Möllevångstorget har länge varit den mest kända platsen på Möllevången. Foto: Lars Kårholm
Möllevången är den gamla arbetarstadsdelen som gått genom alla stadierna; från nytt, modernt och populärt, till nedgånget och med ett rejält dåligt rykte, som först ungefär vid 2000-talets början började mattas av och ersättas av en tilltagande popularitet. Stads- delen ligger centralt i Malmö.
Här finns ett antal populära mötesplatser. Men faktum är att hela stadsdelen upplevs – och betraktas – som en mötesplats. Möllevångens karaktär kan beskrivas som en kombination av storstadspuls och bykänsla. Det är sannolikt det diversifierade närings-
livet med många småbutiker, krogar och restauranger i bottenvåningarna som, tillsam- mans med kvartersstadsbebyggelsen, den heterogena befolkningssammansättningen och boendes rörelsemönster i stadsdelen, som bidrar till denna atmosfär. Man kan tala om kluster i flera avseenden; restaurang- och krogverksamhet, speceriaffärer samt kultur- och nöjesetablissemang. Hit kommer besökare från alla delar av Malmö och även från andra städer för att handla eller gå ut.
De senaste femton åren har stadsdelen utvecklats som mötesplats i många avseenden. En anledning är gatukontorets enträgna arbete med att utöka antalet uteserveringar i Malmö. En annan förklaring är att många unga hyser stor förtjusning till stadsdelen. Ytter ligare en faktor som starkt påverkar är att antalet mötesplatser har ökat. I stads- delen finns nu många stora nöjesställen av olika karaktär. Dessutom har en av mötes- platserna, Folkets park, ökat kraftigt i popularitet. En annan anledning är initiativ från ideella föreningar och boende.
I mitten på nittiotalet började den ideella boendeföreningen Möllevångsgruppen bygga upp en upp en omfattande mötesplatsinriktad verksamhet. I samverkan med Malmö stad, fastighetsägare, näringsidkare, studieförbund, andra föreningar och framför allt boende, genomfördes arrangemang där det offentliga rummet användes till picknickkulturfester, rundvandringar, karnevaler, berättarkvällar, happenings, demonstrationer, manifestationer, gårdsdagar och bomässor. Det undersökande sättet att hantera stadsdelens ytor, att använda stadsdelen som arena, exempelyta och forum för boendemiljöfrågor, lokal kulturhistoria, trivselarrangemang, kulturevenemang och opinionsbildning, gav stor uppmärksamhet, särskilt som arbetet kombinerades med en intensiv kommunikation med media för att nyansera och fördjupa bilden av stadsdelen. Så småningom kom flera andra aktörer också att börja använda det offentliga rummet för publika arrangemang, till exempel stödgalor, utomhustv-sändningar. Ett årligen återkommande exempel är Möllevångsfestivalen, en stor kulturfestival, som boende och andra ideella krafter arrangerar varje sommar i stadsdelen. Malmö stads utmaning är att inte frestas att ordna alltför mycket. Att vara medveten om att man inte kan tillrättalägga det så hett efterlängtade kreativa.
rosengård
Rosengård är en stadsdel i östra Malmö med en befolkning på ca 22 000 invånare. Stadsdelen är föremål för omfattande förnyelsetankar. Förvaltningar inom Malmö stad, det kommunala bostadsbolaget MKB, andra fastighetsägare, den ekonomiska föreningen Drömmarnas hus är exempel på aktörer som redan driver en omfattande verksamhet för att utveckla stadsdelen och funderar på hur detta kan ske i utökad skala och mer systema- tiskt, med ett helhetsgrepp.
En gemensam analys hos olika aktörer involverade i Rosengård handlar om betydel- sen av att skapa länkar mellan Rosengård och omgivande stadsdelar, att utveckla det offentliga rummet och skapa både bättre förutsättningar för mötesplatser, samt utveckla existerande mötesplatser. En åsikt som många delar är att det behövs mötesplatser i form av attraktioner som lockar folk från andra delar av Malmö att besöka Rosengård. Vidare anser flera att det behövs fler lokaler för mötesplatser inomhus.
2008 tog stadsbyggnadskontoret i Malmö stad fram en dialog-PM om Rosengård (Malmö stad 2008c) där man bland annat skissar på ett antal utvecklingsmöjligheter vad gäller mötesplatser. Dessa sorteras i åtta olika punkter; stärk och skapa urbana stråk, skapa
nya mötesplatser, satsa på kollektivtrafiken, utöka handel och annan verksamhet, koppla skolorna fysiskt till omgivningen, underlätta för företagsetablering, skapa ett offentligt stadsdelstorg, och skapa magneter, är rubrikerna.
Rosengårds stadsdelsförvaltning har utvecklat en rad mötesplatser för barn och ungdomar och har en hög ambitionsgrad av förebyggande insatser för barn och unga. Stadsdelsförvaltningen har fått politisk förståelse för verksamhetens betydelse, vilket gör att den fått kvarstå även i tider av ekonomisk kris. Förutom mötesplatser för rosengårds- borna vill en ansvarig representant se mötesplatser som även lockar folk från andra delar av Malmö. Hon betonar att möten är väsentliga både för integration och för växtkraft, och menar att det är direkt skadligt om folk från resten av Malmö inte besöker Rosen- gård. Därför måste det, menar hon, finnas anledningar att komma till Rosengård. Hon jämför med Västra Hamnen, som har blivit ”världens mötesplats utifrån havet” och efterlyser både vardagliga mötesplatser, som restauranger, och någon form av magnet. Genom att vistas i stadsdelen får man en fördjupad syn på den, tror hon, och hon menar också att fler mötesplatser i sig skulle påverka bilden av Rosengård. Andra delar inom Malmö stad som aktivt verkar för utvecklandet av mötesplatser på Rosengård är Sommar scen Malmö, som arrangerar evenemang för barn och vuxna, och gatukontoret, som nyligen byggt om en park och även har andra framskridna planer på fysisk förnyelse.
Det kommunala bostadsbolaget MKB är en tongivande aktör sedan länge i stadsdelen. Ett uppmärksammat utvecklingsprojekt som de ansvarar för är de åtta så kallade bokaler längs Bennets väg som invigdes i februari 2010. Bokal är en kombination av bostad och lokal för verksamhet och är ett sätt att möjliggöra mer näringsverksamhet i Rosengård. Befintliga hus har fått tillbyggnader på framsidan, och själva lokaldelen ligger i gatuplan. Bokalerna ligger längs det stråk som förbinder Rosengård med Södra Innerstaden. MKB vill främja skapandet av mötesplatser men vill att det ska vara långsiktigt bärande. De tillhandahåller gärna lokaler om någon kommer med vad som anses vara tillräckligt bra idéer, mot kravet att det ska vara öppet för alla. Häromåret tog MKB över bostadsbestån- det i området Herrgården på Rosengård. Man ser mötesplatser som en oerhört väsentlig del i utvecklingen av området och man har delat upp de offentliga rummen för att främja utevistelse och möten. Detta har skett bland annat genom en ombyggnad av gårdsmiljö- erna och balkongerna på nedersta våningen. Man har skapat terrasser och små intima gårdar, samt gjort mycket sittplatser.
Drömmarnas hus driver verksamhet på Rosengård sedan 1990. Det började med teater och har successivt utvecklats och växt. Mest kända är de för sin barn- och ung- domsverksamhet som exempelvis omfattar kultur, miljö, utomhuspedagogik och socialt förändringsarbete. Drömmarnas hus arbetar numera med barn och unga från hela Skåne och gör sedan fem år tillbaka årligen en stor multiproduktion som omfattar 1 000-tals medskapande barn. På grund av den rådande bristen på stora lokaler på Rosengård, mås- te verksamheten varje år söka sig utanför området för att genomföra dessa produktioner.
År 2006–2007 genomförde Drömmarnas Hus en förstudie kring vad man kallar Inno- vations- och utvecklingscentrum. Idén är en multifunktionell lokal som tar minst 500 besökare för att möjliggöra större arrangemang. Huset ska utöver detta rymma ett biblio- tek med ungas egna produktioner, en samlingsplats för all den forskning som pågår om och på Rosengård för att skapa samordning och också som ett sätt för forskningen att ge tillbaka något till området. Forskarskola, eget mediacentrum, arbetstillfällen och utbild- ningar vill man också ha in, liksom café, mötesplatser, kontor och kurslokaler för barns och ungas kultur. I den framtagna förprojekteringen styrker man argumentationen för huset via positiva och bekräftande citat från ett brett spektrum samarbetspartners. Men bekräftelse innebär tyvärr inte alltid genomförande. Enligt Hassan Hosseini-Kaladjahi (2002) sätter den krassa frågan om finansiering alltför ofta krokben för just nyskapande satsningar i miljonprogramområden.