Annat socialt nedbrytande beteende

Tabell: Statistisk redovisning av domskäl där 2 & 3§§ LVU åberopats

Rekvisit Antal domskäl Flickor Pojkar

Brister i omsorgen

Tabellen redovisar de domskäl som bedömts efter annat socialt nedbrytande beteende som även har innefattat rekvisit från 2§ LVU. I tabellen går det att utläsa utifrån uppsatsens resultat hur flickor är överrepresenterade i de fall där

Förvaltningsrätten väljer att bedöma den unge utifrån både 2 och 3§§ LVU. Det har inte förekommit någon pojke som dömts för både 2 & 3§§ i de domskäl vi har bearbetat, men vi är väl medvetna om att det även kan förekomma bland pojkar.

Vidare i resultatet och analysen av rekvisit annat socialt nedbrytande beteende visar att flickor och pojkar delar några gemensamma nämnare i domskälen.

Förvaltningsrätten har gällande pojkar och flickor beaktat destruktiva miljöer, våldsamhet, aggression, svårigheten att gräns sätta, den unges psykiska hälsa i form av självskadebeteende, suicidala tankar, bristande skolgång, avvikande från boende och behandling, bristande självkontroll, drogliberal attityd och hur beteendet avviker från samhällets grundläggande normer. I domskälen återfinns även skillnader mellan könen, där flickor anses ha ett vagabonderandebeteende och ger uttryck för ångest. Medan pojkarna i högre utsträckning bedöms för psykoser, arbets- och bostadslöshet, kriminalitet, isolering och riskbeteende.

’’Det framgår av utredningen att pojken under lång tid isolerat sig från sin omgivning samtidigt som han har varit aggressiv och utåtagerande

gentemot vårdnadshavaren. Pojkens beteende väcker allvarlig oro och riskerar på sikt att försätta honom i ett permanent utanförskap.’’ (Mål nr 8583-17 Pojke)

’’Pojken har försökt att ta sitt liv en gång och varit mycket tydlig med att han kommer lyckas med sitt nästa suicidförsök. Detta är alarmerande och måste tas på allvar men ett dåligt mående är dock inte i sig grund för vård enligt LVU, även om det förekommer en tydlig suicidrisk. Det som anförts ovan medför att det i nuläget inte kan bedömas som sannolikt att pojken behöver beredas vård med stöd av LVU då hans beteende inte kan karaktäriseras som ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening.’’

(Mål nr 7462-17 Pojke)

Domskälen visar hur Förvaltningsrätten uttrycker en mer betydande oro för pojkar som riskerar permanent utanförskap än pojkar med en allvarlig suicidrisk. En

allvarlig suicidrisk karaktäriseras inte enligt Förvaltningsrätten som ett socialt nedbrytande beteende och avviker därmed inte från samhällets grundläggande normer. I följande citat går det däremot att avläsa hur Förvaltningsrätten bedömer att en flicka med suicidtankar anses vara avvikande från samhällets

grundläggande normer.

’’Därtill har flickan gett uttryck för ångest som hon försökt att dämpa genom ett självskadebeteende. /…/ Suicidtankar har även förekommit. /…/

Flickan har därutöver rört sig i riskmiljöer med äldre ungdomar och även avvikit från hemmet mer än en gång och gjort sig oanträffbar. Utredningen får därmed anses ge stöd för att flickans beteende avviker från samhällets grundläggande normer. I målet föreligger inte medicinsk utredning som visar att flickans beteende därvidlag är att betrakta som symtom på något psykiatriskt funktionshinder.’’ (Mål nr 6605-17 Flicka)

I flertalet domskäl likt 6605-17 har Förvaltningsrätten diskuterat flickors suicidtankar och självskadebeteende som en avgörande faktorer för ett

omhändertagande enligt 3§ LVU. Förvaltningsrätten framför att flickor möjligen saknar förmåga att riskbedöma de destruktiva miljöer de befinner sig i.

Förvaltningsrätten betonar hur flickor successivt utvecklar ett självskadebeteende genom att de ger uttryck för ångest som flickorna försöker dämpa med att skada sig själva.

Utifrån domskälen går det att diskutera Förvaltningsrättens bedömningar av pojkar. I domskäl likt 8583-17 isolerar sig pojkar från omvärlden genom att agera med en passivitet. Enligt Ståhls (2007) tidigare könsidealbild anses pojkar vara utåtagerande när de har ett destruktivt beteende och bryter därmed enligt Förvaltningsrätten mot samhällets grundläggande normer. En person med självskadebeteende ansågs för över ett decennium sedan vara en vit och skör kvinna. Män med ett självskadebeteende kategoriserades som feminina och ansågs därmed utmana den idealbild som fanns om män. I domskäl likt 7462-17 där pojkar är utåtagerande genom att öppet tala och genomföra suicidförsök agerar dessa pojkar efter hur en pojke bör handla enligt den könsidealbild som råder (ibid.).

Ser man däremot på de domskäl där flickor har ett självskadebeteende resonerar Förvaltningsrätten annorlunda. Flickorna anses till skillnad från pojkarna bryta mot den könsidealbild som finns om flickor på grund av att deras suicidtankar anses vara utåtagerande. Flickorna anses ha andra destruktiva beteende som styrker deras normbrytande beteende. Dessa destruktiva beteenden är inte bara passiva utan också aktiva, då flickorna i flertalet domskäl infinner sig i destruktiva miljöer samt avviker från sitt boende. Könsidealbilden av flickor för ett

decennium sedan ansåg att flickor var passiva och att flickor inte ansågs ha förmågan att vara utåtagerande, vilket Förvaltningsrätten än idag anser vara normbrytande. Detta är däremot något som kan anses vara en konstruerad könsnorm, då flickor biologiskt har samma förutsättningar att vara utåtagerande.

Utifrån socialisationsteorin skulle detta tankesätt vara en önskvärd bild av flickor som samhället skapat (Giddens & Griffiths, 2007, Forsell, 2012).

Linell (2017) menar att ungdomars hanteringsmekanismer är komplexa, då unga reagerar och agerar olika vid avslöjandet av övergrepp. Det framförs av tidigare forskning (ibid.) att det finns lite kunskap om hur pojkar upplever sin psykiska ohälsa eftersom denna grupp anses vara svårfångad. Det framkommer däremot att det är vanligare att pojkar har ett självskadebeteende än vad forskare tidigare antagit (Ståhl, 2007). Utifrån socialkonstruktivismens perspektiv av att kunskap skapas genom den beskrivning som finns av fenomen av verkligheten går det att se att människan baserar sina beslut på den kunskap om verkligheten som redan finns (Wenneberg, 2010). Det går därmed att resonera utifrån domskälen om Förvaltningsrätten har en underförstådd förståelse för flickors självskadebeteende och saknar möjligen information om hur pojkars hanteringsmekanismer kommer till uttryck gällande övergrepp. Förvaltningsrätten saknar likt resterande samhälle förutsättningar för att fatta ett beslut om något som det saknar kunskap om.