Från en mötesplats med ursprung i den svenska folkbildningstraditionen till en mång- religiös samlingsplats. Ungefär så ser utvecklingen för gamla Folkets hus i Fisksätra ut när det nu i stället ska bli Guds hus3. Det började på 1980-talet när Nacka församling tog
över det som varit Folkets hus. 1996 blev katolikerna i Nacka Värmdö en egen församling och började då också hyra in sig i kyrkan. Samtidigt tog muslimska föreningen i området kontakt med kyrkan. Det har således funnits relationer mellan de tre trosinriktningarna i Fisksätra sedan dess, och 2002 vände sig även skolan i området till kyrkan för att få hjälp med hur man skulle hantera en mångkulturell och mångreligiös situation vid firandet av högtider. Det ledde till muslimsk-kristna samlingar och så småningom mer organiserade religionsdialoger och samarbeten. Man hittade flera gemensamma grunder.
Till detta samarbete mellan katoliker, muslimer och protestanter kom att kyrkan 2008 startade ett samarbete med Stadsmissionen kring ett råd- och stödcentrum i de före detta Folkets hus-lokalerna. Sammantaget fanns det i alla samarbeten en god grund för att etablera något beständigt gemensamt i kyrkans lokaler. Att lokalerna dessutom behövde renoveras gav ytterligare möjligheter. Svenska kyrkan hade för stora lokaler, de muslimska och katolska församlingarna inga eller för små. Detta är bakgrunden till idén om Guds hus. Man ska, med början 2011, bygga om kyrkan så den passar både protes- tanter och katoliker och därefter bygga till en moské, med en del gemensamma verksam- hetslokaler och ett gemensamt inomhustorg som förenar de två huskropparna. Projektet är inte grundat i någon lokal religionskonflikt eller annan problematik av något slag, utan i det beskrivna existerande samarbetet och i gemensamma intressen. Det är också viktigt att betona, menar projektledare Henrik Larsson i Nacka församling, att det inte hand- lar om någon religionsblandning. Tre samfund ska snarare få goda möjligheter att vara precis vad de är – men i gemensamma lokaler. Samtidigt har bygget och organisationen både en symbolisk och praktisk betydelse i form av den mötesplats som uppstår.
Guds hus är troligen ett ganska unikt initiativ i Sverige i dag. Det finns religionsdialo- ger, interreligiösa råd och samarbeten mellan präster och imamer i olika sammanhang, men att bygga en gemensam byggnad är ovanligt. Den blir till en mötesplats i sig, och inte bara den verksamhet som pågår där. Man betonar att man framför allt är en lokal aktör i området. Det handlar inte om att bli ett interreligiöst nationellt centrum, utan situatio- nen springer ur de lokala behoven och den lokala utvecklingen.
3 Detta avsnitt är huvudsakligen baserat på en intervju med Henrik Larsson, Nacka församling.
Fisksätra är ett bostadsområde i Nacka kommun med cirka 8 000 invånare med ursprung i 70-80 olika länder, byggt som en del av miljonprogrammet. Cirka 40 procent av de boende är muslimer och 40 procent är kristna. Fisksätra är inte ett speciellt religiöst om- råde, men de mångkulturella bostadsområdena tenderar att ha en större andel religiösa utövare än mer homogena ”svenska” medelklassområden, menar Henrik Larsson. Det är förstås dessutom möjligt att sätta in detta projekt i en vidare samhällelig kontext som kopplar det till kyrkans förändrade betydelse i samhället på grund av flera parallella ut- vecklingstendenser – ett mångkulturellt och mångreligiöst Sverige som framför allt blivit synligt under 1980-, 90- och 00-talen, en politiserad religionsdiskussion efter terrorat- tentaten i USA 11 september 2001 och dess olika konsekvenser, samt ”förortsproblemati- ken” med sociala problem koncentrerade till vissa bostadsområden. I detta sammanhang kan en institution som Guds hus vara en viktig mötesplats för att motverka polariserande tendenser, liksom för att stämma i bäcken så att konflikter inte uppstår.
Kyrkorummen fungerar också som rum för en stund i stillhet eller bön. De är i den meningen offentliga rum – man får vistas där utan att göra något särskilt eller utan att konsumera. Kanske går man in för att värma sig eller bara sitta ner en stund utan att bli ifrågasatt. Dock är detta inte en social aktivitet och att sociala utbyten ska uppstå ur bön och tyst reflektion är inte så sannolikt. Kyrkans verksamheter kan dock uppmuntra till sociala möten och interaktion. Henrik Larsson menar att kyrkan är bra på möten över generationsgränser, men mindre bra att skapa möten över klassmässiga eller etniska gränser. Han vet dock exempel där kyrkans fysiska miljö gynnar möten mellan olika samhällsgrupper, där det finns just ett gemensamt ”torg”, likt det man planerar för Guds hus, i form av en innergård där till exempel café för missbrukare är lokaliserat tillsam- mans med andra verksamheter. Där måste alla besökare ”stå ut med” – eller berikas av – olikheterna dem emellan – likt ett socialt blandat offentligt rum.
Kyrkan har också en historia av att vara en mötesplats och en viktig lokal aktör, som uttrycket ”kyrkan mitt i byn” anspelar på. Kyrkbacken var tidigare en central mötesplats – i en tid präglad av aktiva kyrkobesökare och en mer auktoritär kyrka. Sekulariseringen av det svenska samhället har dock gjort att kyrkans roll som samhällsaktör minskat och förändrats. Den är fortfarande en mötesplats för de färre men aktiva medlem- marna, liksom för de som använder eller besöker den av tradition vid vissa högtider eller musik evenemang. Dessa är dock i hög grad en homogen ”svensk” medelklass. Svenska kyrkan har i dag en ambition att vara en öppen miljö i flera bemärkelser och man betonar betydelsen av öppenhet. Denna diskussion har kommit som en konsekvens av medlem- stappet sedan statskyrkan försvann. Man understryker nu i stället sin roll som folkkyrka, där man får tro på ”vad som helst”. Om kyrkan mitt i byn hade rollen av stark samhällelig institution som talade om hur man skulle tro och leva, så vill kyrkan i dag vara ett rum för möten kring livsfrågor. Man menar att platser för ”det goda samtalet” om livet behövs.