Som jag nämnt ovan finns där en oro inom EU för att idrotten i Europa skall “amerikanise- ras”. Frågan är då: hur ser den amerikanska modellen ut? Mycket av debatten i Europa angå- ende den amerikanska modellen syftar uteslutande kring de fyra stora proffsligorna i Major League. Att enbart diskutera dessa fyra sporter och dessas ligor med tillhörande kommersiali- sering, ger inte svar på hur den amerikanska modellen fungerar och ser ut. Bland annat så är den amerikanska idrotten mycket starkt involverad i landets utbildningssystem på både high school- och college nivå. Detta i sin tur kan sägas ha en än större social betydelse än vad det har i Europa. Med detta sagt att även USA har en sociokulturell roll för idrotten i sitt system.
165 Halgreen (2004) s. 140
166 The Single Entity doktrinen implicerar att antitrust ärenden inte kan åberopas på aktiviteter som bedrivs som
ett enskilt företag/verksamhet, vilket i vissa fall kan gälla för en professionell liga.
När det gäller amatörism och professionell idrott så finns det en klarare och tydligare gräns- dragning mellan dessa två discipliner i USA än i Europa, och det är inom just utbildningssy- stemet man kan märka denna skillnad. Distinktionen mellan amatörstatus och den profes- sionella idrotten har haft en stor och avgörande betydelse när det gäller lagen om amatörstatu- sen i USA genom åren. Fokuseringen har legat på definitionen av vad amatör är och var ama- töridrotten skall bedrivas. Trots att IOK under 1980 talet valde att ta bort distinktionen mellan amatörer och professionella idrottare, för att tillåta alla att delta vid olympiska spel, har den amerikanska konstitutionen NCAA (the National Collegial Athletic Association) valt att be- hålla en strikt skillnad mellan dessa två idrottsutövande former. NCAA är den organisation som har störst makt inom collegeidrotten och de är mycket tydliga med att ingen idrottsutöva- re får ha någon form av kontrakt eller tagit emot pengar från någon professionell klubb, för att ha någon chans att medverka inom collegeidrotten. Denna regel har som syfte att skydda och upprätthålla amatörstatusen inom utbildningssystemen. Den amerikanska professionella id- rottsmarknaden hämtar alltså sina talanger från ett utbildningssystem byggt på idrottslig ama- törstatus. Istället för en stor och ideell amatöridrott som finns i Europa, kombineras en aka- demisk- och idrottslig utbildning i USA.168
Att gå på college i USA är dyrt och möjligheten att få ett så kallat sport scholarship169 har
gjort det möjligt för ungdomar ur de lägre samhällsklasserna att få collegeutbildning. Även om ungdomarna inte lyckas med sin idrott kan de få en akademisk utbildning. För att inte det- ta system skall bli orättvist gentemot de ungdomar som inte idrottar, finns det sedan 1976 en minimigräns för vad en student måste ha i betyg för att överhuvudtaget kunna komma in på ett college.170 Så även om det förekommer stora kommersiella intressen även inom collegeid-
rotten i USA (exempelvis i form av TV-sändningar med tillhörande reklam), så finns där en tydlig avgränsning mellan collegeidrotten och den professionella idrotten.
Fast att den professionella idrotten i USA består av betydligt mer än de fyra Major Leagues så är det dessa ligor man har i åtanke när jämförelser görs mot europeiska proffsligor. Dessa ligor med deras olika klubborganisationer ses oftast också som rena sportindustrier, och med en större anknytning mot entertainment än mot idrott.171 Som tidigare nämnts är Major Lea- gues strukturerade som privata sammanslutningar vilka till vissa delar är berättigade till själv-
168 Ibid. s. 71 - 73
169 Ett idrottsstipendium som innebär att utbildningen betalas av det college som ger erbjudandet. 170 Halgreen (2004) s. 74
styre och en autonom reglering. De tre ligorna NBA, NFL och MLB har en utsedd kommis- sionär (NHL har både en kommissionär och en president). Denna person som har makt över idrottsutövare, managers och klubbägarna, har även makt att ta beslut för idrottens bästa och för idrottens eget intresse. Varje klubb i Major League ger alltså upp en del av sina beslutsrät- ter till ligans förfogande, och detta kan ur ett traditionellt affärsperspektiv tyckas märkligt, men poängen med hela konceptet är att hela ligan vinner på detta.
Inom alla Major Leagues finns ett tankesätt som går ut på att nyckeln till framgång är en ba- lanserad konkurrens inom deras ”marknad”. Detta har förklarats genom uttrycket ”a league with one team would be like one hand clapping”. Med idéen om att ligan skall kunna attrahera så många som möjligt och att det finns en chans för samtliga lag att kunna vinna mot vem som helst, innebär detta att man inte riskerar något lag gå med större förluster utan bibehåller intresset uppe på hela ”marknaden”. I USA anses alltså själva sporten vara en produkt som skall säljas och det i så stor och bred utsträckning som möjligt. Klubbarna i sig själv är bara en del i ett större sammanhang. I och med denna syn på affärsverksamhet finns också en stor vilja att skapa och forma ”produkten” för konsumenten, det vill säga anpassa regler och be- kvämligheter efter publikens och sponsorernas smak. Till exempel genom att lägga in re- klampauser i form av så kallade power breaks172 i matcherna - i mångt och mycket styr de
stora TV-bolagen utvecklingen av Major Leagues.173
En viktig aspekt inom den amerikanska modellen är draftsystemet, som bibehåller utjämning- en mellan klubbarna. Som en del av globaliseringen inom idrotten har detta även inneburit att talanger från hela världen blir draftade av Major League klubbarna, och verksamheten blir en ”worldwide basis business”. Bland annat är detta stort inom ishockeyn och NHL klubbarna har heltidsanställda europaagenter som har till uppgift att ”scouta av”174 den europeiska is- hockeymarknaden. Major Leagues bedrivs som stängda ligor och det är de befintliga klub- barna som bestämmer tillsammans om ligorna skall utökas med lag, eller om en ägare skall få tillåtelse att sälja sitt lag/franchise till en annan stad. Eftersom klubbägarna och ligorna äger
172 Dessa avbrott i spelet för reklampauser förekommer även idag inom ishockey på internationell nivå - såsom
under VM.
173 Halgreen (2004) s. 76
174 Detta innebär att en person har till uppgift att kartlägga alla talanger i sitt område (till exempel Europa) för att
spelarna finns inte heller någon större pliktkänsla eller förståelse för att släppa spelare till in- ternationella landskamper.175