Arbetare, klass och arbetande

Figur 6 visar den relativa frekvensen šver tid av orden arbetande, arbetare och klass:

FIGUR 6. Relativ frekvens (%) av arbetare, klass och arbetande med anslutande konstruktioner 1948Ð1998

Dessa ord Šr hšgst ideologispecifika, och deras flitiga bruk Šr givetvis ingen šverraskning. I vanlig ordning framkommer dock stora frek-vensskillnader. Mest frekvent bruk av arbetare uppvisar manifesten 1956, 1960 och 1970. Bland mŒnga sammansŠttningar toppŒret 1956 Šr kanske den negativt vŠrdeladdade arbetarfientlig intressantast:

(73) En seger fšr hšgern och folkpartiet skulle innebŠra [É] en arbetarfientlig kurs i inrikespolitiken. (1956)

Fšljande exempel Šr hŠmtat ur senare delen av 1960 Œrs manifest. En intressant notering Šr att man markerar samhšrighet med regerings-partiet samtidigt som det kritiseras:

(74) Arbetarklassen har nu alla mšjligheter att flytta fram sina positioner. I valet finns stora reserver bland dem som tidigare inte utnyttjat sin ršstrŠtt. Den stora massan av dem hšr hemma bland arbetarvŠljarna. De kan uppbŒdas under fšrutsŠttningen att hela arbetarršrelsen och sŠrskilt de bŒda arbetarpartierna, an-strŠnger sig hŠrfšr. MŒnga hundratusen arbetarvŠljare vŠgrar pŒ goda grunder att ge regeringspartiet sina ršster. Fšr dem utgšr kommunisterna alternativet i strŠvan att trygga en arbetarseger i valet. (1960)

Manifestet Šr unikt i anvŠndningen av det (sannolikt) militŠrt konnote-rande arbetarseger (och har en generellt hšg r.f. av militŠrt konno-terande ord, se avsnitt 5.7). Fšrutom i citatet ovan Œterfinns det Šven i slutordet:

(75) Genom att stŠrka kommunistiska partiet kan regeringsmakten ocksŒ omvandlas till att skapande omforma det svenska samhŠllet i det arbetande folkflertalets intresse. Fram fšr arbetarseger i valet!

Till val med kommunisterna den 18 september! (1960)

HŠr kan ocksŒ noteras folkflertal, ett av (v):s honnšrsord, som tidvis ersŠtts av varianter som folkmajoritet.¹ Med samma syftning pŒ ÕšvervŠgande delÕ o.d. anvŠnds ocksŒ t.ex. folklager, folkmassa och befolkningsskikt och i detta avsnitt aktuella sammansŠttningar som arbetarmajoritet.

Den totalt sett vanligaste sammansŠttningen med arbetare Šr arbetar-ršrelse, med arbetarklass dŠrefter. Det intressanta med arbetarršrelse Šr snarast fšrdelningen: ordet har endast 1 belŠgg bland 1970-talsmanifestens drygt 4Ê000 lšpande ord (1976). Det Šr flitigare anvŠnt sŒvŠl innan som efter. Arbetarklass har dŠremot sin nŠst starkaste period 1973 och 1976. Under 1970-talet upptas ocksŒ sammansŠttningen lšnearbetare, som emellertid anvŠnds sista gŒngen 1985.

(76) Lšnearbetarna mŒste skaffa sig maktmedel, som underlŠttar kampen mot kapitalet. (1979)

…vriga sammansŠttningar šver tiden Šr t. ex. arbetarinflytande (1956;

2 belŠgg) och arbetarkrav (d:o; 1 belŠgg) samt konstruktioner med en kanske lšsare ideologisk anknytning, sŒsom arbetarpensionering, livsmedelsarbetare och kulturarbetare Ð den sistnŠmnda i avsaknad av en komponent av ÕkroppsarbeteÕ o.d. 1991 och 1994 Šr emellertid

1 Jfr Malmgren (1989:67, 69) som konstaterar bl.a. att vpk stod fšr 41 av riks-dagsmaterialets 50 belŠgg av folkflertal.

arbetarršrelse den enda kvarvarande konstruktionen, vilket Šr symp-tomatiskt fšr den minskade anvŠndning av arbetare som Ð med vissa avvikelser Ð pŒbšrjades redan 1970. 1998 finns ingen sammansŠttning, utan endast ett belŠgg av det enkla arbetare:

(77) Alla anstŠllda mŒste ges mšjlighet till kompetensutveckling och vidareutbildning. Idag saknar mŒnga, frŠmst lŒgavlšnade och kort-utbildade arbetare, mšjligheter att utvecklas i sina jobb. (1998)

Man bšr, vilket nŠmndes ovan, inte utan vidare jŠmfšra frekvenserna av sŒ pass olikartade termer som arbetare, arbetande och klass. Emel-lertid kan det Œtminstone noteras att 1956 och 1960 har hšga frek-venser av bŒde arbetare och arbetande. Att det skulle vara gruppen ÕarbetareÕ som Œsyftas med (de) arbetande fšrefaller nŒgot underligt:

implikationen skulle vara att (fšrvŠrvs)arbete innebŠr kroppsarbete Ð och endast kroppsarbete. SŒ kan kanske tidvis vara fallet, Šven om man sannolikt oftast avser den stšrre gruppen Õ(de som Šr) anstŠlldaÕ.

Kontrasten mellan denna grupp och den grupp som har makt att anstŠlla Šr tydlig hela perioden. En viss vŠgledning ges av ovan nŠmnda konstruktion lšnearbetande (snarast ÕanstŠlldÕ). Men partiet har riktat sig till de flesta grupper i samhŠllet:

(78) Sveriges Kommunistiska Parti vill samla alla framstegsvŠnner, arbetare, bšnder, intellektuella och tjŠnstemŠn till gemensamt upp-trŠdande mot storfinans och reaktion. (1948)

(De) arbetande anvŠnds allt flitigare fr.o.m. 1970 t.o.m. 1988.

SistnŠmnda Œr formulerade man sig pŒ fšljande sŠtt:

(79) Fšr jŠmlikhet [rubrik]. 80-talets rekordvinster har skapats genom škad exploatering av de arbetande. De arbetandes realin-komster har pressats tillbaka av kapital och stat i fšrening. (1988)

Och vidare:

(80) Arbetsorganisationen mŒste Šndras utifrŒn respekten fšr livet, den arbetande mŠnniskans vŠrde. MŠnniskorna mŒste ha šverblick-bara sammanhang. De mŒste sjŠlva vara med och styra sina arbeten och villkor. En bred reformering av arbetslivet mŒste formas av de arbetande, utgŒ frŒn deras erfarenheter, insikter och behov. Ett sŒdant reformarbete mŒste snarast pŒbšrjas med de arbetandes aktiva deltagande. (1988)

Men att dšma av 1990-talets nŠstan totala avsaknad har (v) ansett att (de) arbetande inte hšr hemma i den moderna partivokabulŠren. Man

kan t.ex. tŠnka pŒ att frasen exkluderar alla arbetslšsa! €ndŒ fšre-kommer den 1998, efter att ha varit borttagen 1991 och 1994:

(81) Vi vill ška de arbetande mŠnniskornas inflytande, bŒde direkt i fšretagen och via lšntagarfonder. (1998)

Man kan anse att frasen Šr malplacerad i ett manifest som i švrigt har tappat stora delar av socialismens sprŒkliga arvegods.¹ Troligen Œter-kommer den inte valŒret 2002.

Klass med sammansŠttningar lever Šnnu pŒ 1990-talet utan tendens att fšrsvinna. Klassklyfta har belŠgg 1991 (2 belŠgg), 1994 (2) och 1998 (1). 1998 har ocksŒ 5 belŠgg av klasskillnad samt 1 belŠgg av klassamhŠlle:

(82) MŠnniskor blir otrygga, klassamhŠllet fšrstŠrks och det ny-liberala systemskiftet underlŠttas av en etablerad massarbetslšs-het. DŠrfšr Šr kampen fšr jobb vŠnsterns viktigaste politiska upp-gift. (1998)

Vi ser ocksŒ att (v) framstŠller ÓmassarbetslšshetenÓ som nŒgot fšr nyliberalismen positivt. Nyliberala politiker skulle naturligtvis fšrneka detta. Vad de frŠmst skulle fšrneka Šr emellertid inte samhŠlls-tillstŒndet ÓmŒnga icke-sysselsattaÓ. Detta vore sannolikt alltfšr svŒrt.

IstŠllet skulle kritiken riktas mot det sprŒkliga uttrycket massarbets-lšshet fšr att beteckna detta tillstŒnd.

HŠrutšver uppvisar manifesten spridda belŠgg av klassfrŒga, politik, klassamhŠlle samt samhŠllsklass. Den klassiska termen klass-kamp Œterfinns vid endast ett tillfŠlle, sŒ sent som 1982 (observera Šven anpassarorden Škta och verklig):

(83) Partier som hŠvdar att miljšfrŒgor stŒr utanfšr klasskampen och Óhšger-vŠnsterÓ-skalan far dŠrfšr med osanning och avleder mŠnni-skors Škta engagemang i miljšfrŒgor frŒn att angripa den verklige motstŒndaren. (1982)

En annan išgonenfallande sammansŠttning Šr šverklass som Œterfinns 1991, men mŠrkvŠrdigt nog anvŠnds fšrsta gŒngen 1988. De bŒda kontexterna ser ut pŒ fšljande vis:

(84) Samtidigt som storfšretag och šverklass samlat oerhšrda till-gŒngar pŒstŒs Sverige sakna medel att utveckla en anstŠndig sjuk-vŒrd, omsorg om barn och gamla. (1988)

1 Malplacerat Šr kanske ocksŒ ett ord som ofŠrd, i kontrast till den strax dŠrpŒ fšljande formuleringen Óde rika har bŒde livrem, hŠngslen och fallskŠrmÓ. (1998)

(85) …verklassens vŠrderingar har fŒtt en alltmer dominerande stŠll-ning. Kommersialism och aktiebšrsens reaktioner har fŒtt styra utvecklingen. Den offentliga sektorns mšjligheter har krympts.

(1991)

Partiet har frŒn begynnelsen strukturerat verkligheten pŒ detta sŠtt, varmed det endast Šr det sprŒkliga uttrycket šverklass som Šr nytt. En tŠnkbar tidigare ersŠttare till šverklass Šr t.ex. ovan nŠmnda borger-lighet. KlasstŠnkandets stora Œr (i vid mening) Šr 1968, varmed jag inte avser endast, eller ens frŠmst, anvŠndningen av klass, utan av anslutande termer som jŠmlikhet (jfr 5.3.2), samt introduktionen av jŠmstŠlldhet, klyfta (6 belŠgg), utsugning (4) och privat (7).¹ Manifestet frŒn detta Œr tycks varsla den kommande ideologiska skŠrpningen och hšger-vŠnster-polariseringen. Fšljande citat exempli-fierar:

(86) KlassamhŠllet finns kvar [rubrik]. FšrestŠllningen om en fort-gŒende utjŠmning mellan klasserna och om klassamhŠllets avskaffande har visat sig felaktig. KlassamhŠllet finns kvar.

Illusionen att ekonomisk utjŠmning kunde nŒs med enbart social-, skatte-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik har brustit. Social-demokratiska och socialliberala metoder har inte lett till jŠmlikhet.

Klyftan mellan olika klasser och grupper finns inte bara kvar, utan visar en tendens att vidgas. (1968)

Av frekvensen att dšma kommer klass att fortsŠtta vara en aktuell term. Detta Šr naturligtvis ett problem fšr borgerliga partier. Men ett fŠrskt exempel pŒ att bruket av termen kan ifrŒgasŠttas Šr att moderatledaren Bo Lundgren anvŠnt den i (det ungefŠrliga) uttrycket Ódet nya klassamhŠlletÓ. Han avser dŠrmed att medborgarna i landet utgšr nŒgot slags underklass, medan šverklassen bestŒr av verklighets-frŒnvŠnda politiker. Det Šr emellertid inte troligt att ordet kan bli aktuellt i en lŠngre gŒngen sprŒklig kamp pŒ samma sŠtt som de centrala ideologiska termerna.