Frihet osv

Om demokrati har sin hemvist i det politiska allmŠngodset Ð kanske med en viss švervikt Œt de borgerliga partiernas betoning av begreppets formella aspekt Ð och rŠttvisa och jŠmlikhet anvŠnds av frŠmst vŠnsterorienterade debattšrer, Šr frihet desto mer frekvent hos i fšrsta hand moderaterna och folkpartiet. Att diskutera varfšr skulle hŠr leda fšr lŒngt, men den relativa frŒnvaron av termen hos (v) antyder nŒgon grad av tolkningsfšretrŠde fšr de borgerliga.

Naturligtvis Šr det, eller har varit, besvŠrligt fšr konservativa och liberaler att ršra sig i ett begreppsomrŒde av ekonomiska skillnader, liksom fšr socialister att konfronteras med frihetsbegreppet, men det Šr besvŠrligt just dŠrfšr att gŠngse bruk av jŠmlikhet och rŠttvisa

1 Den positiva vŠrdeladdningen, och tolkningsfšretrŠdet, lockar vŠnsterorienterade partier att anvŠnda ordet Šven i partinamnet, sŒsom RŠttvisepartiet socialisterna.

nŠrmast knutits till ekonomisk fšrdelning och frihet nŠrmast till frŒnvaro av tvingande ŒtgŠrder mot individen. Borgerliga och socialistiska debattšrer har dŒ Ð sŒsom det verkar Ð valt att undvika respektive termer, och helst hela begreppsomrŒdet. Moderaterna har endast en handfull belŠgg av rŠttvisa under perioden 1970Ð1998, medan jŠmlikhet saknas helt. Men (v) undviker inte frihet i samma utstrŠckning! En (del)fšrklaring torde vara att termens anknytning till en specifik, etablerad innebšrd Šr mindre fast. I sŒ fall lever den vŠnsterorienterade tolkningen Õfrihet som mšjlighetÕ; Õfrihet attÉÕ sida vid sida med den hšgerorienterade Õfrihet som frŒnvaro av tvŒngÕ;

Õfrihet frŒnÉÕ (vilka nog inte alltid gŒr att Œtskilja). Jag kommer inte att undersška detta i detalj, utan endast redovisa de vanligaste kontexterna. En ganska klar anvŠndning av termen mšter redan 1948:

(50) Fšr demokrati och frihet Ð mot kapitalistisk diktatur och monopol-vŠlde. (1948)

HŠr Šr betydelsen snarast Õfrihet frŒnÉÕ, vilket faller sig naturligt dŒ kapitalismen sŠgs vara diktatorisk. I den totalt sett vanligt fšrekom-mande frasen demokratiska el. medborgerliga fri- och rŠttigheter (8 av belŠggen) passerar enligt min mening ordet ganska obemŠrkt utan nŒgon starkare ideologisk prŠgel. Den torde innebŠra Õfrihet attÉÕ, liksom Šr fallet i fšljande citat:

(51) Frihet Ð jŠmlikhet [rubrik]. Till en god livskvalitet hšr att behŠrska det egna livet. Detta fordrar materiell trygghet men ocksŒ en utvidgning av friheterna och mšjligheterna att sjŠlv kunna vara med att styra villkoren i livet. De olika klasserna har hŠr olika mšjligheter. De rika, de som Šger stora kapital, de som leder och planerar arbete har stora friheter och mšjligheter att forma sina liv.

De som utfšr arbetet, framfšr allt alla som arbetar i underordnad stŠllning och alla som har lŒga inkomster har brist ocksŒ pŒ mšjligheter och friheter. (1985)

Men utifrŒn vetskapen om den sprŒkliga kampens existens finns det alltid anledning att vara uppmŠrksam nŠr ett parti anvŠnder termer som inte kan antas tillhšra dess gŠngse vokabulŠr.¹ SŒ Šven hŠr. Vid 5 tillfŠllen kritiseras nŠmligen ekonomisk lšsslŠppthet i ungefŠrliga termer av kapitalets frihet, vilket i ett par fall ocksŒ sŠgs reducera de arbetandes frihet. Generellt under perioden gšrs ett stort antal skarpt

1 Jfr Malmgren (1989:61) som pŒpekar att moderaterna i riksdagsundersškningen hade mŠrkvŠrdigt mŒnga belŠgg av vŠnstertermen befrielseršrelse. Det visade sig att Œtskilliga av dessa fšrekom i kontexter av typen den s k befrielseršrelsen.

antitetiska formuleringar pŒ temat kapitalet-folket. Fšljande citat Šr prototypiskt:

(52) Deras [de borgerligas] politik fšr škad frihet Œt kapitalet skulle inte bara minska de arbetandes frihet, den skulle innebŠra Šn mer fritt fram fšr rovdrift med naturtillgŒngar och miljš. (1985)

Att frihet vid dessa tillfŠllen stŠlls samman med negativt vŠrdeladdade eller negativt konnoterande ord (jfr tabell 2, grupp (1) och (2)) Šr naturligt:

(53) Kapitalets frihet och fšrmynderiet šver de arbetande prŠglar alltmera politiken. Besvikelse och resignation vŠxer. IdŽn om arbetarršrelsen som en socialt fšrŠndrande kraft hŒller pŒ att schackras bort. (1988)

V a l f r i h e t kan pŒ vissa grunder betraktas som mer Šn en sammansŠttning utifrŒn frihet. Materialets enda belŠgg motiverar dock inte en sŒdan diskussion:

(54) Under parollen valfrihet vill hšgerkrafterna fšrdjupa klassklyftor-na, fšrsŠmra de arbetandes levnadsvillkor och stŠrka borgerlig-hetens švermakt i samhŠllet. Den borgerliga frihetsmyten Šr den ideologiska fšrklŠdnaden fšr att beršva folket dess rŠttigheter.

(1985)

Valfrihet fyller alltsŒ, liksom frihet i kapitalets frihet, en annorlunda funktion i kontext. Observera ocksŒ frihetsmyt, med kopplingar till ÕlšgnÕ o.d. Trots detta Šr det en minoritet av belŠggen som Œterfinns i liknande polemisk funktion, varmed det inte Šr orimligt att anta en faktisk utmaning av begreppets applikationskriterier i manifestet 1985.

TillvŠgagŒngssŠttet i kampen om termen kan dŒ vara att fšrsška fšrŠndra applikationskriterierna enligt mšnstret Óegentligen innebŠr frihet inte (bara) x, utan (Šven) yÓ. Detta kan emellertid antas vara ett komplicerat och inte alltid gŒngbart sŠtt att fšrŠndra det gŠngse bruket.

Det torde vara lŠttare att undergrŠva den positiva vŠrdeladdningen hos frihet och valfrihet, vilket man fšrsšker gšra genom formuleringar som i citat (54). De borgerligas anvŠndning av termerna Šr endast en Óideologisk fšrklŠdnadÓ som Šnnu opŒverkade vŠljare kanske inte kan genomskŒda.

Att frihet brukas sŒ pass flitigt šver tiden verkar tyda pŒ att (v) inte accepterar moderaternas och folkpartiets (partiella) monopol pŒ termen. Inte heller verkar man acceptera de borgerliga partiernas betonande av den formella aspekten av termen demokrati. De

borger-liga partierna Ð och borgerborger-liga debattšrer i allmŠnhet Ð tycks dŠremot acceptera kopplingen mellan jŠmlikhet och rŠttvisa och socialism.

5 . 3 . 5 . SamstŠmmighet i bruket av termerna?

De fyra centrala politisk-ideologiska termerna uppvisar inbšrdes skill-nader med avseende pŒ anvŠndningen. Det Šr lŒngt ifrŒn alltid sŒ att det manifest som har hšg relativ frekvens av en term, t.ex. rŠttvisa, ocksŒ har hšg r.f. av en eller flera av de andra termerna. Att fšr-hŒllandet Šr sŒdant var givetvis vŠntat, men en kommentar kan ŠndŒ vara pŒ sin plats.

Man kan inledningsvis konstatera att mer eller mindre plštsliga hŠndelser i den politiska verkligheten kan fŠrga valmanifesten. Partiet har kanske nŠrmast tvingats att fokusera aktuella frŒgor. Ett exempel kan vara den fšrsvars-/utrikespolitiska inriktningen i 1952 Œrs manifest. Det Šr inte osannolikt att manifestet hade haft ett annat fokus om de hŠndelser som beskrivs hade intrŠffat tidigare, senare (eller inte alls). Som en konsekvens av sŒdana faktorer torde inte manifesten vara sŠrdeles vŠl sprŒklig-begreppsligt planerade. Men Šven om bruket av de fyra termerna skiftat kraftigt šver tiden, bšr det totala bruket i partimaterial, riksdag och massmedia ha škat efter 1970-talets ideologiska skŠrpning. Man kan dels hŠnvisa till att den nya vŠnstern intog en hŒrdare attityd, dels till nyliberalismens genomslag med bšrjan pŒ 1970-talet. I valmanifesten Šr škningen marginell men befintlig. De Œtta fšrsta manifestens genomsnittliga r.f. av de fyra termerna Šr knappt 1,1 procent. Fšr de Œtta senare Šr siffran 1,2 procent. Detta visar att de kortare manifesten sammantaget faktiskt uppvisar fŠrre upprŠkningar av de centrala termerna Šn de lŠngre. Fšr mig kom detta som en šverraskning, dŒ kortare manifest kunde antas vara mer slagordsprŠglade genom det komprimerade innehŒllet. De centrala termerna lŠmpar sig vŠl fšr att antingen sjŠlva fungera som slagord eller utgšra del i ett sŒdant.

Bristen pŒ samstŠmmighet hšr vidare samman med att det Šr stor skillnad mellan termerna, inte bara rent semantiskt, utan Šven, som vi har sett, betrŠffande vem som kan antas ha tolkningsfšretrŠde. Den bland vŠljarna utbredda Œsikten att politiker ur alla lŠger gšr val efter behag ur en hel uppsŠttning centrala ideologiska termer Šr felaktig, och knappast nŒgot talar fšr att t.ex. frihet skulle fšlja de hšga vŠrdena fšr demokrati.

Vad gŠller de svŠngande vŠrdena fšr den enskilda termen bšr man tŠnka pŒ att partiet kan omtala t.ex. ett rŠttvist sakernas tillstŒnd utan att anvŠnda ordet rŠttvisa. Trots detta ligger det naturligtvis nŠrmast tillhands att anvŠnda just rŠttvisa. Men det Šr inte nšdvŠndigtvis sŒ att ett valmanifest utan belŠgg av rŠttvisa inte Šr uppbyggt kring detta tema. Kopplat till detta Šr ocksŒ det faktum att termer Šr pŒ modet under olika perioder samt att yttre faktorer sŒsom allmŠnna hšger- och vŠnstervŒgor kan vara utlšsande faktorer fšr anvŠndning.

Emellertid finns det tidvis tydliga samband mellan termernas frekvenser. Av utrymmesskŠl kan detta inte kommenteras i nŒgon stšrre utstrŠckning, men det frŠmsta intrycket torde vara att demokrati och rŠttvisa fšljs Œt fr.o.m. 1985, liksom att ett likartat fšrhŒllande, under samma period, faktiskt gŠller jŠmlikhet och frihet. €ven rŠttvisa och frihet fšljer varandra, framfšr allt fr.o.m. 1968 och šver 1970-talet. Det gŒr dessutom att urskilja hur alla fyra termerna till vissa delar fšljs Œt under vissa perioder. De bŠsta exemplen Šr toppen 1985 och botten 1988.

1985 Œrs manifest har den totalt sett hšgsta r.f., 2,25 procent, fšljt av 1948, 1991, 1956 och 1982. Bottennoteringen har 1988, 0,36 procent, och en lŒg r.f. uppvisar ocksŒ, fšrvŒnande nog, 1968. €r dŒ 1985 det mest genomideologiserade manifestet? Ja, svaret beror naturligtvis pŒ vad som menas med ÓideologiseringÓ. Men demokrati, jŠmlikhet, rŠttvisa och frihet bšr anses starkt knutna till ideologi, och den part som behŠrskar dem har nŒtt en god bit pŒ vŠgen mot sprŒklig hegemoni.