Jag har valt rubriken ”Övriga svårigheter” för att skilja innehållet i berättelserna som handlar om inlärning från dem som mer rör barnens känslomässiga och sociala utveckling. En mer nyanserad uppdel- ningen är svår att göra. Föräldrarna berättar om sina barn på ett holistiskt sätt och det är inte alltid självklart hur man skulle kunna skilja svårigheter av emotionell karaktär från dem som har mer socialt ursprung, något som också det etablerade begreppet socio-emotionella svårigheter antyder.
Eleverna använde om sig själva t.ex. uttrycken ”stirrig”och ”arg”. I den amerikanska litteraturen finns resultat som antyder ett visst missnöje bland föräldrar med anledning av att elever med diagnoser som ADHD och DAMP tagit alltför stort utrymme i skolor och klasser, som ursprungligen var ämnade att ge stöd åt elever i mer renodlade inlärningsrelaterade svårigheter. Eller för att använda ett vardagligt språk: ”Bråkstakarna” har tagit de svaga elevernas platser inom specialundervisningen. Ett dylikt synsätt känns ganska förlegat och visar hur kategoriseringsstrategin kan ge underlag för en märklig argumentation. Man får en känsla av att bli förflyttad flera år bakåt i tiden. För 25 år sedan då jag undervisade på högstadiet hade jag hand
om ”bråk-stakarna” på obseravtionskliniken, medan de ”svaga” barnen gick i hjälpklass i ett eget klassrum. I dag löser vi inte skolans skolsvårigheter att arrangera lärsituationer för elever i socioemotionell problematik genom att placera dem i ”observationskliniken”. Frågan är om vi någonsin gjort det.
Föräldrarnas beskrivning av sina barns svårigheter är ofta generella, t.ex. används uttryck som ”dålig på att läsa”, ”kan inte skriva” och ”kan inte koncentrera sig”. I kontakterna med skolan kan det vara svårt att se de speciella behov av särskilt stöd som en elev kan ha utifrån sådana beskrivningar. Särskilt kan problem uppstå i relationerna med dem som ansvarar för specialundervisning inom den vanliga skolan. Specialskolorna kan ha tydligare profiler och därmed kan kommunikationen underlättades. (Bagley m.fl., 2001, s. 304.) Föräldrar har ofta en helhetssyn på undervisning. För dem är skolans uppgift inte bara att lära barn läsa, skriva och räkna (Jones & Swain, 2001). Inte så många föräldrar i Skurup har emellertid berättat främst om att deras barn har svårigheter, som skulle kunna relateras till det socioemotionella området. Som framgått är det oftast svårigheter i samband med inlärning, som föräldrarna tar upp.
Att elever som upplever svårigheter av olika slag kan känna det motigt att gå till skolan är inte att förundras över. Föräldrarna berättar också om sådana förhållanden.
Ett av hans stora problem är ju att han inte tycker det är kul. … Jag har en viss förståelse för det.
Det är inte många föräldrar som talar om att deras barns fysiska hälsotillstånd vållar svårigheter. I något fall tas huvudvärk upp. Barnet anför i detta fall sådan, då det kan kännas tungt att gå till skolan. Problemet för eleven är nu på upphällningen och förekom främst under de tidigaste skolåren. Efterhand som eleven blivit van vid skolan har huvudvärken avtagit.
I något fall nämns motoriska svårigheter.
Han var inte samma som andra. Än i dag kan han alltså ha jättesvårt att knäppa knappar. Han kan inte knyta skor, han ser inte rätt och fel … Psykologen sa att han var nästan två år sen i utvecklingen.
Denne pojkes annorlundahet beskriver mamma också utifrån hans tidsuppfattning.
Man får säga till honom idag att nästa vecka på onsdag kanske så ska vi göra något, men han kan inte förstå hur lång tid det är dit. Helst måste jag säga till honom dagen före. För det funkar inte … det blir för mycket för hans hjärna.
Några barn beskrivs av föräldrarna vara ”sent utvecklad, sen med allting” eller ”omogna”. Också bristande koncentration nämns. I något fall har föräldern uppfattningen att omognaden på lågstadiet ledde till bristande uthållighet, vilken i kombination med att barnet hade ett häftigt temperament kunde leda till vredesutbrott. Barnet hade ingen ”ro” när det gällde skolarbetet.
4.7
Sammanfattning
I figur 4.1 görs en sammanfattning av de svårigheter som föräldrarna tagit upp på motsvarande sätt som gjordes avseende elevernas berättelser om svårigheter, vilka för jämförelsens skull också finns förtecknade i figur 4.1.
Först kan konstateras att föräldrarnas berättelser är mer nyanserade än elevernas, som tidigare redovisades (Holmberg, 2003). Ett skäl kan naturligtvis vara de vuxnas språkliga överlägsenhet. Mer intressant är dock att fundera över andra skäl, t.ex. att det faktiskt kan vara så att föräldrarna är mer oroliga över svårigheterna än vad barnen själva är. Som vi såg var barnen i Skurup i stort sett nöjda med sig själva och sin skolgång (Holmberg, 2003). De förföll inte oroliga över eller nedslagna av svårigheter. De hade för det mesta trevligt i skolan och trivdes med den och sig själva.
Främst vållade läsningen svårigheter. Föräldrarna berättar om sin oro och om försök att förmedla den till lärarna. Inte alltid tycker föräldrarna att de blir bemötta på det sätt som de önskar. I nästa kapitel studerar vi hur föräldrarna förklarar de svårigheter som de upplevt att barnen hamnat i.
Typ av svårighet enligt eleverna Typ av svårighet enligt föräldrarna
Skolstarten Skolstarten
Sen med allt Rädsla Skolvägran Omognad Blyghet Svårt med skolämnen Svenska Läsning
Skrivning, stavning, grammatik Matematik Svårt med skolämnen Svenska Tal Läsning Bokstäverna hoppar Har inget flyt i läsningen Skrivning, stavning, grammatik Engelska Matematik Räkna på tid Benämnda uppgifter Tiotalsövergångar Svårt läsa oä-böcker Svårt med kamrater Mobbning Svårt med kamrater Smärre svårigheter Övriga svårigheter Stirrighet Ilska Övriga svårigheter Bristande koncentration Bristande uthållighet Vredesutbrott Svag motivation