genom ibruktagandet av den nya fiskvägen (Bågast). Nu-mera härstammar två tredjedelar av Öjasjöns vatten från Larsmosjön eller direkt från Kronoby å, via den förgrening av ån som leder ut till Jouxfjärden (Nyman 2012) och därför är uppehållstiden betydligt kortare på Bysundets sida av sjön än i Bredviken (Leiviskä 1993, Nyman 2012). Dessa förändringar har försämrat Öjasjöns vattenkvalitet, vilket särskilt kan observeras i vattnets järn-, totalfosfor- och totalkvävehalter samt som en ökning av färgtalet. I båda djuphöljorna förbättrades vattnets syreförhållande markant under perioden 2001–2008 men kraschade därefter särskilt i Bysundet. Trots stora variationer verkar syresituat-ionen nu åter långsamt förbättras. På samma sätt som gäller för syre kan Kronoby ås kraftiga inverkan på Bysundet också ses i pH-värdenas minimivärden men observationerna visar dock att surheten tydligt hål-ler på att minska.

Surhet

Under vintern har vattnet i Öjasjön i regel varit surt både i Bysundet och i Bredviken (figur 38). Under 2000-talet har de områdesvisa skillnaderna varit små jämfört med kontrollens tidigare år. Surheten har varierat kraftigt mellan åren och under vintrarna 2008 och 2012 tangerades gränsen för den kritiska nivån

karu/

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

a - klorofylli/ klorofyll (0 - 2 m)

32

(pH < 5,5). Under de senaste åren har pH-värdena igen börjat stiga. Under 2018 var pH-värdena lägre än under föregående år.

Under tiden med öppet vatten har pH-minimivärdenas mellanårsvariation i Bysundet varit betydligt större än under vintern. År 2007 rasade pH-värdena i Öjasjön då minimivärdena på bägge områdena var de lägsta under hela kontrollperioden. Surhetsnivån återgick dock snabbt. Efter år 2008 fortsatte pH-värdena att stiga i Bredviken och områdets surhetsnivå har de senaste åren varit åtminstone på lindrigt sur nivå. Under 2017 och 2018 har Bredvikens vatten varit åtminstone neutralt under tiden för öppet vatten. Bysundets pH-minimin sjönk kraftigt åren 2009–2010, varefter pH-värdena uppvisat en tydligt stigande trend. År 2018 var pH-minimi samma som föregående år och lindrigt surt.

Figur 38. Ytvattnets (1 m) surhetsgrad under vintern och minimivärden för surhet under tiden med öppet vatten i Öjasjön åren 2000–2018. (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Alkalinitet

Vintertid har alkalinitetsvärdena i Öjasjön varierat kraftigt mellan åren och områdena. Variationen i alkali-niteten under 2000-talet har i Bysundet och Bredviken varit mycket likartad och de områdesvisa skillna-derna tydliga (figur 39). Skillnaskillna-derna har dock minskat under de senaste åren genom att alkaliniteten i Bysundet har minskat. Dessutom har alkaliniteten i Bredviken ökat. Under 2018 var alkaliniteten god vid bägge punkterna.

Figur 39. Ytvattnets (1 m) alkalinitet under vintern och minimivärden för alkalinitet under tiden med öppet vatten i Öjasjön åren 2000–2018. (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Under tiden med öppet vatten har variationen i Öjasjöns buffertförmåga mellan åren och olika områden förblivit ganska oförändrad i jämförelse med vintern. Öjasjöns buffertförmåga ökade åtminstone till nöj-aktig nivå i början av 2000-talet och har förblivit så med undantag av åren 2007–2008. I Bysundet har alkalinitetsvärdets minimi under tiden för öppet vatten varierat på bägge sidorna av gränsen för försvarlig.

Också i Bysundet var alkaliniteten svagast år 2007. Under 2018 var alkaliteten i Bredviken god och i Bysun-det nöjaktig.

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

pH

Vuosi/ År

Happamuus/ Surhet (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

5,0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

pH

Vuosi/ År

Happamuusminimit/ Surhetsminimi (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0,0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mmol/l

Vuosi/ År

Alkaliniteetti/ Alkalinitet (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0,0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mmol/l

Vuosi/ År

Alkaliniteettiminimi/ Alkalinitetsminimi (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

33 Syre

Vintertid har syresituationen i Öjasjöns bottennära vatten varierat rätt kraftigt både områdesvis och mel-lan åren. I regel har syremättnadsgraden varit högre i Bredviken än i Bysundet. I början av 2000-talet för-bättrades Öjasjöns syreförhållande inom båda områdena och var med hänsyn till årstiden i huvudsak på en god nivå (figur 40). Efter 2008 har syrehalterna i Öjasjöns bottennära vatten minskat och skillnaderna mellan områdena har ökat. Under de senaste åren har syreförhållandena i Bysundet varierat kraftigt men har i regel varit sämre än i Bredviken. Också 2018 var syresituationen i Bysundet betydligt sämre än i Bredviken. I Bredviken var syresituationen något bättre än föregående år.

På 1990-talet var syremättnaden dålig under flera år i Bysundet i det bottennära vattnet vid slutet av vatt-nets skiktningsperiod under tiden med öppet vatten. Under 2000-talet har syresituationen oftast hållits på en god nivå. I augusti 2014 var Bysundets syreförhållanden de sämsta under kontrollperioden. Då hade syret i det bottennära vattnet helt förbrukats. Åren 2015–2018 var syrets mättnadsgrad (minimi 66–84 %) i det bottennära vattnet igen bättre.

Figur 40. Syremättnadsgraden i det bottennära vattenskiktet (botten -1 m) i Öjasjön vintern 2000–2018. (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Färg

Färgtalen i Öjasjöns vatten har varierat kraftigt under hela kontrollperioden både vintertid och under tiden med öppet vatten. Det finns också betydande skillnader mellan Bysundet och Bredviken, som till stor del kan förklaras av de olika förhållandena på kontrollområdena. Enligt Nyman (2012) är Kronoby ås inverkan på Bysundets vattenkvalitet uppenbar. I Bredviken tillförs betydande mängder grundvatten, vilket gör att vattnet där är klarare än i sjöns övriga delar.

Vintertid har vattnets färgtal varit betydligt högre och mellanårsvariationerna större i Bysundet än i Bred-viken. En lindrigt sjunkande trend har kunnat observeras i färgtalen under början av 2000-talet, men från 2008 har färgtalen återigen börjat öka. Särskilt i Bredviken har färgtalet ökat markant och har under de senaste åren hållits nära nivån i Bysundet, med undantag för vintern 2013 då Bysundets färgtal var ex-ceptionellt högt. Under de senaste kontrollåren har färgtalet på bägge områdena varit omkring 200 mg Pt/l (figur 41).

Figur 41. Ytvattnets (1 m) färg under vintern och medelvärde för färg under tiden med öppet vatten i Öjasjön åren 2000–

2018. (Märk: inga prov togs vintern 2007).).

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

%

Vuosi/ År

Happikyllästys/ Syremättnad (pohja -1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg Pt/l

Vuosi/ År

Väri/ Färg (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg Pt/l

Vuosi/ År

Väri/ Färg (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

34

Även i fråga om färgtalens medelvärde under tiden med öppet vatten märks en tydlig nivåskillnad mellan Bysundet och Bredviken emedan vattnet i Bysundet är mörkare. Mellanårsvariationerna har inom båda områden varit mycket likartade. Efter 2008 har vid båda kontrollområdena också under tiden med öppet vatten kunnat observeras en tydligt ökande trend i de genomsnittliga färgtalen. Färgtalen i Bysundet är tidvis mycket höga jämfört med Bredviken och mellanårsvariationerna är större. 2018 var färgtalen inom båda områdena lägre än under det föregående året.

Järn

Till följd av inverkan av vattnet från Kronoby å är Öjasjöns vatten i Bysundet förutom mörkare, även be-tydligt mera järnhaltigt än i Bredviken (figur 42). Bågast fiskväg togs i bruk i slutet av år 2008 och den har, på samma sätt som gäller för vattnets färg i Öjasjön, påverkat sjöns järnhalter som stigit sedan dess (Ny-man 2012).

Vintertid har halterna varierat kraftigt från år till år, särskilt i Bysundet. Bredvikens järnhalter sjönk fram till 2008, varefter halterna i både Bysundet och Bredviken började öka ända fram till år 2013. År 2014 kunde man observera i järnhalterna samma minskning som i färgtalen. Bysundets järnhalt sjönk nästan till samma nivå som halten i Bredviken. Därefter har halterna fortsatt att stiga, speciellt i Bredviken. År 2018 var järnhalten på bägge områdena på samma nivå som föregående år och halten var större i Bredviken än i Bysundet.

Under tiden med öppet vatten har de områdesvisa skillnaderna i järnhalternas medelvärden under de senaste åren varit mindre än under vintern. Under tiden med öppet vatten har järnhalterna i Bysundet varit lägre och mellanårsvariationerna har varit mindre än under vintern. Järnhalterna har också under tiden med öppet vatten ökat på bägge områdena från år 2008. Under 2018 var den genomsnittliga järn-halten i Bysundet nästan den samma som föregående år. I Bredviken sjönk järnjärn-haltens medelvärde för andra året i följd.

Figur 42. Ytvattnets (1 m) järnhalt under vintern och medelvärdet för järnhalter under tiden med öppet vatten i Öjasjön

åren 2000–2018 (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Kemisk syreförbrukning (CODMn)

Även beträffande den kemiska syreförbrukningen som beskriver vattnets humushalt har mellanårsvariat-ionen varit större i Bysundet än i Bredviken (figur 43). Under vintern har Öjasjöns kemiska syreförbrukning i regel förblivit på den nivå som är typisk för humussjöar. I Öjasjöns kemiska syreförbrukning vintertid har man under de senaste åren kunnat observera en tydlig stigande trend. I Bredviken har den kemiska syre-förbrukningen ökat från år 2008. I Bysundet är trenden inte lika tydlig på grund av stora variationer mellan åren. I Bysundet steg värdena för CODMn brant 2010–2013 och därefter har de sjunkit till samma nivå som i Bredviken. Vintern 2018 var den kemiska syreförbrukningen i Bysundet undantagsvis något lägre än i Bredviken. Humushalten i Bredviken var 2018 någon högre och i Bysundet något lägre än föregående år.

Även under tiden med öppet vatten har den genomsnittliga kemiska syreförbrukningen i Öjasjön i regel förblivit på nivån som är typisk för humussjöar och varit högre i Bysundet än i Bredviken. Variationerna mellan olika år har varit likartade på bägge områden. Den kemiska syreförbrukningen var lägst under åren 2007 och 2008 varefter humushalten har stigit märkbart också under tiden med öppet vatten. I Bredviken

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

Rauta/ Järn (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

Rauta/ Järn (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

35

har den kemiska syreförbrukningen ökat i jämnare takt än i Bysundet. År 2018 sjönk medelvärdena i bägge områdena i någon mån från föregående år.

Figur 43. Ytvattnets (1 m) kemiska syreförbrukning under vintern och den genomsnittliga kemiska syreförbrukningen under tiden med öppet vatten i Öjasjön åren 2000–2018 (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Fosfor

I Bysundet har även vattnets fosforhalt varit betydligt högre än i Bredviken. Nivåskillnaden mellan områ-dena har framför allt berott på att näringsrikt vatten strömmar in i Bysundet från Kronoby å och på att det strömmar ut grundvatten i Bredviken som minskar näringsämneshalterna där. Skillnaden i fosforhalt har dock minskat från 2008 framåt. Under vintrarna 2013 och 2018 har högre fosforhalter uppmätts i Bredvi-ken än i Bysundet (figur 44).

Figur 44. Ytvattnets (1 m) fosforhalt under vintern och medelvärde för fosfor under tiden med öppet vatten i Öjasjön 2000–

2018 (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Vintertid har fosforhalterna i Bredviken under 2000-talet huvudsakligen legat på eutrof och i Bysundet på mycket eutrof nivå. År 2008 var fosforhalterna vid bägge punkterna markant lägre än normalt men däref-ter har haldäref-terna på nytt stigit i jämn takt. Under åren 2015–2018 har också vattnet i Bredviken varit på mycket eutrof nivå. Vintern 2018 var fosforhalten vid bägge punkterna högre än under föregående år.

Också under tiden med öppet vatten har Öjasjöns genomsnittliga fosforhalter stigit tydligt från 2008.

Bredvikens vatten har på basen av fosforhalterna varit eutroft med undantag för åren 2007 och 2008. I Bysundet har halterna men undantag för åren 2007–2010 legat på gränsen mellan eutrof och mycket eu-trof eller över denna. Åren 2007 och 2008 var fosfornivån under tiden med öppet vatten ovanligt låg vid båda kontrollpunkterna. Från 2008 har fosfornivån återigen börjat öka tydligt vid bägge observationsplat-serna men i Bredviken bröts trenden 2018 då fosforhaltens medelvärde var betydligt lägre än föregående år och låg då på eutrof nivå. I Bysundet hade fosforhalten för andra året sjunkit något men var fortfarande på mycket eutrof nivå.

Kväve

Vintertid har kvävehalterna varierat i någon mån både områdesvis och mellan åren. Med undantag av vintrarna 2017 och 2018 har även kvävehalterna varit högre i Bysundet än i Bredviken (figur 45).

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

CODMn(1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

COD^Mn(1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Fosfori/ Fosfor (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Fosfori/ Fosfor (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

36

Kvävehalterna sjönk under åren 2006–2008 men steg därefter fram till 2012. Halterna har stabiliserats under de senaste åren på nivån 1200–1500 µg/l. Undantaget var de ovanligt höga kvävehalterna i Bysun-det 2015.

Under tiden med öppet vatten har de genomsnittliga kvävehalterna i Öjasjön huvudsakligen varit lägre än under vintern. Under tiden med öppet vatten åren 2007 och 2008 sjönk nivån för kväve temporärt, men under de senaste åren har kvävehalterna ökat något också under den isfria tiden. Under de senaste åren har de genomsnittliga halterna i Bredviken under tiden med öppet vatten förblivit på ganska jämn nivå (ca 600–900 µg/l). I Bysundet har kvävehalterna varierat något mera. Kvävehalterna vid bägge punk-terna var 2018 nästan på samma nivå som under det föregående året.

Figur 45. Ytvattnets (1 m) kvävehalt under vintern och medelvärde för kväve under tiden med öppet vatten i Öjasjön 2000–

2018 (Märk: inga prov togs vintern 2007).

Klorofylli

Öjasjöns halter av klorofyll-a har varierat kraftigt mellan olika platser och år (figur 46). Bysundet har i regel varit mer eutroft än Bredviken och klorofyllhalternas variation har där varit större. I Bredviken har halterna för det mesta hållits på måttligt eutrof nivå och mellanårsvariationen har varit mindre. Klorofyllhalterna i Bredviken minskade från 2003 till 2008 men har därefter ökat i jämn takt. Under åren 2014–2018 har de genomsnittliga klorofyllhalterna i Bredviken förblivit ganska konstanta och vattnet har funnits nära övre gränsen för måttligt eutrof nivå. I Bysundet har den genomsnittliga klorofyll-a halten förblivit på eutrof nivå under nästan hela den betraktade perioden.

Figur 46. Medelvärdet för halten klorofyll a (0 – 2 m) under tiden med öppet vatten i Öjasjön år 2000–2018.

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Typpi/ Kväve (1 m) talvi/ vinter

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

2 400

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Typpi/ Kväve (1 m) avovesi/ öppet vatten

Laajalahti/ Bredviken N Ö 4 Bysundet Ö 5

karu/

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

a-klorofylli/ a-klorofyll (0 - 2 m)

37

In document Resultat från kontrollen av Larsmo-Öjasjön 2018 (Page 32-38)