I detta inledande kapitel presenteras bakgrunden till arbetet, följt av en diskussion om problem, syfte och frågeställning. Slutligen introduceras avgränsningar som gjorts i arbetet samt centrala begrepp.
1.1 Problembakgrund
35 år har snart passerat sedan FN:s Världskommission publicerade Brundtland rapporten för utveckling och miljö (WCED, 1987). Involverade länder antog rapporten baserat på de resurs- och miljöproblem som existerade världen över. Begreppet hållbar utveckling fick år 1987 global uppmärksamhet och autenticitet, som idag är i fokus vid de flesta stora regeringsbeslut nationellt och särskilt vid samling inom mellanstatliga- och överstatliga organisationer som FN och EU. Idag är mer eller mindre alla människor bekanta med begreppet hållbar utveckling och oavsett vilken roll - organisation, politiker, forskare eller individ engagerar människan sig i frågor och kunskapsdelning som berör hållbarhet (Holding et al., 2014).
Konceptet hållbar utveckling består av tre dimensioner; ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.
Enligt The World Bank (2020) levde över 56% av världens befolkning i städer under senaste decennieskifte. FN:s Agenda 2030 inkluderar 17 globala mål för hållbar utveckling som samtliga suveräna länder åtagit sig att arbeta efter och uppnå. Organisationen estimerar att vid år 2050 förväntas 70% av världens befolkning bo i urbana städer (FN, 2022). Detta har satt press på politiker att tillgodose behoven av bostäder samtidigt som de nya bostadsområdena upprättas efter en mer långsiktig och hållbar stadsplan (Abastante et al., 2020). Mål 11 av de globala målen berör hållbara städer och samhällen som involverar samtliga väsentliga organisatoriska aktörer inom stadsutveckling att arbeta efter (Regeringskansliet, 2015). Delmål 11.3 har fokus på hållbar urbanisering samt utökning av deltagande planering och förvaltning av bostäder för befolkningen (FN, 2022).
I Sverige efter andra världskrigets slut började människor från landsbygden alltmer flytta in i städer. Dåvarande regering kunde inte svara på kritiken om hur bostadsbristen skulle lösas (Gustavsson & Håkansson, 2012). För att möta behovet genomförde det svenska partiet Socialdemokraterna år 1965 ett bostadspolitiskt program som senare skulle kallas för miljonprogrammet (Allmännyttan, u.å). Miljonprogrammet gick ut på att bygga 100 000 nya lägenheter varje år under tio år. Ordet "miljonprogram" förekom dock inte i någon offentlig handling från denna tid. Detta koncept har med sannolikhet uppstått från det faktum att media ofta beskrev massiva offentliga
8
investeringar på 1960-talet som "de stora programmens tid" (Gustavsson &
Håkansson, 2012). Målet uppnåddes och resultatet blev en stor eliminering av bostadsbristen. Under senare tid skapades ett mönster i miljonprogramsområden och började kännetecknas som socioekonomiskt homogent med kriminalitet, högt bidragstagande och arbetslöshet (Forsemalm et al., 2019).
Allmännyttan är kommunala bostadsbolag inom hela Sverige som erbjuder hyresrätter och är tillgängliga för hela Sveriges befolkning. Enligt Allmännyttan (2022) bor i Sverige drygt hälften av alla invånare i en villa eller ett småhus som de själva äger, 18 % bor i bostadsrätt och ca 30 % hyr sin bostad. Cirka hälften av alla hyreslägenheter ägs av privata fastighetsägare och den andra hälften ägs av kommunala bostadsbolag. Det är de kommunala hyresrätterna som benämns som allmännyttan. Kommunerna i Sverige har ansvar över att invånarna i den egna kommunen har någonstans att bo. Det handlar dels om att planera och förbereda mark för bostadsbygge, dels att äga bostadsföretag som bygger, renoverar och hyr ut bostäder (Allmännyttan, 2022).
1.2 Problemdiskussion
Trots åtagandet av Agenda 2030 har kritik från länder uppkommit och tagits upp hos FN (Novovic, 2021). Enligt Novovic (2021) har inställningen till att arbeta nationellt efter de globala målen hos majoriteten av länderna varit drivande. Dock anses det finnas flertalet mål som är svåra att mäta och kräver mer global styrning för att uppnå de önskvärda resultaten (Novovic, 2021).
Inflyttningen till urbana samhällen har medfört att på många orter har den styrda stadsutvecklingen inte hunnit i takt med den snabba befolkningsökningen (Andersson et al., 2015). I sin tur har det blivit svårare att tillgodose god livskvalitet för den lokala befolkningen, i synnerhet när problemområden inom kriminalitet, infrastruktur, arbetslöshet och miljö är vardag (Andersson et al., 2015). Hållbar stadsutveckling är viktig eftersom den möter människors och företagens behov, samtidigt stadsutvecklingen tillhandahåller en långsiktigt god livsmiljö för sina invånare. Stadsmiljöer idag står inför utmaningar på ekonomiska, sociala och ekologiska plan, ett problem som når långt bortom stadsgränserna (Harald & Klaus, 2013). Harald och Klaus (2013) menar att hög befolkningstäthet resulterar i högre konsumtion av vatten, livsmedel, material och energi på en jämförelsevis knapp yta. Samtidigt som städerna utgör centrum för de omfattande resursflöden som hela samhällen är beroende av. I en aspekt har världen
“krympt” samt blivit lättillgänglig, men genom globaliseringen av produktionssystem så har geografiska avstånd mellan konsumtion och produktion trots det utökat (Harald & Klaus, 2013). En av anledningarna till
9
detta är för att behovet av snabba och långa transporter av efterfrågade resurser är stor för städerna, vilket bidrar till diverse utsläpp som växthusgaser som i sin tur förändrar klimatet (Kissinger & Rees, 2010).
Bostadspolitiken har lett till en ökad bostadssegregation i miljonprogramsområden. Att flytta in till en nybyggd bostad med bättre standard och samtidigt att slippa bo i trånga förhållanden är något som den svenska befolkningen längtade efter, med tanke på den långa tiden de hade spenderat i bostadskön under 1960-talet (Gustavsson & Håkansson, 2012).
Kritik uppkom mot miljonprogramsområden tidigt efter färdigställande: för höga hyreskostnader, dåliga kommunikationer och service samt utformningen av fastigheterna var tråkiga och enformiga (Boverket, 2020).
Kritiken var ett resultat av snabba och billiga byggnationer. Programmet som skulle vara en långsiktig lösning till bostadsbrist medförde stora kostnader över tid för återkommande fysiska och sociala insatser på områdena (Forsemalm et al., 2019). Många om- och tillbyggnader uppkom i större och mindre skalor men trots det har attraktionen för miljonprogramsområden i bostadsmarknaden fortsatt varit låg.
Allmännyttan i Sverige erbjuder bostäder för alla oavsett ålder, etnicitet eller inkomst, det är samtliga politiska partier överens om (Gustafsson, 2021). Den svenska modellen med boende för alla reglerar sin särskilda lag som innebär att allmännyttan ska ta samhällsansvar och samtidigt agera affärsmässigt (Gustafsson, 2021). Samhällsansvaret rör sig bland annat om att skapa trygga och trivsamma bostadsområden, vilket också innebär att bygga bostäder och renovera befintliga, för att bidra till ett långsiktigt hållbart samhälle (Gustafsson, 2021). Affärsmässigheten innebär att allmännyttiga bostadsföretag ska vara lönsamma övertid och konkurrera med privata bostadsföretag på lika villkor (Allmännyttan, 2022).
Sverige är en av de länder som implementerat de globala målen på det nationella planet, men vilka begränsningar allmännyttan som samhällsaktörer har vid arbete efter dem diskuteras inte i större utsträckning. Vidare finns det flera miljonprogramsområden i många av Sveriges större städer som har mer sociala problem än vanliga bostadsområden. I dagens samhälle har begreppet hållbarhet fått större betydelse och strävan efter att uppnå hållbar stadsutveckling kan uttryckas på flera olika sätt. Författarna finner att det finns otillräcklig forskning om hur hållbarhets arbeten i bostadsområden behandlas inom Sveriges kommuner i jämförelse med miljonprogramsområden. Forskningsluckan är inriktad till samhället och framför allt kommunerna. Forskningsluckan uppfylls i denna uppsats genom att studera hur Allmännyttan arbetar med och agerar mot hållbar stadsutveckling, hållbarhetsaspekterna samt Agenda 2030. Studien
10
genomfördes med syftet att förstå om kunskap saknas inom hållbarhetsarbeten.
1.3. Syfte
Syftet med uppsatsen är att beskriva hur allmännyttiga bostadsbolag i större städer arbetar med hållbarhetsaspekterna vid stadsutveckling.
1.4 Frågeställning
För att uppnå syftet kommer uppsatsen att behandla följande forskningsfrågor:
• Hur agerar allmännyttan till en hållbar stadsutveckling?
• Vilka likheter och skillnader finns det mellan olika allmännyttiga bostadsbolag vid utförandet av hållbarhetsarbeten?
• Hur beaktas Agenda 2030 hos de olika allmännyttiga bostadsbolagen?
1.5. Avgränsning
Arbetet avgränsas till att studera hur allmännyttiga bostadsbolag arbetar med hållbarhetsaspekterna och som är verksamma i större städer.
1.6 Centrala Begrepp
Segregation innebär att människor är systematisk fördelade där de lever och verkar avskilda från varandra (Boverket, 2004).
Upprustning är ett begrepp för att beskriva det som i hyreslagen benämns förbättrings- och ändringsarbeten, som innefattar standardhöjande åtgärder i hyreslägenheter. Stambyten är också aktuell vid upprustning, som omfattar renoveringar av installationer i fastigheten för att säkerställa den tekniska funktionen (Hyresgästföreningen, 2016).
11