Larsmosjön

Surhet

De nedre och mellersta loppen av de åar som rinner ut i Larsmosjön hör till områden där det finns sura sulfatjordar (HS-jordar). Enligt gjorda karteringar består ca 9 % (360 km²) av Larsmo–Öjasjöns avrinnings-område av sura sulfatjordar. Sulfiderna är olösliga i vatten men i kontakt med luft oxideras de lätt till urlak-bara salter, sulfater (SO4). Sulfaterna bildar tillsammans med vatten svavelsyra, som löser ut metaller som finns lagrade i jordmånen. Från HS-jordarna sköljs ut mycket sura vatten och med dessa även metaller.

Surheten och höga metallhalter orsakar betydande skador i alla de nedre loppen av åarna och i själva sjön (Bonde m.f. 2016). En torr sommar har visat sig öka försurningsrisken på hösten, speciellt om vattenfö-ringen efter den torra sommaren är mycket stor. (Toivonen m.fl. 2019). Rikliga regn förflyttar den sura belastningen till vattendragen och leder till skadlig inverkan på organismerna.

Gloskärsfjärdens och Mörtgrundets pH-värden har under vintrarna på 2000-talet förblivit relativt jämna på bägge sidor av pH 6,5 (figur 29). Kalvholmsfjärdens pH värde har följt resultaten från övriga punkter med undantag av vintrarna 2007 och 2008 då låga pH-värden förekom och sågs tydligt i Kalvholmsfärdens ytvatten. Orsaken till de låga pH-värdena var den torra sommaren 2006 och de därpå följande synnerligen rikliga regnen som sköljde ut den sura belastningen från HS-jordarna till vattendragen. Under 2018 var

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7

µg/l

Piste/ Punkt

a-klorofylli/ a-klorofyll

pinta/ ytvatten 1 m

27

Larsmosjöns pH-värden (7,1–7,2) på samma nivå de i allmänhet varit under 2000-talet och något lägre än under det föregående året.

Trenden för pH-minimini under tiden med öppet vatten har i början av 2000-talet i regel varit stigande och åren 2003–2006 var vattnet endast en aning surt, med undantag för en temporära dykning i pH-dena år 2004 i Gloskärsfjärden. Den låga pH-nivån som rådde vintern 2006/2007 kunde observeras i vär-dena på alla områden under perioden med öppet vatten år 2007 då surhetsminimi sjönk markant (pH 5,3–

5,4). Under tiden med öppet vatten har pH-minimi från år 2008 förblivit på nivån ≥ 6,0. Under tiden med öppet vatten år 2018 steg pH-minimi till samma nivå som föregående år.

Figur 29. Ytvattnets (1 m) surhetsgrad under vintern och minimivärde för surhet under tid med öppet vatten 2000–2018.

Alkalinitet

Alkaliniteten i Larsmosjöns vatten har under vintern i regel legat kring 0,2 mmol/l varvid buffert-förmågan varit på gränsen mellan nöjaktig och god (figur 30). De låga pH värdena i Kalvholmsfjärden under vintrarna 2007 och 2008 kunde också ses i alkaliniteten och buffertförmågan var då dålig. Under 2018 var buffert-förmågan i Larsmosjön på samma nivå som föregående år och var god vid alla djuppunkter.

Under tiden med öppet vatten har alkalinitetens minimivärden varit på en mycket jämn nivå på de obser-verade områdena under hela uppföljningsperioden. Under 2000-talet har buffertförmågan i Larsmosjön under tiden med öppet vatten närmast varit försvarlig men på längre sikt verkar buffertförmågan förbätt-ras. En tydlig svacka som kan ses 2007 berodde på föregående vinters sura episod. Under tiden med öppet vatten 2018 var alkalinitetsminimi vid alla provpunkter det samma som föregående år och vattnets buf-fertförmåga var åtminstone nöjaktig.

Figur 30. Ytvattnets (1 m) alkalinitet under vintern och minimivärden för alkalinitet under tid med öppet vatten i Larsmo-sjön 2000–2018.

Syre

Vattnets syremättnadsgrad i djuphöljorna (botten -1 m) under vintern i Larsmosjön har varierat mycket mellan åren. Bottnens syresituation har i allmänhet varit bäst i Gloskärsfjärden (figur 31). I Kalvholms-fjärden har situationen nästan varje vinter varit sämst. 2018 var inget undantag från detta. Syresituationen

4,5

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

pH

Vuosi/ År

Happamuus/ Surhet (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

4,5

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

pH

Vuosi/ År

Happamuusminimit/ Surhetsminimi (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0,0 0,1 0,2 0,3 0,4

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mmol/l

Vuosi/ År

Alkaliniteetti/ Alkalinitet (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0,00 0,10 0,20 0,30 0,40

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mmol/l

Vuosi/ År

Alkaliniteettiminimi/ Alkalinitetsminimi (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

28

nära bottnen i Kalvholmsfjärden och vid Mörtgrundet var sämre än under föregående år. I Gloskärsfjärden var syresituationen likartad med föregående år.

Syresituationen under tiden med öppet vatten har vanligtvis förblivit god i hela vattenpelaren i Larsmo-sjön, med undantag för några av augusti månads resultat i Kalvholmsfjärden (L9).

Figur 31. Syremättnadsgraden i Larsmosjöns bottenvatten (botten -1 m) vintrarna 2000–2018.

I det bottennära vattnet (botten -1 m) vid Larsmosjöns djuppunkter observerades tydliga skillnader i syre-nivån mellan olika punkter också när man betraktar vattenkvalitetens förändringar under perioderna 1977–1995 och 1996–2009 (Kalliolinna m.fl. 2010). Syrehalten var sämst vid Kalvholmsfjärden (L9), där situationen dessutom hade försämrats markant vid övergången till den senare perioden men har förbätt-rats under senare år, dock i varierande grad. Mörtgrundets (L10) och Gloskärsfjärdens (L11) syreförhållan-den har däremot hållits stabila under de utvärderade perioderna och har för det mesta hållits på en nöj-aktig nivå. (Kalliolinna m.fl. 2010).

Färg

Larsmosjöns färgtal har under vintern tidvis varierat ganska kraftigt mellan olika områden och mellan olika år (figur 32). Vanligtvis har vattnet varit brunast vintertid i Kalvholmsfjärden. Från 2010 till 2014 har Lars-mosjöns färgtal huvudsakligen visat en stigande trend vid alla provpunkter. Därefter har färgtalen hållits på ungefär samma nivå. Vintern 2018 var färgtalet vid alla punkter ungefär på samma nivå som föregå-ende år och områdesvisa skillnader fanns just inte.

Under tiden med öppet vatten har Larsmosjöns vatten i genomsnitt varit en aning mörkare och de områ-desvisa skillnaderna har varit mindre än under vintern. Mellanårsvariationerna i färgtalen har varit stora i Larsmosjön men trenden verkar också under tiden med öppet vatten vara stigande. Sjöns vatten har vid alla punkter varit brunare under 2000-talet än under början av 1990-talet. De stigande trenden i färgtalen bröts 2017 och 2018 fortsatte färgtalen att sjunka i samband med att vattenföringen minskade.

Figur 32. Ytvattnets (1 m) färg under vintern och medelvärden under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren 2000–

2018.

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

%

Vuosi/ År

Happikyllästys/ Syremättnad (pohja -1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg Pt/l

Vuosi/ År

Väri/ Färg (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg Pt/l

Vuosi/ År

Väri/ Färg (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

29 Järn

De uppmätta järnhalterna i Larsmosjön under vintern har vid Mörtgrundets och Gloskärsfjärdens obser-vationspunkter hållits på samma nivå under hela kontrollperioden (figur 33). I Kalvholmsfjärden har järn-haltens mellanårsvariation tidvis varit större än vid andra punkter. Vid övergången till 2010-talet har de områdesvisa skillnaderna i järnhalterna jämnats ut. Under åren 2010–2018 har järnhalterna vid alla ob-servationspunkter i huvudsak hållits kring 1,0 mg/l.

Skillnaden mellan områden i de genomsnittliga järnhalterna under tiden med öppet vatten har varit små men mellanårsvariationerna har varit rätt stora. Under tiden med öppet vatten har järnhaltens nivå i Lar-smosjön varit högre än under vintern. På längre sikt har järnhalterna ökat i LarLar-smosjön. År 2018 kunde man inte observera några skillnader mellan olika områden och halterna var något lägre än under föregå-ende år.

Figur 33. Ytvattnets (1 m) järnhalt under vintern och järnhaltens medelvärde under tid med öppet vatten i Larsmosjön åren 2000–2018.

Kemisk syreförbrukning (CODMn)

Under vintern har Larsmosjöns kemiska syreförbrukning i regel förblivit på en nivå som är typisk för hu-mussjöar, cirka 10–20 mg O2/l. Vid Kalvholmsfjärden har den kemiska syreförbrukningen vanligtvis varit en aning större än vid Mörtgrundet och i Gloskärsfjärden (figur 34). Under vintern 2018 var CODMn -vär-dena på samma nivå som föregående år. Liksom för många andra parametrar fanns just inga skillnader mellan olika områden.

Också under tiden med öppet vatten har den kemiska syreförbrukningen i Larsmosjön i huvudsak hållit på den nivå som är typisk för humussjöar. Oaktat mellanårsvariationen kan man på lång tid se en ökning i värdena. Under 2018 var den kemiska syreförbrukningen på alla observationspunkter något mindre än föregående år och inga skillnader mellan punkterna kunde ses.

Figur 34. Ytvattnets (1 m) kemiska syreförbrukning under vintern och den genomsnittliga kemiska syreförbrukningen under tiden med öppet vatten i Larsmosjön åren 2000–2018.

0,0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

Rauta/ Järn (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0,0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

Rauta/ Järn (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

COD^Mn(1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

mg/l

Vuosi/ År

COD^Mn(1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

30 Fosfor

Vintertid har de områdesvisa variationerna i Larsmosjöns fosforhalter varit små under 2000-talet även om halterna i Kalvholmsfjärden i regel har varit något högre och mellanårsvariationerna har varit något större än vid övriga observationspunkter (figur 35). Oaktat mellanårsvariationerna verkar halterna ha ökat vid alla punkter börjande från 2011. Halterna under vintern 2018 var nära halterna under föregående vinter.

Vattnets genomsnittliga fosfornivå i Larsmosjön har under tiden med öppet vatten i regel varit högre än under vintern. Variationerna i halterna mellan olika år och olika platser har dock varit måttligare än under vintern. Fosforhalterna var under tiden för öppet vatten lägst 2007 till följd av episoden med surt vatten.

Från 2011 kan en stigande trend i totalfosforhalterna observeras på alla observationsområden. Larsmos-jöns eutrofinivå har på basen av fosforhalterna tidigare huvudsakligen hållits på eutrof nivå. Under åren 2016–2018 har dock de genomsnittliga fosfornivåerna vid alla djuppunkter varit på mycket eutrof nivå.

Figur 35. Ytvattnets (1 m) fosforhalt under vintern och fosforhaltens medelvärde under tiden med öppet vatten i Larsmosjön åren 2000–2018.

Kväve

De uppmätta kvävehalterna vintertid har varierat kraftigt både mellan olika områden och mellan olika år.

Kvävehalterna har varierat mest i Kalvholmsfjärden (figur 36). Under de senaste 2–3 åren har kvävehal-terna sjunkit men på längre sikt kan ingen tydlig trend ses. Kvävehalkvävehal-terna som uppmättes 2018 var på de nivå som i allmänhet varit rådande vid observationspunkterna.

De genomsnittliga kvävehalterna i Larsmosjön har under tiden med öppet vatten varierat mindre både områdesvis och mellan åren än under vintern. Kvävehalten har under hela 2000-talet varit cirka 900 µg/l och år 2018 avvek inte från denna.

Figur 36. Ytvattnets (1 m) kvävehalt under vintern och kvävehaltens medelvärde under tiden med öppet vatten i Larsmosjön åren 2000–2018.

Klorofyll

Medelvärdena för klorofyll-a i Larsmosjön har varierat kraftigt från år till år och klorofyllhalterna har hu-vudsakligen legat på eutrof nivå under hela 2000-talet (figur 37). Variationen mellan olika områden har varit mycket mindre än mellanårsvariationen. Klorofyllhalterna var lägst under åren 2009–2011 då

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Fosfori/ Fosfor (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Fosfori/ Fosfor (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Typpi/ Kväve (1 m) talvi/ vinter

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

0

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018

µg/l

Vuosi/ År

Typpi/ Kväve (1 m) avovesi/ öppet vatten

Kalvholmsfjärden L 9 Mörtgrundet L 10 Gloskärsfjärden L 11

31

Larsmosjöns eutrofinivå låg ungefär på nivån måttligt eutrof. Också fosforhalterna under tiden med öppet vatten var lägst då och tillgången till fosfor har uppenbarligen begränsat algtillväxten. Från 2011 har klo-rofyllhalterna åter börjat öka vid alla punkter. Under 2018 var skillnaderna mellan områdena små och vattnet var enligt klorofyll-a på eurtrof nivå vid alla punkter.

Figur 37. Medelvärdet för halten klorofyll-a (0 – 2 m) i Larsmosjön under tiden med öppet vatten åren 2000–2018.

Vattenkvaliteten i Larsmosjön och dess tillflöden har också utvärderats statistiskt (Kalliolinna m.fl. 2010).

Utvärderingen omfattade perioderna 1977–1995 och 1996–2009. I utvärderingen observerade man inte statistiskt signifikanta skillnader mellan tidsperioderna i vattenkvalitetsparametrarnas medelvärden i Lar-smosjön och dess tillflöden. Variationen i vattenkvaliteten hade under den senare perioden minskat för de flesta anda parametrar än klorofyll-a (Kalliolinna ym. 2010). Här i denna sammanfattning har de redo-visade observationerna i vattenkvalitetens förändringar inte testats statistiskt. Förändringarna förklaras delvis av förändringar i vattenkvaliteten i åarna som utmynnar i sjön. I åarnas fosforhalter under tiden med öppet vatten kan man t.ex. se likartade förändringar som i fosforhalterna i Larsmosjöns vatten. Å andra sidan förefaller inte färgtalen i åvattnen ha stigit i samma mån som färgtalen i Larsmosjöns vatten under de senaste åren. Variationen i värdena är dock mycket stora. Noggrannare utredning av de kausala sambanden skulle förutom en statistisk utvärdering också kräva en kartering av förändringarna i markan-vändningen och belastningen inom avrinningsområdena.

In document Resultat från kontrollen av Larsmo-Öjasjön 2018 (Page 27-32)