Fallet innefattade två tilltalade och flera åtalspunkter. Av dessa är åtalspunkt 1 relevant för uppsatsens frågor. Omständigheter som rör åtalspunkt 2 presenteras när det är nödvändigt för att förstå omständigheter i åtalspunkt 1.
4.3.1 Bakgrund
En bil som A och U färdades i stoppades av polis. Vid kontrollen hittades dels en större mängd narkotika i form av amfetamin under bilens passagerarsäte, dels en mindre mängd amfetamin och cannabisharts i en metallbehållare i bagageutrymmet.135 Båda dömdes för grovt narkotikabrott avseende den större mängden amfetamin som om-fattades av åtalspunkt 2.136 A och U åtalades dessutom för ringa narkotikabrott re-spektive narkotikabrott i åtalspunkt 1 avseende den mindre mängden narkotika. I gärningsbeskrivningen angavs att U hade överlåtit amfetaminet till A och att A sedan olovligen hade innehaft detta och cannabishartsen.137 A erkände innehavet och pekade ut U som överlåtare, vilket U förnekade.138
4.3.2 Rättegången i tingsrätten
A:s erkännande och utsaga åberopades som muntlig bevisning.139 I utsagan berättade A bland annat att det var U som överlät amfetaminet till honom en vecka innan gripandet.140 Som skriftlig bevisning åberopades analysbesked och sakkunnigutlåtande som visade att en del av amfetaminet A erkände innehav av kom från samma till-verkningssats som det större partiet som omfattades av åtalspunkt 2.141 Vid bedöm-ningen av bevisbedöm-ningen konstaterade tingsrätten att ”det saknas anledning att ifrågasätta A:s erkännande och uppgifter under åtalspunkten 1 vilka stöds av övrig utredning”.142 Åtalen ansågs därmed styrkta mot de båda.
134 Ystads tingsrätt mål B 321-07 och Hovrätten över Skåne och Blekinge mål B 1303-07. Personernas benämning i uppsatsen respektive i domen: A = T.S, U = E.L.
135 Mål B 321-07 s. 6. 136 Mål B 321-07 s. 1 och 3. 137 Mål B 321-07 bilaga 3 s. 1. 138 Mål B 321-07 s. 7. 139 Mål B 321-07 bilaga 3 s. 2. 140 Mål B 321-07 s. 7 f. 141 Mål B 321-07 s. 6. 142 Mål B 321-07 s. 12.
38
4.3.3 Rättegången i hovrätten
U överklagade och yrkade att åtalen mot honom skulle ogillas. Samma bevisning åberopades som i tingsrätten. Hovrätten konstaterade kort att A:s uppgifter utgjorde den enda bevisningen mot U i åtalspunkt 1 och menade att det inte var tillräckligt för att beviskravet avseende U:s skuld skulle anses uppnått. U frikändes därför.143
4.3.4 Analys
Tingsrätten bedömde endast angivarens version av händelserna och berörde inte alls utsagan från den som pekades ut. Bevisvärdet av A:s uppgifter tycks enligt formuleringen ”det saknas anledning att ifrågasätta A:s erkännande och uppgifter under åtalspunkten 1 vilka stöds av övrig utredning” ha bedömts genom en prövning av huruvida det fanns stödbevisning. Därmed krävde tingsrätten stödbevisning för att döma den utpekade personen. Det är dock oklart vad tingsrätten menade att stödbevisningen skulle avse eftersom formuleringen inte klargör vad utredningen ansågs ge stöd åt; angivarens erkännande av egen skuld, dennes uppgifter om den utpekades skuld, eller båda delarna. Genom att ordet ”vilka” är böjt i plural kan formuleringen inte tolkas som att utredningen enbart gav stöd åt erkännandet, vilket är böjt i singular. De återstående tolkningarna innebär att tingsrätten antingen menade att stöd fanns för uppgifterna att U överlät amfetaminet, eller för både erkännandet av den egna skulden och uppgifterna om U:s skuld. Oavsett vilken av dessa två tolkningar som är korrekt så ansåg därmed tingsrätten att utredningen gav stöd åt A:s uppgifter om U:s skuld, vilket visar två saker. För det första tycks tingsrätten ha ansett att bedömningen av bevisvärdet av angivarens uppgifter skulle göras genom en prövning av om det fanns stödbevisning för uppgiften om den utpekade medtilltalades skuld. För det andra är det tydligt att tingsrätten inte kan ha genomfört någon sådan prövning i praktiken, eller genomförde den felaktigt, då en närmare granskning av bevisningen visar att det inte fanns någon stödbevisning för A:s uppgift om U:s skuld. Utöver A:s utsaga bestod den åberopade stödbevisningen av analysbesked och ett sakkunnigutlåtande, vilket innebär att endast dessa bevis kan utgöra ”övrig utredning”. För att dessa bevis ska ha kunnat anses utgöra
39
stöd för utpekandet av U som säljare av amfetaminet måste tingsrätten ha resonerat enligt följande.
Analysbeskeden144 och sakkunnigutlåtandet visar att en del av A:s amfetamin härrör från det större partiet amfetamin. Det större partiet amfetamin har U, enligt bedöm-ningen i en annan åtalspunkt, införskaffat. U har således överlåtit amfetamin till A. Denna slutsats är dock felaktig, då den enda säkra slutsatsen som kan dras av analys-beskeden och sakkunnigutlåtandet är att det finns en koppling mellan de två amfetamin-partierna. Att det finns en sådan koppling är inte kausalt till att just U har överlåtit amfetaminet till A, vilket är bevistemat som ska bevisas i målet. Det är nämligen möjligt att A förvärvade amfetaminet från samma tillverkningssats som U utan att U var över-låtaren. Exempelvis kan A och U ha förvärvat amfetaminpartierna från ett större parti narkotika som tillhandahölls av en annan säljare. Analysbeskeden och sakkunnig-utlåtandet utgör därmed inte stödbevisning för U:s skuld. A:s uppgift att just U överlät amfetaminet till honom kan därmed inte påstås vinna stöd av utredningen, utan det enda som stödjer att U var säljaren är A:s påstående.
Sammanfattningsvis ger domen uttryck för att tingsrätten ansåg att stödbevisning krävdes för att döma den medtilltalade som pekades ut och att stödbevisningen skulle avse den utpekade personens skuld. I praktiken fanns dock ingen stödbevisning alls utan det enda beviset i målet utgjordes av angivarens utsaga.
Hovrättens bedömning avsåg om U:s skuld var visad enbart genom A:s utpekande. Av uttalandet i domen står det i min mening klart att hovrätten menar att det krävs stödbevisning för den utpekade medtilltalades skuld för att denne ska kunna dömas. Bevisvärdet av angivarens uppgifter ska därmed enligt hovrätten bedömas genom en prövning av om det finns stödbevisning för uppgiften om den utpekade medtilltalades skuld. Att hovrätten menade att A:s uppgifter utgjorde den enda bevisningen för åtalet mot U torde förklaras av den ovan genomförda analysen av tingsrättens bedömning.
I enlighet med den kritiska analysen i avsnittet illustreras i tabellerna nedan den bevisning som förelåg i praktiken i fallet. I tabell 3 illustreras bevisningen för respektive medtilltalads skuld och i tabell 4 presenteras bevisning som inte utgjorde stöd för den utpekades skuld.
144 I domen anges endast ”analysbesked” vilket inte klargör om det fanns ett eller flera sådana. Logiskt sett torde det dock finnas åtminstone två analysbesked eftersom såväl det mindre som det större partiet amfetamin måste ha testats för att klargöra att det mindre partiet härrör från det större. Jag utgår därför från att det fanns flera analysbesked.