1. Inledning
Ett av de fackomrŒden som granskas inom ORDAT Šr den politiska terminologin. Fšreliggande rapport kommer att behandla tendenser till fšrŠndring i manifestvokabulŠren hos (nuvarande) vŠnsterpartiet.
Undersškningen tar sin bšrjan vid det fšrsta andrakammarvalet efter krigsslutet (1948) och strŠcker sig till det senaste valet (1998).
Men Šven detta begrŠnsade forskningsomrŒde Šr stort, och sŒvŠl material som infallsvinklar mŒste begrŠnsas. €ndŒ bšr det vara mšjligt att ge en tredimensionell bild av fšrŠndringen, i nŒgon mŒn baserad pŒ de tre frŒgorna nŠr?, vad? och hur? (uttrycks sakpolitiskt innehŒll).
FrŒgan vad? kommer att fšrknippas med frŠmst ett urval lexikala enheter (i det fšljande kallade ord eller termer) som bygger upp tre sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden (fšrsvars-/utrikesomrŒdet, arbetsmarknadsomrŒdet och skatteomrŒdet). DŠrtill granskas bruket av ett antal centrala politisk-ideologiska termer (demokrati, jŠmlikhet, rŠttvisa och frihet) samt nŒgra termer vilkas bruk Šr (Šn mer) specifikt fšr ett socialistiskt parti (kapitalism, arbetare m.fl.). FrŒgan vad? kan dŠrmed nŠrmast knytas till politiskt/ideologiskt sakinnehŒll. Hur detta sakinnehŒll framstŠlls (vilket Šr den viktigaste, men kanske ocksŒ teoretiskt och metodiskt mest komplicerade frŒgan) kopplas frŠmst till ett antal lexikala kategorier, vilkas primŠra funktion kan antas vara att pŒverka lŠsaren genom att framkalla kŠnslor. Hšgst sekundŠrt Šr de dŠrmed avsedda att fšrmedla politiska stŒndpunkter och mŒl, och skapar istŠllet en positiv, negativ, undfallande eller aggressiv politisk diskurs. DŠrmed blir hur? starkare knuten till avsaknad av politiskt/
ideologiskt sakinnehŒll. Naturligtvis Šr distinktionen mellan vad? och hur? inte skarp. Den Šr heller inte avsedd som nŒgon absolut tudelning, utan som ett instrument fšr indelning i tvŒ nŒgorlunda vŠl urskiljbara grupper. En nŒgot utvidgad diskussion av problemet fšrs i avsnitt 4.2.
Det švergripande syftet med rapporten Šr att redogšra fšr lexikala fšrŠndringar i vŠnsterpartiets1 valmanifest under den aktuella perio- den. DŠrmed anlŠggs ett diakront perspektiv, som dock bygger pŒ en
1 Jag kommer att i de flesta fall omtala partiet som (v), namnbytena till trots.
synkron beskrivning av fšrhŒllandet inom och mellan de sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒdena och de lexikala kategorierna vid givna tidpunkter (valŒren).
2. Material
Materialet har begrŠnsats i tvŒ steg:
(1) Endast skrivet material Šr aktuellt. En stšrre undersškning skulle kunna utgŒ frŒn bŒde skriftsprŒk och en kvantitativt likvŠrdig mŠngd talsprŒk, t.ex. radio- och TV-debatter eller riksdagsanfšranden.
Fšr detta arbetes omfŒng Šr dock det aktuella materialet kvantitativt och metodologiskt tillfredsstŠllande.1
(2) BegrŠnsning sker till valmanifest.2 Dessa har valts av tvŒ skŠl:
(a) de Œterkommer periodiskt, vilket inte alltid gŠller specialprogram, broschyrer och punktvisa sammanfattningar under diverse olika namn.
(b) De tillhandahŒlls av samtliga partier, vilket mšjliggšr vidare forsk- ning. €ven parti- eller handlingsprogram uppfyller dessa bŒda krav, men skapar problem genom ett omfŒng som svŒrligen skulle medge ett noggrannare studium. Vidare kan programmen dels inte antas spegla samhŠllsfšrhŒllanden i samma omfattning som manifesten, dels bšr den arena de fungerar i vara en annan och hŠr mindre intressant.3 Ett viktigt mŒl med denna och eventuella kommande rapporter Šr att be- skriva de olika partitexternas propagandistiska inslag, och dŠrfšr vŠljer jag att anvŠnda material som Šr direktriktat till vŠljarkŒren.4
1 En utvidgning av materialet till att omfatta ocksŒ talsprŒk hade fšrt med sig svŒrigheter vad gŠller mšjligheten att dra generella(re) slutsatser om partiets voka- bulŠr. Problemen skulle nog frŠmst orsakats av sprŒkanvŠndarnas individuella sprŒk- vanor, men kanske ocksŒ mer diffust av skillnader mellan olika kommunikations- situationer. Valmanifesten kan sŠgas utgšra en egen genre och fungerar i en kommu- nikationssituation som kan beskrivas som envŠgs masskommunikation (jfr H¿igŒrd 1978:15).
2 De skrifter som populŠrt kallas valmanifest har ibland andra beteckningar, t.ex.
valplattform. Oavsett detta kan de alla betraktas som kvalitativt jŠmfšrbara, med syftet att sammanfatta partipolitiken infšr ett val.
3 Man talar om olika arenor fšr politisk kommunikation, och skiljer dŠrvid bl.a.
mellan den interna, parlamentariska och vŠljararenan (H¿igŒrd 1978:14). Parti- och handlingsprogram torde verka frŠmst internt, sŒsom riktlinjer fšr partiarbetarna.
4 Att valmanifesten Ð till viss skillnad frŒn partiprogrammen Ð har vŠljarna som primŠr mŒlgrupp har bekrŠftats per brev av (v):s bitrŠdande partisekreterare Bo Leinerdal. En svŒrare Ð men hŠr nŒgot mindre relevant Ð frŒga Šr till vilka vŠljare partierna huvudsakligen riktar sina manifest: de oliktŠnkande eller sympatisšrerna.
Troligast Šr de senare, Šven om (v) har vunnit och vinner vŠljare frŒn (s).
Resultaten skall betraktas med reservationen att de gŠller partiets vokabulŠr i valmanifest. DŒ hela partiet i normalfallet stŒr bakom dessa Šr det emellertid rimligt att anta att resultaten pŒ ett tillfreds- stŠllande sŠtt speglar en ofta Ð men inte alltid Ð anvŠnd vokabulŠr inom partiet.1
De 16 valmanifesten innehŒller totalt 24Ê576 lšpande ord, vilka fšr- delar sig enligt tabell 1:
TABELL 1. Valmanifestens omfŒng i antal lšpande ord
- 4 8 - 5 2 - 5 6 - 6 0 - 6 4 - 6 8 - 7 0 - 7 3
312 766 1009 866 637 1968 282 692
- 7 6 - 7 9 - 8 2 - 8 5 - 8 8 - 9 1 - 9 4 - 9 8
1397 1764 1419 3012 2545 1228 2111 4568
OmfŒnget kan kanske tyckas litet, men materialet har sannolikt hšg specifik vikt, dvs. det kan antas innehŒlla mycket information pŒ litet utrymme. Vidare kan siffrorna kommenteras:
(1) Antalet lšpande ord Šr exklusive rubriker i vissa fall, inklusive rubriker i andra. Rubrikerna har exkluderats om de inte kan sŠgas hšra till det politiska budskapet, utan snarast fungerar som metatext.
Exempel Šr Kommunistiska partiets valmanifest 1948. Andra rubriker inkluderas dŒ de nŠrmast sammanfattar innehŒllet: Fšr en fredsfrŠm- jande och demokratisk politik (1956).
(2) Som vŠntat Šr inte valmanifestens omfŒng kvantitativt likvŠrdiga.
Detta Šr emellertid av mindre vikt vid resultatredovisningen, i och med att antalet belŠgg omvandlats till relativa frekvenser (dvs. ett ords eller en terms procentuella andel av antalet lšpande ord).2
1 HŒkansson (1999:55) bedšmer graden av partikontroll šver valmanifesten som ÓhšgÓ.
2 Fšrekomsten av termer som bedšms vara av sŠrskilt intresse kan dock komma att redovisas utifrŒn absolut fšrekomst, varmed fokus lŠggs pŒ att de šverhuvudtaget fšrekommer. Detta kan t.ex. gŠlla perspektivmarkerande termer som arbetsgivare- arbetskšpare och vinst-profit.
3. Tidigare forskning
Forskningen om politiskt sprŒk och Ð i ett vidare perspektiv Ð om relationen mellan sprŒk, politik och verklighet Šr omfattande och bedrivs inom flera vetenskaper utifrŒn skilda perspektiv. Det kan vara motiverat att gšra en grundlŠggande uppdelning mellan statsvetenskap- ligt och sprŒkvetenskapligt orienterad forskning. GrŠnsen Šr dock inte alltid tydlig, och kan nog inte heller bli det. Jag kommer dŠrfšr att redovisa relevanta arbeten ur bŒda grupperna, efter att ha sagt nŒgot om den allmŠnretoriskt inriktade svenska forskningen.
3.1. AllmŠnretorisk forskning
Eftersom jag sšker propagandistiska inslag spelar antaganden om pŒverkande sprŒk en stor roll. Det bšr observeras att vi hŠr alltsŒ tillfŠlligt slŠpper anknytningen till just politikernas sprŒkbruk. De sprŒkliga fenomen som tillskrivs pŒverkande funktion Šr allmŠnsprŒk- liga, men eftersšks i materialet dŠrfšr att manifesten kan antas vara Šmnade att pŒverka. Arbeten inom omrŒdet Šr t.ex. Hellspong &
Sšderberg (1975), Hedquist (1982), Andersson & Furberg (1984) och Fredriksson ([1962] 1992). I stort sett gemensamt fšr dem alla Šr beskrivningen av de sprŒkliga medel som stŒr till fšrfogande nŠr sprŒkanvŠndaren šnskar fŠrga, vinkla eller rentav omstrukturera verkligheten utifrŒn sina egna šnskemŒl. Politikerna har givetvis mycket att vinna pŒ att vŠljarnas verklighetssyn stŠmmer nŒgorlunda šverens med deras. DŠrfšr pŒgŒr det stŠndigt en kamp inom det politiska sprŒket, kanske allra frŠmst om vissa centrala ideologiska termer (se vidare avsnitt 5.3). Eftersom dessa termer knappast Šr fri- kopplade frŒn švrigt politiskt sprŒkbruk, Šr det helt naturligt att kampen om sprŒket sprider sig till alla delar av den politiska vokabu- lŠren.
Beskrivningen av pŒverkande sprŒk kan ske ocksŒ ur ett stilistiskt perspektiv, sŒsom hos Cassirer (1993), Hellspong & Ledin (1996) och Melin & Lange (2000). Johannesson (1990) och Rydstedt (1993) ger
švergripande redovisningar av den klassiska retorikens syn pŒ upp- byggnaden och framfšrandet av tal. Forskarna anlŠgger alltsŒ skilda perspektiv, men de utgŒr alla frŒn antagandet att det finns fenomen i sprŒket vilkas primŠra funktion Šr att švertyga. I vid mening handlar de dŠrfšr om retorik, vilket gŠller ocksŒ detta arbete.
3.2. Statsvetenskapligt orienterad forskning
FrŒn statsvetenskapligt hŒll har man redogjort fšr t.ex. valretorik (HŒkansson 1999) och nyliberalismens genomslag i idŽsystem och sprŒkbruk (BorŽus 1994). HŒkansson undersšker valretorik i ett dia- kront perspektiv i valmanifest, partiledaranfšranden och TV-debatter, utifrŒn hypotesen att retoriken inte varierar systematiskt mellan partierna. Han menar att det finns Óen del som talar fšr att det finns klara, stabila mšnster i partiernas retorik som gŒr utšver de enskilda valens, partiernas eller lŠndernas specifika egenskaperÓ (s. 13).
Resultaten, menar han, pekar mot en verifiering av hypotesen. DŠrmed kan hans resultat antas strida mot t.ex. Johannesson (1990), som talar om ett massmedieanpassat politikersprŒk. Det Šr intressant att notera att HŒkansson mestadels anvŠnder termen retorik i en betydelse som skiljer sig frŒn den gŠngse sprŒkvetenskapliga. Synen pŒ retorikens mŒl verkar dock sammanfalla (s. 11, kurs. i orig.):
Jag utgŒr frŒn att partiernas mŒl med valbudskapen till allmŠnheten Šr att švertyga vŠljarna. Partierna utformar dŠrfšr sina budskap efter vad de tror bŠst uppfyller mŒlet. Den sprŒkliga strategi som dŒ tillŠmpas benŠmner jag retorik.
Men till de retoriska kategorierna rŠknar HŒkansson t.ex. om och med vilken frekvens enskilda sakfrŒgor och fšrslag fšrekommit, och gšr dŠrvid en viktig avgrŠnsning (s. 28):
Andra sprŒkliga variationer, till exempel utifrŒn lingvistiska utgŒngspunk- ter, kommer inte att beaktas.
Framfšrallt syftet, men Šven sjŠlva definitionerna av termer som sprŒk och retorik gšr att HŒkanssons resultat Šr svŒra att kontrastera mot mina. Skillnader finns inte minst i synen pŒ positivitet och negativitet.
Han skriver visserligen att en Ó[n]egativ vŠrdering innebŠr ogillande av eller avstŒndstagande till nŒgot objektÓ, men negativiteten behšver inte Œterfinnas pŒ det lexikala planet Ð i form av vŠrdeladdade ord Ð fšr att
HŒkansson skall fastslŒ en negativ vŠrdering.1 Generellt utgŒr han frŒn tematiskt definierade analysenheter,2 inte frŒn nŒgra sprŒkliga enheter.
BorŽus, dŠremot, har en tydligare lexikal infallsvinkel genom studiet av termer som Šr viktiga Šven i detta arbete, bl.a. frihet, demokrati, jŠmlikhet och rŠttvisa. Hon har tvŒ huvudsyften (kurs. i orig., min fot- not):
1. [É] att undersška om hšgervŒgen innebar att den nyliberala ideologin i slutet av 1980-talet blivit hegemonisk3 i den offentliga debatten och om inte, hur omfattande genomslaget pŒ debattarenorna var.
2. [É] att analysera olika medvetna fšrsšk att pŒverka det rŒdande sprŒkbruket i samband med den svenska hšgervŒgen.
De medvetna fšrsšk som omtalas i (2) innebŠr bl.a. att en part fšrsš- ker monopolisera en term eller ett begrepp, t.ex. genom att under- grŠva en existerande performativ funktion hos denna. Att en term Šr performativ innebŠr, i BorŽus modifierade anvŠndning, att termen (med nšdvŠndighet) innefattar en beršmmande eller fšrdšmande komponent. Fšrsšk till pŒverkan kan ocksŒ bl.a. innebŠra fšrŠndring av termens s.k. applikationskriterier, dvs. kriterierna fšr i vilka sam- manhang termen normalt anvŠnds (BorŽus 1994:239ff.). NŠr kampen om sprŒket gŠller ett etablerat positivt ideologiskt begrepp som demo- krati, Šr det senare tillvŠgagŒngssŠttet mest rimligt (se vidare avsnitt 5.3).
Resultaten visar, menar BorŽus, att en nyliberal hšgervŒg, dock icke-hegemonisk, skapades i den offentliga debatten (frŠmst riksdags- och dagstidningsdebatt) vid slutet av 1970-talet eller bšrjan av 1980- talet. Innebšrden av termer som frihet, demokrati, jŠmlikhet och rŠtt-
1 Han skriver (s. 48): ÓEn typisk (fiktiv) negativ verklighetsbeskrivning Šr Óvi har idag sju procent arbetslšsa Ð det Šr dubbelt sŒ mŒnga som fšr tre Œr sedanÓ medan en positiv beskrivning skulle kunna lyda: Óvi har idag sju procent arbetslšsa Ð och fŠrre blir det fšr varje mŒnadÓ. Ó PŒ ett lexikalt plan Œterfinns ingen negativ vŠrdering i dessa meningar, Šven om arbetslšs mycket vŠl kan framkalla negativa kŠnslor (se vidare avsnitt 5.3). Men att jag har en annorlunda utgŒngspunkt betyder inte att en negativ verklighetsbeskrivning (av nŒgot slag) skulle vara ointressant, tvŠrtom. Vid en kartlŠggning av retoriska medel Šr alla sŠtt att švertyga och švertala intressanta. Mina sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden syftar bl.a. till att pŒvisa negativitet och posi- tivitet som inte manifesteras genom lexikal vŠrdeladdning.
2 HŒkansson definierar analysenheten som Óen textenhet fšr vilken vardera en Ð men endast en Ð av de fšljande egenskaperna kan registreras: sŠndare (parti), Šmnes- innehŒll, perspektiv, vŠrdering av omvŠrlden, budskapsnivŒ, omtalad aktšr, vŠrdering av omnŠmnd aktšrÓ (s. 62 f.).
3 Ett hegemonifšrhŒllande rŒder enligt BorŽus (s. 26; kurs. i orig.) om Óen ideologi (eller en fšrestŠllning) É inte Šr ifrŒgasattÓ (av inflytelserika samhŠllsaktšrer o.d.).
Fredriksson (1992:31) omtalar hegemoni som Óen tankevŠrld som ingen kommer fšrbi, oavsett politisk stŒndpunkt.Ó
visa pŒverkades, men den nyliberalistiska anvŠndningen1 av dem nŒdde inte hegemonisk status. Demokrati och jŠmlikhet fšrlorade troligen i performativ funktion medan rŠttvisa och frihet vann (s. 253 ff.). Att centrala begrepp som dessa inte nyliberaliserades antas av BorŽus vara en skillnad av stor betydelse gentemot ett fšrhŒllande av idealtypisk nyliberal hegemoni.
Det skedde ocksŒ vissa medvetna fšrsšk att pŒverka sprŒkbruket. De av de undersškta begreppen som explicit utmanades av borgerliga de- battšrer var ekonomisk demokrati, samhŠlle och vŠlfŠrdsstat (s. 321).
DŠremot finns det, enligt BorŽus, inga exempel alls pŒ att arbetar- ršrelsen tog šppen strid om bruket av nŒgon term. PŒ det hela taget agerade arbetarršrelsen defensivt och det privata nŠringslivet och de borgerliga politikerna offensivt.
3 . 3 . SprŒkvetenskapligt orienterad forskning
Ett flertal forskare skulle kunna refereras hŠr. Jag begrŠnsar mig emellertid till tvŒ av dem som jag anknyter nŠrmast till: Malmgren (1989) och H¿igŒrd (1978).
Malmgren undersšker ett stort material, allt riksdagssprŒk under 1978Ð79, med syfte att visa vilka emotiva och ideologiskt laddade ord som Šr snedfšrdelade (frŠmst šverrepresenterade) mellan de fem riks- dagspartierna. Huvudresultatet Šr att vŠnsterpartiet kommunisterna i lŒngt stšrre utstrŠckning Šn švriga partier anvŠnder dessa typer av ord Ð av drygt 300 snedfšrdelade ord stŒr (vpk) fšr šver hŠlften. PŒ andra plats kommer Moderata samlingspartiet medan švriga partier kommer lŒngt efter. Malmgren kommenterar (s. 65):
Den slutsats man bšr kunna dra Šr att vpk bedriver en tydligare och mer direkt propaganda Šn švriga partier, bland vilka moderaternas debatteknik i detta avseende mest liknar vpk:s.2
Att (vpk) anvŠnder fler negativt laddade ord tolkar Malmgren som att partiet Šr det parti som Šr minst tillfredsstŠllt med det svenska sam- hŠllet.3 Detta, menar han, ÓmŠrks ocksŒ pŒ vpk-ledamšternas fšrkŠrlek
1 Se vidare avsnitt 5.3.3.
2 HŒkansson (1999) visar samma resultat: (v) har Óden starkaste negativa retorikenÓ (s. 186) och en Óaccentuerad polemikÓ (s. 202).
3 Man bšr dock alltid vŠnta sig att finna fler negativt Šn positivt vŠrdeladdade ord inom politiken. Malmgren (1989:60) antar att detta ligger i den politiska debattens natur. HŒkansson (1999:90) menar att det Ómilt uttryckt [Šr] betydligt vanligare med
fšr en grupp ord som uttrycker betydelserna ÕkampÕ, ÕkonfliktÕ, Õdra- matiskt skeendeÕ o.d. Vpk-plusord frŒn denna betydelsesfŠr Šr bl.a.
drabba [É] kamp [É] och strid ÉÓ (s. 65).1 Med viss modifiering fšljer jag upp detta resultat fšr att kunna pŒvisa en eventuell fšrŠnd- ring šver tiden.
Som framgŒr anknyter min undersškning till Malmgrens, inte minst med avseende pŒ syfte och metod. Anledningen till att jag valt att fokusera just (v) Šr att hans resultat ger vid handen att en partiunder- sškning av detta slag absolut bšr inkludera (v), gŠrna som fšremŒl fšr en inledande studie. Men det finns betydande skillnader mellan detta arbete och Malmgrens. En Šr att han begrŠnsar termindelningen till tvŒ grupper, och en annan Ð kanske viktigare Ð Šr att han undersšker talat sprŒk, om Šn knappast spontant sŒdant. Detta innebŠr att vŒra resultat inte utan vidare kan jŠmfšras. Emellertid kommer jag sŒ smŒningom att kunna visa om ett likartat sprŒkligt fšrhŒllande mellan partierna rŒder Šven inom det skrivna sprŒket. MŒnga av de ord Malmgren noterade kommer sannolikt ocksŒ att Œterfinnas i valmanifesten.
H¿igŒrd, dŠremot, anvŠnder skriftligt material Ð handlingsprogram frŒn norska H¿yre och Arbeiderpartiet Ð i sin undersškning av vad som karakteriserar sprŒkbruket i dessa. Hon vill visa bl.a. vilken slags information politikerna ger och hur man utformar budskapet till en ŒsiktsmŠssigt heterogen mottagargrupp. Hon skriver (s. 16):
Ett og samme program skal formidle forskjellige budskap til sine respek- tive mottakergrupper. Dette forholdet gj¿r sprŒkbruken i programmene interessant. Hvordan kan sprŒket romme slike motstridende interesser?
Hvilke sprŒklige teknikker benytter avsender seg av for Œ dekke de ulike behovene?
Materialet hŠrršr frŒn perioden 1973Ð1977 och omfattar cirka 32Ê000 lšpande ord. HŠri undersšks bl.a. vad H¿igŒrd kallar Ób¾reravhengige ordÓ (s. 61 ff.). BenŠmningen kommer med modifierad innebšrd frŒn Andersson & Furberg som, enligt H¿igŒrd, anvŠnde den om Óemotive
svart- Šn skšnmŒlning av verklighetenÓ. Ett annat, sannolikt universellt, drag kan spŒras i det faktum att H¿igŒrds (1978) material i betydligt hšgre grad uppvisar maximerande ord, med vilket hon menar ord som bŠr med sig Ómer av den kvaliteten ordet refererer tilÓ (s. 74). FrŠmst gŠller detta komparativen av stor, bra och stark.
Mindre vanligt fšrekommande Šr minimerande ord sŒsom liten (mindre).
1 TŠnnsjš (2000:141) kallar kamp m.fl. ord fšr ÓsprŒkliga trygghetssymbolerÓ och ÓkodordÓ, och betonar den škade motviljan inom (v) mot revolutionŠrt sprŒkbruk som fšljde pŒ kommunismens fall. AngŒende sitt medfšrfattarskap till partiets grundsatser infšr partikongressen 1990 skriver han: ÓJag sškte med hjŠlp av ordbehandlingspro- grammet upp alla fšrekomster av ordet ÓkampÓ i dokumentet och tryckte pŒ ÓdeleteÓ- knappenÓ (s.141). Jfr avsnitt 5.7.
uttrykkÓ. H¿igŒrd tŠnjer begreppet till att gŠlla en stor grupp Óord som impliserer vurderingarÓ, och slŒr fast att H¿yre har en nŒgot šver- vŠgande anvŠndning av dessa. En annan viktig grupp Šr Óholdnings- markerende ordÓ, som inkluderar frŠmst de modala hjŠlpverben och Ð nŒgot oklart Ð en snŠvare avgrŠnsad grupp med vŠrdeladdade ord. Till detta undersšks pronomenet vi och vissa syntaktiska drag. Resultaten visar likartade tendenser hos bŒda partierna: de informerar i endast ringa grad om sin politik. Ordval, syntaktiska drag och plattheter hŠmmar fšrstŒelsen. DŠrtill har bŒda programmen dels nŠrhetsskapan- de, dels avstŒndsskapande drag.
H¿igŒrd instŠmmer i den kritik som man ofta hšr framfšras mot politiker: att sprŒket som en av flera faktorer bidrar till att fjŠrma dem frŒn vŠljarna.
4 . Metod
FrŒgorna nŠr?, vad? och hur? utgšr pŒ sŠtt och vis undersškningens utgŒngspunkt, samtidigt som de bŒda senare endast med svŒrighet kan sŠrskiljas. Att visa nŠr ett parti uttrycker nŒgot Šr i sig inget kompli- cerat, men man bšr motivera valet av de Œrtal som utgšr grŠnserna.
Motiveringen kan i denna undersškning sammanfattas pŒ fšljande vis:
(1) 1948 och 1998 Šr bŒda valŒr (2) Perioden tŠcker det kalla kriget, den vŠrldsomspŠnnande šst-vŠst-konflikt som kom att styra den politiska hŠndelseutvecklingen i 45 Œr. Som kommer att framgŒ spelar det vŠrldspolitiska klimatet en stor roll inte minst i de tidiga valmani- festen, och det Šr rimligt att anta att alla vŒra partier Ð och dŠrmed deras sprŒk Ð pŒverkades pŒ ett mer eller mindre direkt sŠtt av det kalla kriget. Jag anser det dŠrfšr vara en fšrdel att fšlja hela konflik- ten.1 Att undersškningsperioden Šr sŒ pass lŒng gšr det ocksŒ mšjligt att pŒvisa sprŒkfšrŠndringar som Šr oberoende av enskilda politiska hŠndelser, dvs. det Šr mšjligt att i hšgre grad fŒ ett helhetsperspektiv pŒ (v):s vokabulŠr och dŠrigenom dra mer generella slutsatser.
I detta kapitel kommer jag att redogšra fšr (a) metoderna fšr att besvara frŒgorna vad? och hur? samt (b) vissa grŠnsdragningsproblem mellan dem (avsnitt 4.2).
4 . 1 . De sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒdena
Det praktiska arbetet bakom indelningen i bŒde sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden (i det fšljande kallade SRB) och lexikala kategorier utfšrdes genom granskning och datorbearbetning av de valmanifest som finns fšrtecknade i tabell 1. Jag noterade i princip alla ord som hade potential att ingŒ i ett SRB, och fšljden blev ett mycket stort antal
1 Det kalla kriget upphšrde successivt 1989Ðl991, men bŒde sprŒkliga och politiska efterverkningar ses Šnnu. Man kan t.o.m. anse att de mest intressanta fšrŠndringarna under hela undersškningsperioden har skett just efter, och inte under, kalla kriget. En sŒdan Šr de kommunistiska termernas sannolika fšrŠndring mot negativitet hos det allmŠnna sprŒksamfundet Ð vilket dock inte Šr detsamma som en škad negativitet fšr socialismens idŽer, tvŠrtom (se Gilljam & Holmberg 1995:135).
som nu reducerats kraftigt. Ett antagande som styrt urvalet Šr att det finns ett antal kŠrnord som semantiskt kan knytas till respektive SRB.
SŒlunda kan en stor majoritet av materialets sammansŠttningar och avledningar utifrŒn arbete, arbeta, jobb, jobba och sysselsŠttning sŠgas fungera i en arbetsmarknadsrelaterad diskurs. DŠrutšver finns ett stort antal alltmer perifera ord som inte lika sjŠlvklart hšr dit. I dessa fall Šr alltsŒ kontexten av stšrre vikt fšr om orden skall inrŠknas eller ej.
DŒ det inte har varit mšjligt att studera kontexten fšr alla enskilda ord bestŒr begreppsomrŒdena frŠmst Ð men inte alltid enbart Ð av kŠrnord.
Att anvŠnda SRB, och att kalla dem sŒ, Šr givetvis inte den enda till- gŠngliga metoden, men de bšr pŒ ett tillfredsstŠllande sŠtt kunna anvŠndas fšr att dra nŒgorlunda tydliga grŠnser inom mŠngden av ord och termer. UtifrŒn frekvenserna i respektive SRB anlŠggs sedan ett kvalitativt perspektiv dŠr viktiga drag sammanfattas och granskas, frŠmst de propagandistiskt markerade inslagen. Med propagandistiska inslag avses bl.a. vŠrdeladdade ord och termer med perspektiv- markerande funktion. €ven manifestens verklighetsbeskrivningar kommer att uppmŠrksammas, och det Šr kanske frŠmst fšr detta syfte som de sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒdena Šr viktiga. HŠrtill gšr jag nedslag bland ett urval speciellt intressanta retoriska fenomen.
Ett kort exempel pŒ tillvŠgagŒngssŠttet kan ges utifrŒn fšljande citat ur 1952 Œrs valmanifest. (Mina markeringar i samtliga citat om inget annat anges.)
Den amerikanska ockupationen av Island och Gršnland, den fšrestŒende ockupationen av Danmark och Norge och VŠst-Tysklands upprustning har icke fšranlett nŒgon gensaga frŒn den svenska rege- ringens sida. Regeringen stšdjer det ohyggliga amerikanska ršvar- kriget i Korea. Samordningen till tid och rum av den stora svenska flyg- och flottmanšvern i …stersjšn med Atlantpaktsstaternas provokatoriska krigsšvningar Šr ytterligare ett tecken pŒ hur lŒngt regeringen och militŠrledningen redan dragit in Sverige i de amerikanska krigsfšrbere- delserna.
Man talar alltsŒ inte om Ómšjlighet till fredÓ utan snarast om Órisk fšr krigÓ. Verklighetsbeskrivningen kan ur denna synvinkel sŠgas vara negativ. Till detta kommer sedan de negativt vŠrdeladdade orden, sŒsom ohygglig, provokatorisk och ordleden ršvare-. Ockupation kan Ð i vidare mening Ð sŠgas ha en perspektivmarkerande funktion; man fokuserar vissa skeenden och egenskaper i verkligheten och bortser frŒn andra. Samtliga faktorer har retorisk relevans.
Tre stycken sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden Šr aktuella i arbetet (se tabell 2):
TABELL 2. De sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒdena (SRB)
Sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden (SRB)
fšrsvars-/utrikesomrŒdet arbetsmarknadsomrŒdet skatteomrŒdet
Att just dessa SRB har valts har flera orsaker. Det fšrsvars-/utrikes- relaterade begreppsomrŒdet Šr intressant genom sin Œterspegling av internationella politiska och militŠra fšrhŒllanden. Eftersom perioden tŠcker det kalla kriget Šr det motiverat att undersška de delar av vokabulŠren som i kanske hšgst grad kan antas vara en produkt av konfliktens hŠndelser. SRB arbetsmarknad motiverar, menar jag, sin existens genom att termer som arbetslšshet, arbete, jobb och syssel- sŠttning hšr till de mest centrala i den politiska debatten. Extra intres- sant Šr anvŠndningen šver tiden av arbetslšshet i relation till (frŠmst) arbete. Det skatterelaterade begreppsomrŒdet, slutligen, visar om och i sŒ fall hur (v) fšrŠndrat synen pŒ skatter och skatteuttag šver tiden.
DŠrtill innehŒller valmanifesten ytterligare termer som skall Šgnas sŠrskild uppmŠrksamhet. Detta gŠller dem som Ð i varierande grad Ð har varit och Šr viktiga i kampen om sprŒket, frŠmst demokrati, frihet, jŠmlikhet och rŠttvisa. Dessa kallas centrala politisk-ideologiska termer. Det gŠller vidare vissa termer med en tydligare anknytning till en specifik ideologi, hŠr alltsŒ socialismen, t.ex. socialism, kommu- nism, kapitalism, klass och arbetare. Motbegrepp av olika slag finns ocksŒ, t.ex. vinst-profit och arbetsgivare-arbetskšpare (se vidare 4.2 och 5.2).
4 . 2 . En (hypotetisk) distinktion mellan frŒgorna vad? och hur?
Det torde stŒ klart att mŒnga ord, t.ex. reallšn, vapenexport och bostadsbyggande, har som primŠr funktion att fšrmedla politiskt sak- innehŒll. Detta kan inte sŠgas gŠlla vissa ord ur de andra kategorierna, t.ex. en del vŠrdeladdade ord (šversitteri, svika) och de modala hjŠlp- verben, vilka istŠllet kan antas bidra att skapa en diskurs med vissa retorisk-propagandistiska sŠrdrag. GrŠnsen mellan de ord som har den ena eller andra funktionen Šr knappast mšjlig att upprŠtthŒlla i praktiken. •tminstone fšljande tvŒ grŠnsfall Šr extra tydliga:
(1) SammansŠttningar med en sakpolitiskt och en vŠrdemŠssigt orienterad led, t.ex. krigshetsare och kvinnofšrakt. Dessa fyller
uppenbarligen funktioner i nŒgot fšrsvars-/utrikespolitiskt resonemang respektive den fšr (v) viktiga feminismen. Samtidigt vill man fokusera vissa fšrhŒllanden och gšr detta genom en negativt vŠrdeladdad ordled. Denna typ av ord kan dŠrfšr antas fylla sŒvŠl sakpolitisk som propagandistisk funktion och kommer att dubbelredovisas.
(2) De ord eller termer som i kontrast till sina motbegrepp nŠrmast Šr att betrakta som perspektivmarkšrer. Ett exempel Šr arbetskšpare och arbetsgivare, dŠr arbetsgivare genom sin allmŠnt spridda anvŠndning kan sŠgas vara det omarkerade sŠttet att omnŠmna referenten; man torde inte uppmŠrksamma termen fšrrŠn den kontrasteras mot arbetskšpare.1 Vid vŠxelvis anvŠndning fokuseras referentens bŠttre eller sŠmre egenskaper. De bŒda perspektiven kan kallas ÓsnikenhetsperspektivetÓ och (i kontrast Ð men endast i kontrast Ð till detta) ÓgivmildhetsperspektivetÓ. Den dubbla kopplingen, till bŒde politisk verklighet och propagandistiskt perspektivbyte, gšr dylika termer till grŠnsfall.
I resten av kapitlet skall jag diskutera de lexikala kategorierna, vars ingŒende komponenter i Œtminstone lŠgre grad anknyter till materialets politiska sakinnehŒll.
4 . 3 . VŠrdeladdade ord
•sikterna om ords beskaffenhet med avseende pŒ vŠrdeladdning Šr sannolikt ganska likartade genom sprŒksamfundet. Ingen menar att vŠnlig och hjŠltemodig Šr negativt vŠrdeladdade ord eller att grym och arrogant Šr positivt vŠrdeladdade. Ingen torde heller anse att trŠd och gardin har nŒgon vŠrdeladdning. I mŒnga fall Šr sŒledes grŠnserna mellan vŠrdeladdning och neutralitet skarpa, och Ð om Šn inte bevisade Ð vetenskapligt godtagbara genom sitt stšd hos sprŒksamfundet. Detta stšd kommer att fšrutsŠttas och Œberopas i det fšljande.2 Jag utgŒr dŠrvid ifrŒn att det i normalfallet impliceras en negativ attityd till referenten om denna benŠmns som brutal och en positiv om den
1 Att arbetsgivare (i nŒgon mening) mŒste anses som omarkerad bšr, ur socialistiskt perspektiv, ses som resultatet av att den borgerliga sidan vunnit kampen om termen.
Man bšr alltsŒ fundera šver anledningen till att man anser termen vara omarkerad.
2 Det Šr frŠmst jag sjŠlv som representerar sprŒksamfundet, men andra medlemmar kommer att ge sin syn pŒ resultaten. Jag tror mig vara en genomsnittlig och dŠrmed god representant, med svenska som modersmŒl och relativt stor erfarenhet av texter av olika slag. Det skall framhŒllas att hŠnvisningar till sprŒksamfundet Šr ett etablerat tillvŠgagŒngssŠtt inom forskningen.
benŠmns som oskattbar.1 Kriteriet fšr medlemskap i gruppen vŠrde- laddade ord blir dŒ denna institutionaliserade vŠrdeladdning.2 Vid behov kan orden studeras i sina kontexter, och likasŒ finns ordbšcker att tillgŒ. Om man emellertid ville ge denna ordgrupp skarpare yttre grŠnser skulle det inte gŒ att bortse frŒn de omfattande teoretiska och praktiska problem som finns inom omrŒdet. Jag avser inte att dra sŒdana grŠnser, men vill ŠndŒ kort diskutera fšljande tre problemfall, i ett allmŠnsprŒkligt Ð ej politiskt sprŒkligt Ð perspektiv.
(1) Ord som i sin grundbetydelse Šr neutrala men tidvis Ð och ganska ofta Ð fšrefaller bli vŠrdeladdade i kontext.3 Ett exempel Šr experiment. Varken Svenska Akademiens ordlista, Svensk ordbok eller Nationalencyklopedins ordbok anger att ordet kan anvŠndas nedsŠttan- de. Men neutraliteten verkar fšrsvinna dŒ ÓfšrsšketÓ i nŒgon mening kan gŒ fel med fšljden att nŒgon eller nŒgot drabbas. Fšljande utdrag ur en artikel av Gun Hellsvik (m) fŒr illustrera detta ganska svŒr- fŒngade problem (ur SprŒkbankens konkordanser (press-98), min kursivering):
I hennes [AnnBritt GrŸnewalds] artikel finns emellertid inget alls i denna frŒga, trots att vi har allt fler som plŠderar fšr att den stabila svenska narkotikapolitiken ska skrotas fšr att ersŠttas av, icke angivna, sociala experiment.
Ordet kan hŠr fšrknippas med ÕobetŠnksamhetÕ, ÕvŒrdslšshetÕ, Õnoncha- lansÕ o.d., vilket ocksŒ kan fšrstŠrkas av det kontrasterande positivt vŠrdeladdade stabil och farhŒgan att detta stabila skall skrotas. I andra fall anvŠnds ordet pŒ sŒ vis att tankarna gŒr till ÕutnyttjandeÕ o.d., dvs.
mŠnniskor anvŠnds pŒ samma sŠtt som substanser i vetenskapliga expe- riment. Det Šr intressant att notera att ordet pŒfallande ofta bestŠms av negativt vŠrdeladdade ord sŒsom misslyckat, groteskt och hjŠrtlšst (ett
1 Faktum Šr att man begŒr ett brott mot sprŒkliga konventioner om inte dessa och andra ords hela innebšrd beaktas vid anvŠndningen. Cassirer (1993:159): Ó[O]m man anvŠnder dessa ord [slšdder m.fl.] med positiv emotiv laddning avviker man frŒn normalt sprŒkbruk. Det Šr dock under vissa omstŠndigheter fullt mšjligt, men dŒ Šr dessa omstŠndigheter inte ÓnormalaÓ!Ó. Det Šr rimligt att anta att valmanifesten fungerar under normala omstŠndigheter. Fšr ett likartat resonemang, se Hedquist (1982:87 f.).
2 Med denna term fšljer jag Cassirer (1993:159) som talar om institutionaliserad vŠrdeladdning hos ord som ruckel, skjul, barack, slšdder och sadist. Jfr Šven Hed- quist (1977:17) i ett resonemang om tjallare.
3 Jfr Hedquist (1977:22) som tillskriver dylika ord Óockasionellt emotiv betydelseÓ.
flertal exempel i press-98). Men i dessa fall blir orsaken till vŠrde- laddningen lŠttare att peka ut.1
Ett fall som kan nŠmnas hŠr Šr ironi, vilket mycket fšrenklat inne- bŠr att meningen hos det utsagda stŒr i ett semantiskt motsatsfšr- hŒllande till meningen med detsamma (se vidare t.ex. Cassirer 1993:
43). Ett ord som bra fŒr dŒ Ð i hšgre eller lŠgre grad Ð innebšrden ÕdŒligÕ, och fšrŠndras Ð liksom experiment Ð mot negativitet under pŒverkan av kontexten.2 Sannolikt Šr ironi bŒde lŠttare och effektivare att fšrmedla i tal Šn i skrift, men detta hindrar inte att vi ofta stšter pŒ fenomenet i diverse skriftliga material. I valmanifesten anvŠnds det dock nŠstan inte alls.
(2) Ord som Šr neutrala, men kanske kan fšrefalla i nŒgon mening icke-neutrala. Exempel kan ges om vi Œter betraktar trŠd och gardin, men nu i kontrast till kyrkogŒrd och giftorm. Det Šr rimligt att anta att de flesta uppfattar en svŒrbeskrivbar skillnad mellan de bŒda ordparen.
Troligtvis kan vi aldrig vara kŠnslomŠssigt neutrala infšr kyrkogŒrd och giftorm sŒsom infšr trŠd och gardin. Men det kan vara motiverat att Œtskilja det sprŒkliga uttryckets grundbetydelser och dess bibety- delser Ð med andra ord skilja pŒ denotation och konnotation. Konno- tationerna omtalas av ett flertal svenska och utlŠndska forskare som de associationer som utgŒr frŒn denotationen, och dessa torde vara nega- tiva dŒ vi hšr vissa ord.3 Hellspong & Ledin (1996:33), skriver t.ex.
(kurs. i orig., min fotnot):
NŠr du mšter ordet ÓjŠtteskšldpaddaÓ Ð vad tŠnker du pŒ? Ser du bara framfšr dig en ovanligt stor skšldpadda? Eller gŒr dina tankar vidare?
Kanske till nŒgot urŒldrigt och outgrundligt. Kanske ocksŒ till fridsamhet och moderlighet [É] .HŠr mšter vi en skillnad mellan ett ords grundbetydelse eller denotation och dess bibetydelser eller konnotationer.
Grundbetydelserna Šr olika associationer frŒn den kŠrnan. [É] Grund- betydelsen brukar vi kunna finna i ett lexikon, men bibetydelserna fšr oss
1 I dessa fall skulle bestŠmningsordets vŠrdeladdning sprida sig till huvudordet.
Hedquist (1982:88) kallar fšrhŒllandet parallellstŠllning, och rŠknar det som ett vanligt sŠtt att emotivisera ett ord.
2 I det hŠr fallet kan orden alltsŒ inte bestŠmmas semantiskt om man inte beaktar sprŒksituationen; den institutionaliserade vŠrdeladdningen hos bra ŒsidosŠtts tillfŠlligt av pragmatiska faktorer.
3 Lyons (1977; vol. 1:176): Ó[É] the connotation of a word is thought of as a emotive or affective component additional to its central meaningÓ. Begreppet institu- tionaliserad vŠrdeladdning innebŠr dŠremot att den vŠrdekomponent Lyons nŠmner Šr en del av denotationen, inte endast utgŒende frŒn denna.
vidare, ut i de myter och allmŠnna fšrestŠllningar som vŒr kultur knyter till ett fenomen.1
JŠmfšr mšjliga konnotationer till grundbetydelsen hos trŠd (gršnt, lummigt, susande, och vidare kanske sommar osv.) med dem till grundbetydelsen hos giftorm (aggressiv, lšmsk, och vidare bett, smŠrta osv.). Detta betyder dock inte att giftorm har en vŠrdekomponent knuten till denotationen; lika lite som trŠd och gardin fšrmedlar giftorm och kyrkogŒrd en positiv eller negativ attityd till referenten.2 Hedquist (1982:87) gšr fšljande likartade distinktion (understrykning i orig.):
Det visar sig /É/ att vissa ord kan uttrycka ett gillande eller ogillande, medan andra bara kan framkalla en kŠnsla av obehag e dyl. Det finns sŒledes anledning att skilja mellan olika kategorier av vŠrdeladdade ord.
Till de ord som kan uttrycka gillande/ogillande rŠknar Hedquist t.ex.
konstruktiv och avskyvŠrd, medan ord som endast kan framkalla kŠnslor representeras av krig Ð och hit vill jag alltsŒ fšra kyrkogŒrd och giftorm. Den senare typen, menar Hedquist, ÓanvŠnds fšr att fŒ en mottagare att mŒ bra eller dŒligt, t.ex. genom att talaren vŠljer att tala om sŒdana fšrhŒllanden som Šr positiva eller som Šr otrevligaÓ (s. 95).
Dessutom, menar han, finns det ord som saknar en kognitiv bety- delsekomponent, dvs. denotation, och endast bestŒr av en vŠrderande, t.ex. bra och usch. En sista grupp, som alltsŒ skulle utgšras av de ord som saknar vŠrdekomponent och endast har en kognitiv komponent, diskuterar Hedquist inte. Men jag menar att den skulle utgšras av ord som trŠd och gardin och i sŒ fall ocksŒ experiment.
(3) Fšr de vŠrdeladdade orden i allmŠnsprŒket gŠller alltsŒ att vŠrdekomponenten erkŠnns av sprŒksamfundet (vŠnlig, grym osv.).
Inom den politiska vokabulŠren fšrefaller det emellertid finnas ord vilkas konnotationer Ð eller kanske vŠrdeladdningar Ð varierar mellan olika sprŒkbrukare, t.ex. nyliberalism och kommunism.3 Om jag hade
1 Cassirer (1993:159) skiljer mellan emotiva och additiva element, dŠr ett additivt element t.ex. Šr fšrestŠllningen hŠst i samband med ordet gnŠgga, och dŠrfšr torde vara ungefŠr vad Hellspong & Ledin Œsyftar med konnotation.
2 DŠremot kan nog kyrkogŒrd Ð och i synnerhet giftorm Ð betydligt lŠttare bli negativt vŠrdeladdade i metaforisk anvŠndning. En diskussion om detta Šr dock inte aktuell just hŠr.
3 Jag fšljer hŠr t.ex. Bj¿rgo & Heradstveit (1996:46; kurs. i orig.): ÓInom en kultur eller sprŒkgemenskap kan man ha de grundlŠggande, denotativa koderna gemensamt, medan olika undergrupper eller subkulturer kan ha helt olika konnotativa under- koder.Ó Det som sprŒkbrukarna har gemensamt Šr i sŒ fall Œsikten att bŒde kommu- nismen och nyliberalismen Šr ideologier, varefter man skiljer sig Œt i synen pŒ dessa.
Min tveksamhet i valet mellan konnotation och vŠrdeladdning Šr ett resultat av att det,
fokuserat endast pŒ vŠrdeladdade ord, hade det blivit nšdvŠndigt att reda ut bl.a. detta fšrhŒllande noggrant. Men hŠr skall endast konsta- teras att dessa och mŒnga andra ideologiska ord kanske inte kan sŠgas vara institutionaliserat vŠrdeladdade. DŠremot kan de komma att bli det. Profit, som kunde anvŠndas neutralt fšr 50Ð100 Œr sedan, har genomgŒtt en sŒdan fšrŠndring (se Malmgren 1989:77). Nu vidršrs dock ett helt problemkomplex: nŠr švergŒr ett ord eller en term frŒn att ha konnotationer hos delar av sprŒksamfundet till att kunna ses som institutionaliserat vŠrdeladdat? Har kommunism trots allt redan nŒtt dit? Och hur Šr egentligen fšrhŒllandet med nazism? Termen Šr positivt konnoterande fšr en liten del av sprŒksamfundet, men denna del Šr (troligen) mindre Šn den del fšr vilken kommunism Šr positivt konnoterande. €r denna skillnad ett skŠl att tillskriva nazism, men inte kommunism, en institutionaliserat negativ vŠrdeladdning? Eller skulle skŠlet vara att nazism (sŒsom fascism; se NEO) har kommit att anvŠndas alltmer som allmŠnt skŠllsord? Liknande problem verkar gŠlla fler ideologiska termer, bland dem demokrati. Termen beskrivs šverlag som Ópositivt vŠrdeladdadÓ, men ogillas av en mindre grupp individer. Sammantaget finns det nog ŠndŒ skŠl att se demokrati som institutionaliserat vŠrdeladdat.1
Fšr de nu diskuterade tre grupperna gŠller att de samtliga innehŒller ord som pŒ nŒgot vis Ð och i hšgre eller lŠgre grad Ð avviker frŒn detta arbetes grundlŠggande definition av vŠrdeladdade ord:
Ord som dŒ de betraktas individuellt och i nŒgon grund- betydelse har en vŠrdeladdning som en del av sin denotation, och som med visshet har vŠrdeladdningen fšrankrad hos en stor majoritet av det allmŠnna sprŒksamfundet.
sŒsom Hedquist pŒpekar, mŒnga gŒnger kan Óvara svŒrt att skilja mellan ord som har begrŠnsat intersubjektiv emotiv betydelse och ord som endast kan utlšsa en kŠnsla eller attitydÓ (1977:33). Om orden skall rŠknas som begrŠnsat intersubjektivt emotiva mŒste man karakterisera vŠrdeladdningen som institutionaliserad hos en viss grupp sprŒkbrukare. Det kŠnns trots allt nŒgot underligt att sŠga att vŠrdeladdningen hšr till denotationen hos nyliberalism och kommunism. Kanske Šr det dŠrfšr rimligare att tala om skillnader i konnotation.
1 H¿igŒrd (1978) resonerar annorlunda om fenomenet vŠrdeladdning (s. 96): ÓI partiprogrammene finner vi inga klare eksempler pŒ permanent verdiladde ord.
Derimot finner vi en rekke eksempler pŒ ord som o f t e vil v¾re verdiladde, f.eks.
demokrati, fred, frihet, rettferdig, fornuftig o.l., alle med faktoren <pos.>, krig, overgrep, urett, usunn o.l., alle med faktoren <neg.>. Vi kan imidlertid godt tenke oss situasjoner der disse ordene brukes uten at den emosjonelle komponenten blir aktivisert. Ordet demokrati kan f.eks. v¾re emotivt n¿ytralt nŒr det brukes i en statsvitenskaplig forelesning [É]Ó .
Att tala om visshet i samband med antaganden om sprŒksamfundet kan tyckas Šventyrligt. Men utgŒngspunkten Šr, sŒsom beršrts, att sprŒk- samfundet Šr medvetet om att det Šr ett brott mot gŠngse sprŒkbruk att inte beakta vŠrdeladdningen. Betrakta fšljande exempel ur 1968 Œrs valmanifest:
Vietnamesernas kamp har blivit ett fšredšme fšr alla progressiva krafter.
(1968)
€ven ett kontextlšst fšredšme Šr positivt vŠrderande, dvs. fšrfattaren skulle inte kunna motsŠga att referenten tillskrevs en positiv egenskap.
(Enda undantaget Šr om syftet vore att ironisera, vilket man dock inte har nŒgon anledning att tro.)1
Fšr tydlighetens skull fšljer nedan en tabell som sammanfattar mina grundlŠggande antaganden om fenomenet vŠrdeladdning. Observera dock att indelningen Šr avsedd fšr viss vŠgledning och fšrstŒelse endast i detta arbete. Avsikten Šr alltsŒ inte att den skall vara praktiskt till- lŠmpbar i ett stšrre sammanhang. Exempelvis Šr distinktionen mellan (1) och (2) kanske inte ens mšjlig att upprŠtthŒlla i speciellt mŒnga fall. Se tabell 3 pŒ nŠsta sida.
Det Šr alltsŒ grupp (1) som motsvarar definitionen ovan. Av teore- tiska skŠl och utrymmesskŠl kommer studiet att begrŠnsas till denna grupp. Av flera skŠl begrŠnsas den ocksŒ till att gŠlla de negativt vŠrdeladdade orden. Dessa fyller, som pŒpekats tidigare, en viktigare funktion i politisk vokabulŠr Šn de positivt vŠrdeladdade och fšrefaller Šven vara lŠttare att identifiera. DŠrtill har ett kriterium vid detta fšrsta urval varit att ord (eller nŒgon ordled) skall ha en nŒgorlunda stark anknytning till allmŠnsprŒket. Man bšr emellertid notera att Šven (3) innehŒller intressanta ord, t.ex. urholka, som i denna politiska diskurs givetvis fšrekommer endast med den šverfšrda, negativt vŠrdeladdade innebšrden. En del av orden kommer att falla inom nŒgot SRB, eller Œtminstone anknyta dit, t.ex. demokrati. Vidare Šr det vŠrt att observera att ordgrupperna Šr inbšrdes heterogena. I (1) har orden diktatur t.o.m. hasardpolitik en konkret eller abstrakt referent, vilket inte gŠller orden bra t.o.m. vanvettig. De fšrra kan dŠrfšr kan- ske sŠgas ha hšgre grad av kognitivt innehŒll, medan de senare skulle kunna kallas rena vŠrdeord (Hedquist 1982:87). HŠr finns inte skŠl nog att tudela grupp (1) pŒ denna grund, och jag kommer inte fortsŠtt-
1 Att vi fšrstŒr att (v) inte ironiserar fšrutsŠtter naturligtvis sprŒklig fšrstŒelse, men inte i ett vakuum, utan intimt fšrknippad med fšrstŒelse och kunskap om verkligheten.
HŠr fšrutsŠtts sŒlunda kunskap om aktuella fšrhŒllanden i Vietnam: att det pŒgŒr ett krig dŠr, vilka parter som Šr inblandade, (v):s Œsikter om dessa osv.
ningsvis att uppmŠrksamma distinktionen. Det Šr ocksŒ lŠtt att urskilja olika styrkegrader pŒ vŠrdeladdningen; t.ex. Šr vanvettig starkare Šn sund (jfr Cassirer 1993:71ff. om intensitet). Slutligen bšr man ha i Œtanke att t.ex. element Šr institutionaliserat vŠrdeladdat i endast en av sina grundbetydelser:1 Õperson med tvivelaktiga egenskaperÕ (NEO).
TABELL 3. TŠnkbara kategorier av vŠrderande ord.
Ord Semantiska egenskaper
1. diktatur, framstegsvŠn, demokrati (?), nazism (?), fascism, element,
hasardpolitik, ohygglig, sund, orŠttmŠtig, vanvettig m.fl.
Orden har en institutionaliserad
vŠrdeladdning som i normalfallet beaktas av sprŒksamfundet.2
2. krig, fred, fattig, konflikt, oro, optimism, arbetslšshet, fšrbittrad, brottsoffer, drog, reallšnesŠnkning, sjukdom m.fl.
Orden har knappast vŠrdeladdning.
DŠremot Šr konnotationer av ett visst slag sannolika.
3. experiment, kampanj, konkurrens, urholka m.fl.
Orden blir ofta vŠrdeladdade under pŒverkan av kontexten, t.ex. genom parallellstŠllning.
4. nyliberalism, kommunism, kapitalism, socialism, nazism (?) m.fl.3
Orden har olika konnotationer (ev.
vŠrdeladdningar) fšr olika sprŒkbrukare.
Vid studiet av vŠrdeladdade ord finns en uppenbar mšjlig felkŠlla: ett vŠrdeladdat ord kan i sin kontext fšrmedla den omvŠnda vŠrdeladd- ningen; om kontexten till dŒlig lyder Óinte dŒligÓ blir ju innebšrden snarast ÕbraÕ. Detta problem beaktas, men kan antas fŒ škad betydelse fšrst i kvantitativa studier av stšrre material (jfr Malmgren 1989:61).
4 . 4 . Modala hjŠlpverb
De modala hjŠlpverbens funktion har traditionellt ansetts vara att uttrycka en avsŠndares attityd till eller bedšmning av t.ex. mšjlighet eller sanningshalt i sitt yttrande. I Svenska Akademiens grammatik
1 Jfr Hedquist (1977:23): emotiv polysemi.
2 Det fšrefaller lŠttare att peka ut adjektiv med denna egenskap Šn ord ur andra ordklasser. Hedquist (1977:22) pŒpekar att adjektiven sannolikt Šr den ordklass som rymmer flest ord med permanent emotiv betydelse.
3 Hedquist (1982:99 f.) rŠknar Œtminstone kapitalism till gruppen begrŠnsat inter- subjektivt vŠrdeladdade ord. Han menar att Ódessa ord utlšser en positiv eller negativ kŠnsla eller anvŠnds fšr att uttrycka en viss kŠnsla bara inom en viss grupp. NŠr ordet anvŠnds fungerar det sammanhŒllandeÓ.
(1999) fšrs ett utfšrligt resonemang kring Šmnet (vol. 4:282Ð322).
DŠr skiljer man inledningsvis pŒ epistemiska, deontiska, potentiella och intentionella hjŠlpverb. De hjŠlpverb som jag vill undersška hŠr Šr det intentionella vilja samt bšra och mŒste. De senare har bŒda antingen epistemisk eller deontisk betydelse. SAG (vol. 4:282):
De epistemiska hjŠlpverben anger i vilken mŒn satsen enligt talaren Šr en sann beskrivning av den faktiska verkligheten, alltifrŒn logisk nšdvŠndig- het till subjektivt bedšmd sannolikhet eller mšjlighet. [É] De deontiska hjŠlpverben anger pŒ liknande sŠtt om satsinnehŒllet Šr nšdvŠndigt eller mšjligt enligt samhŠlleliga eller funktionella normer [É] (alltsŒ inte frŒn sanningssynpunkt som epistemiska hjŠlpverb): om det Šr en skyldighet, [É] om det Šr lŠmpligt, rŠtt, rimligt, šnskvŠrt [É] etc.
Det Šr rimligt att anta att bšra och mŒste i valmanifesten sŒ gott som enbart har deontisk (dvs. ÕuppfordrandeÕ o.d.) betydelse. Men de skiljer i styrka. Fšrutsatt att de har deontisk betydelse anger mŒste ÕnšdvŠndighetÕ och bšra ÕrekommendationÕ (vol. 4:287). Ett rimligt antagande Šr dŠrfšr att ett bruk av mŒste pŒ bekostnad av bšra ger mottagaren en bild av škad bestŠmdhet, handlingsvilja o.d.
4 . 5 . MilitŠra metaforer / ord med militŠra konnotationer Urvalet till en kategori av detta slag Šr naturligtvis av hšgst subjektiv natur, men min utgŒngspunkt Šr att det finns vissa ord och fraser som i mŒnga fall tyder pŒ ett mer eller mindre konfrontativt tŠnkande hos manifestets fšrfattare. Exempel pŒ sŒdana Šr offensiv, kamp, frontlinje och slŒ tillbaka. Ordgruppen Šr kanske inte i fšrsta hand av intresse om den relateras till andra partier; snarare Šr det partiets eventuella inbšrdes fšrŠndringar som bšr fokuseras. Denna delundersškning Šr gjord frŠmst i syfte att fšlja upp Malmgrens (1989) resultat. Samtidigt Šr den bŒde snŠvare och vidare Šn hans undersškning, dvs. materialet Šr mindre men spridningen šver tid stšrre. Orden redovisas kvanti- tativt och (i nŒgon mŒn) kvalitativt i avsnitt 5.7.
5. Resultat
5 . 1 . De sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒdena 1948Ð 1998
Jag kommer i det fšljande att redovisa hur de relativa frekvenserna av ord ur respektive SRB fšrŠndrats šver tiden. I nŠmnd ordning behand- las fšrsvars-/utrikesomrŒdet, arbetsmarknadsomrŒdet och skatteomrŒ- det.
5.1.1. Fšrsvars-/utrikesomrŒdet
FIGUR 1. Det fšrsvars-/utrikesrelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998
Som framgŒr av figur 1 har jag skiljt mellan krig med tillhšrande sammansŠttningar och avledningar och fred (d:o) samt ett antal ord som semantiskt tillhšr ett fšrsvars- och utrikesorienterat begrepps- omrŒde (avspŠnning, kŠrnvapen, nedrustning osv.). DŠrmed Šr det mšjligt att inte bara urskilja vilka manifest som haft denna inriktning1, utan ocksŒ till vissa delar vilken vokabulŠr man haft. Observera dock att grafen som visar anvŠndningen av de relaterade orden Šr streckad dŠrfšr att urvalet den bygger pŒ inte Šr obestridligt. Grafens fasta vŠrden skall dŠrfšr betraktas med reservation. Dess stšrsta fšrtjŠnst Šr istŠllet att den visar att (framfšr allt) 1960 Œrs manifest pŒ ett eller annat sŠtt Šr prŠglat av det kalla kriget utan hšg frekvens av krig och fred. Intressant Šr att fred med sammansŠttningar och avledningar till stšrsta del dominerar šver krig med d:o Ð utom Œr 1952 och marginellt 1968. Hur stor medvetenhet det ligger bakom ett sŒdant val skall inte dryftas hŠr, men med utgŒngspunkt i antaganden om positiv och negativ verklighetsbeskrivning Šr det rimligt att anta att en text uppbyggd kring krig fyller andra retoriska funktioner Šn en text upp- byggd kring fred.
Figuren visar hur det kalla kriget prŠglar vissa manifest.
ÓValršrelsen [1952] fick É en dramatisk upptakt i det kalla krigets teckenÓ skriver Esaiasson (1990:191), och syftar bl.a. pŒ (Œtminstone) en incident med sovjetiska stridsflygplan inblandade. Genom bl.a. dessa hŠndelser kom den allmŠnna opinionen att vŠndas mot Sovjetunionen och kommunismen. Eventuellt pŒverkade detta SKP till att ytterligare skŠrpa kritiken mot USA:s (och dŒvarande Atlantpaktens) nŠrvaro i Europa, sŒvŠl som mot Koreakriget. En delfšrklaring till de hšga frekvenserna 1948Ð52 samt škningen 1982 kan vara att det kalla kriget dŒ befann sig i tvŒ av de tre intensivaste perioderna. Men Šven om den streckade grafen bŠr spŒr av ocksŒ den tredje och kanske mest hotfulla perioden 1959Ð62 (med bl.a. Kubakrisen) bšr resultaten tolkas fšrsiktigt. Det finns ju andra, kanske mer ovŠntade, lokala toppar, sŒsom 1991. DŒ Šr det knappast lŠngre šst-vŠst-konflikten som om-
1 Man kan givetvis inte kategoriskt sŠga att krig och fred och de relaterade termerna alltid fungerar i ett (skarpt avgrŠnsat) fšrsvars-/utrikespolitiskt resonemang. Ett exempel pŒ nŠr det inte kan sŠgas vara sŒ kan hŠmtas ur 1998 Œrs manifest:
ÓMŠnniskor tvingas fly frŒn fšrfšljelse, krig eller svŠltÓ. Kontexten tyder pŒ att man snarast fokuserar orsaker till sjŠlva flykten (ekonomisk vŠrldsordning o.d.). Det Šr emellertid sŒ, att bŒde krig och fred till allra stšrsta del anvŠnds fšr att fokusera sjŠlva fšreteelsen. Om inte partiet har nŒgon sŒdan avsikt finns endast spridda belŠgg, sŒsom 1994 och 1998, med 3 belŠgg pŒ ca 6Ê700 lšpande ord. Jag har uteslutit dessa be- lŠgg, och Šven ett par sammansŠttningar utifrŒn krig i de tidiga manifesten. En sŒdan Šr krigsŒr, som syftar pŒ andra vŠrldskriget och dŠrmed klart faller utanfšr begrepps- omrŒdet.
talas, utan snarast risken fšr relationsproblem mellan vŠstlŠnderna och Tredje vŠrlden.
De hšga vŠrdena fšr 1952 utgšrs alltsŒ till stšrre delen av krig med sammansŠttningar (ca 2/3). Flera Šr negativt vŠrdeladdade, sŒsom ršvarkrig (Koreakriget; se citatet i avsnitt 5.1) och krigspropaganda.
Begreppet Ó(det) kalla krigetÓ anvŠnds ocksŒ:
(1) Regeringen medverkar aktivt i det kalla kriget, i kampanjer fšr att hetsa upp folket till misstro och hat mot fredskrafterna i vŒrt land, mot Sovjetunionen, folkdemokratierna och det nya Kina. (1952)
I kontrast till detta fšrekommer fred (7 belŠgg), man talar, som vi ser i citat (1), om Ófredskrafterna i vŒrt landÓ samt avslutar med uppma- ningen att Ó[r]šsta med kommunistiska partiet Ð fredspartiet!Ó. Men som framgŒr av den streckade grafen anvŠnds Šven mŒnga andra ord som fšrstŠrker tendenserna. Exempel Šr nedrustning (2 belŠgg), neut- ralitet (2), oavhŠngighet (3) och ockupation (2). Ockupation avser amerikanska fšrehavanden i VŠsteuropa (se citatet i avsnitt 5.1). Som man kan ana av citat (1) innehŒller manifestet ocksŒ ett antal geografiska namn o.d. Exempel Šr amerikansk (5 belŠgg), VŠst- tyskland (2), Sovjetunionen (2), Korea (1) och Kina (2) varav 1 ingŒr i frasen Ódet nya KinaÓ (citat (1)). Ett genomgŒende drag i manifestet Šr att man fšrefaller vilja framstŠlla ett kommande krig som vŠlplanerat och t.o.m. šnskat av den amerikanska sidan (jfr ocksŒ att man till- skriver den svenska regeringen aktiv medverkan (citat 1)). Fšljande citat speglar detta:
(2) Under de amerikanska imperialisternas ledning pŒskyndar krigs- krafterna i vŠrlden fšrberedelserna till ett nytt krig. (1952)
Sannolikt Šr det verbet pŒskynda som frŠmst ger detta intryck, men Šven fšrberedelserna kan antas bidra. Samma manifestet uppvisar ocksŒ sammansŠttningar som troligen har liknande funktion, t.ex.
krigsfšrberedelse och det kanske nŒgot fšrlšjligande krigsšvning. Ett annat drag Šr att ord ur detta SRB ofta stŠlls samman med negativt vŠrdeladdade ord och/eller negativa omdšmen om vŠstlŠndernas poli- tik. I fšljande utdrag skapas en skarp antites mellan Œ ena sidan fred och avspŠnning, Œ andra sidan kŠrnvapenhot och den negativt vŠrde- laddade frasen imperialistisk vŒldspolitik:
(3) MŠnsklighetens framtid krŠver kamp fšr fred och internationell av- spŠnning. Kapprustning, kŠrnvapenhot och imperialistisk vŒldspolitik mŒste avvŠrjas. Svensk utrikes- och fšrsvarspolitik mŒste bidra till detta. (1979)
1960 Œrs manifest har hšga vŠrden enligt streckad graf, men mycket lŒg frekvens av krig och fred (endast 2 belŠgg av fred). Man finner en relativt jŠmn fšrdelning av ett antal relaterade ord, t.ex. mšter vi kŠrnvapen fšr fšrsta gŒngen (1 belŠgg) med samtidig anvŠndning av atomvapen (1). Frekventa ord Šr frŠmst militŠr (3 belŠgg) och militŠr- utgift (3). Manifestet Šr sŒledes kraftigt prŠglat av kalla kriget Ð och i snŠvare mening kapprustningen Ð utan att man kontrasterar just krig och fred.
1968 talar man knappast i termer av kallt krig Ð trots att begreppet Œterfinns vid ett tillfŠlle i manifestet:
(4) Det kalla krigets myt om USA som demokratins och framstegets fšrkŠmpe har avslšjats genom upptŠckten av 30Ð40 nordamerikaners fattigdom och misŠr mitt i ÓšverflšdssamhŠlletÓ [...]. (1968)
En intressant anvŠndning av fred Œterfinns ocksŒ. Till skillnad frŒn i de flesta andra fall fokuseras inte freden som mŒl:
(5) Propagandan om USA som fredens och frihetens fšrsvarare i vŠrlden har brutit samman genom angreppskriget mot Vietnams folk.
(1968)
En egentlig ŒtergŒng till i hšgre grad fšrsvarsinriktade spšrsmŒl tar form 1976 och blir tydlig 1982. I det senare manifestet manar man till fredskamp och hŠnvisar till en utbredd fredsopinion (2 belŠgg). Relate- rade termer Šr bl.a. avspŠnning (2 belŠgg och ett frekvent ord under hela perioden), kŠrnvapenfri (2), militarism (1), militŠr (3) och det starkt negativa rustningsvansinne (1). €ven JAS gšr sitt intrŠde (1 be- lŠgg).
1988 Œrs manifest pŒminner om 1960 Œrs genom en fšrsvars- och utrikesrelaterad vokabulŠr baserad pŒ andra termer Šn krig och fred;
fšrutom fred (3 belŠgg) Œterfinns endast fredspolitik och krigs- materielexport (1 vardera). DŠremot Œterfinns bl.a. avspŠnning (3), rustningsspiral (1), militŠr (5) samt 8 sammansŠttningar utifrŒn kŠrn- vapen. Fšljande citat Šr prototypiskt:
(6) Vi mŒste fšrstŠrka vŒra insatser mot kŠrnvapen och upprustning.
Sverige mŒste aktivt understšdja varje fšrslag som verkligen frŠmjar avspŠnning och ett slut pŒ kŠrnvapnen. Vi mŒste ška aktiviteten fšr att fŒ Norden till kŠrnvapenfri zon. Som ett led i detta mŒste vi fšrklara Sverige kŠrnvapenfritt och bannlysa alla besšk eller šver- flygningar av kŠrnvapenbŠrande farkoster. (1988)
AvspŠnning hittas Šven 1991 (2 belŠgg), bl.a. tillsammans med nedrustning (2). 1998 Œterfinns ett par nya sammansŠttningar, Nato- medlemskap och Natosamarbete (1 vardera), samt beteckningar som av mer uppenbara skŠl Šr inte Œterfunnits tidigare, t.ex. PFF (Partnerskap fšr fred) och OSSE (Organisationen fšr sŠkerhet och samarbete i Europa).
Det finns fler fšrsvars-/utrikesrelaterade ord som skulle fšrstŠrka tendenserna ytterligare. Exempel Šr ett antal konstruktioner med -block- och Marshall-, av vilka det senare helt naturligt fšrekommer i de tidigare manifesten. Jag menar emellertid att redovisningen i sin nuvarande omfattning Šr fullt tillrŠcklig fšr att ge ett grovt men talande mŒtt pŒ de olika manifestens bruk av ord inom detta SRB.
FrŠmst Šr det 1952 Œrs manifest som skiljer ut sig genom sina hšga vŠrden fšr sŒvŠl krig som fred och de relaterade orden. I detta manifest dominerar dŠrtill anvŠndningen av krig klart šver anvŠnd- ningen av fred. I švrigt hšr kanske 1960 Œrs manifest till de intres- santaste genom ett flitigt bruk av de relaterade orden. Under de senaste tre decennierna Œterfinns en lokal topp 1982, Šven om dess vŠrden inte nŒr upp till de tidiga manifestens.
5.1.2. ArbetsmarknadsomrŒdet
Figur 2 visar den relativa frekvensen šver tiden av nŒgra viktiga arbetsmarknadsrelaterade ord och ordled (se nŠsta sida).
Jag vill inledningsvis ge figuren ovan fšljande kommentarer: den visar sannolikt med relativt god tillfšrlitlighet i vilken omfattning manifesten behandlat arbetsmarknadspolitiska frŒgor. Grunden fšr detta antagande Šr att det torde finnas fŒ, om ens nŒgra, sŠtt att diskutera arbetsmarknadspolitik utan att anvŠnda sig av arbete, jobb eller sysselsŠttning med sammansŠttningar och avledningar. Detta till skillnad frŒn det fšrsvars-/utrikesrelaterade begreppsomrŒdet, vars uppbyggnad inte fšrefaller lika beroende av enskilda termer Šven om krig och fred tveklšst Šr viktiga. Naturligtvis kan frŒgan stŠllas om hur det ovan anvŠnda begreppet Óarbetsmarknadspolitisk frŒgaÓ skall definieras i snŠvare mening. Arbete, jobb och sysselsŠttning ka n behandlas ur ekonomiska, sociala, ideologiska, miljšmŠssiga osv.
aspekter. Jag bortser frŒn dessa aspekter hŠr och konstaterar endast att frŒgorna diskuteras ur nŒgon aspekt.1
1 Min metodik kan kontrasteras till den statsvetenskapliga s.k. innehŒllsanalysen, med vars hjŠlp forskaren naturligtvis nŒr djupare. VŒra syften Šr dock skilda, vilket torde ha framgŒtt tidigare.
Den sprŒkvetenskapliga utgŒngspunkten motiverar ocksŒ att skilja mellan de tre orden. Detta fšr att se snarast hur sakinnehŒllet uttrycks, inbegripet nya ords introduktion, gamla ords fšrsvinnande och vidden av šverlappande anvŠndning.
FIGUR 2. Det arbetsmarknadsrelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998
Figurens mest pŒfallande inslag Šr begreppsomrŒdets alltmer škande andel av den totala ordmassan (se trendlinjen). De tre senaste decen- nierna torde omrŒdet hšra till partiets allra viktigaste, sŒnŠr som pŒ ett relativt svagt 1985 och en lokal bottennotering 1988. €ven 1998 Šr den relativa frekvensen nŒgot lŠgre, men till skillnad frŒn 1985 och 1988 gŠller inte detta om men medrŠknar arbetslšs/arbetslšshet!
Bruket av arbetslšs har škat markant mellan 1988 och 1998 (och det finns skŠl att anta att trenden forsŠtter valŒret 2002). Intressant Šr ordet massarbetslšshet, nytillkommet 1991 (1 belŠgg) och belagt ocksŒ 1998 (4). Att fšrleden mass- Šr en kraftig sprŒklig fšrstŠrkning torde stŒ klart. I ett fall fšregŒs det av en anknytande metafor:
(7) Det finns de som tjŠnar pŒ arbetslšsheten. Med en armŽ av arbets- lšsa pŒskyndas omfšrdelningen av makt, fšrmšgenheter och inkom- ster frŒn fattig till rik. MŠnniskor blir otrygga, klassamhŠllet fšrstŠrks och det nyliberala systemskiftet underlŠttas av en etablerad mass- arbetslšshet. (1998)
Bruket av arbetslšs ligger annars pŒ en konstant hšg nivŒ 1968 t.o.m.
1982. Det Šr sannolikt att arbetslšshet Šr en viktig term om man vill skapa en negativ verklighetsbeskrivning. Till hjŠlp i ett sŒdant sammanhang har man ocksŒ en betydande anvŠndning av avsked, industrinedlŠggelse osv.1 1968 Œterfinns, i ytterligare fšrstŠrkt form, samma fenomen som 1998: bruket av arbetslšs Šr omfattande i relation till bruket av arbeta. FšregŒende manifest, 1964, hade inte nŒgot belŠgg av arbetslšs, arbetslšshet o.d. PŒfallande Šr ocksŒ hela peri- odens avsaknad av sammansŠttningar med kvinna och termer inom SRB; endast kvinnoarbetslšshet och kvinnojobb Œterfinns, 1973 re- spektive 1994.
Bakom graferna dšljer sig Œtminstone tvŒ fraser av slagords- karaktŠr, nŠmligen lika lšn fšr lika arbete och full sysselsŠttning.
Slagordet Šr givetvis av stor vikt inom politiskt sprŒk, genom egen- skapen att komprimera och fšrenkla ett komplext innehŒll; det kan Ó[p]Œ ett fšrtŠtat sŠtt É rymma en hel ideologiÓ (Brylla 2000:10).
Bland forskarna rŒder viss oenighet om slagordets natur, men vikten av en pregnant form torde vara stor. Det vanligaste slagordsliknande uttrycket i manifesten Šr lika lšn fšr lika arbete, som kan belŠggas fr.o.m. 1948 t.o.m. 1991. Formen prŠglas av allitteration, och uttryc- ket uppfyller Šven andra, om Šn inte alla, kriterier fšr att kunna betecknas som slagord (jfr Brylla 2000:11f.). Redan 1948 syftar frasen pŒ fšrhŒllandet mellan mŠn och kvinnor, och kan dŠrmed sŠgas pŒvisa en gryende feminism. I fšljande exempel betonas emellertid Šven lšnerelationen mellan yngre och Šldre:
(8) Ungdomarna kŠnner samma orŠttvisor, nŠr de trŠder ut i produktionen eller vill fortsŠtta sin utbildning, fšrsvŒrad genom otillrŠckliga ŒtgŠrder frŒn samhŠllets sida. De vill, liksom kvinnorna, ha en ordning som ger dem lika lšn fšr lika arbete och inte lšnesŠttning efter Œlder och kšn. (1956)
1 €ven fristŠlla fšrekommer, men dŒ i fšljande polemiska funktion: ÓDet heter att arbetarna ÓfristŠllsÓ nŠr det i verkligheten Šr kapital som fristŠlls till Šnnu mer vinstgivande investeringar.Ó (1968)
