Aktivitetsteori har sina rötter i rysk psykologisk forskning på 1920/30-tal och växte fram ut Vygotskys arbeten om barns inlärning (Vygotsky 1925/1979, 1978). Han och hans kollegors har utvecklat en aktivitetsteori vars kärna lyf-ter fram kopplingen mellan intellekt och kultur i barns utveckling i synnerhet men också i allmänhet. Deras forskning har bl a inspirerats av Marx uppfatt-ning om att människor formas av sina aktiviteter och dessa aktiviteters för-ändring över tid. Aktivitetsteorin har därefter bl a utvecklats av Leont’ev (1978) och av Engeström (1987). Vygotskys och Leont’evs arbeten har också påverkat utvecklingen av många andra liknande teoretiska ansatser som beto-nar betydelsen av sammanhangets betydelse för bl a social interaktion och organisatoriskt lärande (Blackler 1993)
I det följande ges en beskrivning av aktivitetsteorins grundläggande antagan-den och av hur aktivitetsteori kan används som underlag för att förstå en in-köpsprocess för ledningstjänster. Dessa grundläggande drag tillämpas på
av-62
handlingens frågeställningar och den kunskap som finns om inköpsprocessen.
Analysen bildar underlag för metodval och analysformer i avhandlingen.
Ursprung
Aktivitetsteori har sitt ursprung i teori som förstår och förklarar lärande som ett samspel mellan processer och strukturer, som kan vara bådefysiska, social och mentala. Teorins fundament är att människan är en produkt av sin sociala verklighet (Vygotsky 1978). Människors kognition och intelligens är enligt Vygotsky kulturellt och historiskt grundad. Hans bärande argument är att människors intellekt konstrueras genom samspel med andra människor. Det finns en länk mellan tanke, beteende, individuell handling och kollektiv (Blackler 1993:867). Lärande blir därmed en aktivitet som inte kan förstås utan dess kopplingar till det sammanhang och det ändamål som det har i det aktivitetssystem som det är en del av (Engeström 1987, 1999).
Vygotsky (1978) går i sina antaganden om lärandets processer bortom de uppfattningarna om lärande som en direkt följd av ett stimulus som skapar en reaktion eller som enbart kognition. Vygotsky utgår från att lärandet påverkas av mellanliggande faktorer i den sociala omgivningen. Hans grundteori be-skrivs som en aktivitetstriangel, figur 4.1.
Figur 4.1. Vygotskys aktivitetstriangel
(Bearbetad efter Engeström 2001:134)
Mellanliggande artefakt
t ex maskiner, arbetsprocedurer, arkitektur, språk,
Objekt
t ex motiv, behov
Subjekt
t ex individ, dyad, grupp
63
Det centrala i Vygotskys teori är att alla mänskliga handlingar påverkas av vad som Vygotsky (1978) kallar psykologiska och tekniska verktyg. De psy-kologiska verktygen underlättar kognitiva processer såsom att komma ihåg och att fatta beslut. De förändrar sättet att t ex tänka om, kontrollera eller or-ganisera ett beteende. De tekniska verktygen är sådant som en hammare, spa-de eller plog. De förändrar ett objekt. Båda spa-dessa typer av verktyg omformar en människas kognition och intellekt. Artefakts (psykologiska och tekniska verktyg) tjänar som mellanled (mediate) mellan subjekt och objekt. Subjekt är en eller flera personer och objekt är vad subjektet är intresserat av och/eller vill göra något åt. Objektet ger aktiviteten dess drivkraft. Lärandet uppstår genom de motsägelser och spänningar som uppstår i denna process.
Vygotskys teori har utvecklats genom nya generationer av hans grundmodell.
Leont´ev (1978) vidgar definitionen av artefakter till att inte enbart omfatta psykologiska och tekniska artefakter utan också till att inkludera kollektiva, mänskliga aktiviteter. Lärande sker också genom samspel mellan människor.
Engeström (1987) bygger på teorin genom att förstärka förståelsen för hur den sociala omgivningen påverkar lärande.
Engeströms aktivitetsteori
Engeströms (1987) aktivitetsteori beskriver samspelet mellan process och struktur i ett aktivitetssystems (i en verksamhets) utveckling och förändring.
Hans aktivitetsteori tar hänsyn till den kollektiva naturen i mänskliga aktivi-teter och hur den sociala omgivningen är väsentlig för hur dessa aktiviaktivi-teter utförs, påverkas och förändras.
Engeström (1987) bygger ut Vygotskys grundmodell och den vidareutveck-ling som gjorts av Leont’ev (1978) så att den blir mer anpassad till att utfors-ka ett aktivitetssystem och inte enbart en aktivitet. Aktivitetssystemet omfat-tar, enligt Engeström (1987), den övergripande aktivitet som en organisation, grupp av personer eller person, dvs aktivitetssystemets subjekt bedriver för att åstadkomma något. Det är aktivitetssystemets objekt. Objektet är inte gi-vet utan kan förändras. I Engeströms (1987) aktivitetsteoretisk grundande analysmodell betonas speciellt de mellanliggande artefakternas sociala natur och hur de påverkar aktivitetssystemet och dess objekt. Dessa artefakter tjä-nar som mellanled (mediate) mellan subjekt och objekt. Artefakterna är i Engeströms aktivitetsteori, utöver teknologi, dvs psykologiska och tekniska verktyg, också arbetsfördelning, sociala regler och community, figur 4.213.
13 I figuren har de olika noderna i aktivitetstriangeln beskrivits med de begrepp som Blackler et al (1999) använt i sammanhang som varit förknippade med organisations- och verksamhetsanalyser. De innehåller
64
Figur 4.2. Aktivitetssystem
(efter Blackler et al 1999:7)
KONCEPT/TEKNOLOGI/ STANDARDS
SOCIALA
REGLER ARBETSFÖRDELNING
KUNSKAPSFÖRDELNING SUBJEKT
Individ
COMMUNITY
OBJEKT
Uppfattning om aktivitet Framväxande praxis
RESULTAT
Teknologi preciseras till koncept, teknologi och standards. Arbetsfördelning, formell eller informell, lyfter fram den arbetsfördelning som finns etablerad eller fastställd mellan de aktörer som är inblandade i en aktivitet. Sociala reg-ler omfattar sådant som på olika sätt föreskriver hur en aktivitet får genomfö-ras. De kan vara antingen formella eller informella. Community är de perso-ner som subjektet är beroende av för sina handlingar. Den övre triangeln i figur 4.2, som består av noderna subjekt, objekt och koncept, teknologi och standards, är Vygotskys grundteori, dvs att vad som sker mellan subjekt och objekt och där koncept, teknologi eller standards (artefakts) tjänar som mel-lanled (mediate). Detta är enligt Vygotsky (1978) det grundsystem som enligt honom är den minsta möjliga enheten för analys av mänsklig aktivitet. Det upprätthåller en länk mellan intellekt, påverkande artefakter och handling.
Det är mot denna uppfattning som begreppet aktivitet skall förstås i aktivi-tetsteori. De övriga trianglarna visar Engeströms (1987) utvidgning av grund-teorin. De lyfter fram aktivitetssystemets beroende av ett samspel mellan sub-jekt, objekt och community.
Stjärnorna i figur 4.2 markerar motsägelser mellan olika artefakter och mel-lan subjekt och objekt i aktivitetssystemet och de spänningar som därigenom kan uppstå. Dessa spänningar ger aktivitetssystemet dess dynamik.
enbart smärre förändringar gentemot dem som Engeström (1987) har använt sig av. Generellt kan benäm-ningarna anpassas efter det aktivitetssystem som studeras.
65
ser och spänningar som uppstår i ett aktivitetssystem kan finnas inom en nod genom att t ex olika sociala regler är eller upplevs som motstridiga eller att olika subjekt uppfattning kolliderar när det gäller arbetsfördelning och existe-rande former för arbetsfördelning. Andra kan härröra från spänningar mellan olika noder som t ex mellan subjekt och sociala regler beroende på t ex olika uppfattningar om hur förändringsarbete bör gå till. Motsägelser som skapar spänningar kan också finnas mellan aktivitetssystem (Engeström 1987:89).
Motsägelser och spänningar inom ett aktivitetssystem visar enligt Engeström (1987, 2001) vad som motiverar och driver dess utveckling. De initierar åt-gärder för att på olika sätt ta itu med motsägelser och spänningar i systemet och mellan dess olika delar. Det kan resultera i att aktivitetssystemets sätt att verka förändras genom att handlingar omtolkas, förändras eller avskaffas.
Sociala regler kan förändras, arbetsfördelningen kan bli annorlunda och tek-nologin kan påverkas. En sådan omtolkning sker genom samspel och hand-lingar mellan en aktör och en community. Drivkraften är deras olika tolk-ningar av de handlingar som de utför och de späntolk-ningar som skapas mellan dem. Nya handlingsmönster uppstår och kan skapa spänningar gentemot gamla och som kan leda till att de förändras.
Engeströms (1987) aktivitetsteori ses allmänt som en värdefull grund när det det gäller att förstå dynamiken i organisatoriska aktiviteter (Blackler 1993, Avis 2007). Blackler (1993) uttrycker det som att Engeströms aktivitetsteori erbjuder ett mycket användbart sätt att analysera en aktivitets beroende av sin historia för sin utveckling. Den kritik som vanligen riktas mot aktivitetsteori har sin grund i dess, som en del tycker, överbetoning av lärande som en so-ciokulturell aktivitet på bekostnad av andra förklaringar. Det finns också en kritik som är knuten till den starka kopplingen till Marx teori om samhällsut-vecklingens historiska sammanhang. Den ger aktivitetsteori ett inslag av de-terminism (Blackler (1993). En motsatt kritik finns hos Avis (2007) som tycker att Engeström avlägsnat sig för långt från Marx. Det minskar aktivi-tetsteorins användbarhet för en kritisk samhällsanalys och intervention.