Vad innebär företagens sociala ansvar, eller med andra ord, vad är det företagen är ansvariga för? Vi har diskuterat ett flertal teorier som menar att företagens sociala ansvar är att arbeta för någonting mer än bara ekonomisk vinst, de förväntas dessutom arbeta för ”det allmänna bästa” eller ett tillstånd av ”samhällelig förbättring”. Anledningarna till att företag bör ta ett sådant ansvar, som sträcker sig längre än vad lagen kräver, är bland annat att det ligger i deras eget intresse därför att de är beroende av att resten av samhället godkänner, eller
CSR – ansvar eller anpassning?
om företagen uppfyller de krav som omgivningen ställer på dem. Dessa krav grundar sig antingen på företagens generella roll i samhället, eller på den verksamhet som det specifika företaget bedriver.
Hur stämmer då denna syn in på hur våra respondenter ser på företagens roll i samhället och hur de definierar vad företagens sociala ansvar är? Alla respondenter har varit överens om att företag har ett socialt ansvar och att detta ansvar sträcker sig längre än att bara se till företagets vinst. Därmed går det att säga att der råder en överrensstämmelse mellan teoriernas krav på strävan efter det allmänna bästa och praktikernas åsikt att företagen har ett socialt ansvar mot andra än bara ägarna.
Problemet uppstår vid en närmare analys av vad som menas med det allmänna bästa, samhällelig förbättring eller dylika uttryck. Ur samhällets synvinkel kan detta innebära att det är önskvärt att utplåna fattigdom, rädda miljön eller att uppnå fred på jorden. Men det kan också innebära goda arbetsvillkor för företagets anställda, säkra, bra
CSR – ansvar eller anpassning?
allmän välfärd genom ett sunt företagande. Teorierna är ofta vaga när det kommer till att närmare definiera vad detta allmänna bästa eller samhällelig förbättring innebär. Ett sätt som vi har presenterat för att angripa problemet är att hävda att företag är ansvariga för det som är en direkt eller indirekt följd av företagets agerande. Denna syn, att det sociala ansvaret är knutet till företags verksamhet, eller deras agerande, är också något som vi funnit bland våra respondenter. Detta tar sig uttryck på så sätt att de inte anser att företag har ett ansvar för sådana saker som fred på jorden eller att utplåna världens fattigdom. Alla respondenterna ser på företagens sociala ansvar, och därmed indirekt på deras roll i samhället, som att det fundamentala är att bedriva en sund verksamhet. Ansvaret är således knutet till verksamheten, även om olika respondenter har olika uppfattning om hur långt detta sträcker sig. En syn är att det ska vara direkt kopplat till kärnverksamheten, en annan är att det även kan sträcka sig till sådant som ligger utanför företagets direkta verksamhet men som anses viktigt för företagets intressenter.
Synen bland praktikerna verkar således vara att det sociala ansvaret ska vara kopplat till det företaget gör. Men hur långt sträcker sig då
CSR – ansvar eller anpassning?
ansvaret? Vad är det företag har ett ansvar att göra? Vi har i den teoretiska delen av uppsatsen presenterar en indelning av det sociala ansvaret i fyra kategorier, ett ekonomiskt ansvar, ett juridiskt ansvar, ett etiskt ansvar samt ett filantropiskt ansvar. Hur passar våra respondenters syn in på denna klassificering av företagens sociala ansvar? Alla respondenter verkar acceptera det ekonomiska ansvaret som en grund för att företag ska kunna ta något ytterligare ansvar. Vissa beskriver det ekonomiska ansvaret som en skyldighet, främst gentemot ägarna, medan vissa beskriver det som en förutsättning för att företag ska kunna ta ett vidare socialt ansvar. Samtliga respondenter håller dessutom med om att företag har ett juridiskt ansvar att följa lagar och förordningar, något som vi ser som självklart att de säger, men som vi även är övertygade om att de verkligen menar. Att respondenterna skulle erkänna ett ekonomiskt och ett juridiskt ansvar är inte heller särskilt oväntat.
Det intressanta blir istället de två översta delarna av Carrolls CSR- pyramid (se s. 50-54), det etiska samt det filantropiska ansvaret. Det som primärt skiljer det filantropiska ansvaret från det etiska är enligt
CSR – ansvar eller anpassning?
förväntas ta ett filantropiskt ansvar, det är dock önskvärt från
samhällets sida att det gör det. Det som bäst stämmer in på ett filantropiskt ansvar i vår undersökning är olika former av sponsring som respondenterna talar om. Även här poängterar dock ett flertal av respondenterna att denna sponsring bör ha någon koppling till företaget och dess verksamhet samt att syftet med sponsringen ofta är att stärka företagets rykte och varumärke. Förutom sponsring så talar alla respondenter om att företag har ett socialt ansvar som sträcker sig längre än vad lagen kräver, detta skulle då enligt den teoretiska modellen utgöras av det etiska ansvaret, en sådan benämning är dock ovanlig bland respondenterna. Teorin talar om att det etiska ansvaret utgörs av en förpliktelse att följa de normer och värderingar i samhället som talar om vad som är förväntat eller förbjudet av medlemmar i samhället. Respondenterna talar också om att företag har ett ansvar att beakta och respektera förväntningar på företaget som ställs av olika intressentgrupper i samhället. Det framgår således tydligt av vår undersökning att alla respondenterna är medvetna om att det ställs krav och förväntningar på företaget från dess intressenter.
CSR – ansvar eller anpassning?
7.2 Ansvar mot vem?
Frågan är dock hur respondenterna motiverar vilka intressenter som har anspråk som rättfärdigar ett socialt ansvarstagande från företagets sida. De vanligaste argumenten från respondenterna är här att det är de grupper som påverkas av företagets verksamhet eller de grupper som är beroende av företaget, till exempel ägare och anställda som är de grupper som flest respondenter nämnt som viktiga intressenter till företaget. Det skulle närmast kunna jämföras med ett intressentresonemang utifrån ett legitimitetskriterium, det vill säga utifrån vilken grupp som har ett moraliskt mest rättfärdigat anspråk. Något som ofta betonas av respondenterna är dock att detta beroende är ömsesidigt, de grupper som påverkas och är beroende av företaget, påverkar även företaget. Om intressenternas anspråk bedöms utifrån ett sådant perspektiv resonerar vi snarare utifrån ett maktkriterium, det vill säga hur viktiga dessa grupper är för företaget.
CSR – ansvar eller anpassning?
grupper som omfattas av ansvaret är grupper som står i ett interaktionsförhållande med företaget. En konsekvens av detta blir dock att det är svårt att avgöra huruvida företagen bedömer intressenterna och deras anspråk utifrån ett legitimitetskriterium eller ett maktkriterium.
Den höga graden av ömsesidigt beroende är något som är typiskt för det som vi tidigare benämnt som primära intressentgrupper (se s. 74- 75), det vill säga sådana intressentgrupper som företaget är beroende av för sin fortsatta existens. Typiska primära intressentgrupper som vi nämnde i det teoretiska avsnittet är ägare och investerare, anställda, kunder, leverantörer samt staten och lokalsamhället. Alla dessa grupper nämns också som viktiga intressenter av våra respondenter, där ägare, anställda och kunder är de grupper som figurerar oftast.
Sekundära intressentgrupper definierades som de grupper som
påverkar eller påverkas av företaget, som har möjlighet att skapa opinion mot företaget och därmed skada det, men som inte är avgörande för dess fortsatta existens. Som exempel nämndes media och särskilda intressegrupper. Dessa nämns i vår undersökning endast
CSR – ansvar eller anpassning?
av ett fåtal respondenter som intressenter till företagen, även om flera av respondenterna i andra sammanhang betonar risken av dålig publicitet. En möjlig tolkning av detta är att det trots allt är graden av beroende som styr hur företagen identifierar de viktigaste intressenterna, och att de därför inte ser media och intressegrupper som intressenter, utan som budbärare som kan påverka företagets intressenter, till exempel kunder och anställda. En annan möjlighet är förstås att respondenterna inte anser att dessa grupper påverkas av företagets verksamhet, eller att deras krav inte är legitima. En annorlunda men närliggande syn återfinns hos ett av företagen som identifierar de anställda som den viktigaste intressentgruppen just därför att de ser dem som potentiella budbärare som kan förmedla en bild av företaget som etiskt till övriga grupper i samhället.