Följande står att läsa i Stockholms översiktsplan:
”De offentliga miljöerna får en allt större betydelse för stockholmarnas livskvalitet när staden växer och förtätas. Staden ska ha en generellt hög ambitionsnivå när det gäller utformningen och förvaltningen av gator, torg, parker och grönområden. Möjlighe terna att röra sig i staden till fots eller med cykel på ett tryggt sätt ska vara en central utgångspunkt för planeringen. I detta sammanhang är tillgängligheten för personer med funktionshinder en särskilt prioriterad fråga. I stadens centrala delar finns ofta ett högt besökstryck och slitage i offentliga miljöer och en hög kvalitet på skötseln av den offentliga miljön har en strategisk betydelse.” (Stockholms stad 2009: 45)
Kungsträdgården, Sergels torg och entrén vid Åhléns city skulle kunna ses som exem- pel på de viktiga offentlig miljöer som på senare år omformats och förnyats. Ja, de är så välbesökta att de drabbas av det slitage som tidigare nämnts. Ska du stämma träff med någon i Stockholms city, eller vill du ”bara titta på folk”, så är Sergels torg/entrén till varuhuset Åhléns city eller hela Kulturhuset i närheten självklara platser att välja. Dessa delar av Stockholms innerstad, tillsammans med Kungsträdgården, tillhör de nästan självklara mötesplatserna både för Stockholmare och för besökare utifrån. Där möts ”alla” – alla åldrar, kön, etniciteter och ärenden. Beroende på väder och tid på dygnet kan folkmassan se lite olika ut, och det är också möjligt att tala om en förändringsprocess över tid av dessa platser – genom olika fysiska insatser och åtgärder har man genom åren lockat till sig vissa grupper och avskräckt andra. Mötena kan naturligtvis också se olika ut. Här syns både de som stämt träff med varandra, de som möts av en slump, och de som möts utan att reflektera över det – de ser och blir sedda under tiden de gör ärenden eller shoppar. De senaste åren har torget blivit naggat i kanten av utökade ytor för butiker, gal- leria och tunnelbanehall. Det har fått flera konsekvenser. Efter galleriadelens stängning är vissa rörelsemönster förhindrade. Utökade butiksytor kan också resultera i en mer homogen folkmassa – bara de som ska handla har ärende dit. Butiksprofilerna kan också innebära homogenisering. Men de utökade butikerna kan också generera mer rörelse un- der de tider som de är öppna. Entrén till Åhléns city har länge fungerat som en mötesplats i ordets mest konkreta bemärkelse – där stämmer man träff för att sedan gå vidare någon annanstans. Även denna har dock naggats i kanten genom att varuhusets entréyta växt, och mötesplatsens yta minskat – i alla fall under den tid då varuhuset har stängt.
Sergels torg är en stor öppen plats där små och stora folkmassor kan samlas för politiska möten, uppträdanden eller shopping. En öppen och ”odefinierad” plats som kan fyllas med olika tillfälliga aktiviteter, en plats som många passerar förbi på väg till affärer eller annat i närheten. Människor är på väg upp eller ner i tunnelbanan, på väg in i eller ut ur Kultur- huset eller någon av alla affärer i kanten av torget. Kulturhusets alla aktiviteter är en magnet här. Utställningar och caféer på dagtid, teater på kvällstid. Det handlar både om aktiviteter som kostar pengar, och aktiviteter som är kostnadsfria. Kulturhuset är i ständig rörelse och som erbjuder skydd vid dåligt väder. Här kan man slå sig ned utan att man har något egent- ligt ärende, men här finns också platser man kan besöka som kund och konsument. Det finns annars inte mycket sittplatser på själva Sergels torg, eller mindre ”platser i platsen”
där man kan vistas undanskymt på eller där man kan skydda sig från väder och vind. Den stora monumentala trappan ner till torget från Drottning gatan är en möjlig sittplats som tidvis domineras av dem som använder Sergels torg framför allt till att ”se och bli sedd”. Man kan se den här bristen på sittplatser på två sätt: antingen som just en brist, som gör att torget endast blir en plats man passerar – eller som en tillgång som gör platsen fullständigt öppen ur ett demokratiskt perspektiv. Här är alla lika, lika synliga och lika utsatta.
Kulturhuset, Sergels torg. Foto:Robert Henriksson/SvD/Scanpix
Kungsträdgården, på promenadavstånd från de ovan nämnda miljöerna, är en parkmiljö – som inte är särskilt grön. Där finns bänkar att sitta på, caféer i paviljonger, och en scen för uppträdanden och evenemang. På vintern anläggs en skridskobana. Kungsträdgården får ibland, liksom också Sergels torg, tjänstgöra som samlingsplats för stora folkmassor – vid demonstrationer, konserter eller då idrottsliga segrar ska firas. Platsen drivs privat av Kungsträdgården Park & Evenemang som är ett dotterbolag till Stockholms handels- kammare (www.kungstradgarden.se). De ansvarar för administration, uthyrning och underhållning i parken på uppdrag av Stockholms stad. Trafikkontoret svarar för grön- ska, renhållning, belysning och skridskobanan. Att Kungsträdgården är helt privatfinan- sierad hindrar den dock inte från att fungera som ett öppet och i viss mening offentligt rum i Stockholm. Kungsträdgården, Åhléns entré och Sergels torg är alla tydliga exempel på hur staden i dag är disponerad i offentliga, privata och offentlig-privata rum som går in i varandra, och som inte nödvändigtvis ser olika ut vid en första anblick. Det finns dock tillfällen då privata aktörer tar hela platsen i besittning för utställningar – såsom när restaurangerna i Stockholm ska visa upp sig i Kungsträdgården. Då blir den offentliga parken i högre grad ett privat rum, även om det fortfarande är öppet för besökare.