Fokusgruppsamtal 45

saknar  betydelse  för  resultatet.    Jag  har  bedömt  det  som  att  en  vederhäftig  kommentar   eller  delanalys  av  köns-­‐  och  genusmönster  dock  kräver  kunskaper  och  litteratur  i  frågor   som  den  här  uppsatsen  inte  har  uppmärksammat.    

         En  ytlig  (och  med  överhängande  risk  för  att  vara  otillräcklig)  reflektion  kring  kön  och   genus   i   empirin   ger   däremot   vid   handen   att   genus   har   stor   betydelse   för   vem   som   arbetar   med   vilken   typ   av   ensemble.   Inga   nationella   styrdokument   har   krav   på   att   en   bestämd  ensembletyp  ska  dominera  kurserna  ”Ensemble  A/B”,  men  ändå  har  alla  skolor   som   undersökts   olika   former   av   uppdelning   utifrån   olika   instrumenttyper.   De   musiklärare  som  har  arbetat  med  vokala  ensembler  är  med  ett  enda  undantag  kvinnor.   En  genusvetenskapligt  förankrad  teoribildning  skulle  också  i  mina  oerfarna  ögon  också   kunna  vara  kraftfull  för  en  metodologisk  diskussion  kring  fokusgruppsamtal.  I  samtalen   har   män   dominerat   och   detta   torde   få   konsekvenser   för   samtalens   utveckling   och   karaktär.    

         Fokus   i   den   här   studien   har   inte   varit   riktat   mot   genus   eller   kön   och   av   den   anledningen  har  musiklärarna  i  första  hand  betraktats  som  representanter  för  sitt  yrke.                   Det   är   därför   svårt   att   avslöja   vilka   instrument   deltagarna   spelar/undervisar   i,   eller   vilken   typ   av   ensemble   de   undervisar,   just   genom   att   det   är   någorlunda   lätt   att   identifiera   en   person   till   en   viss   typ   av   ensemble.   Sånglärare   har   på   de   undersökta   skolorna  företrädesvis  också  ofta  sångundervisning  i  ensemble  och  de  är  oftare  kvinnor   i   min   undersökning.   Av   den   anledningen   har   jag   bytt   ut   tex   ”sångensemble”   eller   ”slagverksensemble”   mot   en   mer   generell   kategori:   ensemble   och   jag   gör   heller   ingen   skillnad  på  de  olika  ensemblerna  i  transkriptionerna.    

         I   uppsatsen   uppmärksammas   samtalsdeltagarnas   yrkeserfarenheter   som   en   sådan   kontext.   Det   för   med   sig   att   erfarenheten   av   att   ha   arbetat   som   professionell   musiker   förstås   som   att   musikerskapet   är   en   diskursivt   formerande   praktik,   vilken   tillhandahåller  inte  bara  en  uppfattning  kring  vad  undervisningsinnehåll  kan  vara,  utan   även  hur  man  talar  om  undervisningsinnehåll.  

4.4  Fokusgruppsamtal    

Fokusgruppsamtal  som  metod  att  samla  in  människors  åsikter  och  attityder  har  rötter   till   1940-­‐talet   där   Paul   Lazarsfeld   och   Robert   Merton   genomförde   studier   på   hur  

människor  reagerade  på  radioutsändningar.  Mellan  andra  världskrigets  slut  och  framtill   1980-­‐talet  var  fokusgruppsamtal  oftast  ett  sätt  att  skaffa  marknadsmässig  information   för   företag.   Senare   har   fokusgruppsamtal   använts   inom   olika   vetenskapliga   områden   (Morgan,  1998).  En  fokusgrupp  är  en  grupp  människor  som  diskuterar  ett  på  förhand   bestämt   ämne   tillsammans.   Gruppen   leds   av   en   moderator   (eller   samtalsledare)   som   dels   ställer   frågor   och   leder   gruppsamtalet,   men   även   introducerar   nya   teman   som   gruppen  får  samtala  kring  (Wibeck,  2000,  s.  9).  Skälen  för  att  använda  fokusgrupper  kan   vara  flera,  men  bland  annat  så  nämner  Morgan  (1998)  att  ett  skäl  är  när  forskaren  vill   förstå   handlande   och   motivation.   I   en   fokusgrupp   till   skillnad   från   en   mer   traditionell   intervju,   så   uppstår   en   interaktion   mellan   deltagarna.   Wibeck   skriver   att   deltagarna   ”ofta  vill  förstå  varandra”  (Wibeck,  2000,  s.  40)  vilket  innebär  att  fokusgrupperna  kan   innebära  att  motiven  för  handlande  diskuteras.    

         I   relation   till   den   teoretiska   ram   som   omgärdar   uppsatsen   förstås   också   med   diskurspsykologiska  verktyg  interaktion  som  något  där  människor  använder  språk  för   att   åstadkomma   något:   förklaringar,   ursäkter,   legitimeringar   och   anklagande   till   exempel  (Puchta  &  Potter,  2004,  s.  21).    

         Genom   att   grupperna   har   tillåtits   diskutera   frågorna   relativt   fritt   har   samtalen   kommit   att   se   olika   ut   och   att   diskussionerna   tagit   olika   vägar.   Där   jag   har   uppfattat   något  som  viktigt  och  unikt  för  en  grupp  eller  skola  har  gruppen  fått  utveckla  svaret.  Jag   har   uppmuntrat   deltagarna   att   diskutera   frågor   och   eventuella   tankar   med   varandra.   Därför   blir   interaktionen   mellan   deltagarna   viktig,   i   den   meningen   att   utsagorna   relaterar  till  de  olika  deltagarnas  uppfattningar.  Jag  har  inte  fäst  någon  större  vikt  vid   kroppsspråk,   tonlägen   eller   andra   sätt   att   kommunicera   (harklingar,   skratt,   tysta   kommentarer).                      

5. Samtal om val av undervisningsinnehåll

5.1  Samtalens  utformning  

Här  redovisas  samtalen  som  har  hållits  på  fyra  olika  gymnasieskolor  i  Stockholms  län.   Samtalen   har   rört   sig   kring   de   frågor   som   presenterades   i   kapitel   4   (vad   undervisas,   uppfattningar  kring  styrdokument,  undervisningens  mål,  den  yrkesmässiga  bakgrunden   hos  musiklärarna,  problemformuleringar,  elevens  roll  i  undervisningen),  men  eftersom   de   olika   samtalen   har   tillåtits   utvecklas   utifrån   musiklärarnas   reflektioner   har   de   sett   olika  ut.    

           Kapitlet  är  uppdelat  i  två  delar:  först  kommer  en  presentation  av  samtalen  och  hur  de   har   kretsat   kring   olika   frågeteman.   Därefter   kommer   i   5.2   en   analys   av   empirin.   Analysen   utgår   från   uppsatsens   frågeställningar.   Den   första   delen   är   omfattande   av   anledningen  att  jag  har  velat  ge  läsaren  möjlighet  att  själv  ta  del  av  samtalen.  På  så  sätt   hoppas  jag  bidra  till  en  reflexiv  process,  med  målet  att  det  ska  gå  att  följa  min  analys.  I   analysen  har  jag  sammanfattat  svaren  mot  uppsatsens  frågeställningar.  

         För  att  underlätta  för  läsaren  har  jag  redigerat  utsagorna  så  att  läsningen  ska  kännas   så   enkel   och   spontan   som   möjligt.   Typiskt   talspråk   (”liksom”,   ”va”,   ”ja’   ba’”),   talupprepningar  (”då...då...då  tänkte  jag  att”)  och  olika  grammatiska  fel  (”vi  började  med   Michael  Jackson,  men  det  var  ju  som  ett,  en  parentes...”)  har  rättats  till  för  att  förtydliga   vad  musiklärarna  har  uttryckt.  Det  innebär  att  jag  lägger  till  ett  lager  av  tolkning  som   musiklärarna  inte  har  varit  delaktiga  i.  Jag  har  bedömt  det  som  viktigare  att  uppsatsens   resultatdel  ska  vara  lätt  för  läsaren  att  följa  (se  Wibeck,  2000,  s.  82).  Uppsatsens  val  av   analysverktyg   har   också   inneburit   att   fokus   har   riktats   mot   vad   som   sägs   i   högre   utsträckning  än  hur  det  sägs.  Puchta  &  Potter  menar  att  diskurspsykologin  till  skillnad   från  mer  traditionell  psykologi,  betonar  hur  värdering  och  bedömning  är  något  som  sker   i   den   språkliga   interaktionen:   när   en   utsaga   uttalas   har   den   också   uppgiften   att   legitimera  ett  argument  (Puchta  &  Potter,  2004,  s.  15).