Detta avsnitt börjar med att besvara den första halvan av min första tvådelade frågeställning:
• ”Vilka skillnader kan utläsas i de två olika idrottsmodellerna som verkar i Europa och USA, …”
Den europeiska modellen består av en hierarkisk pyramidmodell vilken är organisatoriskt uppbyggd efter ett koncept där alla inblandade parter är beroende av varandra i ett demokra- tiskt system. Beroendet finns dels vertikalt från den enskilde aktive idrottsutövaren ända upp till de stora internationella idrottsförbunden, vilket innebär att topporganisationerna är bero- ende av den enskilde idrottsutövaren och vice versa. Dels finns beroendet även på ett horison- tellt plan genom ett av idrottens huvudsyfte – att tävla mot någon eller några. Detta innebär att även klubbar inom Europa är beroende av varandra. Idrottsorganisationerna i Europa bedriver en form av monopolstyre på grund av dess interna regelsystem, som är konstruerat för att följa de grenspecifika topporganisationernas föreskrifter. Det existerar endast ett nationellt förbund per idrott som representerar sitt land. Det innebär ett relativt konfliktfritt system att styra men även att monopolställningen i sin tur gör det extremt svårt att till exempel starta upp konkur- rerande ligor/tävlingar inom en idrott. Inom den europeiska idrotten finns det idag också mycket riktigt väldigt få idrottsförbund som har konkurrens av andra förbund (som tidigare
nämnts är boxningssporten ett undantag). De europeiska topporganisationerna inom idrotten besitter även makten att reglera alla aktiviteter, från den professionella elitidrotten ner till den breda amatöridrotten samt även ungdomsidrotten. Detta kan ses som en relik från amatör eran inom idrotten, men faktum kvarstår att topporganisationerna styr all idrott i den europeiska modellen.
En annan viktig skillnad är att de nationella idrottsförbunden i Europa har makten att utse vilka/vem som skall representera deras respektive länder i internationella tävlingar. Dagens samhälliga processer har dock skapat konflikter angående detta förfarande, då det uppstår dispyter där den aktive idrottsutövaren står mitt emellan två bestämmande organisationer. En konflikt angående vem som har rättighet till idrottsutövarens tjänster. Dels den aktives arbets- givare, klubben, dels genom den aktives nationella förbund som alltså har rätten att kräva dennes medverkan i internationella tävlingar. Inom fotbollen pågår idag ständiga diskussioner om vem/vilka spelare som skall representera landslaget i mindre betydelsefulla matcher, så- som till exempel vänskapsmatcher. Även om UEFA fastslår vissa ”hål” i fotbollssäsongen för att de olika landslagen skall kunna planera in träningsmatcher för sina landslag, finns där starkt motstånd till detta från fotbollsklubbarna.176
Ytterliggare en skillnad mellan den europeiska och amerikanska modellen är mixen av ama- töridrott och professionell idrott i den europeiska modellen. Utan amatöridrotten skulle de europeiska proffsklubbarna inte överleva eftersom det är härifrån många talanger hämtas. Inom amatöridrotten finns också en oerhört stor ideell sektor som oavbrutet stödjer amatörid- rotten så att denna i sin tur kan/har möjligheten att ta fram nya talanger, vilka sedan den pro- fessionella idrotten tar upp i sina verksamheter. Man kan alltså säga att den professionella idrotten är mycket starkt beroende av den breda amatöridrotten. Med andra ord hämtas en stor del av blivande talanger från de nedre regionerna inom ”pyramiden”. Det skall dock tilläggas att som en följd av Bosmandomen har de europeiska fotbollsklubbarna börjat leta talanger på en bred och global nivå. Nästa faktor av vikt är att det inom den europeiska modellen finns ett ”öppet” seriesystem.177 Med detta menas att seriesystemen inom idrotten är uppbyggt på sportsliga grunder, det är skickligheten inom den grenspecifika idrotten som avgör var i serie-
176 Halgreen (2004) s. 68
177 Undantag finns såsom inom ishockey och basket, där vissa länder praktiserar en hybridform av stängda ligor
systemet laget/individen hör hemma. Detta innebär att idrottsföreningar måste prestera id- rottsliga resultat för att enbart kunna hålla sig kvar på den nivå den befinner sig på.178
I motsats till den europeiska idrottsmodellen är den amerikanska uppdelad med en tydligare distinktion mellan den professionella idrotten och en idrott som bedrivs på antingen amatör- eller utbildningsnivå. De professionella Major Leagues är uppbyggda efter ett franchisesy- stem där en enskild liga kan ses som en ”koncern” och medlemsklubbarna är olika ”filialer”. Inom denna koncern bedrivs en sluten liga där medlemsklubbarna bestämmer om klubbar skall flyttas (för ett bättre vinstsyfte) eller om fler klubbar skall ingå i ligan. Detta är en faktor som utgör en avgörande skillnad mot modellen i Europa, med dess ”öppna” seriesystem. Angående organisatoriska regleringar så är medlemsklubbarnas ägare i Major Leagues oftast i en position där de i viss mån får bestämma inom sin egen klubb. I frågor angående ligans re- gleringar så avgörs dessa i en styrelse eller kommitté där alla medlemsklubbar har varsin röst. En stor skillnad från Europas demokratiska styrelser är att Major Leagues ”ordförande” (kom- missionären) kan ta egenhändiga beslut i ärenden som berör idrottens bästa, alltså kunna ta beslut som går mot de som anställt honom - klubbarna. Angående beroendet av idrottsutövare inom den amerikanska modellen så är dessa inte av samma skäl som i Europa, då det i USA bedrivs en professionell elitidrottsverksamhet som har en klar inriktning mot en profitbaserad entertaiment-verksamhet. Detta efter ett koncept med en balanserad konkurrens som innebär att alla klubbar skall tjäna på affärsverksamheten. Idrottsutövarna blir i detta fall en ”vara” som i ett kommersiellt syfte även kan säljas. Den amerikanska modellen är genom denna or- ganisationsuppbyggnad också mer beroende av att verksamheten fungerar på det horisontella planet, även om den också innebär ett beroende på ett vertikalt plan.
Eftersom definitionen av vad amatöridrott innebär varit en stor angelägenhet i USA, har dess regelsystem angående college- och high school idrott också bidragit till en klar distinktion mellan amatör- och elitidrott. Amatörstatusen gäller inom collegeidrotten som samtidigt är en ”plantskola” för de professionella ligorna – en ”plantskola” som kan jämföras med Europas ideella amatörverksamheter. Om de professionella elitklubbarna i Europa (framförallt inom fotboll) börjat leta efter talanger på en global nivå, så har detta breda upptagningsområde all- tid gällt för elitidrotten i USA. En skillnad är dock att idrotterna i USA inte varit lika globala
som till exempel fotboll (på amerikanska soccer) vilket betytt att merparten av drafterna hand- lat om amerikanska talanger. Den idrott som kanske har utgjort det största undantaget är is- hockey, då framförallt Europa har bedrivit denna idrott under en längre tidsperiod och därmed bidrar med spelare till NHL.
Den amerikanska modellen är i sig inte ett monopolstyre och där har förekommit konkurre- rande ligor inom alla Major League idrotter. Dessa har dock varit relativt kortlivade då Major League hela tiden suttit i en maktposition angående bäst franchise förutsättningar med publik och TV-rättigheter, vilket gjort Major Leagues till en makt som kan liknas vid en mo- nopolställning. Om de nationella idrottsförbunden inom Europa har makten att bestämma vem och när någon skall representera deras land i internationella tävlingar, så är detta inte något Major Leagues tar någon större hänsyn till. De amerikanska (och kanadensiska inom ishock- ey) förbunden får lugnt rätta sig efter Major Leagues säsongsupplägg. Ett undantag som kan nämnas är att NHL idag planerar in ett uppehåll för vinter-OS vart fjärde år.
Ytterliggare skillnader mellan modellerna är draftsystemet som även detta har en grundtanke som går ut på att det skall gagna det kommersiella syftet med en så jämn liga som möjligt. Detta system är också mycket avvikande från den europeiska modellen, då systemet fungerar som en ”utjämningsfaktor” mellan klubbarna. Det kan dock räknas som en nackdel för spelar- na då de inte själv får välja vart de vill spela. Spelarna kan inte heller direkt påverka sina in- komster när olika klubbar konkurrerar om dem och de kan inte utnyttja en budgivning. Detta ”problem” existerar inte i Europa där idrottstalanger och eftertraktade spelare kan välja fritt var, och i vilka klubbar, de blir erbjudna att spela för.
Lönetaken och lyxskatterna får också räknas in i en kategori av utjämningsprincip, med en förhindrande effekt av eskalerande spelarlöner. Med andra ord så är det i USA ”arbetsgivar- nas marknad” och i Europa är det efter Bosmandomen ”spelarnas marknad”. Det europeiska transfersystemet är snarlikt det existerande systemet i den amerikanska modellen som inne- håller reserv- och optionssystem, samt att kunna trada spelare. Dock med en stor och väsentlig skillnad: i Europa får endast försäljningar, byten och nyinvesteringar göras under så kallade transferfönster, medan i USA kan en trade göras när som helst och över en natt. Återigen räk- nas spelare i USA som en ”vara” vilka kan säljas och köpas oavsett vad spelaren själv anser om detta – ”arbetsgivarnas marknad”. Ovanstående förklaringar i skillnader mellan den socio-
kulturellt inspirerande europeiska idrottsmodellen och den profitbaserade amerikanska mo- dellen kan ställas upp i följande figur:
Figur 2179 Jämförande av European and American model of sport