Aktörer på området

I detta avsnitt ges en översikt över de huvudsakliga aktörerna på smittskyddsområdet. Mot bakgrund av att uppdraget är begränsat till frågor om smittskyddsläkemedel ligger fokus på de aktörer som är verksamma inom smittskyddet för människor.

4.4.1 Myndigheterna inom smittskyddsområdet

Smittskyddsverksamheten omfattar ett stort antal myndigheter på nationell nivå. Sedan länge har det funnits ett etablerat samarbete mellan Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet (vars uppgifter övertagits av den nya Folkhälsomyndigheten fr.o.m. den 1 januari 2014) och de statliga myndigheter som är ansvariga för djur och livsmedel, t.ex. Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt. Det finns även kopplingar till bl.a. Läkemedelsverket, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Arbetsmiljöverket och Migrationsverket. Vid smittutbrott som kan få stora samhällskonsekvenser, t.ex. en influensapandemi, kan det finnas behov av samverkan med bl.a. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I detta sammanhang kan det även finnas behov att samverka med polismyndigheterna, länsstyrelserna, Tullverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Totalförsvarets forskningsinstitut.

De förändringar i myndighetsstrukturen som genomförts eller pågår innebär vissa förändringar i ansvarsfördelningen för olika uppgifter inom smittskyddsområdet, vilket framgår av den följande redogörelsen.

Även på lokal och regional nivå omfattar smittskyddsverksam-heten ett stort antal huvudmän. Inte minst har landstingen en central roll till följd av sitt ansvar för smittskyddet och hälso- och sjukvården. Varje landsting ska enligt smittskyddslagen (2004:168) utse en smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom landstinget och ska planera, organisera och leda smittskyddet samt verka för effektivitet, sam-ordning och likformighet. Smittskyddsläkarna har vidare befogen-het att fatta vissa myndigbefogen-hetsbeslut enligt smittskyddslagen. Även kommunerna har uppgifter som rör smittskyddet. En sådan uppgift är det ansvar som kommunen har enligt miljöbalken för hälso-skydd, där det objektinriktade smittskyddet ingår. Frågor av betydelse för smittskyddet finns även inom exempelvis kommunernas ansvar

för räddningstjänst, lokala krishanteringsfrågor, äldrevård och skol-verksamhet.

Den 1 januari 2014 bildades den nya myndigheten Folkhälsomyndigheten. Därmed avvecklades Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet och upphörde den 31 december 2013. De uppgifter som dessa myndigheter ansvarat för övergick till den nya myndigheten liksom även vissa av Socialstyrelsens uppgifter inom hälsoskydd och folk- och miljöhälsorapporteringen.

I propositionen 2012/13:116 En mer samlad myndighets-struktur inom folkhälsoområdet redovisade regeringen skälen för att en ny myndighet för folkhälsofrågor skulle bildas. Sammanslag-ningen ansågs förbättra förutsättningarna för ett mer effektivt kun-skapsbaserat arbete inom folkhälsoområdet. Förändringen ger enligt propositionen ökade förutsättningar att angripa folkhälso-frågorna samlat och integrerat och utveckla formerna för ett kun-skapsstöd som leder till att effektiva och verksamhetsnära metoder får praktiskt genomslag hos ansvariga huvudmän. Samman-slagningen kan även bidra till att Sverige på ett mer effektivt sätt kan delta i samarbetet inom EU och i det internationella sam-arbetet inom området.

4.4.2 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har enligt 1 kap. 7 § smittskyddslagen (2004:168) ett övergripande ansvar för den statliga styrningen av de smitt-skyddsåtgärder som vidtas inom hälso- och sjukvårdens ram. Socialstyrelsen ansvarar för samordning av smittskyddet på nat-ionell nivå och ska ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Socialstyrelsen ska följa och vidareutveckla smittskyddet. Socialstyrelsen är enligt förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen en förvaltningsmyndighet som ska bygga upp och sprida kunskap samt ansvara för föreskrifter och allmänna råd inom sitt verksamhetsområde. Tillsynen över smitt-skyddet i landet var tidigare en uppgift för Socialstyrelsen, i likhet med tillsynen över hälso- och sjukvården och myndighetens övriga verksamhetsområden, men sedan den 1 juni 2013 utövas tillsynen av Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Socialstyrelsen deltar aktivt i det smittskyddsarbete som bedrivs inom EU och på en global nivå genom WHO och det inter-nationella hälsoreglementet (IHR). Myndigheten är bland annat

svensk kontaktpunkt för de olika internationella rapporterings- och varningssystem som finns inom området.

4.4.3 Inspektionen för vård och omsorg (IVO)

Tillsynsansvaret för Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omfattar all verksamhet som bedrivs av myndigheter och andra som har ålagts ett ansvar enligt smittskyddslagen. Vid tillsynen enligt lagen tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 20–28 §§ och 10 kap. 13 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Detta innebär bl.a. att IVO, för att kunna fullgöra sin tillsynsverksamhet, har rätt att få tillgång till de handlingar och upplysningar som behövs samt får inspektera den smittskyddsverksamhet som bedrivs. De som kan bli föremål för sådan inspektion är de som har särskilda uppgifter inom smitt-skyddet, nämligen smittskyddsläkare, kommunala nämnder med uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt hälso- och sjuk-vårdspersonal. Vid sådan inspektion har den som utför inspektionen rätt att under vissa förutsättningar av polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

IVO har vidare befogenhet att meddela de förelägganden som behövs. Ett föreläggande får förenas med vite. Under vissa förut-sättningar kan inspektionen dessutom helt eller delvis förbjuda en verksamhet.

4.4.4 Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har fr.o.m. den 1 januari 2014 övertagit de uppgifter som Smittskyddsinstitutet (SMI) och Statens folkhälsoinstitut tidigare ansvarade för. Den nya myndighetens uppgifter framgår av förordningen (2013:1020) med instruktion för Folkhälsomyndigheten. I den inledande paragrafen slås fast att myndigheten ska verka för god folkhälsa, utvärdera effekterna av metoder och strategier på folkhälsoområdet, följa hälsoläget i befolk-ningen och faktorer som påverkar detta samt genom kunskaps-uppbyggnad och kunskapsspridning främja hälsa och förebygga sjukdomar och skador. I 2 § anges att Folkhälsomyndigheten inom smittskyddsområdet bl.a. ska

 ansvara för kunskapsuppbyggnad och förse regeringen och stat-liga myndigheter med kunskaps- och beslutsunderlag och

 bidra till ett effektivt smittskydd i landet genom sjukdoms-övervakning, beredskap, diagnostik och kunskapsstöd.

Det anges vidare i 3 § att myndigheten, bl.a., särskilt ska

 följa och analysera utvecklingen av smittsamma sjukdomar och skyddet mot dessa nationellt och internationellt, analysera kon-sekvenserna av denna utveckling för samhället och den enskilde samt utvärdera effekterna av vaccinationer och andra smitt-skyddsåtgärder inom hälso- och sjukvården och andra berörda samhällssektorer (p. 6),

 verka för att möjligheten att effektivt använda antibiotika hos människor och djur bevaras genom att samla in, analysera och aktivt förmedla kunskap i frågor som rör antibiotikaresistens samt främja insatser på lokal och regional nivå i frågor som rör rationell antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens (p. 9),  verka för en minskad smittspridning genom att samla in,

analysera och aktivt förmedla kunskap i frågor som rör annan antimikrobiell resistens än antibiotikaresistens samt i frågor som rör vårdrelaterade infektioner och vårdhygien (p. 10),

 verka för att förskrivare, övriga berörda yrkesgrupper och all-mänheten tillämpar de kunskaper som finns om antibiotika-resistens och annan antimikrobiell antibiotika-resistens (p. 11) och

 verka för att begränsa spridningen och konsekvenserna för sam-hället och för enskilda av hiv/aids samt verka för att skapa öppenhet om hiv/aids och motverka stigmatisering och dis-kriminering av personer som lever med hivinfektion (p. 12). Vid konstaterade eller misstänkta utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar och vid analys av risker och behov av förebyggande åtgärder när det gäller sådana utbrott ska Folkhälsomyndigheten bistå myndigheter, landsting, kommuner och organisationer med expertstöd (10 § p. 1).

Folkhälsomyndigheten ska bistå Socialstyrelsen med de kun-skaps- och beslutsunderlag som Socialstyrelsen behöver för att full-göra sina uppgifter. Dessa kunskaps- och beslutsunderlag ska tas fram i samråd med Socialstyrelsen (20 § andra stycket).

Myndighetens arbete med kunskapsspridning ska planeras och genomföras i samråd med andra berörda myndigheter så att den

statliga styrningen av vård- och omsorgsområdet och informa-tionen till allmänheten är samordnad.

De uppgifter som Folkhälsomyndigheten har inom smittskydds-området regleras även i smittskyddslagen och ett antal förordningar. I 1 kap. 7 § smittskyddslagen anges att Folkhälsomyndigheten som expertmyndighet ska följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgärder för att landets smittskydd skall fungera effektivt. Smittskyddslagen innehåller vidare krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till Folkhälsomyndigheten.

4.4.5 Landstingen

Landstinget är enligt 1 kap. 8 § smittskyddslagen (2004:168) huvudman för smittskyddet med undantag för objektinriktade åtgärder och för sådana konkreta åtgärder som åvilar de enskilda läkarna enligt smittskyddslagens bestämmelser. I varje landsting ska det enligt 1 kap. 9 § finnas en smittskyddsläkare som utses av den nämnd som inom landstinget utövar ledningen av hälso- och sjukvården. Detta innebär att landstinget har det övergripande ansvaret för att smittskyddet planeras och organiseras samt avgör vilka resurser som ska avsättas för verksamheten.

4.4.6 Smittskyddsläkarna

Den direkta ledningen av smittskyddsarbetet samt verksamhets-planering och organisation av smittskyddsarbetet i detalj ligger på smittskyddsläkaren. Denne har enligt 6 kap. 1 § smittskyddslagen ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom det område där han eller hon verkar.

I smittskyddsläkarens uppgifter ingår att se till att allmänheten har tillgång till den information som behövs för att var och en ska kunna skydda sig mot smittsamma sjukdomar, att ge råd och anvis-ningar om smittskyddsåtgärder för grupper som är särskilt utsatta för smittrisk samt att se till att förebyggande åtgärder vidtas. Smitt-skyddsläkaren ska också följa upp anmälningar om inträffade sjuk-domsfall och se till att behövliga åtgärder vidtas för att finna smitt-källan och personer som kan ha utsatts för smittrisk.

Smittskyddsläkarföreningen (SLF) är en intresseförening inom Sveriges läkarförbund. Medlemmarna består av aktiva

smitt-skyddsläkare, biträdande smittsmitt-skyddsläkare, namngiven ersättare samt läkare med smittskyddsuppgifter inom försvarsmakten. Enligt sina stadgar är föreningens uppgift att utveckla och förbättra smitt-skyddsverksamheten i landet i samarbete med myndigheterna inom