Analysredskap 39

som  pågår  jämt  –  mellan  olika  aktörer  och  mellan  olika  diskurser.  Det  innebär  också  att   kulturella   praktiker   tolkas   och   omtolkas   –   att   ha   varit   professionell   musiker   innebär   erfarenhet   från   en   kulturell   praktik   som   möter   andra   när   samtalsdeltagarna   hamnar   i   olika   sammanhang.   Detta   innebär   nya   perspektiv   och   nya   diskursiva   omformuleringar   (jmf   Burr,   1995,   s.   105).   Utifrån   diskurspsykologins   uppfattningar   kring   hur   mening   aldrig  är  konsistent  och  att  människor  ofta  inrymmer  varierande  åsikter,  vilka  kommer   till   uttryck   i   olika   situationer,   får   det   också   följden   att   olika   samtal   blir   väsenskilda   beroende   på   den   kontext   där   de   äger   rum.   Ett   samtal   i   skolmiljö   kring   undervisningsinnehåll  i  relation  till  yrkeserfarenheter  får  då  konsekvenser  för  vad  som   sägs  (Potter  &  Wetherell,  1987,  s.  120;  136f)  

             I   uppsatsen   betraktas   undervisningsinnehåll   (och   uppfattningar   om   undervisningsinnehåll)   som   något   som   konstrueras   diskursivt.   Genom   en   sådan   utgångspunkt  kan  undervisningsinnehållet  också  komma  att  skärskådas:  betingelserna   för  undervisningsinnehållet  blir  synliga  och  kan  problematiseras  vidare.  Den  didaktiska   frågan  varför  uppmärksammas  samtidigt  som  det  blir  möjligt  att  ställa  frågor  kring  hur   olika   omgivande   diskurser   skapar   olika   varför.   För   att   knyta   an   till   Alvesson   &   Sköldbergs   (2008)   citat   blir   det   med   hjälp   av   en   diskursteoretisk   ingång   möjligt   att   diskutera  när  olika  diskursiva  attityder  uttrycks,  hur  de  ser  ut  och  funktionen  bakom.      

3.4  Analysredskap    

3.4.1  Subjektspositioner  

Louis   Althusser   (1918-­‐1990)   presenterade   1971   ett   paper   där   han   diskuterade   hur   ideologi  ”interpellerar”  människor  som  olika  subjekt.  Ideologi  ”hälsar  oss”  och  genom  att   vi   känner   igen   oss   i   en   subjektsframställning   har   vi   accepterat   interpellationen   (Burr,   2003,  s.  111).  På  ungefär  samma  sätt  fungerar  subjektspositioner  i  ett  diskursanalytiskt   sammanhang.   Monica   Nerland   menar   att   ”[d]iskurser   muliggjør   handling,   ved   å   tilby   tenkemåter  og  regelsystemer  gjennom  hvilken  individers  intensjoner  og  hensikter  blir   konstruert   i   praksis”   (Nerland,   2004,   s.   50).   Olika   diskurser   innebär   då   också   olika   möjliga   subjektspositioner.   Genom   en   lärardiskurs   finns   det   möjlighet   att   erkänna   sig   själv   i   subjektspositionen   musiklärare   och   handlingar   kopplade   till   musikläraren  

framstår   som   möjliga   eller   eftersträvansvärda.   I   den   här   uppsatsen   uppmärksammas   subjektspositionerna  musiker  och  lärare.  

3.4.2  Tolkningsrepertoarer  

Diskurspsykologin   skiljer   sig   från   andra   diskursteoretiska   angreppsätt   genom   sitt   intresse  för  små  lokala  diskurser  och  genom  sitt  sätt  att  se  hur  språket  används  retoriskt   med   hjälp   av   olika   språkliga   tekniker   (Holmberg,   2010).   Detta   gör   diskurspsykologin   bland   annat   genom   användandet   av   tolkningsrepertoarer.   Begreppet   ”tolkningsrepertoarer”  användes  för  första  gången  av  Michael  Mulkay  och  Nigel  Gilbert   (Gilbert   &   Mulkay,   1984).   De   båda   undersökte   diskursen   kring   vetenskap   genom   att   studera  hur  olika  forskare  uttryckte  sig  dels  i  formella  vetenskapliga  publikationer  och   dels  i  mer  informella  samtal  forskare  emellan  eller  i  intervjuer  med  Gilbert  och  Mulkay.   Trots   att   naturvetenskaplig   forskning   ofta   framställs   som   logisk,   rationell   och   fri   från   mänsklig  påverkan  visade  det  sig  i  Gilbert  och  Mulkays  studie  att  olika  resultat  också  var   resultatet   av   hur   forskarsamhället   genomförde   och   tolkade   experiment   (Potter   &   Wetherell,  1987,  s.  148  f).    

         Tolkningsrepertoarer  förklaras  av  Potter  och  Wetherell  som:    

Interpretative  repertoires  are  recurrently  used  systems  of  terms  used  for  characterizing   and   evaluating   actions,   events   and   other   phenomena.   A   repertoire   [   ...   ]   is   constituted   through   a   limited   range   of   terms   used   in   particular   stylistic   and   grammatical   constructions.   Often   a   repertoire   will   be   organized   around   a   specific   metaphors   and   figures  of  speech  (tropes)...  (Potter  &  Wetherell,  1987,  s.  149)  

Det   betyder   inte   tolkningsrepertoarerna   i   sig   gör   anspråk   på   att   ge   en   ”sann”   bild   av   världen,  utan  att  dessa  snarare  förmedlar  ett  perspektiv  bland  många  möjliga.  Huruvida   en  viss  tolkningsrepertoar  är  riktig  eller  ej  är  inte  intressant,  utan  i  fokus  står  istället  hur   olika  tolkningsrepertoarer  används  för  att  göra  något.  Här  finns  en  korrelation  mellan   hur   en   diskurs   också   relaterar   till   en   praktik:   genom   en   viss   praktik   uppfattas   vissa   tolkningsrepertoarer   som   riktiga.   Utifrån   en   tolkningsrepertoar   kan   således   en   viss   handling  eller  en  viss  uppfattning  ges  stöd.  Winther  Jørgensen  &  Phillips  (1999)  skriver   att  ”Diskursens  ideologiska  innehåll  kan  bedömas  utifrån  dess  verkan  eller  effekt.  Syftet   är  att  demonstrera  att  effekten  av  vissa  diskurser  är  att  en  grupps  intressen  främjas  på   bekostnad  av  en  annan  grupps”  (Winther  Jørgensen  &  Phillips,  1999,  s.  116).    

4. Metodologi

Syftet  med  licentiatuppsatsen  är  att  söka  kunskap  om  hur  musiklärare  verksamma  vid   gymnasieskolans   estetiska   program   samtalar   kring   val   av   undervisningsinnehåll   i   ensemble   och   hur   kulturella   praktiker   formulerar   sig   i   anslutning   till   val   av   undervisningsinnehåll.   Det   får   konsekvenser   för   hur   uppsatsens   frågeställningar   ska   relatera   till   metodologiska   val.   I   det   här   kapitlet   kommer   jag   redogöra   för   de   metodologiska  ställningstaganden  jag  har  gjort.  

4.1  Återkoppling  till  den  teoretiska  ramen  

Den  vetenskapsteoretiska  ram  som  används  är  socialkonstruktionism.  Inom  denna  finns   flera   olika   teoribildningar,   vilka   knyter   an   till   de   ontologiska   och   epistemologiska   grundförutsättningar  som  den  socialkonstruktionistiska  vetenskapsuppfattningen  vilar   mot.   Uppsatsens   epistemologiska   utgångspunkt   är   att   kunskap   är   socialt   konstruerad,   tillfällig   och   relaterar   till   en   omkringliggande   kontext   i   tid   och   rum.   I   denna   existerar   diskurser  som  gör  det  möjligt  att  formulera  utsagor  kring  världen.    

Med   hjälp   av   språket   kan   subjektet   åstadkomma   olika   saker   och   det   innebär   att   olika   typer  av  språk  används  för  att  åstadkomma  något.  Det  innebär  dels  att:  

– kunskap  konstrueras  genom  språkanvändning:  när  vi  talar  om  musik  konstruerar   vi  också  kunskap  om  och  i  musik  

– när   vi   ska   samtala   med   varandra   om   kunskap   i   musik   använder   vi   språket;   musiken  själv  kan  inte  göra  det  åt  oss  

4.2  Diskurspsykologiska  analysredskap  

Huruvida  en  utsaga  är  ”sann”  eller  ej,  är  inte  i  fokus  för  en  diskurspsykologisk  analys  och   intresset   riktas   snarare   mot   hur   utsagor   formuleras   och   språkanvändningen   i   en   interaktion   (Potter   och   Wetherell,   1987,   s.   160).   En   diskursanalytisk   läsning   är   därför   inte  intresserad  av  i  vilken  grad  en  utsaga  verkligen  avspeglar  ett  sant  förhållande  till   världen.   Istället   är   det   för   diskurspsykologin   värdefullt   att   analysera   språkanvändningen   i   sig.   Hur   utsagor   byggs   upp   och   konstrueras   i   samtal   blir   ett   värdefullt  material  för  att  senare  förstå  hur  olika  diskurser  åberopas  för  att  legitimera