Läraren under prologerna

Här kommer jag att resonera om hur läraren agerar med hjälp av inramningen för att skapa prologerna. Den första prologen i sep- tember sker i gradängsalen där det finns en tydlig riktning mot bordet och tavlan i salens främre del. Det är också här som läraren väljer att vara när han introducerar receptionerna.

Tal (siffror visar tid, // visar överlappande yttranden).

Kroppsposition, gest och blick.

Bilder.

Läraren (03:45-46): Hej...

Står upp, framför tavlan och bakom bordet. Slår samman handflatorna och lyfter hän- derna mot studenterna. Blick- en vandrar över studentgrup- pen.

(03:47-49): Vi har en liten tågordning där vi börjar med grupp ett...

Vänder sig mot tavlan. Pekar mot texten på tavlan. Tittar på tavlan.

(03:50-52): Vi börjar med grupp ett...

Vänder ett halvt varv så att han får ryggen mot tavlan. Pekar med armen och handen mot grupp ett. Tittar ut över studentgruppen igen.

I detta första exempel placerar sig läraren längst fram i rummet och har bordet med datorn mellan sig och studenterna. Han rör sig och vänder sig växelvis mot studenterna och mot tavlan. Genom talet går han igenom den ordning som receptionerna ska ske i. Men han skapar också ordningen genom sitt sätt att placera sig, använ- da sin kropp, gester och blickar. Han vänder sig mot tavlan, pekar på den, tittar på den, håller fast den ena handen på tavlan, vänder sig sedan mot studentgruppen, tittar på dem och pekar på dem med den andra handen.

I det andra exemplet befinner vi oss i vid receptionerna i januari. Här äger receptionerna rum i en annan typ av sal, med en annor- lunda möblering:

Tal (siffror visar tid, // visar överlappande yttranden).

Kroppsposition, gest och blick.

Bilder.

Läraren (06:13-15): Hejsan och välkomna till dagens... denna punkt…

Läraren går från nedre delen av salen och ställer sig framför studenterna. Vänder ett halvt varv så att han får ryggen mot studen- terna och kroppen mot tavlan. Slår ihop händerna, håller dem sammanslagna. Blicken är vänd mot stu- denterna.

(06:16-17) Läraren går fram mot tav- lan, försvinner ut ur bil- den.

Läraren (06:17-20): Eh... vi tänkte vara lite så här...

Kommer in i bilden igen, vänder sig mot studenter- na.

Läraren (06:21-24): För det första ska vi etablera tåg- ordningen här…

Vänder sig mot tavlan, pekar på tavlan.

Även i det andra exemplet går läraren till den främre delen av rummet. Här finns dock ingen kateder. En text på tavlan anger i vilken ordning receptionerna kommer att ske och i vilken ordning grupperna ska leda samtalen. Läraren agerar på liknande sätt som tidigare genom att välja möjliga resurser för att skapa en inledande turordning. Det betyder att läraren både accepterar och förstärker de anslag som finns i de båda rummen När läraren agerar är stu- denterna tysta, den som vill säga något räcker upp handen. Läraren placerar sig i det tydliga centrum som finns, för honom blir talet, kroppen, placeringen i rummen och tavlan de resurser som han på olika sätt använder för att forma det som komma skall. All inter- aktion består enligt Goffman (1967) av så kallade ”moves”, det vill säga verbala och icke-verbala handlingar där själva budskapet ut- gör en mindre del. En del av handlingen utgörs ”framing instruc- tions”, en sorts information om vad det är för ram som framträ- dandet befinner sig inom och som deltagarna ska förhålla sig till. Det läraren gör här är att orkestrera en pedagogisk ordning genom att stå i centrum och genom att använda gester, blick och tavla (Bourne & Jewitt, 2003; Moura, 2006). Han använder sig med andra ord av en fasad för att skapa situationen (Goffman, 1959).

Gemensamt för de två prologerna är att rummets resurser, i kom- bination med fasadens övriga delar, får betydelse för hur läraren agerar för att skapa övergångar genom så kallade tonartsbyten (Goffman, 1974). I båda exemplen hälsar läraren först välkommen och använder sig sedan av tavlan för att etablera ordningen för den kommande genomgången. Jag väljer att studera septemberprologen lite närmare. Här går läraren vidare genom att flytta sig från tavlan och ställa sig bakom bordet med händerna på stolen och tittar ner i sitt papper. Han byter tonart genom sitt kroppsliga agerande.

Ett nytt tonartsbyte sker när läraren åter lyfter blicken och börjar tala. Det handlar om hur receptionen ska genomföras. När genom- gången är gjord vänder han sig mot den andra närvarande läraren och säger: Så vi börjar med ljud då va? Han vänder sig från studen- terna och drar ut stolen. Tonartsbytet skapas genom tal, kroppspo- sition och lärarens agerande med hjälp av rummets resurser.

Därefter följer en kort förhandling mellan de två lärarna om var den producerande gruppen ska befinna sig i rummet. Läraren me- nar att de ska sitta kvar på sina platser och markerar detta genom att gå mot den aktuella gruppen och sträcka ut sina armar.

”Men grejen är den att ni som producerar håller tyst, det är det som är poängen...” Läraren går närmare, lutar sig mot en over- headapparat och pekar med handen mot gruppen.

Han fortsätter att tala om tolkningsprocessen, men avbryts av Marta som räcker upp handen. För att visa att han har uppmärksammat henne vänder han sig mot henne och sträcker ut sin hand och sä- ger: Varsågod.

Marta vill påpeka att gruppen har en ljudproduktion, inte film som tidigare har sagts. Läraren bekräftar och repeterar tågordningen för att sedan återgå till att tala om beskrivningsfasen i receptionen. Han byter tonart genom att sätta sig på bordet och åter vända både kropp och blick mot hela studentgruppen.

Så är det dags för receptionen att starta. Läraren reser sig upp, stäl- ler sig bakom bordet och blickar ner i sina papper. Han återgår till samma position som han hade i inledningen. När han tittar upp säger han: Men då är det väl bara för oss att... Receptionen kan börja.

I prologen finns en uppdelning, den pendlar mellan genomgång av tågordning och resonemang om formen för receptionen. Med ex- emplet vill jag visa hur läraren väljer att använda inte bara tal utan de resurser som finns tillgängliga för att skapa sina yttranden eller ”moves” och på så sätt driva prologen framåt. Det innebär att lä- raren formar tonartsbyten (Goffman, 1974) för att skapa tillfälliga förändringar i kommunikationen i syfte att skapa situationen. Lik- nande agerande återfinns hos läraren i Kress & Sidiropoulous (2008) studie. Signalerna används för att markera något nytt och blir i detta fall en del av lärarens upprätthållande av prologens tyd- liga inramning.

Denna inledande del kan jämföras med Goffmans (1981) beskriv- ning av en föreläsning. En föreläsare tar, precis som läraren här, plats på scengolvet. Han agerar framför en publik vars placering är

typiskt arrangerad. Det läraren erbjuder är, förutom den text som han delger studenterna, en tillgång till sig själv och en hängivenhet till den särskilda situationen. Publiken har föreläsarens kropp och agerande i fokus. Åskådarnas blickar är alltså lärarens, men där- med inte självklart deras uppmärksamhet. Den måste han förtjäna och skapa tillsammans med publiken i det som utgör en perfor- mance (Bauman, 1992). Läraren måste presentera sig själv och skapa en situation som deltagarna kan tro på. Det gör han genom att bland annat hålla ihop sina gester i ett samstämmigt uttryck och tar på så sätt det Goffman (1959) kallar expressivt ansvar.

Jag menar att den multimodala analysen av lärarens agerande tyd- liggör hur han tar ett expressivt ansvar genom att skapa en över- ensstämmelse mellan det budskap han vill förmedla och det han överför. Det betyder också att han får med sig studenterna i en ny situation. De har inte mött receptionsformen tidigare, men genom lärarens agerande vid prologerna kan arbetet med själva receptio- nen påbörjas.