Förstärkt laglottsskydd

7.4.1 Inledning

Genom att en förälder under sin livstid skänker egendom till ett av sina barn kan övriga syskons anspråk på arv, och laglott, minska eller helt och hållet utebli. Om det inte finns någon egendom vid dödsfallet finns ju inte heller någonting att dela ut vid ett arvskifte. En gåva som har givits under arvlåtarens livstid kan dock under speciella förutsättningar vara att likställa med testamente, enligt reglerna om det förstärkta laglottsskyddet.¹⁴³ I sådana fall ska bröstarvingarnas laglotter beräknas som om gåvan aldrig utgivits. Det värde som ska läggas till kvarlåtenskapen för beräkning av laglotten är således värdet av gåvan vid givarens död, inte värdet vid gåvotillfället.¹⁴⁴

Saknas tillgångar i boet för att en arvinge ska utfå sin laglott blir gåvomottagaren tvungen att antingen återbära gåvan eller utge ersättning för dess värde. Det förutsätts dock att arvingen väcker talan inom ett år efter avslutad bouppteckning.¹⁴⁵

143 Se ÄB 7 kap. 4 §.

144 Brattström och Singer, Rätt arv, s. 115.

145 ÄB 7 kap. 4 §.

42 7.4.2 Förutsättningar för regelns tillämpning

En förutsättning för tillämpning det förstärkta laglottsskyddets är att givarens avsikt med gåvan kan antas ha varit att ordna sin succession.¹⁴⁶ Det krävs däremot inte att det har funnits en avsikt att kringgå laglottsreglerna.¹⁴⁷ Av motiven till lagen framgår att två typer av gåvor kan aktualisera skyddsregeln. Till den första kategorin hör gåvor som lämnats när givaren väntat döden inom jämförelsevis kort tid, eller annars trodde att döden var nära förestående. I de nämnda situationerna kan intresset av att behålla egendom ofta bedömas vara mindre än när man tror sig ha lång tid kvar att leva. Gåvor kan exempelvis ha givits på dödsbädden eller under en sista sjukdom.¹⁴⁸ Även gåvor som överlämnats tidigare under givarens livstid kan räknas till denna första kategori, om givaren vid gåvotillfället trodde att han eller hon skulle dö.

Den andra typen av gåvor rör de som givits på sådana villkor eller under sådana om-ständigheter att givaren under hela sin livstid behållit den huvudsakliga nyttan eller avkast-ningen av egendomen, eller på annat sätt inte har gjort någon kännbar uppoffring genom gåvan.¹⁴⁹ Det skulle exempelvis kunna bli aktuellt att tillämpa regeln om givaren av en fastighet under sin återstående livstid förbehållit sig nyttjanderätt till bostadshus eller av-kastning från skog. Regeln ska tillämpas om fördelarna som givaren behåller är större än den uppoffring som överlåtelsen av äganderätten till egendomen innebär.¹⁵⁰

7.4.3 Ett riktat intresse

Rättsfallet NJA 1998 s. 534 illustrerar gränsdragningen mellan ordinära gåvor och sådana som beaktas inom ramen för det förstärkta laglottsskyddet. Givaren hade skänk sin lant-bruksegendom till en akademi och bröstarvingarna ansåg att skyddsregeln skulle tillämpas.

Högsta domstolen kom fram till att avsikten med gåvan till viss del kunde sägas vara att ordna successionen efter givarens död eftersom utredning visade att givaren var angelä-gen om att gården skulle hållas samman och därför med en gåva ville trygga fastighetens framtid. Domstolen fann däremot att givaren även hade ett riktat intresse av att gåvan kom till stånd under hennes livstid. Givaren hade nämligen befarat att varken hon eller hennes make under de kommande åren skulle orka med att ta ansvar för egendomens skötsel. För ett sådant fall, när givaren både hade ett riktat intresse av att företa handlingen under

146 NJA 1998 s. 534.

147 NJA 1983 s. 687.

148 För diskussion om regelns tillämpning vid givarens sjukdom, se vidare avsnitt 7.4.4.2.

149 SOU 1925:43 s. 315-316. Se även. NJA 1998 s. 534 samt Brattström och Singer, Rätt arv, s. 114 .

150 Brattström och Singer, Rätt arv, s. 114.

43

den och en avsikt att ordna successionen, ansåg domstolen att motivuttalandena inte var helt klargörande.

I motivuttalandena förklaras att det för regelns tillämpning alltid fordras att det kan antas en avsikt hos givaren att med gåvan företrädesvis (min kursivering) ordna successionen.

Därtill anförs att så snart (min kursivering) givaren haft ett eget, på förhållandena under livstiden riktat intresse att företa rättshandlingen, kommer tillämpningen av stadgandet inte ifråga.¹⁵¹ Formuleringen ”företrädesvis” antyder att givaren kan ha flera intressen av att genomföra gåvan. Formuleringen ”så snart”, läst i sammanhanget, talar för att ett riktat intresse bör ges företräde framför ett intresse att ordna successionen, om förhållandena i övrigt inte talar för att avsikten faktiskt främst var att ordna successionen.

Domstolen kom fram till att regleringen kräver en samlad bedömning av om transak-tionen i sin helhet kan likställas med testamente. Det anförs att även om ett riktat intresse finns av att företa handlingen under livstiden, får uppoffringen som gåvan innebär för giva-ren inte uppvägas av eventuella fördelar som givagiva-ren vinner. Om fördelarna uppväger upp-offringen, talar det för att den främsta anledningen till gåvan var att ordna successionen.

En sammantagen bedömning i det aktuella fallet ledde till att bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet inte tillämpades. Givaren led av lungemfysem och andningssvå-righeter och hennes hälsotillstånd försämrades emellanåt vid tiden för gåvan. Hennes handlande bedömdes dock inte ha styrts av hennes hälsotillstånd på ett sådant sätt att gå-van av det skälet kunde likställas med testamente. Givaren hade även förbehållit sig nyttjanderätt till egendomen vilket medförde att hon kunde bo och verka på gården på vä-sentligen samma sätt som innan gåvan företogs. Den uppoffring som överlåtelsen av äg-anderätten innebar, ansågs dock inte uppvägas av de fördelar som givaren hade kvar på grund av avtal med gåvomottagaren.

Högsta domstolens tolkning av regeln synes rimlig. Jag anser att man även bör påkalla försiktighet i bedömningen, så att det förstärkta laglottsskyddet inte tillämpas för vidsträckt.

Utgångspunkten när givaren tycks ha haft flera syften med gåvan bör vara att ett riktat in-tresse av att företa rättshandlingen under livstiden får väga tyngre än syftet att ordna successionen, om inte tydliga skäl talar för motsatsen. Denna företrädesrätt framgår inte helt klart av domstolens resonemang, men kan utläsas när domskälen tolkas tillsammans med nämnda motivuttalanden. En samlad bedömning blir avgörande, men ett riktat in-tresse av att företa handlingen under livstiden bör kunna utgöra ett starkt skäl mot att förut-sättningarna för skyddsregelns tillämpning ska anses vara uppfyllda.

151 SOU 1925:43, s. 316.

44 7.4.4 Särskilda skäl mot tillämpning

Om en gåva sker på ett sådant sätt att förutsättningarna för att använda det förstärkta lag-lottsskyddet är uppfyllda, följer det av lagrummet att särskilda skäl kan medföra att regeln ändå inte ska tillämpas. Tidigare praxis tycks ställa relativt höga krav för att särskilda skäl mot tillämpning ska anses vara för handen. Det handlar om att ett användande av regeln inte får leda till materiellt otillfredsställande resultat. I ett fall hade en mor med en son och en dotter givit dottern en gåva vilken till syftet ansågs vara att jämställa med testamente.

Innan gåvan företogs hade sonen genom brottsligt förfarande utnyttjat modern ekono-miskt, till förfång för dottern. Gåvan behövde därför inte återbäras.¹⁵² I ett annat fall ansågs det föreligga särskilda skäl mot regelns tillämpning när mottagaren av gåvan hade arbetat för givaren under lång tid. Mottagaren hade endast fått ringa ersättning för arbetet som dessutom hade medfört sjuklighet och nedsatt arbetsförmåga.¹⁵³

7.4.5 Kommentar till förstärkt laglottsskydd

7.4.4.1 Ett riktat intresse hos lantbrukare

Att Högsta domstolen dömt på sätt som anförts under avsnitt 7.4.3 talar för att en äldre generation på ett lantbruk skulle kunna skänka bort hela eller en större del av egendomen till ett av sina barn, trots att ett delsyfte med gåvan vore att ordna sin egen succession. För att skyddsregeln inte ska bli tillämplig måste ett andra delsyfte vara att tillgodose ett riktat intresse hos givaren av att gåvan kommer till stånd under givarens livstid.

Generellt sett bör man kunna påstå att alla aktiva lantbrukare har ett intresse av att kunna trappa ner på arbetet när de blir äldre, precis som andra arbetande människor. En gård medför mycket jobb. Om en drift ska hållas vid liv samtidigt som lantbrukaren ska minska sin arbetsinsats måste det med största sannolikhet göras någon typ av förändring på gården. Även om lantbrukaren önskar arbeta mindre kanske det inte finns någon önskan att sälja gården till utomstående. Förändringen kan istället vidtas i form av ett generationsskifte så att arbete och ansvar läggs på en yngre generation. Att kunna trappa ner på arbetet bör hos de flesta lantbrukare anses utgöra ett klart riktat intresse som motiverar att de ska kunna skänka egendom i gåva under sin livstid, utan att det ska aktivera det förstärkta laglotts-skyddet.

152 NJA 1954 s. 517. Se även Brattström och Singer, Rätt arv, s. 116.

153 NJA 1942 s. 609. Se även Brattström och Singer, Rätt arv, s. 116.

45

Ägaren kan ha en önskan att det även i framtiden ska kunna hållas en verksamhet på gården och att den ska finnas kvar i familjen. Dessa önskningar kan medföra att lantbruka-ren vill försäkra sig om att gården kan hållas samman och att egendomen inte splittras mer än nödvändigt. Liksom tidigare diskuterats kan en förutsättning för att en övertagare ska kunna bedriva en effektiv lantbruksverksamhet vara att övertagaren själv får tillräckligt med egendom. En annan förutsättning för att ett övertagande ska vara möjligt kan vara att den yngre generationen ännu är tillräckligt ung och villig att ta över. Det faktum att gårdens överlevnad kan vara givarens önskan bör i sig kunna utgöra ett riktat intresse av att företa gåvan under livstiden och därför tala mot en tillämpning av det förstärkta laglottsskyddet.

Det under avsnitt 7.4.3. diskuterade rättsfallet visar att egendom kan bortskänkas sam-tidigt som det finns möjlighet för givaren att bo kvar på fastigheten och arbeta på gården.

Det klargjordes dock att det var gåvomottagaren som hade såväl förfogande- som be-stämmanderätt över skötsel och gård. Att avsäga sig äganderätten till lantbruket bedömdes således vara en stor uppoffring, trots att förbehåll gjorts för nyttjanderätt, arbete och så vidare.

7.4.4.2 Gåvor som lämnas trots givares sjukdom

Som framgått i föregående avsnitt (se avsnitt 7.4.2) kan det faktum att givaren är sjuk på-verka möjligheten att lämna gåvor. När givaren avlider måste det avgöras huruvida denne vid gåvotillfället kan sägas ha lidit av en sista sjukdom och om gåvan så fall har lämnats till följd av sjukdomen.

Det under avsnitt 7.4.3. diskuterade rättsfallet tyder på att det inte är tillräckligt för re-gelns tillämplighet att givaren varit svårt sjuk under ett antal år före tiden för gåvan, eller att hälsotillståndet försämrades vid tiden för gåvan, om det inte tydligt kan visas att handlandet (gåvan) faktiskt styrdes av hälsotillståndet. För att en sjukdom ska få utgöra hinder för en hållbar gåva (d.v.s. en gåva som inte kan återkrävas enligt det förstärkta laglottsskyddet) bör det således krävas att det är fråga om en mer eller minde akut sjukdom och att det är näst intill helt säkert att gåvogivaren endast har kort tid kvar att leva. Eller, såsom tidigare nämnts, att givaren verkligen trodde att denne befann sig i en sådan situation och därför skänkte bort egendom. Om följden av sjukdomen inte med säkerhet kan sägas vara bort-gång inom en snar framtid, bör en person vara fri att skänka bort sin egendom utan att riskera att egendomen kan återkrävas vid ett arvskifte.

46 7.4.4.3 Angående skyddsregelns värderingstidpunkt

Vid tillämpning av det förstärkta laglottsskyddet ska, som nämnts under avsnitt 7.4.1, ut-gångspunkten för beräkningen av laglotternas värde vara som om gåvan aldrig lämnats, vilket motiverar att beräkningen görs utifrån gåvans värde vid givarens död. Det kan vålla gåvomottagaren stora problem. Om en övertagare har mottagit gården i gåva kan denne ha gjort investeringar, med både tid och pengar, vilket i sin tur kan ha medfört att värdet av egendomen (gåvan) har ökat i stor omfattning. Skyddsregeln kan komma att medföra att syskonens laglotter ska beräknas på det nya värdet som övertagaren har byggt upp. För övertagaren innebär det att han riskerar att förlora allt som han har arbetat för.

En möjlig lösning på scenariot skulle kunna vara om övertagarens situation kunde be-aktas inom ramen för särskilda skäl mot tillämning av regeln. Särskilda skäl tycks dock en-dast kunna medföra att regeln inte ska tillämpas, inte att resultatet av tillämpningen kan jämkas. Om gåvan har lämnats under fel förutsättningar kan det argumenteras för att sys-konen i vart fall borde få del av värdet som gården hade vid gåvotillfället. Att undantaget om särskilda skäl mot tillämpning av skyddsregeln skulle bidra med ett för alla syskon till-fredsställande resultat är såldes inte troligt.

För det fall en gåvogivare när generationsskiftet ska genomföras misstänker att regeln om den förstärkta laglotten skulle kunna aktualiseras i framtiden, kan eventuella gåvor till barnen kombinerats med renuntiativa arvsavtal. Syftet vore att kunna ge barn som inte ska överta gården skälig ersättning, som exempelvis motsvaras av laglotten vid gåvotillfället, och att samtidigt försäkra sig om att barnen inte ska komma med ytterligare krav i framti-den. Gåvorna i kombination med avtal kan utgöra bevis för att givaren (arvlåtaren) har velat gynna alla sina barn och att de har kommit överens om en rättvis fördelning, vilket skulle kunna tala emot en tillämpning av regeln om förstärkt laglottsskydd.