12.1 Inledning
Goda förutsättningar för effektiva generationsskiften anser jag vara önskvärda eftersom det i sin tur kan bidra bland annat till att människor kan fortsätta leva på landsbygden, att den svenska naturen och faunan kan bibehållas samt att Sverige kan ha en egen livsmedelspro-duktion. Svensk rätt saknar bestämmelser som reglerar den problematik som kan uppstå i samband med generationsskifte av lantbruksföretag vid ett arvskifte, när överlåtaren har flera barn. De ofta väldigt höga värdena på arvs- och laglotter (som i sin tur baseras på höga marknadsvärden) anser jag vara det i sammanhanget största problemet, eftersom utgi-vandet av dessa värden kan hindra en övertagare från att driva ett effektivt jordbruk.
Följande förslag till förändringar syftar till att med beaktande av alla dödsbodelägares intressen möjliggöra effektiva övertaganden av lantbruksegendomar vid arvskiften. En ändring av arvsreglerna skulle även kunna bidra till att synen på rättvisa inom familjen för-ändras, så att generationsskiften under den äldre generationens livstid kan underlättas och konflikter förebyggas. Om ett visst resultat kan uppnås genom en tillämpning av arvsreg-lerna kan det vara lättare för familjemedlemmar att motivera varför samma resultat ska uppnås under livstiden. Såsom diskuterats i kapitel 2 är det inte endast de enskilda indivi-derna och familjerna som gynnas av att det finns möjlighet att genomföra effektiva genera-tionsskiften. Grunden till förslagen utgörs av samhällets intresse av att lantbruk, stora som små, kan fortsätta att drivas i Sverige. Ytterligare ett skäl till översyn av reglerna på detta område utgörs av strävan efter rättslikhet inom de nordiska länderna.237
Eftersom det endast är generationsskiften i lantbruksföretag som har varit föremål för utredning i denna uppsats avser följande förslag endast dessa specifika situationer. Exem-pelvis skulle förslagen kunna ligga till grund för införandet av ett särskilt kapitel i ÄB rö-rande just lantbruksegendomar, likt Finlands kapitel 25, i ÄBF. En del av det som följer gäller däremot regler avsedda för tillämpning även under en arvlåtare/överlåtares livstid, varför frågan om en exakt placering av eventuella regler lämnas utanför detta arbete.
12.2 Ett reducerat laglottsanspråk
Laglottsbestämmelserna innebär att en bröstarvinge har rätt till halva arvslotten. I exempel-fallet rör det sig om att mer än fyra miljoner kr ska utges (för två syskon). För
237 Ang. nordisk rättslikhet, se not 1.
64
verksamheter, i vilka lönsamheten generellt sett är bristfällig (se avsnitt 2.2), kan utgivandet av så stora värden utgöra stora problem. En beloppsbegränsning av laglotten liknande Norges respektive Danmarks skulle kunna vara en del av lösningen. Det är dock möjligt att beloppet en miljon kr fortfarande är så pass högt att det kan medföra betydande svårigheter och en alltför stor börda för övertagaren att lösa ut syskon. Om det i exempelfallet istället var fråga om fem syskon, skulle laglottsanspråk från övertagarens fyra syskon trots en be-loppsbegränsning, ändå bli ca fyra miljoner kr, vilket alltjämt skulle kunna utgöra ett väldigt stort problem.
Rätten till laglott har ifrågasatts i Sverige under lång tid.238 Såsom framgår har både Danmark och Norge infört begränsningar av rätten. Mot bakgrund av detta föreslås här en möjlighet till reducering av laglotten även i svensk rätt. Dock bör påminnas om att dis-kussionen endast rör generationsskiften i lantbruksföretag och att en eventuell begränsning av laglotten även för andra sammanhang lämnas utanför denna framställning.
En eventuell beloppsbegränsning bör bestämmas till ett värde som både tillförsäkrar syskonen tillräcklig kompensation och medför möjligheter för övertagaren att fortsätta med lantbruksverksamheten, även om det finns flera syskon. Vid bestämmandet av storleken bör det också beaktas att det övertagande syskonet åtar sig ett stort ansvar, medan en er-sättning i form av en tomt eller pengar till icke-övertagande syskon inte medför några för-pliktelser alls eller i vart fall i långt mindre utsträckning. En beloppsbegränsning på 500 000 kr skulle säkerligen många gånger kunna vara en fullt tillräcklig kompensation, samtidigt som det ges betydligt bättre förutsättningar för övertagande av gården än om beloppet vore det dubbla.
En alternativ lösning kan vara att den kvotdel som utgör laglotten minskas. Om rätten istället för att vara 1/2 av arvslotten var 1/8, skulle det medföra, med utgångspunkt i ex-empelfallet, att ett av två syskon ändå har ett anspråk på nästan 800 000 kr. Ett av tre sys-kon har anspråk på drygt 500 000 kr. Kvotdelen skulle således kunna minskas betydligt och ändå tillförsäkra syskon höga värden.
Ett tredje alternativ är att det totala anspråket från övriga syskon får motsvara en viss procentsats, exempelvis 10 %, av hela egendomens marknadsvärde (minus skulder). Med utgångspunkt i exempelfallet skulle Markus och Linn få dela på 10 % av 12 524 000 kr. De skulle således tillförsäkras ett värde av 625 200 kr var.
238 Se exempelvis SOU 1925:43 s. 298-299, SOU 1981:85 s. 206-212 och artikeln ”Dags att Sverige avskaffar bröstarvingarnas rätt till arv” skriven av advokat Svante Thorsell, publicerad på DN debatt den 13 januari 2012, samt den av artikeln efterföljande diskussionen med artikeln ”Därför är det nödvändigt att laglotten avskaffas”, publicerad den 18 januari 2012 (se DN i källförteckning).
65
Av de tre framhållna förslagen är det endast i det senast nämnda som antalet syskon inte påverkar värdet som övertagaren ska utge. Oavsett hur många syskonen är får de dela på samma värde. För att säkerställa ett det finns möjlighet att genomföra effektiva genera-tionsskiften, bör lagstiftaren se till att laglottsanspråken inte kan sluta på flera miljoner kr, oavsett det handlar om krav från ett eller flera syskon. Alla de anförda förslagen kan dock på olika sätt säkerställa detta.
Regler om en reducerad laglott i fall av generationsskifte bör inte automatiskt inträda endast på grund av att arvlåtaren har ägt en lantbruksfastighet. Det ska framgå av testa-mente att arvlåtaren önskar tillämpning av de speciella reglerna. Att en sådan önskan indi-rekt kan uttolkas bör kunna vara tillräckligt. I det enskilda fallet måste det också undersökas om den i testamentet tilltänkta övertagaren faktiskt har för avsikt att ta över gården och fortsätta driva lantbruket. För att reglerna ska få tillämpas måste det vara fråga om ett fak-tiskt generationsskifte. Reglerna får inte bidra till att någon kan lura till sig en gård för att sedan sälja den. Därför kan det vara rimligt att det framgår av lagen att syskon som har fått nedsatt laglott ska ha rätt till kompensation om en försäljning av fastigheten sker inom ett visst antal år. I detta avseende är diskussionen i avsnitt 7.2.4 av intresse, liksom Finlands regel angående ersättning för visst värde om fastigheten säljs inom en tioårsperiod.
12.3 Fördröjd laglott
Förutom reducerade laglottsansanspråk skulle det kunna underlätta övertagande av lant-bruksegendomar om det fanns möjlighet att dela upp och skjuta fram utbetalningen av anspråken. För den övertagande lantbrukaren kan det vara högst problematiskt att tvingas lösa ut syskon till stora summor direkt i och med ett arvskifte. Detta kan jämföras med Finlands regel om att betalning ska ske inom skälig, max två års tid, från arvskiftet.
Låt säga att laglotten har en beloppsgräns på 600 000 kr per bröstarvinge. Med två syskon ska ett värde av 1,2 miljoner lösgöras från gård och drift, för att vid ett och samma tillfälle utgå i kompensation. Om det inte exempelvis finns tomter som lätt kan frånstyckas fastigheten kan utgivandet av så mycket pengar på en och samma gång få förödande effek-ter för lantbruksverksamheeffek-ter, efeffek-tersom det ofta inte finns så stora marginaler för utgifeffek-ter.
Ytterligare skuldbelastning kan exempelvis minska utrymmet för andra viktiga invester-ingar. Genom att övertagaren får möjlighet att dela upp laglottsanspråket på exempelvis fem år kan förutsättningarna för att klara av driften öka betydligt. Att utge ca 240 000 kr per år, under fem år, istället för 1,2 miljoner direkt i samband med övertagandet, torde
66
medföra en betydlig lättnad för övertagaren och betydligt större förutsättningar för att kunna hålla en effektiv verksamhet.
Idag kan en uppdelning av arvet åstadkommas om dödsbodelägarna kommer överens om det. För arvlåtaren finns det också möjlighet att föreskriva en uppdelning av arvets ut-betalning, men om en bröstarvinge begär laglottsjämkning har denne rätt att erhålla egen-dom som kan disponeras fritt.239 En bröstarvinge kan således inte tvingas vänta på att utfå värdet av sin laglott. Om arvlåtaren däremot föreskriver att bröstarvingen erhåller ett högre värde om arvingen går med på en uppdelning av arvet, kan det utgöra ett incitament att inte begära laglottsjämkning. Det senare medför dock att ett högre värde sammanlagt måste utgå, vilket kan utgöra ett problem för övertagaren. Att syskon får vänta på sitt arv får vä-gas mot den avlastning som ett uppskjutande utgör för övertagaren. Eftersom hela värdet kommer att komma syskonen till del bör det faktum att de får vänta på delar av arvet inte anses utgöra ett hinder för ett förslag om att det i vissa fall ska kunna vara möjligt att dela upp även utbetalningen av laglottsanspråk. Reglerna skulle exempelvis antingen kunna ut-formas så att en uppdelning vore möjlig när arvlåtaren föreskrivit det i testamente, eller att lagen erbjuder möjligheten när den enskilda situationen kräver det, exempelvis om det sammanlagda värdet av de laglotter som ska utges överskrider ett visst belopp.
Utbetalning av fördröjd laglott bör även innefatta ränta. Därtill kan det även vara lämpligt att arvingen i första hand erbjuds kontanter, så att arvet när det erhålls kan dispo-neras fritt. Ett säkerställande i form av kontant ersättning kan möjligen också komma att öka förutsättningarna för acceptans hos övertagarens syskon; de kommer kontinuerligt under ett antal år att erhålla en viss summa pengar.
12.4 Bindande avtal om tillräcklig kompensation
Generationsskiften kan utgöras av långa processer med exempelvis successiva övertagan-den som kan ta många år i anspråk. För de fall en äldre generation avlider under själva pro-cessen, kan värdet av arvlåtarens kvarlåtenskap, den del som kanske ännu inte har hunnit överföras till övertagaren, ha ökat på grund av arbete och investeringar som övertagaren har gjort på gården. Eftersom beräkningen av arv och laglottsanspråk ska ske med utgångs-punkt i värdet vid arvlåtarens dödsfall (se avsnitt 4.2 och 5.2.2) skulle konsekvensen av det anförda scenariot således kunna bli att den tilltänkte övertagarens eget arbete bidrar till att det blir alldeles för kostsamt att lösa ut syskonen.
239 Se ÄB 7 kap. 5 §.
67
Om det fanns möjlighet för arvlåtare och arvingar att med bindande verkan avtala om viss kompensation skulle den tilltänkta övertagaren kunna investera tid och kapital i gården utan att riskera att få betala för det i efterhand. En sådan avtalsmöjlighet medför också att icke-övertagande syskon kan få chans att vara delaktiga i generationsskiftesprocessen. Av-talet ger dem tillfälle att trygga det egna intresset av att gården behålls inom familjen.
I dagsläget torde det kunna vara möjligt att med bindande verkan avtala om att kompensationen till syskon ska utgöras av laglottens värde vid tidpunkten för avtalet, om kompensationen också utges i samband med detta (se avsnitt 5.3). Med hänsyn till de höga värden som laglotterna kan ha (även med en beloppsbegränsning kan det sammanlagda värdet av flera laglotter bli högt) kan det vara motiverat att det finns möjlighet att avtala om en lägre kompensation än vad som idag är tillåtet. Avsikten med avtalet ska i så fall vara att kunna genomföra det redan påbörjade generationsskiftet, i händelse av dödsfall. En av-talsmöjlighet kan ses mot bakgrund av att det värde som en arvtagare avstår på grund av avtalet, möjligen ändå inte skulle ha utgjort en del av arvlåtarens kvarlåtenskap om man hade hunnit fullborda generationsskiftet under arvlåtarens livstid.
Det bör dock uppmärksammas att avtal inom familjen till viss del kan fungera annor-lunda än andra avtal. Situationen inom familjen kan vara känslig och risken för påtryck-ningar från olika håll måste beaktas. Det kan hos vissa familjemedlemmar finnas en vilja att vara tillmötesgående och att inte skapa osämja, vilket kan utnyttjas av andra familjemed-lemmar. Avtal inom familjen är emellertid inte ovanligt och lagen tillåter det i andra fall, inom vissa ramar.240 Att det rör familjeavtal bör således inte i sig anses utgöra hinder för förslagets genomförande. Däremot måste det finnas regler som kan upphäva ett avtal om det visar sig vara oskäligt med hänsyn till förhållandena vid avtalets tillkomst.241 Det för-stärkta laglottsskyddet skulle också kunna utgöra ett hinder mot att avtalsmöjligheten miss-brukas.
Så länge arvlåtare och arvtagare är överens kan det mot bakgrund av det anförda anses vara rimligt att lagen i detta sammanhang ger dem möjligheter att lösa sina mellanhavanden på det sätt de själva önskar och finner nödvändigt. Exakt hur låg kompensation det ska vara möjligt att avtala om anser jag dock inte vara nödvändigt att utreda i denna uppsats.
Det kan exempelvis röra sig om en andel av laglotten, en lägsta beloppsgräns, eller att det står parterna helt fritt att själva avgöra ersättningen. Ett stort dispositionsutrymme medför sannolikt ökade möjligheter för goda lösningar i enskilda fall.
240 Se exempelvis äktenskapsförord (ÄktB 7 kap. 3 §) och samboavtal (Sambolag (2003:376) 9 §).
241 Jfr. exempelvis AvtL.
68
12.5 Företrädesrätt till övertagande
Så snart det finns flera syskon som kan tänka sig att ta över gården kan det bli bekymmer-samt att välja ut en ensam övertagare. Föräldrarna måste vara beslutsamma och handlings-kraftiga om de ska kunna ge ett barn företräde framför ett annat och risken för konflikter och osämja kan öka i samband med detta. Om en bestämmelse om företrädesrätt till över-tagande av gården stadgas i lag, skulle det kunna medverka till ett förebyggande av konflik-ter inom familjen. Föräldrar skulle exempelvis inte i samma utsträckning kunna klandras för valet eller anklagas för att vara orättvisa. Även förhållandet mellan syskonen bör kunna gynnas av att föräldrarna inte efter egna kriterier behöver välja ett syskon framför ett annat.
En regel skulle således kunna fungera konfliktförebyggande. Om oron för konflikter däm-pas kan det i sin tur leda till att familjer tar tag i generationsskiftesfrågan i god tid. En reglering om företrädesrätt skulle därför kunna fylla en funktion både när den äldre genera-tionen är i livet och efter deras död. Att viss person (på grund av visst kriterium) har före-trädesrätt till övertagande vid dödsfall kan motivera att samma person ges föreföre-trädesrätt även under föräldrarnas livstid, och det kan göra att det bli lättare för familjen att acceptera övertagandet. Huruvida det bör finnas ett krav på tillämpning av en företrädesregel även när föräldrarna är i livet återkommer jag dock till längre fram i texten.
En god lösning på utformningen av en regel skulle kunna vara att företräde till övertagande av gården ges till den som är bäst lämpad, likt Finlands regel om företräde för yrkesskicklighet. Kriterierna bör dock inte innefatta något direkt krav på genomgången lantbruksutbildning eller liknande. Det kan istället göras en helhetsbedömning i det enskilda fallet och undersökas om något av barnen exempelvis har en större yrkesskicklighet, har genomgått relevant utbildning, har ett större intresse av lantbruk, har arbetat eller hjälpt till på gården i större utsträckning än andra syskon. Engagemang, fallenhet och intresse bör således kunna vägas in bedömningen för att ge så goda förutsättningar som möjligt till ett bra val av övertagare. Att benämna det som företräde för yrkesskicklighet, exempelvis i kombination med lämplighet, skulle däremot kunna vara passande för att det tydligt ska framgå att det i första hand rör sig om en objektiv bedömning. För det fall det finns flera lika lämpliga övertagare är det möjligt att den lämpligaste personen i en del fall skulle kunna väljas ut efter inhämtande av yttranden från vissa myndigheter och liknande, liksom den finska regeln stadgar. Det är dock sannolikt att detta inte alltid skulle leda till någon lösning, varför lottning skulle kunna fungera som en sista utväg.
Såsom tidigare nämnts kan det diskuteras huruvida en företrädesregel som den nu föreslagna ska tillämpas även under den äldre generationens livstid och om det således alltid
69
är den som är mest lämpad som ska ha företrädesrätt. Låt säga att andra förslag som dis-kuterats i detta kapitel, exempelvis avtalsmöjligheten och den reducerade laglotten, tilläm-pas i ett enskilt fall för att underlätta ett generationsskifte. När även dessa regler tillämtilläm-pas kan det tänkas att det kan finnas anledning att kräva att företrädesrätten ska gälla även om det inte är fråga om ett arvskifte. Syftet med alla de föreslagna reglerna är att det ska finnas möjlighet att genomföra effektiva generationsskiften. Eftersom dessa regler skulle medföra förmåner för en överlåtare och övertagare skulle det kunna vara rimligt att kräva att det är den som är lämpligast som ges möjlighet att ta över, eftersom också detta gynnar effektivi-teten. Det kan hävdas att en sådan företrädesrätt skulle inskränka överlåtarens möjlighet att fritt bestämma över sin egendom. Överlåtaren bör dock alltid vara fri att skänka eller tes-tamentera gården till vem han eller hon vill i enlighet med de regler som redan idag gäller.
Önskar överlåtaren att en mindre lämpad person ska ta över gården får överlåtelsen istället ske utan tillämpning av de mer förmånliga reglerna. Om familjen däremot kommer överens om att annan person än den mest lämpade ska ta över, exempelvis för att den objektivt sett mest lämpade personen inte vill överta gården, bör familjen vara fri att använda de mer för-månliga bestämmelserna.
En fråga som också uppkommer i samband med det aktuella förslaget är vem som ska göra bedömningen av vem som är mest lämpad. Så länge föräldrarna är i livet bör de ha rätt att, med utgångspunkt i kriterierna, få avgöra vem som är den lämpligaste övertagaren.
Visserligen läggs då beslutet återigen i deras händer, men istället för att valet är helt fritt (såsom i dagsläget) blir det lagen som stadgar kriterierna och utgör utgångspunkten. De nu föreslagna kriterierna kan säkerligen vara desamma som föräldrar många gånger redan idag utgår från när de ska välja en övertagare, trots att de inte står i lagen. Förekomsten av specifika regler medför dock att föräldrar i enligt med lagen måste välja den person som är mest lämpad och de måste i kunna motivera valet sakligt. I och med detta skulle hela familjen veta vad de har att förhålla sig till, vilket skulle kunna bidra till ökad en förståelse för valet av övertagare och dämpa känslor av orättvisa. En regel om företrädesrätt med ett kriterium likt det som har föreslagits kräver dock att det finns möjlighet för syskonen att överklaga föräldrarnas val av övertagare. En överklagandemöjlighet bidrar till trygghet för syskon och medför att föräldrarna sakligt måste kunna motivera sitt val.
För det fall föräldrarna har avlidit när frågan ska avgöras kan prövningen förslagsvis utföras av boutredningsmannen i samband utredningen av boet, såsom sker i Finland. En närmare utredning om vem som lämpligen bör göra bedömningen kommer av utrymmes-skäl dock inte att göras i denna uppsats.
70