Andra typer av behov Dubbel assistans

Även om lagstiftaren inte satt en nedre gräns för rätten till personlig assistans har frågan varit föremål för individuell prövning av domstol. Det har t.ex. handlat om ett hjälpbehov på strax under eller lite drygt en timme per dag.¹⁹ I något fall har den enskilde bedömts ha tillräckligt med hjälpbehov medan detta i några andra ansetts vara för obetydligt.

När det gäller andra personliga behov finns heller ingen i tid angiven begränsning för rätten till personlig assistans. Assistansen i denna del bedöms istället med utgångspunkt från den enskildes stödbehov i förhållande till målen för LSS och LASS.

Vid jämförelsen av personlig assistans enligt LSS och LASS finns det också anledning att lyfta fram att det finns vissa skillnader som i någon mening gör att det inte rör sig om samma insats. Det handlar bl.a. om att det inte finns någon schablon för personlig assistans enligt LSS.²⁰ Självbestämmandet över insatsen i den formen får därmed i viss mån anses vara nedsatt då kommunen har möjlighet att anpassa ersättningen till den enskilde utifrån faktiska kostnader och lokala riktlinjer.

6.3.3 Andra typer av behov Dubbel assistans

Dubbel assistans är personlig assistans som utförs av flera assistenter samtidigt. Behovet kan uppstå tillfälligt vid t.ex. lyft, eller vara mer regelbundet återkommande alternativt stadigvarande, som då det handlar om tillsyn. I LSS och LASS finns inte rätten till dubbel assistans beskriven. Detta har heller inte behandlats i de ursprungliga förarbetena (prop. 199/93:159). Däremot konsta-terade Socialstyrelsen tidigt att ett sådant stödbehov kan finnas och lyfte särskilt fram några omständigheter som exempel, lyft och rörelseträning.²¹ Även Riksförsäkringsverket och nu Försäkrings-kassan har beskrivit dubbel assistans.²² I det första fallet handlar det om personlig assistans generellt och i det andra enligt LAS

Enligt sekretariatets beräkningar har antalet timmar beviljade för dubbel assistans ökat kraftigt de senaste åren. En beräkning av

19 Se bl.a. Kammarrätten i Jönköping målnr 2621-2006 och 905-2007 samt Kammarrätten i Sundsvall, målnr 287-2005.

20 Jfr bl.a. RÅ 2005 ref. 85 och RÅ 2005 ref. 86.

21 Socialstyrelsens allmänna råd 1994:1.

22 Försäkringskassans vägledning 2003:6, version 1.

antalet timmar som överstiger 24 timmar per dygn visar att antalet beviljade timmar för dubbel assistans ökat från ungefär 40 000 (år 2003) till 75 000 (år 2007).²³ Sammanlagt beräknas dessa timmar nu uppgå till nästan 5 procent av det totala antalet beviljade assistanstimmar. Till detta kommer dubbel assistans som utförs genom att beviljade timmar för tid upp till ett dygn fördelas så att assistansen under en viss del av denna tid utförs av två personliga assistenter samtidigt. I dessa fall behöver det inte framgå av Försäkringskassans beslut att det förekommer dubbel assistans.

Enligt den aktstudie som Försäkringskassan gjort på uppdrag av LSS-kommittén är de vanligaste anledningarna till dubbel assistans behov av hjälp vid förflyttning, lyft, hygien samt av- och påklädning.

Tabell 6.3 Andel av nybeviljanden år 2005–2006 i procent

Typ av behov Andel

Förflyttning 9%

Lyft 7%

Hygien, av- och påklädning 7%

Träning 4%

Annat 2%

Totalt med dubbel assistans 16%

Källa: LSS-kommitténs studie av Försäkringskassans beslut, se bilaga 17.

Vid kontakter med Försäkringskassan på länsnivå har det påpekats att det saknas en entydig modell för bedömningen av behovet av dubbel assistans.

Förhöjd ersättning

När handikappreformen trädde i kraft år 1994 skulle ersättningen för personlig assistans enligt LASS motsvara kostnaderna för utförd assistans. Riksförsäkringsverket fastställde det maximala ersättningsbeloppet per timme för första året till 176 kr och för år 1995 till 180 kr. Verket konstaterade att ersättningen är lägst för

23 Eftersom även personer som har assistans mindre än 24 timmar per dygn kan ha dubbel assistans innebär siffrorna en underskattning av antalet timmar för dubbel assistans.

Troligtvis ger siffrorna ändå en god bild av utvecklingen över tid.

de som själva var arbetsgivare åt sina assistenter och högst till de som anlitar kooperativ. De som anlitar kommunerna hade något högre ersättning än de som var egna arbetsgivare.

Riksdagen införde fr.o.m. den 1 september 1997 en schablon för den statliga assistansersättningen . Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna – dock högst 12 procent (prop. 1996/97:150). Schablonen sattes till 164 kr och räknas upp varje år. Det är regeringen som fastställer schablonen.

Högsta beloppet med vilket timersättning kunde lämnas innan lagändringen för år 1997 uppgick till 183 kr. (Ändringen beräk-nades minska kostnaderna för det statliga assistansersättningen med 60 miljoner kr år 1997.)

Enligt dittills gällande regler var assistansersättningen alltså avsedd att täcka de verkliga kostnaderna som den enskilde hade för sin assistans, dvs. lönekostnader samt kostnader för administration m.m. I de senare ingick t.ex. kostnader för bokföring och revision, lokaler, utbildning, rekrytering och omkostnader för assistenter.

Inom ramen för det fastställda beloppet får den assistans-berättigade själv avgöra hur stor del av beloppet som ska användas till lön och andra anställningskostnader och hur mycket som ska användas till administration och andra kringkostnader.

Av förarbetena framgår bl.a. följande (prop. 1996/97:150, jfr med 1996/97:FiU20). Om den ersättningsberättigade är i behov av en särskild kvalificerad assistent, assistenter som behöver särskild utbildning eller dylikt kan det undantagsvis förekomma att den fastställda ersättningsnivån är otillräcklig. Prövningen av rätten till den högre ersättningen ska ske individuellt med beaktande av de särskilda behov som den enskilde kan ha och de särskilda kostnader som detta kan medföra.

Försäkringskassan har beskrivit att behov av särskilt utbildad personal, arbetsledning och OB-ersättning kan utgöra skäl för att beviljas assistansersättning med förhöjt timbelopp.²⁴

Den som beviljas assistansersättning med förhöjt timbelopp måste redovisa hur hela ersättningen använts (7 § LASS-förordningen). Detta kan ha haft en återhållande effekt.

Assistansanordnare har, i kontakter med LSS-kommittén, uppgett att de av administrativa skäl inte anser det som angeläget att deras uppdragsgivare ansöker om förhöjd ersättning.

24 Försäkringskassans vägledning 2003:6, version 1.

Personlig assistans under sjukhusvistelse

När LSS och LASS trädde i kraft år 1994 lämnades assistans-ersättning inte för tid då den enskilde vistas på sjukhus (4 § LASS i dess ursprungliga lydelse). Enligt en lagändring som trädde ikraft den 1 juli 1996 kan assistansersättning, om särskilda skäl föreligger, lämnas även för tid då den funktionshindrade vårdas för kortare tid på sjukhus (hittills gällande 4 § andra stycket LASS). Det kan enligt förarbetena gälla t.ex. vid akut intagning på sjukhus i de fall där karaktären av funktionshindret gör det särskilt angeläget att den personliga assistenten finns till hands. Avsikten är emellertid inte att personlig assistans ska ersätta den omvårdnad sjukhus-huvudmannen är skyldig att ge.²⁵ I Riksförsäkringsverkets allmänna råd om assistansersättning till 4 § andra stycket LASS (RAR 2002:6), som är internt bindande för Försäkringskassan, anges att som kortare tid för vård på sjukhus bör räknas en tid på högst fyra veckor.

Arbetsgruppen Rekrytering av personlig assistans har i en rapport beskrivit olika åtgärder för att underlätta rekrytering av personliga assistenter (Ds 2001:72). I rapporten konstateras bl.a.

att regeln om assistansersättning för tid då den ersättnings-berättigade vistas på sjukhus har skapat otrygghet för såväl assistansberättigade som assistenter. För assistenternas del handlar det om att de med mycket kort varsel kan förlora sin anställning om den assistansberättigade måste läggas in på sjukhus. Mot bl.a.

den bakgrunden föreslog arbetsgruppen att assistansersättningen ska kunna utges under maximalt tre månaders vistelse på institution. I remissomgången var centrala myndigheter, intresse- och brukarorganisationer positiva till förslaget. Riksförsäkrings-verket föreslog t.o.m. en förlängning av tidsperioden till sex månader. Någon kommun menade att förslaget underlättar finansi-eringen för kommunerna medan en annan att kostnaderna för kommunerna kan öka för såväl assistans som administration och att konsekvenserna av förslaget bör utredas vidare.

Under LSS-kommitténs utredningsarbete har frågan om assistans under sjukhusvistelse åter lyfts fram. Enskilda personer och organisationer har pekat på problem med de nuvarande reglerna, framför allt utifrån den assistansberättigades situation inför sjukhusvistelser, men också när det gäller dennes möjligheten

25 Prop. 1995/96:146. Jfr prop. 1992/93:159, s. 67.

att behålla sina personliga assistenter.²⁶ Reglerna är också en källa till oro för personliga assistenter. Kontakter med Försäkrings-kassan förstärker detta intryck. Administrativt förefaller det dess-utom vara komplicerat att tillämpa regelverket. Om sjukhus-vistelsen överhuvudtaget blir känd för Försäkringskassan så blir det ofta aktuellt i ett sent skede, när det är svårt och omständligt att reda ut vad som hänt och vilket återkrav som bör ställas.

I en skrivelse till LSS-kommittén hänvisar Försäkringskassan till Riksförsäkringsverkets tidigare förslag om att assistansersättning bör få lämnas för högst sex månader då den ersättningsberättigade vårdas på sjukhus.²⁷ Försäkringskassan konstaterar att en sådan förändring skulle leda till att reglerna blev mer lika de begräns-ningar som gäller vid sjukhusvistelse för den som har handikapp-ersättning eller vårdbidrag. Förändringen skulle bidra till att underlätta planeringen för alla inblandade parter och att den oro som många ersättningsberättigade känner inför befarade avbrott i assistansens kontinuitet skulle minska med förslaget.

Enligt uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen uppgick den genomsnittliga vårdtiden år 2006 inom sluten vård till sex dagar, samma som året innan.²⁸ Likaså var medelvårdtiden oförändrad för den specialiserade somatiska vården (5,1 dagar) och inom denna också för medicinsk korttidsvård (5,2 dagar) och kirurgisk korttidsvård (4,1 dagar). Däremot upp-visade den geriatriska vården en svag ökning från 16,3 dagar år 2005 till 16,5 dagar år 2006. Slutenvård är vård där patienten är boende på en sjukvårdsinrättning. Sjukhus bedriver huvudsakligen sluten vård medan t.ex. en vårdcentral bedriver öppen vård.

Tillfällig utökning

Personlig assistans beviljas för stadigvarande assistansbehov. Av de ursprungliga förarbetena framgår att om behov tillfälligt uppstår av en utökning av assistansinsatser, t.ex. för att en person behöver särskild hjälp under en semesterresa, bör behovet av utökad assistans prövas av kommunen inom ramen för LSS.²⁹ Det sker i dag inom det s.k. kommunala basansvaret. Mot bakgrund av vårt

26Se t.ex. till LSS-kommittén inkommen skrivelser dnr S2004:06/2008/15 och

S2004:06/2008/40.

27 Se till LSS-kommittén inkommen skrivelse dnr S2004:06/2008/39.

28 Sveriges Kommuner och Landsting (2007). Patienter i sluten vård 2006.

29 Prop. 1992/93:159, s. 70.

förslag om ändrat huvudmannaskap för personliga assistans behöver regleringen för tillfälligt utökad personlig assistans se över.

Kommittén föreslår, som framgår av avsnitt 6.2, att det bör vara en del av statens ansvar för personlig assistans att tillgodose enskildas behov att tillfälligt utökad personlig assistans.