Alteritet

I nästa exempel är samtalet allt annat än avstannande. Här hamnar deltagarna i konflikt och i hög grad av alteritet:

Alltså, jag tycker att det blir en ganska tveksam effekt när man går från arabiska till svenska och räknar arabiska som fullkom- ligt obegripligt.

Orden är Gunnars. Efter en halvtimmes beskrivning och tolkning av en ljudproduktion vill han yttra sig. Och han får reaktioner. Marta, som har varit med och skapat ljudproduktionen skriker ”Nej!” och slår handen i bordet samtidigt som Carina ropar: Vad är det som är så hemskt? Konflikten är ett faktum.

Gunnars yttrande kommer som ett svar på lärarens ”har ni några frågor?” Dessförinnan har den producerande gruppen först mött övriga deltagares läsning av ljudet, sedan resonerat om hur pro- duktionen var tänkt hur de menar att den blev. De har resonerat om klipp, ord och miljö, men ingen har haft det perspektiv som Gunnar för fram. I exemplet (reception 3, september) har deltagar- na rört sig mot intersubjektivitet i sin dialog om tolkningen av

ljudproduktionen. Man börjar närma sig en överenskommelse av vad tolkningen kan stå för. När dialogen avstannar öppnas en möj- lighet för Gunnar att föra fram ett nytt perspektiv som leder till en hög grad av alteritet. Detta gör han genom att återkoppla till ett avsnitt i ljudproduktionen där olika språk används. Produktionen inleds med arabiska röster, går över till spanska och avslutas med svenska röster. Det blir konflikt och den producerande gruppens resonemang ställs mot Gunnars. Resurserna används för att driva alteritet; både i inledningen av konflikten när egna perspektiv be- fästes men också senare när deltagarna öppnar sig för att skapa ny mening:

Tal (siffror visar tid, // visar över- lappande yttranden).

Kroppsposition, gest och blick.

Bilder.

Marta (33:20-33:22): /NEJ, nej, nej, nej /

Höjer handflatan i luften.

Carina (33:20-33:22): /Vad är det som är hemskt?/

Marta (33:23-24): /Alltså det var detta jag visste att vi skulle komma till!/

Slår handen i sitt pap- per på bordet.

Carina (33:23-24): / Vem har sagt hemskt? /

Vänder sig mot sina gruppmedlemmar. Gunnar (33:23-24): /Ja men…/ Mot Marta. Slår ut

med handflatorna, lutar sig tillbaka i sin stol.

Marta(33:25-33-30): Alltså det var ju absolut inte, för vi utgick från de här människorna som sitter just här,

Gör en cirkelrörelse med händerna.

det var absolut inte någon, så här ingen/ vi lägger inga fördömande saker om arabiska i detta/.

Slår med händerna upprepade gånger på sitt papper på bordet.

Thea (33:33-34): Skakar på huvudet, tittar ner i papper.

Marta (33:35-34:01): Utan vi tänkte bara vad ska vi kunna symbolisera, jo vi tar ett språk som ingen förstår, vem ska lyssna på detta, jo det är de som går i vår klass, ingen av dem förstår nog arabiska, tänkte vi. /.../ Marta(34:02-34:45): och vi utgick från dessa människorna. Hade det varit en annan publik och en annan mottagare av de vi skulle göra då hade vi fått tänka om och välja ett annat språk, till exempel svenska om vi skulle göra det för arabiskta- lande människor. Alltså det var INGEN /värdering allt i det, måste jag…/

Sveper med handen ut mot övriga deltagare, slår med händer i bor- det.

Thea (34:45): /Nej…/ Skakar på huvudet. Marta (34:46-47): … verkligen po-

ängtera, (slår handen i bordet), verk- ligen inte! (slår handen i bordet igen). /För att vi../

Mot Gunnar. Slår han- den i bordet.

Gunnar (34:46): Men effekten finns där…

Mot Marta. Lyfter upp handflatan.

Marta (34:47): /… riktade det mot er…/

Ser ut över student- gruppen. För ut hän- derna mot student- gruppen.

Gunnar (34:47-35:00): / … ju ändå/ eftersom ni använder er av ett riktigt konkret språk, ni förflyttar er både i, alltså ni förflyttar er i rummet också, ni går närmare och närmare /vår kultur…/

Vänd mot producen- terna. För handen steg- vis.

Efter Gunnars bidrag fastnar diskussionen i hur den producerande gruppen har använt sig av språk i sin produktion. Avsnittet präglas av en hög grad av alteritet och perspektiven står emot varandra. Deltagarna använder sig av språket i ljudproduktionen, blickar, gester, tal, kroppspositioner och rummets resurser för att förstärka sina positioner. Om jag tar Marta som exempel så skapar hon sina yttrande genom att kombinera talet om språken och publiken med gester. Hon går tillbaka till tidigare röster i gruppen och hur pro- duktionen skapats genom att slå händerna i bordet och sitt papper.

Hon markerar också målgruppen genom att rama in den med en cirkelrörelse samt genom att föra händerna mot studenterna i rummet. Hon svarar alltså Gunnar, men vänder sig samtidigt på ett tydligt sätt till övriga studenter.

När inte Gunnar och Marta kommer vidare för Gunnar in förflytt- ning i tid och rum som ny resurs från ljudproduktionen. Under den fortsatta diskussionen handlar Gunnar på liknande sätt. Perspektiv ställs mot varandra och för att föra samtalet vidare och nå fram med sina argument knyter han an till skilda resurser i ljudproduk- tionen. Se följande två exempel där Gunnar först lyfter in bak- grundsmusiken och något senare knyter an till en ljudeffekt som han tolkar som att någon mördas. Här använder han också en gest som Marta tidigare har använt för att markera mottagarna, men som för Gunnar symboliserar ljudinslag i produktionen: Men just med musiken som ni lägger i bakgrunden gör ju att det här...

Gunnar riktar blicken mot producentgruppen och formar en cirkel med händerna. Han fortsätter lite senare: Jamen, om man först mördar någon som ni gjorde i ljudet där och sedan så skriker nå- gon kaos på arabiska, jag menar, på något sätt så blir ju inte bilden så positiv av det. Gunnar har fortfarande blicken riktad mot pro- ducenterna. Han slår ut med händerna, formar dem till en cirkel och slår sedan ut med händerna igen.

Så lägger sig Selma i diskussionen genom att föra in ytterligare en ny resurs:

Tal (siffror visar tid, // visar över- lappande yttranden).

Kroppsposition, gest och blick.

Bilder.

Selma (37:20-37:27): Jag tänkte bara… för att undvika att det blir sådana missförstånd så kanske man kunde ha haft ett låtsasspråk i början…

Vänder sig mot lära- ren och sedan mot producentgruppen.

Gunnar (37:28-29): /Det var pre- cis det jag tänkte säga!/

Mot Selma och sedan mot producenterna. Knäpper händerna. Thea (37:28-29): /Vi diskuterade

det i början…/

Vänder sig först mot läraren, sedan mot sin gruppkamrat Carina, sedan mot Selma.

Marta (37:28-29): / Ja, att de bara skulle säga: mjannjamnja- manj/

Mot Selma.

Thea (37:30): Ja… Mot Selma.

Selma hämtar inte sitt förslag om låtsasspråk från filmen, men det visar sig att det är en möjlighet som den producerande gruppen har övervägt i sin design. Selmas yttrande bidrar till att Marta och Thea ytterligare kan resonera om de val gruppen har gjort. Också Gunnar knyter an till förslaget. Avsnittet karaktäriseras av en låg grad av alteritet. Deltagarna har olika synsätt, men söker var- andras perspektiv och de börjar röra sig mot intersubjektivitet igen. Och det är Selmas agerande som sätter i gång rörelsen.