11.1 Inledning
Möjligheterna att genomföra ett effektivt generationsskifte när den äldre generationen har flera barn kan vara begränsade om generationsskiftet inte genomförs i tid, innan den äldre generationen har fallit ifrån. Möjligheterna kan även begränsas av att den äldre generatio-nen blir allvarligt sjuk. Arvsreglerna, särskilt reglerna om likadelning och laglott, lämnar inte något utrymme för beaktande av svårigheterna som kan uppkomma när ett generations-skifte ska genomföras på grund av ett dödsfall. Eftersom det inte går att förutse framtiden går det inte att förutse hur tidigt ett generationsskifte måste genomföras i ett enskilt fall, för att undvika arvsreglernas tillämpning. I syfte att bringa klarhet i om förändringar är önsk-värda är det av intresse att undersöka hur andra nordiska länder löser generationsskiften. I samma syfte görs även en kort undersökning av en variant som tidigare möjliggjorde gene-rationsskiften i Sverige, nämligen fideikommissinstitutet.
11.2 Fideikommiss
Fideikommissinstitutet utgjorde förr en lösning för hur lantbruksegendomar skulle kunna bevaras oförminskade, exempelvis inom en viss släkt. En särskild successionsordning med-delade de avgörande omständigheterna (såsom släktskap, kön, ålder) för vem som skulle ta över. Normalt medförde det att äldste sonen hade företrädesrätt.221 En ägare av ett fidei-kommiss har inte rätt att exempelvis sälja eller pantsätta egendomen. Idag finns endast ett fåtal fideikommiss kvar i Sverige eftersom det år 1964 infördes en lag om avveckling.222 Systemet ansågs oförenligt med gällande samhällsåskådningar och inskränkningarna i inne-havarens dispositionsrätt bedömdes vara besvärande vid egendomens förvaltning.223 Sam-hällsmedborgarnas kritik mot systemet tycks bland annat grunda sig i den orättvisa och diskriminering som ofta blir resultatet av att den äldste sonen ärver allt.224 Med bakgrund av detta tycks fideikommissinstitutet inte lämna något utrymme för att finna goda lösningar i enskilda fall. Regler som på ett tillfredsställande sätt kan bidra till att underlätta genera-tionsskiften får således sökas på andra håll.
221 Bet. 1999/2000:KrU6 s. 2-3.
222 Lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss.
223 Se exempelvis prop. 1963:5 samt bet. 1999/2000:KrU6.
224 Se exempel på denna slags kritik; Björn af Kleen, Jorden de ärvde, och motion 2010/11:C249.
61
11.3 Nordisk rätt
11.3.1 Regleringen i Norge, Danmark och Finland
I Norge gäller särskilda regler för egendomar som kan användas till att bedriva lantbruk.
Släkten har lösningsrätt till egendomen, enligt en viss ordningsföljd, både under ägarens livstid och efter dennes död. Oavsett kön har äldsta bröstarvingen företrädesrätt att lösa gården till ett rimligt pris. 225 Enligt praxis har ett rimligt pris bedömts ligga cirka 25-30%
under marknadsvärdet (vilket ungefär motsvarar det svenska taxeringsvärdet).226 Därtill innehåller de norska reglerna om pliktdel (laglott) en beloppsbegränsning som medför att var och en av arvlåtarens bröstarvingar maximalt kan kräva en miljon nok.227
Danmark införde 2008 regler som minskar tvångsarvets (laglottens) storlek. Tvångs-arvet utgörs numera av en fjärdedel av en arvinges arvslott, tidigare utgjordes den av halva arvslotten. Det infördes även en beloppsbegränsning som medför att om en arvlåtare ut-tryckligen har föreskrivit det kan arvinges laglott begränsas till ca 1 miljon dkk.228 Samtidigt med införandet av de nya reglerna har de särskilda regler som rörde bönders möjligheter att genom testamente överlåta lantbruksegendomar till viss arvinge, upphävts.229
I Finland finns speciella arvsregler för gårdsbruk.230 Lagen ger den av arvingarna som är en ’lämplig övertagare’ (besitter tillräckliga yrkesförutsättningar) av gårdsbruket rätt kräva att gården läggs på dennes arvslott.231 För det fall flera lämpliga övertagare kräver att få gårdsbruket och det inte går att avgöra vem av dem som är lämpligast, avgörs frågan ge-nom lottning.232 Om dödsbodelägarna inte har kommit överens om egendomens värde ska det beräknas på visst sätt enligt lag. Övertagaren ska få skälig betalningstid, om högst två år, efter att arvskiftet har vunnit laga kraft. Ersättningen ska då betalas i pengar.233 Lagen före-skriver även att syskon ska kompenseras ekonomiskt om övertagaren säljer egendomen inom tio års tid. Ersättningen ska avse skillnaden mellan överlåtelsepriset och det enligt lagen framräknade värdet vid arvskiftet, med beaktande av en eventuell värdeökning eller värdeminskning som beror på övertagaren.234
225 Lov om odels- og åsetesretten 28. juni 1974 nr. 58, 56 §. Även grunnlovens 104 §.
226 Lødrop, Nordisk arverett, s. 89-90 samt Arverett s. 110.
227 Lov om arv av 3. Mars 1972 nr. 5, § 29. Se vidare Lødrop, Nordisk arverett, s. 71.
228 Lov nr 515 af 06/06/2007, Arveloven, 5 § st. 1.
229 Werlauff, Arv og skifte, s. 27. Jfr. Lødrop, Nordisk arverett, s. 90, ang. f.d. regler om lantbruksegendomar.
230 Ärvdabalk 5. Februari 1965/40 (ÄBF), 25 kap.
231 ÄBF 25 kap. 1 a § p. 4 samt 1 b § st.1.
232 ÄBF 25 kap. 3 §. Enligt 25 kap. 8 § får skiftesmannen ang. frågan om tillräcklig yrkesskicklighet inhämta yttrande av den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars område gården är belägen.
233 ÄBF 25 kap. 2 §. Enligt 25 kap. 8 § får skiftesmannen inhämta yttrande ang. gårdsbrukets värde, se a. not.
234 ÄBF 25 kap. 7 -7 a §§.
62 11.3.2 Kommentar till nordisk rätt
I andra nordiska länder finns, till skillnad från i Sverige, lagregler som på olika sätt kan un-derlätta ett generationsskifte av lantbruk i samband med ett arvskifte. Reglerna rör dels en företrädesrätt att överta gården, dels egendomens värde.
Att företrädesrätten står angiven i lag kan medföra att dilemmat med att ”välja ut” nå-gon i den yngre generationen inte blir lika laddat, vilket i sig skulle kunna förebygga kon-flikter. För det fall rätten att överta gäller för den äldste bröstarvingen, såsom i Norge, bidrar regeln inte till någon bra lösning i det enskilda fallet om den äldste vill ta över, men inte är vidare lämplig. Finlands regel ger större valfrihet. Den regeln ställer krav på viss yrkesskicklighet, ett mycket mer ändamålsenligt kriterium än förstfödelse. Yrkesskicklighet är ett sakligt skäl för övertagande som gynnar företaget och gården. Det kriteriet kan därför möjligen också bidra till att andra syskons eventuella känsla av orättvisa minskas.
Effektiva generationsskiften kräver att det finns goda ekonomiska förutsättningar för övertagande. Att tillförsäkras ett pris som ligger 25-30 % under egendomens marknads-värde, som enligt norsk rätt, är troligtvis ofta inte tillräckligt för att säkra övertagandemöj-ligheter.235 I många fall rör det sig nog om alltför stora värden för att nämnda prisgaranti ska medföra några övertagandemöjligheter. Att värdet inte ska beräknas utifrån marknads-värdet kan nog i vissa fall medföra en betydande lättnad för en övertagare. Däremot är det möjligt att en beloppsbegränsning av laglotten, såsom både norsk och dansk rätt erbjuder, i större utsträckning skulle kunna öka förutsättningarna för effektiva generationsskiften.
Arvlåtaren ges då möjlighet att överföra en större del av en lantbruksegendom till en och samma arvinge.236
Vissa av Finlands regler är särskilt intressanta jämförelseobjekt eftersom de så tydligt syftar till att underlätta generationsskiften i lantbruksföretag. En avvägning har gjorts mellan dödsbodelägarnas olika intressen samtidigt som det ges en möjlighet till övertagande för den dödsbodelägare som är lämpligast.
Sammantaget kan det konstateras att Sverige är det enda av de jämförda länderna som saknar regler som kan underlätta generationsskiften i lantbruksföretag i samband med arv-skifte. Våra nordiska grannländer erbjuder med sina regler goda utgångspunkter för dis-kussion och ett gott underlag för hur eventuella förändrade svenska regler skulle kunna se ut.
235 Även Lødrop menar att ett avslag på ca 25 % i förhållande till marknadsvärdet kan medföra ett för högt pris, se Lødrop, Arverett, s. 110.
236 Se även Werlauff, Arv og skifte, s. 27.
63