Relationen mellan den renskötande samiska befolkningen och de icke-renskötande samerna kännetecknas av ambivalenta känslor, som båda grupperna har gentemot varandra. Båda grupperna behöver varandras stöd. De renskötande samerna behö ver de icke-renskötandes stöd för de krav de har i sin näring. Samtidigt ligger det inte i deras intresse att alltför många samer t.ex. äger ett renmärke och egna renar och jagar och fiskar inom renskötselområdet. De måste alltså för sin egen överlev nads skull utesluta andra samer (och svenskar). De icke-renskötande samerna å sin sida vill känna sig accepterade som 'riktiga' samer även av den renskötande be folkningen och en del skulle kanske vilja bygga en sommarstuga på morföräldrar nas gamla sommarland eller fiska i deras gamla fiskesjöar eller överta ett renmärke. Denna kluvna relation framträder tydligt i idén om att utöka samebyn med stödjan de medlemmar, som har debatterats i en del byar. En kvinna som själv tillhör den renskötande befolkningen betonar att de renskötande samerna bildar en sådan liten grupp, att den behöver allt stöd den kan få och allra helst av sina egna. Hon menar att man inte har råd att för övriga samer visa, att de inte skulle vara välkomna.2
Men det är precis så som flera av de icke-renskötande informanterna känner sig: icke välkomna. Här är vad en kvinna, som tillhör den icke-renskötande befolkning en, har att säga om den saken: "Det har väl pratats om att även vi icke-renägare ska bli medlemmar. Då blir ju antalet medlemmar större för att man ska kunna trycka på någon ting. Typ, den här vägen. Kunna säga att vi är femhundra medlemmar nu som kräver en väg i stället för att säga att vi är tio renskötare som vill ha en väg. Då menar jag, då duger vi att bli medlemmar, när man behöver oss för att få någonting. Annars får vi inte bli [medlemmar]. Vi får ju inte bli medlemmar om vi inte är renägare ."3
De icke-renskötande informanterna är alla mycket lojalt inställda gentemot den renskötande befolkningen. De har av allt att döma förståelse för renskötselns hårda villkor och inser att anledningen till att medlemskap i byn inte öppnats för dem inte beror på renskötarnas illvilja, utan har ekonomiska orsaker. De anser ock
1 Här ska påpekas att underkommunikation och överkommunikation inte är fenomen som är begrän
sade till underordnade befolkningsgrupper, utan de förekommer även inom överordnade befolknings grupper. Skillnaden är att den dominerande gruppens överbetoning av sig själv utgör normen i sam hället. Därmed blir den osynlig och ifrågasätts i regel inte. Medlemmar i den dominerande befolk ningen är inte heller lika ofta upptagna av underkommunikationen av sin etniska identitet, som den underordnade befolkningen.
2 Intervju 8.
så att situationen inte har skapats av samerna själva, utan av den svenska staten och att man därför inte kan skylla på varandra. En kvinna säger att det är viktigt att se nuvarande situation i ett historiskt perspektiv. "Det handlar om att den samiska kultu ren har blivit så hårt trängt, så att man måste tränga undan sina egna för att överleva. Man kan inte ta emot alla de här samerna som kommer dit [till Säpmi] och ska leva samiskt liv på somrarna. (...) Man tar ju undan brödfödan för de som lever kvar i renskötselområdet, som lever på renskötseln, som har behov av jakt och fiske. De har själva [blivit] så hårt trängda, så att de måste tränga [ut] sina egna anförvanter. Och det är ju inte den samiska kulturen (...) utan det är ju det svenska samhället och dess lagar som har skapat den här konflikten. Och när man kan se det så, då struntar man i det"] Samtidigt som hon har
förståelse för renskötarsamhället och därmed även accepterar sin egen underord ning p.g.a. andras behov, finns det också en sorg och besvikelse hos informanten över den egna situationen. "Där har min farmor och min mormor och min gammelmor- mor och alla de här, de har levt och verkat där så länge man kan minnas. Och då känns det ju ganska konstigt att jag inte får fortsätta den där kedjan ."2 Kontinuiteten mellan gene
rationerna är bruten för informantens del och är den en gång bruten, är det mycket svårt att komma tillbaka till samebyn.
Detta faktum blir tydligt i ett exempel från sydsamiskt område. Där finns det ett konkret fall, då några personer flyttade tillbaka till sina föräldrars sameby, efter att har bott i en större stad under en längre tid. Dessa personer ville sedan fiska i familjens gamla fiskevatten. Informanten menar att den här familjen inte kan komma in i byn igen. "De kan inte komma tillbaks och bara tro att de ska komma dit och de ska kunna fiska och göra som de vill. Det går inte," säger hon. När jag frågar varför, svarar hon: "Ja, det vet jag inte. (...) Det kanske skulle bli för mycket om alla som kom hemfarande skulle ha alla rättigheter, för de som ska försöka försörja sig på det och bo där året om. Det går inte. Det är ju för mycket. Då blir det ju ganska utspritt. Då kommer de kanske, barn och barnbarn och barnbarnsbarn. (...) Tar man en, så måste du ta alla."3 Det
gäller alltså att helst inte lämna samebyn för länge, vilket ju är svårt för kvinnor i och med att de själva sällan är aktiva renskötare och alla inte kan gifta sig med en renskötare i den egna byn. Om man ändå måste flytta, kanske för att utbilda sig, gäller det att hålla kontakten, annars hamnar man utanför. Exkluderingen från byn (och därmed rättigheterna) motiveras inte sällan med att man hänvisar till framtida generationer och de problem, som kan uppstå ifall dessa gifter sig svenskt. Det argument man framför är, att man egentligen inte vill utesluta en viss person, men att man är tvungen att göra det för att förhindra framtida konflikter. Så var fallet med en informant och hennes svenska make, som ville uppföra ett fritidshus på en plats inom samebyn. I detta sammanhang sade en äldre renskötare till henne: "Ja
1 I ntervju 12. 2 Intervju 12.
3 Intervju 14. Även intervju 16 ur ett annat perspektiv.
Sâpmi iförändringens tid
visst, det går väl bra så länge det är ni. Men hur blir det sedariVn Informanten tolkade
detta uttalande som ett uttryck för renskötarens uppriktiga oro för hur det skulle kunna gå i framtiden. Vilken påverkan skulle kunna uppstå i området ifall det sena re blir ett arvsskifte och barnen hade gift sig 'svenskt' och stugan, så att säga, ham nar i 'svenska' händer? Skulle de svenska ägarna visa förståelse för rennäringens behov eller skulle det bli bråk om att renarna trampar i rabatterna? Men så långt behövde det inte gå i detta fall. Informanten visade nämligen förståelse och avstod från att uppföra en stuga.