Från tolkning av tema till utvidgad diskussion

Jag inleder med exempel från september där uppgiften för medie- produktionerna handlar om gestaltning av ett av tre områden: ”Förståelse och medmänsklighet”, ”God miljö för utveckling och lärande” eller ”En likvärdig utbildning”. Studenterna ska relatera sin gestaltning till utvald kurslitteratur.

I den första receptionen nämns filmens tema ”medmänsklighet och förståelse” redan i inledningen av läraren. Temat återkommer i den beskrivande fasen, här i yttrande från Carina och Lila:

Carina: Men sedan medmänsklighetsgrejen tycker jag samtidigt att när den här kvinnan ska köpa de här cigaretterna och inte vill ha tillbaka växeln och säger att det är bra, då visar hon ju viss uppoffring, en osjälviskhet, ”nej nej, men det är inte så vik- tigt och jag får en krona eller femtio öre behåll du det”… där visar hon liksom någon slags icke girig hållning om man nu sä- ger så…

Lila: Jag skulle vilja gå tillbaka till det här med titeln och medmänsklighet, för jag tycker att det saknades en enorm förståelse och med-

mänsklighet, jag tycker att det… för mig var det det som var budskapet... och även om man har fullt med medmänniskor runt om sig så är det ju inte alltid att man finner medmänsklig- het på det sättet, så det var nog min tanke om produktionen...

Carinas och Lilas yttranden är exempel där deltagarna för fram sina perspektiv utan att knyta an till varandra. Yttrandena är ty- piska för de inledande delarna av receptionen, där det handlar om att gemensamt skapa en beskrivning av vad deltagarna har sett el- ler hört. Yttrandena skulle kunna tolkas som univokala utifrån sin beskrivande karaktär. Samtidigt väljer Carina och Lila att gå in i diskussionen och de riktar sig mot de andra deltagarna för en aktiv respons (Bakhtin, 1986b). De kan betraktas som delvis dialogiska eftersom de riktar sig mot den kommande tolkande processen och lägger en grund för de yttranden som kan komma där. I den andra

receptionen bidrar deltagarna med sina perspektiv på liknande sätt, men här kopplas textens tema till läroplanen:

Carina: … det finns en inre och yttre kraft, alltså interaktiva krafter som kämpar och kämpar ibland medurs och ibland moturs, men till slut blir det ju ändå, utan den här kraftan- strängningen, så blir det ju till slut en fungerande struktur och förhoppningsvis en struktur som kan då byggas på läroplanen som filmen började på, att man ska ha ett samförstånd, med varandra och främja förståelse för varandra och också symboli- serar då den här knutna handen som blir öppen …

I septembers fjärde reception återkommer förhandlingen om tolk- ningen av temat ”En likvärdig utbildning” som relateras till läro- planen. Här utgår deltagarna från filmens tema och utvidgar dis- kussionen. Ett exempel är följande diskussion om kunskap i rela- tion till likvärdighet:

Frank: … det är ju inte säkert att eleven ska kunna exakt sam- ma saker, att det behöver inte finnas en litterär kanon till ex- empel… utan det viktigaste är väl att som du också säger att det kommer upp på en viss likvärdig nivå eller att man lär sig att inhämta kunskap på ett likvärdigt sätt...

…

Natasha: Ja, det som jag tycker är viktigt ska vara lika för alla är att eleverna lär sig tänka kritiskt och analytiskt och kritiskt granska. Att liksom de redskapen som alla ska ha möjlighet att känna på och få med sig från skolan, men sedan om man tänker rent faktakunskaper så alltså de kan man alltid ta reda på se- dan. För det är helt omöjligt att alla elever ska gå ut med sam- ma faktakunskaper…

Selma: Jag tycker ändå att man ska ha någon typ av lika kun- skapsmål, men sedan så har man kanske olika vägar för att nå de målen, man kan arbeta med många olika metoder och, ja, arbetssätt…

Kerstin: Men om man tänker sig att man har en slags likvärdig kunskapsmål i form av något slags minimikrav, är det orättvist då om några får lära sig mycket, mycket mer än vad som står i minimikravet?

Lotta: Problemet är väl att minimikravet eller de kraven som står i läroplan och liknande är så pass luddiga att det är svårt att veta vad det exakt betyder...

Henry: Alltså oavsett om man undervisar lika mycket om andra världskriget eller om industrialismen så kommer vissa, alltså re- ceptionen är ju alltid olika, alltid individuell liksom, man kan ju aldrig någonsin förutsätta att två individer kommer att komma ihåg exakt samma sak liksom, så det är ju ett omöjligt mål, så man får lägga det på en mer abstrakt nivå, som du sa att man får lära sig analysera och så...

I detta långa excerpt tjänar den ursprungliga texten om likvärdig- het som bas för en diskussion om kunskap. Jag uppfattar att sam- talet här är flerstämmigt och i huvudsak är dialogiskt. Deltagarna bidrar med sina perspektiv och de får direkt respons av varandra. Frank hänvisar till ett tidigare yttrande (som du säger) och Natasha kommer med ett nytt perspektiv på vad som ska vara lika för alla, något som Selma i viss mån ifrågasätter och relaterar till mål. Kers- tins yttrande skapar en ny utgångspunkt där Lotta tar upp mål- formuleringar. Henry knyter an till samtliga tidigare yttranden i utdraget, men specifikt till Natashas. Utdraget är ett exempel på hur deltagarna använder sig av det som Bakhtin (1981) kallar den andres ord eller det främmande ordet (Møller Andersen, 2007). Varje yttrande innehåller spår av andras ord och är en respons på ett annat yttrande, samtidigt som det innehåller en förväntan om ett kommande yttrande. Yttrandena riktar sig alltså både bakåt, mot det direkt föregående, men också mot det som har yttrats ännu tidigare. De riktar sig också framåt, mot andras kommande respons. Kedjan av röster skapas även av referenser till läroplanen och till en samhällsdebatt om litterär kanon som var aktuell vid tillfället.