ANALYS

I följande kapitel presenteras analysen där den teoretiska referensramen samt empiriska data jämförs i enlighet med trestegsanalysen.

5.1 Hållbar stadsutveckling

HFAB har en direkt koppling till hållbar stadsutveckling med aspekterna inom hållbar utveckling. Detta gällde även för Vätterhem som definierar begreppet genom en sammanhållning av hållbarhetsaspekterna, likt Växjöbostäder men som betonade att uppdrag med hållbar stadsutveckling kommer från ägardirektiv. Företagens sätt att koppla ihop överensstämmer med vad Wangel (2013) påpekar gällande hållbar utveckling och dess beroende av den hållbara stadsutvecklingen. För ÖBO fanns det ingen direkt definition av stadsutveckling men att det är en del av bolagets övergripande mål vid arbeten. Detta är likt Helsingborgshem som i stället tillämpar publicerad information om ämnet och arbetar utefter dem sedan. De olika definitionerna av begreppet visar på Maclaren (1996) påstående om olika definitioner i olika städer efter behov och förutsättningar.

Spiliotopoulou och Roseland (2020) har konstaterat att arbete med hållbar stadsutveckling bidrar till höjda standarder inom samtliga hållbarhetsaspekterna i stadsområden. Hur bolagen arbetar med hållbar stadsutveckling skiljer sig där Helsingborgshem försöker arbeta med samtliga hållbarhetsaspekter parallellt med varandra. För att uppnå hållbar stadsutveckling fokuserar HFAB i stället på frågor inom de ekologiska och sociala aspekterna där bolaget anser att de är mindre bra på. På samma vis arbetar Vätterhem utefter bolagets hållbarhetsplan där de ekologiska och sociala aspekterna är i fokus. Slutligen arbetar ÖBO främst med den ekologiska aspekten.

5.1.1 Miljonprogrammet

Miljonprogramsområden definieras enligt Mangold (2016) som ett område som byggdes under regeringens bostadsprogram. Enligt ÖBO är definitionen av ett miljonprogramsområde otydlig med anledningen att det finns områden som byggdes under samma tid men som inte har sociala problem. Det gäller även för Helsingborgshem och Växjöbostäder som berättar vissa miljonprogramsområden inte klassas eller pekas ut i jämförelse med andra miljonprogramsområden. Det går emot Mangold (2016) definition av miljonprogramsområde, vilket utefter respondenternas svar tyder på att definitionen är obestämd.

47

Samtidigt har Växjöbostäder området Araby, såsom HFAB har Andersberg och Vätterhem har Råslätt, som pekats ut i polisens lista med mest utsatta områden. De tre utsatta områden har fått mer allmän uppmärksamhet och stämplats som problemområden. Det är i linje med vad Lilja (1999) redogjort gällande stämpeln av miljonprogramsområden som särskilt utsatta områden, något som alstrats från rykten. I ett försök att få bort den negativa associationen har Helsingborgshem i stället kommit på ett eget ord för miljonprogramsområden som kallas för fokusområden.

Nordström (1999) betonar att renoveringsbehovet har blivit större i miljonprogramsområden för att möta dagens levnadsstandard. För att möta dagens levnadsstandard jobbar ÖBO och Helsingborgshem på samma sätt genom totala upprustningar av miljonprogramsområden. Bolagen gör stora renoveringar, rivningar och nybyggnationer. Rivningen är på grund av det dåliga tekniska skicket som fastigheterna har, där även nybyggnationer upprättas. HFAB och Växjöbostäder fokuserar mest på mindre renoveringsarbeten, men lägger inte mycket vikt på varken rivning eller nyproduktion. Vätterhem och Växjöbostäder arbetar enhetligt för alla områden som de har ansvar över och anser inte att miljonprogramsområden ska behandlas annorlunda, utan arbetet ska ske efter vilka förutsättningar som varje enskild fastighet har.

5.2 Hållbar utveckling

Växjöbostäder definierar hållbar utveckling som att skapa förutsättningar för god levnadsmiljö nu och för framtida generationer, likt Helsingborgshem som ser det som att man inte ska leva på bekostnad av nästa generation. Detta är i linje med Brundtland kommissionens (1987) definition av hållbar utveckling som är utveckling som möter nutida behov utan att äventyra för framtida generationers förmåga att möta sina behov. Motsatsvis definierar ÖBO och Vätterhem hållbar utveckling som ett gemensamt arbete med de tre hållbarhetsaspekterna jämfört med HFAB som inte har en definition av begreppet.

5.2.1 Ekonomisk hållbarhet

Cumming och Cramon-Taubadel (2018) berättar att det är flera faktorer som är viktiga för ekonomisk hållbarhet och dess drivkrafter har stor plats i företagens intressen. Detta överensstämmer med samtliga bolag som anser att den ekonomiska hållbarheten är avgörande för att uppnå den totala hållbara utvecklingen. Genom resurseffektivitet kan ett företag använda sina resurser ansvarsfullt på ett hållbart sätt och samtidigt vara lönsamt (Cumming &

Cramon-Taubadel, 2018). Vägen för att uppnå ekonomisk hållbarhet varierar från olika bolag men dess syfte är detsamma. En primär del i målet att kunna åstadkomma ekonomisk hållbarhet är enligt Naturskyddsföreningen (2021)

48

återbruk, som samtliga bolagen har varit involverade med. Återbruk önskades att uppnås i olika utsträckningar och tillvägagångssätten skiljer sig åt. ÖBO väljer att hyra in konsulter för att identifiera materialen som kan återbrukas i stället för att slängas, vilket på så sätt får bolaget att återanvända material och som leder till man minskar deras kostnader långsiktigt. Växjöbostäder och HFAB arbetar enhetligt med återbruk av material som tidigare använts i byggnader genom gamla projekt. Helsingborgshem har däremot ingått i ett samarbete med KTH kring återbruk av betong och tegel. Trots allt anser Växjöbostäder och Helsingborgshem att återbruka är svårt eftersom det inte sparar vare sig pengar eller tid med tanke på materialets skick.

För samtliga bolag förknippas den ekonomiska hållbarheten med den lagreglerade affärsmässigheten som allmännyttiga bostadsbolag måste följa.

Affärsmässigheten innebär att bolagen måste generera vinst och vara lönsam, vilket är viktigt för att upprätthålla verksamheten enligt Cumming och Cramon-Taubadel (2018). Som tillägg anser ÖBO och Helsingborgshem att lönsamheten också omfattas av arbete för att gynna samhället. Att den långsiktiga lönsamheten ligger i välmående och attraktiva stadsdelar, vilket är i enlighet med Hedenus et al (2018) som beskriver välmående som en grundläggande princip för en hållbar ekonomi. HFAB arbetar efter en balansgång, där bolaget emellanåt investerar i åtgärder som inte är lönsamt men som främjar miljön.

5.2.2 Social hållbarhet

Weingaertner och Moberg (2017) berättar att social hållbarhet som en aspekt utan generella definitioner och kan beskrivas på flera sätt. Samtliga bolag har inga bestämda definitioner av begreppet social hållbarhet. Bolagen anser att begreppet är omfattande men samtidigt har bolagen mål för att uppnå den sociala hållbarheten. Helsingborgshem har valt att inte heller skapat en egen definition för begreppet och valde att följa Folkhälsomyndighetens definition om social hållbarhet. Definitionen handlar om ett socialt hållbart samhälle där jämställdhet är huvudsaken, samt bland annat att människor ska leva ett gott liv med god hälsa utan några skillnader.

En gemensam faktor vid arbeten för social hållbarhet är trygghetsåtgärder hos Vätterhem, ÖBO och Växjöbostäder. Arbetssättet skiljer sig dock i olika skalor där Vätterhem mobiliserat sin personal på kvällar, ÖBO skapar trygga utemiljöer med nya belysningar och låssystem, samt Växjöbostäder arbetar med förebyggande trygghetsåtgärder som att ta tag i vräkningar innan de uppkommer. Dessa arbeten kopplas till den fundamentala dimensionen livskvalité som Taiwo et al (2020) presenterade för att uppnå social hållbarhet, där trygghet ingår. HFAB och Helsingborgshem arbetar mer med att skapa variationer av människor i områden för att motverka

49

boendesegregation samt skapa en bredare mångfald av människor. Arbeten som är i linje med mångfaldsdimensionen inom social hållbarhet som syftar till att variera människor inom boendemiljöer (Taiwo et al, 2020).

För att kunna mäta den sociala hållbarhet aspekten krävs det en balans mellan kvantitativa och kvalitativa indikatorer (Staniskiene & Stankeviciute, 2018).

Bolagens sätt att mäta den sociala hållbarheten aspekten varierar bland kvalitativa och kvantitativa indikatorer. HFAB och ÖBO mäter kvalitativt genom att göra hyresgästundersökningar där boenden svarar på ett antal frågor som exempelvis hur man upplever trygghet i sitt område. Både HFAB och ÖBO tillsammans med Helsingborgshem och Vätterhem tillämpar kvantitativa indikatorer på olika sätt. ÖBO köper statistik från SCB och HFAB inhämtar statistik från kommunen, som ett sätt att komplettera de kvalitativa indikatorerna med de kvantitativa och således uppnå balans (Staniskiene & Stankeviciute, 2018). Statistiken berör mätningar om inkomstnivåer och arbetslöshet respektive bidragstagande och sjukskrivningar i områden. Jämförelsevis tillämpar Helsingborgshem och Vätterhem sina egna kvantitativa indikatorer i form av stadsdels index där olika parametrar mäter faktorer som arbetslöshet, skadegörelse och medelinkomst. ÖBO påpekade dock att trots tillämpning av indikatorer så är det svårt veta den faktisk mätningen av sociala hållbarhet. Växjöbostäder i jämförelse med de andra bolagen tillämpar inga metoder för att mäta social hållbarhet, med betoning i svårigheten att ta hänsyn till samtliga boenden.

Detta kopplas till Staniskiene och Stankeviciute (2018) som hävdar att jämfört med de andra aspekterna så är social hållbarhet svårare att mäta på grund av den mänskliga faktorn.

5.2.3 Ekologisk hållbarhet

Naturvårdsverket (2021) berättar att 85% av offentliga upphandlingar under år 2021 innehöll miljökrav, ett beslut som Sveriges myndigheter tagit. Detta överensstämmer med samtliga intervjuade bolag där respondenterna nämner att miljökraven har fått större betydelse för bolagen vid nyproduktion och renoveringsarbeten. Kraven har styrt bolagen till att välja leverantörer och material med hänsyn till miljön samt ställa långsiktiga mål. Helsingborgshem tillägger att bolaget strävar efter att överträffa kraven, likt Växjöbostäder men som påpekar att politiken i Växjö kommun styr bolaget att ligga i framkant.

Ekins (2011) uppger att ekologiska hållbarhetsfrågor rörande växthusgaser, klimatförändringar och energieffektivisering faller inom de globala frågorna.

Bolagen är eniga och strävar efter att förbättra energieffektivisering samt minska klimatpåverkan, men för att åstadkomma det arbetar bolagen på olika sätt. Växjöbostäder, Vätterhem, och ÖBO tillämpar energiförbruknings åtgärder genom renoveringar som inkluderar fönsterbyten, tilläggsisolering,

50

värmeåtervinning och nya elinstallationer. ÖBO påpekade dock att bolaget endast investerar i energiförbruknings åtgärder där det ger synnerlig effekt.

HFAB och Helsingborgshem fokuserar främst på åtgärder utanför fastigheterna som att installera elbilstationer. Vattenförvaltning samt luft- och vattenföroreningar är lika viktiga frågor som förfaller inom de platsspecifika frågor enligt (Ekins, 2011). När det gäller de platsspecifika frågor är HFAB det enda bolaget som arbetar med vattenanvändningen, och har ett mål att vid år 2030 ska bolaget ha en årlig vattenanvändning på 1220 per kvadratmeter boarea. Fortsättningsvis genomgår ÖBO och Växjöbostäder stora investeringar där solceller placeras på fastigheterna för att öka beståndet av förnybar energi, något som enligt Rauf et al. (2018) är en av de viktigaste faktorerna för att uppnå ekologisk hållbarhet. Investeringar som för ÖBO inkluderar bestånd av vindkraft. Helsingborgshem, HFAB och Vätterhem har inga aktuella projekt i gång rörande förnybar energi.

5.3 Agenda 2030

För att verkställa arbetet med att uppnå de globala målen behövs det kollaborativ styrning inom respektive kommun enligt Jacobsson (2019).

Växjöbostäder, Vätterhem och ÖBO beskriver ansvaret gentemot Agenda 2030 som att motsvarande kommun tar besluten. För bolagen är det kommunen som styr och samordnar med berörda aktörer gällande målen inom sin kommun. Respondenten för Helsingborgshem anser i stället att en gemensam styrning i form av samordnade insatser mellan kommuner och länder behövs för att åstadkomma målen. Det är i linje med Novovic (2021) påstående att det krävs mer internationell styrning för att åstadkomma de globala målen, trots åtaganden på de nationella nivåerna. Vidare beskriver respondenten för Helsingborgshem att kommuner bryter ner de globala målen fritt som det passar sin verksamhet, något som respondenten anser vara en nackdel med kommunalt självstyre. HFAB och Vätterhem arbetar utifrån en hållbarhetsplan som utformats genom att bolagen själva brutit ner de globala, regionala och kommunala målen så att de anpassas till verksamheten.

Däremot arbetar Växjöbostäder och ÖBO utifrån en hållbarhetsplan som fastställts från respektive kommun. Helsingborgshem har tidigare arbetat med en hållbarhetsplan kopplad till Agenda 2030, men planen används inte längre.

Helsingborgshem anser dock att Agenda 2030 genomsyrar bolaget utifrån strategiska vägval mot hållbarhet och på så vis arbetar indirekt mot diverse globala mål.

51