Eftersom idrott och juridik har varit involverade med varandra under en mycket längre tidspe- riod än vad som är fallet i Europa, så finns där givetvis också fler rättsfall. I denna uppsats har jag därför valt att avgränsa mig till rättsfall som på ett relevant sätt kan sammankopplas med de förhållanden som beskrivits angående den professionella lagidrotten i USA. Kriterier som berör hur ligornas organisation är konstruerad och reglerad.
Ett av de första rättsfallen inom idrottsjuridik i USA inträffade redan 1922 och berörde base- boll. Det var fallet Federal Baseball Club of Baltimore, Inc. v. National League of Professio- nal Baseball Clubs (259 U.S. 200 (1922)), och det handlade om huruvida baseboll skulle in- begripas i antitrust law, som den övriga kommersiella marknaden inom USA:s stater. The U.S. Supreme Court ansåg vid denna tidpunkt inte att basebolligor, eller lag, kunde räknas som ett hot mot den fria kommersiella marknaden. Domstolen framhävde att i en basebolliga var lagen tvungna att kunna röra sig fritt mellan staterna för att visa upp sig, och för att kunna genomföra detta behövdes det staber av personal som skulle avlönas i detta sammanhang. I detta fall tog domstolen upp exempel från andra yrkeskategorier, såsom advokatfirmor och läroverk, vilka kunde skicka sina företrädare på uppdrag till andra stater utan att de åberopa- des begå brott mot antitrust law. Härav fann den amerikanska domstolen att den kommersiella verksamheten inom den professionella basebollen skulle undantas från förpliktelser mot nämnda lag.153
Denna hållning från The U.S. Supreme Court stod sig även vid ett nytt fall 31 år senare, Tool- son v. New York Yankees (346 U.S. 356 (1953)). I detta fastslogs även att basebollagen hade rätt att inneha reservklausuler i sina standardkontrakt och domstolen hade följande förklaring- ar:
”The Court held that business of providing public baseball games for profit between clubs of professional baseball players was not within the scope of that federal antitrust
laws. Congress has had the ruling under consideration but has not seen fit to bring such business under these laws by legislation having prospective effect. The business has thus been left for thirty years to develop, on the understanding that it was not subject to existing antitrust legalisation.”154
Domstolen ansåg alltså att berörda parter inom basebollen underförstått vetat om, och borde ha agerat därefter, vilken hållning rättsordningen hade angående baseboll. Det nämns att den amerikanska Kongressen hade haft detta ärende under uppsikt och inte haft något att invända, och i Toolsonfallet nämner även domstolen att det enda sättet för MLB att inbegripas i anti- trust law vore om Kongressen bestämde att baseboll skulle inkluderas inom lagens sfär. Reservklausulen togs åter upp 1972 i fallet Flood v. Kuhn (407 U.S. 258 (1972)). Domstolen stod även denna gång fast vid tidigare beslut i Federal Baseball och Toolson fallen. En öpp- ning i försöken att få MLB att ingå i antitrust law kom dock 1993 genom fallet Piazza v. Ma- jor League Baseball (831 F. Supp. 420 (1993)). Detta fall berörde huruvida ett MLB lag kun- de flytta till ett annat verksamhetsområde utan ligans tillåtelse eller godkännande. Domstolen fastslog återigen, genom beslut från Federal Baseball, Toolson och Flood, att baseboll skulle undantas från antitrust law, men att dessa beslut var gjorda i kontexten mot reservklausulen. Det viktiga, och öppningen, låg alltså i att domstolen nu fann att de övriga ärendena i ovan- stående fall, hade behandlats under så kallat stare decisis. Stare decisis innebär att fakta en- dast behandlas för det enskilda fallet ifråga, alltså var dessa ärenden inte prejudicerade fall. Undantaget från antitrust law var endast prejudicerat angående spelarnas reserv system. Detta innebar att beslut utanför reservklausulen kunde bedömas olika för olika domstolar, fall och stater i USA.155
Ett märkligt beslutstagande i amerikanska Common Law är att MLB är undantaget antitrust law, medan resterande amerikanska proffsligor inte är det. Enligt Bo Carlsson, professor i rättssociologi och idrottsvetenskap, kan en av anledningarna till detta vara att Common law (som finns i USA och Storbritannien) är mer uppbyggd på prejudicerande fall, än Civil law (praktiseras i Tyskland & Sverige) där lagtolkning är viktigare, men där prejudikat även ingår som en del i tolkningen.156 Med andra ord så ändrar inte U.S. Supreme Court på de beslut som
154 Ibid. s. 277 155 Ibid. s. 279
togs 1922 i Federal Baseball men har en annan inställning mot andra idrotter, som tagits upp vid senare tillfällen.
Exempel på den ändrade inställningen är fallet Radovich v. National Football League (352 U.S. 445 (1957)), där den professionelle amerikanske fotbollsspelaren Radovich hävdade att NFL:s reservklausul stred mot antitrust law. Eftersom den amerikanska domstolen hade de- klarerat sin inställning angående samma ärende inom baseboll, utgick NFL från att samma inställning skulle gälla för deras idrott. Dock fastslog U.S. Supreme Court att basebollens undantag från antitrust law var begränsad till just denna idrott. Vidare hävdade domstolen att karaktären av den kommersiella marknaden inom den professionella amerikanska fotbollen var sådan att denna idrott skulle gälla under antitrust law. Det intressanta i en jämförelse för dessa fall är att beslutet angående baseboll togs 1922 och för amerikansk fotboll 1957, då kommersialiseringen inom idrott som helhet borde vara betydligt större. Även i fallet Denver Rockets v. All-Pro Mgt., Inc. (325 Supp. 1049 (C.D. Cal. 1971)), hävdade en professionell basketspelare att NBA:s dåvarande draftsystem stred mot antitrust law. I detta draftsystem hade NBA utsatta rekommendationer för enskilda spelares kvalifikationer. Domstolen beslu- tade att all professionell idrott, med undantag från baseboll, var underställd antitrust law och beslöt att NBA:s dåvarande draftsystem med rekommendationer för spelarnas kvalifikationer utgjorde ett illegalt system enligt antitrust law.157
Som tidigare nämnts finns det både lagstadgade och icke lagstadgade undantagsregler för ar- betsrättsliga ärenden, vilka är utformade av Kongressen eller de federala domstolarna. Detta blir i sig en skyddande ”sköld” för fackföreningarna i deras förhandlingar av kollektivavtal mot statlig involvering. Samtidigt har det dock visat sig att framförallt icke lagstadgade un- dantag istället blivit en börda för spelare som är missnöjda och vill åberopa antitrust law. Det- ta speciellt då de själva ingår i en fackorganisation, vilket ett mycket stort antal av de profes- sionella spelarna gör, och ett kollektivavtal har genomförts enligt god sed mellan deras fackli- ga representanter och arbetsgivaren.158
Det första rättsfallet med hänvisning till undantagsregler inom arbetsrättsliga aspekter var Mackey v. National Football League (543 F. 2d. 606 (8th Cir. 1976)). Detta fall behandlade reglerna angående free agency i tidigare nämnda Rozelle Rule. En kort återblick till Rozelle
157 Grey (2000) s. 280 158 Halgreen (2004) s. 184
Rule var att denna regel innebar att klubbarna hade full kontroll även om en spelare blev free agent. Om en spelare ville flytta till en annan klubb var det ändå den dåvarande klubben, vil- ken ägde spelarens kontrakt, som satte en prislapp på spelaren till den nya tilltänkta klubben. Detta innebar givetvis att om en klubb ville behålla en spelare som var free agent, sattes ett överpris på spelaren och ingen annan klubb kunde/ville köpa honom.
I fallet Mackey hävdade NFL att oavsett om Rozelle Rule fanns inskrivna i deras standardkon- trakt var det även accepterat av spelarnas fackorganisation (NFLPA) genom ett kollektivavtal framförhandlat 1970. På grund av dessa argument ansåg NFL att de var undantagna alla ”at- tacker” som kunde tänkas åberopas gentemot antitrust law. Domstolen fastställde att de lag- stadgade undantagsreglerna i Clayton och Norris – La Guardia Act endast var skydd mot fackliga aktiviteter. Med ett tillägg att även den icke lagstadgade undantagsregeln kunde an- vändas för att skydda en arbetsgivarledning, om denna ledning var auktoriserad i ett gemen- samt och överenskommet avtal. Domstolen skapade härefter en mall som blev känd som det tredelade ”Mackey testet” för applikation av den icke lagstadgade undantagsregeln. Undan- tagsregeln kunde åberopas av en liga när:
1. Kontroll inom tradesystemet endast påverkar parter som ingår i ett kollektivavtal 2. Federal arbetsrättspolicy kan endast råda när en överenskommelse som åberopar un-
dantagsregeln är inbegripen som ett obligatoriskt subjekt i själva kollektivavtalet. 3. Antitrust law skall tillämpas om kollektivavtalet på något sätt uppstått genom icke tro-
värdiga och rättvisa förhandlingar
Av dessa tre tillämpningar ansåg domstolen att de två första klarade sig enligt testet i Mackey fallet. Den tredje tillämpning ansågs däremot inte vara tillfredställande och Rozelle Rule an- sågs inte vara en produkt av trovärdig och rättvis förhandling.159 Detta blev en framgång för
de amerikanska fotbollsspelarna och deras egen organisation NFLPA, och redan året efter (1977) förhandlades ett nytt avtal fram där Rozelle Rule inte längre ingick.160
Efter att ha belyst rättsfall som varit knutna till de individuella spelarna tänker jag nu ta upp tre rättsfall som berör organisationen Major League.
159 Ibid. s. 185
År 1978 stämde Charles O. Finley, ägaren till MLB-laget Oakland Athletic baseball club, kommissionären för MLB, Bowie Kuhn, för att ta beslut som gick utanför hans befogenhe- ter.161 Finley ville sälja tre av sina stjärnspelare men blev förhindrad av Kuhn att göra detta på
grund av att han ansåg detta stred mot basebollens bästa. Anledningen till Kuhns oro för idrot- tens bästa var att spelarna skulle säljas till de mer förmögna topplagen Boston Red Sox och New York Yankees, samtidigt som Finleys eget lag kraftigt skulle försvagas. Med andra ord ansåg Kuhn att försäljningen av dessa tre spelare skulle äventyra den så viktiga grundbulten inom Major Leagues – en så jämn och oviss serie som möjligt där alla lag skall kunna vinna över varandra.162 Finley förlorade detta mål och försäljningarna av spelarna stoppades. Kon-
tentan av detta rättsfall är att domstolar inom det amerikanska rättssystemet inte gärna vill ändra på idrottens redan uppgjorda regelverk inom dess konstitutioner. Kommissionären har alltså rätt att stoppa försäljningen eftersom han besitter befogenheten att avgöra vad som är det bästa för idrotten.163
Som en jämförelse till Finley fallet, där kommissionären vann målet, kan nämnas ett rättsfall där en kommissionär överskred sina befogenheter. I fallet Chicago National League Ball Club v. Vincent (1992) fällde domstolen kommissionären Vincent på grund av överträdelse av sina befogenheter. Vincent hade tagit ett eget beslut angående en omstrukturering inom ligan och beordrade laget Chicago Clubs att flytta från Central- till Western Division. De andra klub- barna i ligan motsatta sig denna omstrukturering och enligt ligans konstitution har varje med- lemsklubb rätt att lägga in sitt veto vid en omlokalisering av någon klubb/franchise. I detta fall ansåg domstolen att kommissionärens idé om idrottens bästa stred mot ligans egen kon- stitution och förordningar.164
En trend som uppstått de senaste decennierna inom Major Leagues är att omlokalisera fran- chiserna (klubbarna). De stora städerna tjänar mycket pengar på Major League klubbarna och detta gör dem attraktiva. Möjligheten att göra större förtjänster har också inneburit att många ägare försöker utnyttja sin attraktionskraft genom att söka sig till mer lukrativa områden, eller bara att hota med en flytt, för att på så sätt skaffa sig bättre förutsättningar. Som tidigare nämnts har Major Leagues restriktioner för hur en omlokalisering får och skall genomföras,
161 569 F.2d 527 (7th Cir. 1978)
162 Sharp, Moorman & Claussen (2007) s. 65 163 Ibid. s. 69
och även inom detta förfarande har där förekommit många dispyter mellan klubbägare och ligan.165
Ett rättsfall som behandlat omlokalisering av franchise var The San Francisco Seals v. the NHL (379 F Supp. 966 (C.D. Cal. 1974)), där det professionella ishockeylaget ville flytta från San Francisco till Vancouver i Kanada. Ägaren till laget angav som skäl sviktande publik och för att kunna öka förtjänsten behövde franchisen flyttas. NHL ville dock förhindra detta och domstolen hänvisade i detta fall till NHL:s de facto regel som förbjuder en medlemsklubb att flytta sin hemmaplan/arena till en ny stad utan ett godkännande från ligans medlemmar. Ge- nom att tillämpa ”The Single Entity”166 doktrinen angav domstolen även att deras beslut inte var något hot för konkurrenskraften, eftersom NHL-lagen inte var konkurrenter i en ekono- misk aspekt utan snarare tillsammans bildade en affärsverksamhet.167
Sammanfattningsvis görs nu en redogörelse för den amerikanska idrottsmodellen. Även om det förekommit en avgränsning till den professionella lagidrotten, för en förklaring kring dess uppbyggnad och organisation, kommer även andra aspekter av idrotten att vara med i model- len. Detta på grund av att helheten måste belysas för att kunna göra en jämförelse med den europeiska varianten.