Flera forskare lyfter fram dubbelsidigheten i den etniska organiseringen hos perso ner. Den omfattar både nyttoaspekter, som är den politiska sidan av etnicitet, och meningsskapande aspekter, som utgör den symboliska sidan av etniciteten.1
Den etniska organiseringens politiska dimension har, till exempel, undersökts av Eugeen Roosens i boken Creating Ethnicity2 där han bl.a har studerat huronindia- nernas politiska organisering i Québec.3 Roosens ser den etniska gruppen som ett
slags påtryckargrupp, 'pressure group \ som har blivit ett effektivt instrument i det demokratiska systemet, när det gäller att driva igenom gruppens sociala och eko nomiska önskemål.4 Etniska grupper kan också sätta press på den dominerande
gruppen genom att framhålla att de tillhör en historiskt förtryckt grupp.5 Synsättet
att etniska grupper först och främst skulle verka som politiska sammanslutningar, har kritiserats för att de tillskriver den etniska identiteten, dvs. den symboliska sidan av etniciteten, för liten betydelse och att den ser denna som irrelevant eller alltför starkt knuten till rena nyttoaspekter.6 Att tillhöra en viss etnisk grupp kan
visserligen medföra socio-ekonomiska fördelar för den enskilda individen, men detta är sällan den enda orsaken till människors etniska grupptillhörighet, utan här måste även den identitetsskapande, symboliska sidan vägas in.
Den symboliska sidan framkallar hos individen - förutom känslan att tillhöra en grupp - även en känsla av trygghet och att vara unik.
Those who identify with an ethnic category, network, or group can find psychological secu rity in this identification, a feeling of belonging, a certainty that one knows one's origin, that one can live on in the younger generations of people who will carry on the struggle, and so on. One can commit oneself to "a cause," fulfill oneself, realize oneself to be unique, original, irreplaceable as a member of an ethnic group and irreducible from the outside to something else. (...) One can feel oneself to be different from the others, and in this being
different define and experience oneself as incomparable or as primordially equal.7
1 Se Roosens, Eugeen E. (1990), Creating Ethnicity. The Process of Ethnogenesis. (Frontiers of Anthropology, volume 5.) Newbury Park, s. 13-17. Abner Cohen har sammanfattat etnicitetens dub belsidighet mycket kort med orden: "Political Man is also Symbolist Man. Man is two-dimensional", Cohen, Abner (1974), Two-Dimensional Man. An essay on the anthropology of power and symbolism
in complex society. London, s. xi. Se även Eriksen (1993), s. 6If, samt s. 99.
2 Roosens (1990).
3 Se även Barth (1969), s. 14 och Cohen (1974).
4 Trots att termen 'etniska grupper' ofta associeras med antalsmässigt små och underordnade grupper,
alltså med minoritetsfrågor, åsyftar begreppet lika mycket antalsmässigt betydligt större och överord nade grupper, som till exempel 'svenskar', 'tyskar', 'amerikaner' etc. Eller som Eriksen uttrycker sig: "... majoriteter och dominerande folkslag är lika "etniska" som minoriteter." Eriksen (1993), s. 13. 5 Roosens (1990), s. 13.
6 Eriksen (1993), s. 63. 7 Roosens (1990), s. 16.
Sâpmi iförändringens tid
Enligt Barth inbegriper den etniska formen av social organisering även att man dömer och själv blir dömd efter en moralisk standard som måttstock som är rele vant för just den egna etniska identiteten; alltså efter de normer och värderingar som gäller inom den egna gruppen.1 Människor föds (i regel) in i etniska grupper
och de socialiseras från barnsben att bli gruppmedlemmar enligt gruppens normer och föreställningar. Barnet lär sig hur man är och hur man ska bete sig som t.ex. en same. Att tillhöra en viss etnisk grupp innebär med andra ord att bli och att vara en viss person med särskilda egenskaper, och personens egen (etniska) identitet och hennes sätt att vara blir en viktig beståndsdel i kommunikationen och produktionen av kulturella skillnader. Eftersom den etniska identiteten utgör en aspekt av etnici- teten är den relationell till sin karaktär och varierar i betydelse beroende på kon texten. Därmed är den även situationeli. Den etniska identiteten är bara en bland många andra sociala identiteter som varje människa förfogar över. Vilka identiteter (subjektpositioner) som en person utvecklar beror helt på i vilka sammanhang (dis kurser) individen under sin livstid ingår.2 På det viset intar man en position/utbildar
en identitet i relation till ens familj, ens yrke, ens nationella, regionala, religiösa och politiska tillhörighet och så vidare.
Alla dessa olika positioner/identiteter existerar inom personen (och de föränd ras även med tiden) samtidigt som kontexten avgör vilken identitet/vilka identiteter som är relevanta och som aktiveras i ett visst sammanhang. I ett demonstrationståg mot nedskärningar i skolan skulle det vara av underordnad betydelse ifall en person var vegetarian, forskare eller katolik, medan det skulle vara mycket relevant om man var förälder till ett barn i skolåldern.3
Eriksen lyfter fram att etniska identiteter till sitt innehåll är konstruerade:
1 Barth (1969), s. 14.
2 Jfr Hall, Stuart (ed.) (1997), Representation. Cultural Representations and Signifying Practices. (Culture, Media and Identities, no 2.) London, s. 54ff. Stuart Hall beskriver utifrån Foucaults resone mang växelverkan mellan skapandet av identiteter genom diskurser och hur diskurser endast är me ningsfulla om individen intar en viss subjekt-position/utvecklar en viss identitet. "First, the discourse itself produces 'subjects' - figures who personify the particular forms of knowledge which the discourse produces. These subjects have the attributes we would expect as these are defined by the discourse: the madman, the hysterical woman, the homosexual, the individualized criminal, and so on. These figures are specific to specific discursive regimes and historical periods. But the discourse also produces a place for the subject (i.e. the reader or viewer, who is also 'subjected to' discourse) from which its particular knowledge and meaning most makes sense. It is not inevitable that all individuals in a particular period will become the subjects of a particular discourse in this sense, and thus the bearers of its power/knowledge. But for them - us - to do so, they - we - must locate themsel ves/ourselves in the position from which the discourse makes most sense, and thus become its ' sub jects' by 'subjecting' ourselves to its meanings, power and regulation. All discourses, then, construct
subject-positions, from which alone they make sense." Hall (1997), s. 56.
Det har ofta betonats att etniska identiteter, grupper och föreställningar om gemensamma kulturer och historier är skapade - oavsett om de sedan skapats av historiska omständighe
ter, strategiska aktörer eller som oavsiktliga konsekvenser av politiska projekt.1
Att den etniska identiteten innehållsmässigt är en social konstruktion, och därmed även möjlig att manipulera och omtolka, innebär inte att den inte utgör en integre rad del av personens självbild vid en viss tidpunkt. Det är inte heller helt omöjligt att byta etnisk identitet, fastän det är mycket svårt. Individer kan tillägna sig en annan grupps kultur, men de kan t.ex. inte ändra på att de har samiska som mo dersmål. Det som individen kan välja att göra är att underkommunicera, dvs. att nedtona den egna etniska identiteten och/eller att söka sig till sociala miljöer, där etniciteten inte är relevant.2 Harald Eidheim visar i sin undersökning, Aspects of the
Lappish Minority Situation (1977), hur samerna vid den norska ishavskusten ge nomgående underkommunicerade sin samiska identitet i offentliga sammanhang samtidigt som de starkt överkommunicerade sin behärskning av den norska kultu ren. För utomstående kunde det verka som om det inte fanns några samer i området samtidigt som alla på orten visste vem som 'egentligen' var same. Under sådana förutsättningar är det ytterst svårt att byta grupptillhörighet och etnisk identitet under en livstid. Ett byte förutsätter att den egna gruppen tillåter det och/eller den andra gruppen vill ta emot personen som ny medlem.3