Psykisk misshandel

I resultatet av detta rekvisit går det att se hur Förvaltningsrätten tolkat psykisk misshandel olika i domskälen utifrån barnets kön. I domskälen som behandlar flickor påpekar Förvaltningsrätten hedersrelaterat förtyck, hot samt hur flickorna tar tillbaka sina anmälningar om att vara utsatta. Vilket också visat sig påverkat Förvaltningsrättens beslut. Bedömningar av pojkar berör endast hot om våld. De likheter som förekommit mellan bedömningarna för pojkar och flickor har avsett

kränkningar, känslomässig försummelse och hot. I domskälen från resultatet i rekvisitet psykisk misshandel går det att utläsa hur Förvaltningsrätten bedömer utifrån trovärdighet i flickors berättelser i högre utsträckning än för pojkar.

’’Nämndens utredning bygger i stor utsträckning på flickans uppgifter om att hon blivit slagen, hotad och utsatt för kränkande behandling av

vårdnadshavaren, uppgifter som hon i viss utsträckning senare ändrat. /…/

Utöver att ha slagit henne har vårdnadshavarens alltså hotat flickan att slå henne igen. /…/ Flickan har under utredningen och hos förvaltningsrätten lämnat olika uppgifter om hur ofta hon har blivit slagen. Å andra sidan har hon också vid något tillfälle tagit tillbaka sina uppgifter inför nämnden.

/…/ Någon rimlig förklaring till varför flickan skulle ha berättat att hon blivit slagen flera gånger om det inte var sant har inte kommit fram.’’ (Mål nr 4703-17 Flicka)

’’Flickan har såvitt framkommit inte därefter, och inte heller under den nuvarande placeringen i skyddat boende, lämnat några nya uppgifter om att det förekommer våld i familjen. det finns en risk för att flickan utsätts för hedersrelaterat förtryck. Förvaltningsrätten konstaterar att dessa händelser är knapphändigt beskrivna i utredningen. Det går därför inte att lämna flickans förklaring, om att uttalandet i skolan inte var allvarligt menat, utan avseende.’’ (Mål nr 4705-17 Flicka)

I exempel uttagna ifrån domskäl 4703-17 och 4705-17 beskrivs två fall där flickor bedöms olika utifrån rekvisitet psykisk misshandel. I domskäl 4703-17 ändrar flickan sin berättelse flertalet gånger och tar slutligen tillbaka sina uppgifter.

Förvaltningsrätten resonerar om flickans trovärdighet genom att ifrågasätta varför hon skulle ljuga om hur många gånger hon blivit slagen. Dessutom framkommer det att det finns bevis för att vårdnadshavaren har slagit flickan och hotat henne flertalet gånger, vilket styrker flickans berättelse och därmed ges bifall. I domskäl 4705-17 har flickan inte lämnat några nya uppgifter efter att hon placerats i skyddat boende. Förvaltningsrätten bedömer att det finns en risk för

hedersrelaterat förtryck men väljer ändå att ge flickan avslag då händelserna inte beskrivs tillräckligt tydligt. Återigen framför Förvaltningsrätten i domskälen hur det krävs en tydlighet samt att flickors berättelser måste styrkas med någon form

av bevisning. Vidare i följande citat framkommer att Förvaltningsrätten urskiljer andra detaljer i pojkarnas berättelser.

’’Av utredningen framgår att pojken, som är 8 år, ett flertal gånger har redogjort för allvarliga missförhållanden i hemmet på ett mycket detaljrikt sätt. /…/ Av den utredning som företogs av socialtjänsten i kommunen framgår att han uppvisat beteendeförändringar när han återkom till hemmet efter den korta placeringen i jourhem. /…/ Förvaltningsrätten anser, i likhet med vad hans biträde anfört, att dessa beteendeförändringar bekräftar den historia som pojken berättat. /…/ Missförhållandenas art, samt att de pågått en längre tid, innebär att det finns en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skadas.’’ (Mål nr 7174-17 Pojke)

I flertalet domskäl bedömer Förvaltningsrätten pojkarnas ärenden utifrån missförhållandets art samt hur detaljrika pojkarnas berättelser är snarare än omfånget. I domskäl likt 7174-17 ifrågasätts aldrig pojkens berättelse av Förvaltningsrätten utan tyngden läggs snarare på innehållet i berättelse som påtagligt kan skada pojkens hälsa och utveckling.

I domskälen går det att se hur Förvaltningsrätten lägger fokus på att flickornas berättelser ska kunna återberättas flertalet gånger samt att innehållet ska anses vara trovärdigt. Det går att utläsa i flertalet bearbetade domskäl under detta rekvisit att Förvaltningsrätten gör skillnad på pojkars berättelser, då deras berättelser anses ha ett berikat innehåll och på sätt anses vara trovärdiga. I domskäl gällande pojkar beskriver även Förvaltningsrätten beteendeförändringar som en bidragande faktor till att styrka pojkars egna berättelser. Däremot i domskäl rörande flickor beskriver Förvaltningsrätten flickornas ambivalenta beteende i form av att de uttrycker olika uppgifter vid flertalet gånger under rättsprocessen. Flickor tar även tillbaka sin berättelse, vilket anses vara en nackdel för deras trovärdighet. Utifrån Linells (2017) avhandling kan detta bero på att det finns ett könsbestämt mönster som visar att flickor tenderar att anmäla övergrepp och söka hjälp i större utsträckning än pojkar. Vidare skulle detta kunna vara anledningen till att pojkens berättelse tas på större allvar från början än flickornas berättelser. Å andra sidan visar Hagborgs et.al. (2017) studie att pojkar har

starkare mental hälsa och utvecklar därmed i mindre omfattning psykosomatiska svårigheter efter att de utsatts för psykisk misshandel än vad flickor gör. Detta skulle utifrån socialisationsteorin kunna ifrågasättas, då teorin ger anspråk på att pojkar och flickor socialiseras in efter förutbestämda könsnormer. Utifrån socialisationsteorin skulle pojkar kunna vara socialiserade med att inte låta sig påverkas av psykisk misshandel i samma utsträckning som flickor (Giddens &

Griffiths, 2007; Forsell, 2012). Därmed skulle det kunna ifrågasätta varför Förvaltningsrätten tar pojkens berättelse på större allvar än flickorna utifrån att flickor anses vara mer sårbara för psykisk misshandel.

Socialkonstruktivismen anser att människan skapar en ontologisk verklighet som inte alltid stämmer överens med den vetenskapliga fakta som redan finns

(Thomassen, 2007; Wenneberg, 2010). Därmed skulle det kunna tänka sig att Förvaltningsrätten bedömer utifrån deras kunskap om att pojkar inte är lika förekommande i rekvisitet psykisk misshandel. De pojkar som förekommer anses därmed vara mer utsatta som grupp då de är undangömda. Däremot går det att se i uppsatsens bearbetade domskäl att det inte förekommit lika många pojkar under rekvisitet psykisk misshandel. Pojkar som utsatts för psykisk misshandel

innefattas under ett annat rekvisit, vilket kan vara en förklaring till resultatet.