Hållbar utveckling

Hållbar utveckling betraktas ofta som ett integrerat koncept med tre pelare:

ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Många förknippar hållbar utveckling till miljöbevarande, men det handlar också om människor och hälsan i samhällen. För att ett företag ska vara hållbart måste det en balans uppnås mellan de tre pelarna (ekonomisk, social och ekologisk). Brundtland kommissionen år 1987 konstaterade att extrem fattigdom i Syd och oansvarig produktion och konsumtion av resurser i norr var huvudorsakerna till de kritiska globala miljöproblemen (Brundtland, 1987; Imperatives, 1987).

Enligt Brundtland kommissionen går miljö och utveckling alltid hand i hand (Brundtland, 1987). Miljö omfattar levnadsvillkoren medan utveckling är en handling för att förbättra dessa villkor för invånarna. Brundtland kommissionen definierade år 1987 hållbar utveckling som utveckling som möter nuets behov utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina egna behov (Brundtland, 1987). Begreppet hållbar utveckling kan ses som ett relativt begrepp. Det betyder att det har olika betydelse för olika nationer och deras respektive ekosystem.

Hållbar utveckling har gått från en fråga för miljöaktivister till en strategisk affärsfråga för organisationer och företag (Sjöström, 2014). Företag utser en funktion eller avdelning inom företag att arbeta efter hållbarhetsrelaterade frågor, för att koppla frågorna till företagets verksamhet och strategier (Sjöström, 2014). En ny sorts hållbar utveckling känd som företagens hållbarhet, är ledning och samordning av ekonomiska, sociala och ekologiska krav för att säkerställa ansvarsfull och fortlöpande framgång (Abdulhafedh, 2021). Företag i allmänhet måste leda sin verksamhet på ett hållbart sätt för samhällets och människornas välbefinnande. Människornas välfärd och miljön i framtiden måste främjas av varje företagsstrategi (Abdulhafedh, 2021).

20

De tre pelarna för hållbar utveckling används omväxlande och presenteras oftast i form av tre korsande cirklar av ekonomisk, social, och ekologisk hållbarhet, där hållbar utveckling placeras i skärningspunkten (Se figur 1).

Figuren finns i olika former som en beskrivning av hållbarhet utveckling inom akademisk litteratur, policydokumentation, affärslitteratur och online (Purvis et al., 2019).

Figur 1: Modell för hållbar utveckling (Purvis et al., 2019).

3.2.1 Ekonomisk hållbarhet

Hedenus et al. (2018) säger att hitta det effektiva sättet för att sköta ekonomin samt finansiella resurserna är basen för den ekonomiska hållbarhetsaspekten inom hållbar utveckling. Det finns ingen särskild fokus på sättet att tänka kring ekonomi eftersom det finns fortfarande olika typer av fokus i samhällsplaneringen (Wheeler 2010). Ekonomin som inte uppfyller de grundläggande ekonomiska behoven hos sina medborgare anses inte vara ekonomiskt bärkraftig eller hållbart (Hedenus et al., 2018). För att uppnå välmående i livet så finns det en grundprincip som handlar om att en person ska ha mat, skydd, kläder samt andra nödvändigheter (Hedenus et al., 2018).

Det är dock väsentligt att moderna samhället inte berövar den framtida generationers möjligheter att tillgodose sina grundläggande ekonomiska behov. En hållbar ekonomi måste bibehålla sin produktivitet och betydelse för samhället i all oändlighet (Ikerd, 2012).

En cirkulär ekonomi är ett koncept som syftar till att bygga genom återvinning och återanvändning. Konceptet syftar även till att skapa ett kretslopp för att hantera resurserna mark, vatten, energi och olika råvaror

21

(Naturskyddsföreningen 2021). Enligt Kirchherr et al (2017) är det omöjligt att skapa att skapa hållbar ekonomisk tillväxt i överensstämmelse med en cirkulär ekonomi när naturresurser och miljön överutnyttjas. Ur ekonomisk synvinkel är det mer kostsamt att konsumera nytt material snarare än att designa ett material med längre livslängd genom återvinning, återtillverkning och återanvändning, förutsatt att det kan hålla den kvalitet som krävs (Naturskyddsföreningen, 2021). Avkastning på investeringar (lönsamhet) är ett mått som används vid fastighetsutveckling för att beräkna ett projekts nettovinst och ibland operativt kassaflöde, sedan väga dessa mot den totala projektkostnaden (Castellum, 2021). Det syns om projektet är lönsamt med de intäkter som genereras genom den totala byggkostnadsberäkningen (Castellum, 2021). Enligt Cumming och Cramon-Taubadel (2018) är hållbar ekonomi avgörande av olika anledningar, med motiveringar som sträcker sig från högsinnad miljöpolitik till företagsintressen. För att uppnå ekonomisk hållbarhet krävs det att ett företag använder sina resurser effektivt och ansvarsfullt så att det kan verka på ett hållbart sätt och samtidigt konsekvent producera en operativ vinst (Cumming & Cramon-Taubadel, 2018). Utan operativ vinst kan ett företag inte upprätthålla sin verksamhet.

Figur 2: Cirkulär ekonomi (Naturskyddsföreningen 2021).

3.2.2 Social hållbarhet

I sin kärna betyder social hållbarhet de aspekter av hållbarhet som relaterar till människor. Weingaertner och Moberg (2017) påpekar dock att definitioner som är publicerade idag inte är generella och att det inte finns en renodlad definition av begreppet. Social hållbarhet handlar om att se till att människor har vad de behöver, nu och i framtiden (Weingaertner & Moberg, 2017). Synvinkeln av social hållbarhet inkluderar främst tillfredsställelse,

22

rättrådighet, makt, laglig rätt och individuella behov (KTH 2021). En del av dem kan fastställas medan andra kan vara kvalitativa. De olika delarna samordnar och tillsammans utgör den sociala aspekten av hållbar utveckling (KTH 2021).

Social hållbarhet är en kritisk komponent för ett samhälles välbefinnande och livslängd. Enligt Vallance et al (2011) har social hållbarhet försummats vid debatter om hållbarhet samt att vid samband med planering av bostäder och samhällen ligger fokuset på ekologisk och ekonomisk hållbarhet. En gemenskap är sammansatt av människor såväl som de platser där de bor; det är lika mycket en social miljö som en fysisk miljö (Weingaertner & Moberg, 2017). Enligt Staniskiene och Stankeviciute (2018) krävs det en balans mellan kvantitativa och kvalitativa indikatorer för att mäta social hållbarhet. Jämfört med ekonomisk och ekologisk hållbarhet är social hållbarhet svårare att mäta, eftersom den mänskliga faktorn har en stor plats (Staniskiene &

Stankeviciute, 2018). Det är viktigt att samhällen inte bara är miljömässigt hållbara, de måste också vara socialt hållbara (Vallance et al., 2011). Social hållbarhet skapas inte enbart genom den fysiska utformningen av samhället.

En fysisk utformning kan inte säkerställa att individer, familjer och samhällen kommer att leda miljömässigt hållbara livsstilar, även om det kan bidra till att göra sådana miljömässigt hållbara val lättare (Vallance et al., 2011).

På samma sätt, även om det finns mycket som kan göras på "designen" av samhällets mjuka infrastruktur för att säkerställa dess sociala hållbarhet, kan den fysiska utformningen av samhället göra det antingen lättare eller svårare för samhällen att vara socialt hållbara (Vallance et al., 2011). Samhällen måste attrahera och behålla invånare från en rad olika bakgrunder, åldrar och besittningar om de ska lyckas som platser där människor vill bo på lång sikt.

Den ursprungliga motivationen för att flytta till ett nytt samhälle är ofta bättre bostäder, mer utrymme till samma kostnad och sysselsättningsmöjligheter.

För att uppnå social hållbarhet finns fyra dimensioner som tillsammans utgör en helhets täckande och fundamental betydelse för begreppet och måste beaktas (Taiwo et al., 2020). De fyra dimensionerna är livskvalité, jämställdhet, mångfald och social sammanhållning. Livskvalité är ett stort ämne och täcker många aspekter som påverkar våra livskvaliteter. Till exempel bostäder till rimliga priser, utbildningsmöjligheter, sysselsättningsmöjligheter, tillgång till stöd och trygghet (Taiwo et al., 2020).

Mångfaldsdimensionen av social hållbarhet innefattar att hitta behov hos människor från olika mångfalds typer samt variera människor inom boendemiljöer. Det innefattar även att utbilda människor att ha olika synsätt för att dra nytta av mångfaldens fördelar (Taiwo et al., 2020).

23

För att dessa dimensioner ska uppnås så är det viktigt med styrning, dels för att se till att budget och resurser är tillräckliga för att upprätthålla hållbarhetsprogram, dels för att ha förmågan att mäta det (Taiwo et al., 2020).

Urban social hållbarhet är en mer komplex fråga. Alla människor skall ha rätt till att nyttja staden och dess utbud, samt ingå i ekonomiska, sociala och kulturella utbyten. För att det ska verkställas behöver staden vara sammanhållen samt öppen för alla människor oavsett bakgrund (Ullstad, 2008).

3.2.3 Ekologisk hållbarhet

Ekologisk hållbarhet definierar en gräns för att vi ska kunna tillgodose våra nuvarande behov utan att på något sätt kompromissa med kvaliteten på miljön, så att det förblir lika kapabelt att stödja framtida generationer också (Ekins, 2011). Ekologisk hållbarhet är ett populärt diskussionsämne eftersom människan är orolig över klimatförändringar och planetens framtid.

Ekologisk hållbarhet omfattar ett brett spektrum av frågor från en specifik plats till global som alla är lika viktiga för den gemensamma aspekten (Ekins, 2011). Globala frågor omfattar minskning av växthusgaser, klimatförändringar och energieffektivisering, medan de platsspecifika frågorna är vattenförvaltning samt luft- och vattenföroreningar (Ekins, 2011).

Förnybar energi hänvisas ibland till hållbar energi. En förnybar resurs som naturligt fylls på med tiden, exempelvis tillväxten av nya organismer eller naturlig återvinning av material. Förnybar energi är all energiproduktion som använder någon av dessa resurser och är en av de viktigaste faktorerna för att uppnå ekologisk hållbarhet, sett till mängden energi som människan förbrukar (Rauf et al., 2018). Förnybara resurser har ingen fast mängd – mer kan alltid genereras. Det finns olika typer av förnybar energi, inklusive: solkraft, vindkraft, vattenkraft, tidvattenkraft och geotermisk kraft (Rauf et al., 2018).

En annan fråga eller möjlighet till ekologisk hållbarhet är att undvika alltför stora miljöföroreningar. Det finns flera typer av föroreningar inklusive markföroreningar, luftföroreningar och vattenföroreningar.

Ur ett tillväxtperspektiv är ekologisk hållbarhet ansvarig för att hushålla material och energi så att framtida generationers resursbehov inte äventyras.

Att förenkla resursanvändningen är en viktig del av det som görs i näringslivet idag och kraven från omvärlden som konsumenter och myndigheter ökar (KTH 2021). Ekosystemens kapacitet är i fara om naturen inte kan återskapa de resurser som har förbrukats. Ekologisk hållbarhet innefattar kunskap om grundvattennivåer och luftburna partiklar samt hur yttre miljöer som buller och orenlighet påverkar människors hälsa (KTH 2021). Hedenus et al. (2018) berättar om svårigheterna för att handskas med ekologisk hållbarhet samt

24

oklarhet för vilka naturresurser och ämnen som människan måste värna om och spara för att säkerställa resurserna i framtiden.

Enligt Naturvårdsverket (2021) förtydligade myndigheterna miljökraven vid offentlig upphandling att 85 % av upphandlingar ska innehålla miljökrav.

Eftersom myndigheter är tydliga med kraven så blir det en naturlig del av processen att leverantörer påverkas, eftersom produkternas miljöprestanda ständigt förbättras. Vid avrop från ramavtal har myndigheterna år 2021 ställt nya miljökrav på varor och tjänster, exempelvis krav på IT-utrustning, möbler och inredning samt konsulttjänster (Naturvårdsverket 2021). IKEA föregår med gott exempel i denna fråga, eftersom företagets miljötänk är en väsentlig faktor i deras val av produktmaterial. Ett annat exempel är att vissa ämnen som finns i textilier samt kemikalier i lack och lim är farliga har blivit begränsade eller i vissa fall helt från produktionen (Naturvårdsverket 2021).

Det grundläggandet syftet är att minska utsläpp av växthusgaser, och på det sättet begränsa den globala uppvärmningen. Målet är att hålla uppvärmningen långt under 2 grader, och sträva efter att begränsa den till 1,5 grader (Naturvårdsverket 2021). Parisavtalet fastställde det under klimatkonferensen i Paris år 2016 (FN, 2016). Förutom arbetet att dämpa koldioxidutsläpp, anknyter sig anslutna länder ytterligare till avtalet även för att anpassa sig ständigt till en skadehantering utav påföljd som följer klimatförändringarna (FN, 2016). Var femte år stäms arbetet av en uppsåtlig intensifiering som utförs successivt genom en global inspektion av processen. Vägen mot en klimatanpassning samt begränsningar av utsläpp, bekostar utvecklingsländer utifrån länder som är mer förmånliga med olika förutsättningar som har i uppdrag att arbeta som förebild för att kunna medverka till en förbättring (Naturvårdsverket 2021).