Demokrati osv

Som bekant Šr det demokratiska styret ett sedan lŠnge fullt accepterat, men samtidigt mycket komplicerat fenomen. Detta har lett till att termen demokrati hšr till de allra mest centrala i kampen om sprŒket.

Alla politiska grupperingar, oavsett ideologisk tillhšrighet, tillskriver sina mŒl och metoder ÓdemokratiskaÓ egenskaper. En missnšjd, oppositionell part kan numera inte hŠvda att rŒdande samhŠllsskick Šr ošnskat dŠrfšr att det Šr demokratiskt. Detta vore ju att fšrsška

ladda termen negativt, vilket, i BorŽus termer, Šr ÓsjŠlvmordsstrategiÓ (1994:324). Termen mŒste istŠllet monopoliseras (partiellt) genom en fšrŠndring/fšrskjutning av sjŠlva betydelsen; man mŒste gšra tydligt att det finns andra fšrhŒllanden i verkligheten som ocksŒ hšr till begreppsomrŒdet, och/eller att de rŒdande fšrhŒllandena inte hšr dit.

Det kanske tydligaste historiska exemplet pŒ detta Šr dŒ Lenin fšrŠndrade termens applikationskriterier, dvs. de rŒdande styres- och samhŠllsvillkoren fšr tillŠmpning av termen, till att gŠlla ocksŒ det styresskick som baserades pŒ sovjeterna (rŒden). DŠrefter omtalade han systemet som en Óhšgre form av demokratiÓ Šn den Óborgerliga demokratinÓ med flerpartisystem och parlamentarism (se Larsson 1994:66).¹ Efter andra vŠrldskriget etablerades begreppet folkdemo-krati, som ur strikt sprŒklig synvinkel Šr en tautologi (Õfolk-folk-styreÕ). Med folk avsŒgs nŠrmast de partier (med sympatisšrer) som var underordnade det styrande partiet samt den mer eller mindre medvetna stora massan.² Innebšrden blir dŠrmed Ð grovt sett Ð Õkom-munistiskt folkstyreÕ. I valmanifestet 1952 fšrekommer termen vid tvŒ tillfŠllen:

(29) Regeringen medverkar aktivt i det kalla kriget, i kampanjer fšr att hetsa upp folket till misstro och hat mot fredskrafterna i vŒrt land, mot Sovjetunionen, folkdemokratierna och det nya Kina. (1952) (30) Vidgat kultur- och handelsutbyte med Sovjetunionen, Kina och de

folkdemokratiska lŠnderna. (1952)

Sverige Šr en demokrati i formell mening, med fria, allmŠnna och hemliga val och vissa grundlŠggande medborgerliga rŠttigheter. I vŠst appliceras termen dels pŒ sjŠlva statsskicket av denna typ, dels pŒ de stater som uppfyller kraven. Vad som komplicerar begreppsanvŠnd-ningen Šr att olika, frŠmst vŠnsterorienterade, politiska grupperingar inte anser dessa kriterier tillrŠckliga fšr att uppfylla vad som ibland

1 Lenin hade hŠr tagit det fšrsta steget av tvŒ till att fullt behŠrska termens tillŠmpning pŒ verkligheten. Det fšrsta Šr sŒledes att utška applikationskriterierna till att gŠlla ocksŒ nŒgot annat Šn det vedertagna (vŠstlŠndernas applikationskriterier). NŠsta steg Šr att begrŠnsa applikationskriterierna, dvs. (successivt) utesluta de olŠmpliga. En viktig funktion fyller hŠr s.k. anpassarord (se Andersson & Furberg 1984:170 ff.) och i det hŠr fallet anpassarfrasen hšgre form. Dessa hjŠlper anvŠndaren att inte framstŒ som alltfšr pŒtrŠngande nŠr han pŒbšrjar sin omstrukturering av relationen mellan sprŒk och verklighet.

2 Mao Zedong ger prov pŒ denna definition av folk: under Óperioden fšr socia-lismens uppbyggnad, hšr alla [É] som gillar, stšder och arbetar fšr det socialistiska uppbyggnadsarbetets sak till kategorin folket, medan de [É] som gšr motstŒnd [É]

alla Šr folkets fienderÓ (Zedong 1963:33).

kallas Óverklig (faktisk, reell osv.) demokratiÓ. Man anser att inte minst den ekonomiska maktens placering och fšrdelning lŠgger hinder i vŠgen. Problemen blir givetvis inte mindre nŠr diskussionen fšrut-sŠtter en avgrŠnsning av termer som folk.¹

Termens (sannolika) positiva vŠrdeladdning leder till vad jag vill kalla inflation i dess anvŠndning. I kontexter fŒr man ibland intrycket att vŠrdekomponenten fŒr en mycket framskjuten position pŒ bekostnad av det kognitiva innehŒllet.² Man kan dock anse att kritiken mot politiker fšr deras till synes šverflšdiga och intetsŠgande anvŠndning av dylika termer ibland Šr obefogad: nŠr skillnaderna i synen pŒ demo-krati, rŠttvisa osv. fastslagits pŒ ett godtagbart sŠtt, bšr de inte behšva upprepas vid varje anvŠndningstillfŠlle (jfr Fredriksson 1992). Exemp-len ur valmanifesten visar pŒ bŒde diffusa och klarare anvŠndningar.

Av utrymmesskŠl ger jag inte nŒgon utfšrligare kommentar utan lŒter exemplen tala fšr sig sjŠlva. Jag vill visa frŠmst vad demokratisk (i egenskap av bestŠmningsord) syftar pŒ. €ven de befintliga exemplen pŒ demokratisera tas upp, liksom ett par belŠgg av demokrati som tydligt pekar ut nŒgot mer Šn den formella sidan. Demokratisk bestŠm-mer:

• utrikespolitik (-48)

• fri- och rŠttigheter/rŠttigheter (-52; -76 (5 belŠgg); -79 (2 belŠgg);

-85; -91)

• politik/ekonomisk politik (-56, 5 belŠgg)

• rekrytering till hšgre utbildning (d:o, 2 belŠgg)

• skattepolitik (-60 (2 belŠgg); -68; -73; -88)

• fšrfattningsreform (-64)

• planering, kontroll (bŒda -68; planering Šven -85; kontroll Šven -73; -79 (3 belŠgg); -91)

• rŠttigheter fšr vŠrnpliktiga, grundlag (bŒda -73)

• fšrankring, Palestina (-76)

• folkfšrsvar (-79; -85)

• fšrverkligandet (av socialism pŒ svenska), styrandet (av den ekonomiska utvecklingen), ideal (-85). I samma manifest Šven demokratiskt fšrankrade initiativ och odemokratisk uppdelning.

1 Held (1997:17ff.) visar de mycket omfattande problem som aktualiseras nŠr man fšrsšker ange hur demokratin skall realiseras. I botten ligger just definitioner och rŠckvidder av termer som styre och folk. Han skriver (s. 18): ÓDessa och ett otal andra frŒgor har gjort att innebšrden av demokrati har fšrblivit och sannolikt alltid lŠr fšrbli ouppklaradÓ.

2 H¿igŒrd (1978:113) talar likaledes om avsemantisering.

• Sverige, facklig ršrelse, skola (alla -91; Sverige Šven -98) arbetsorganisation (-94)

• pŒverkande av samhŠllsutvecklingen, avgšrande av EMU- frŒgan, synsŠtt, insyn och styrning, form, inflytande (-98). Odemokratisk anvŠnds hŠr om ŠgandefšrhŒllanden och EU:s konstruktion.

VŠrd att notera Šr bl.a. frasen demokratisk kontroll. HŠr antar demokratisk snarast betydelsen ÕfolkligÕ, dŠr folk i de tidigare manifesten kan ha kopplingar till betydelsen Õkommunistiskt/socialis-tiskt sympatiserande andel av medborgarnaÕ. Frasen avser att folket skall utšva kontroll šver en rad samhŠllsomrŒden, t.ex. fšrsvaret. SŒ sent som 1991 sŠger man:

(31) Demokratisk kontroll šver nŠringslivet, sŒ att storfinansens makt bryts. (1991)

Men nŒgon gŒng Šr man Šn mer konkret i sina šnskemŒl:

(32) Wallenbergimperiet šverfšres i samhŠllets Šgo under demokratisk kontroll. (1979)

Konkreta sakfšrslag ges ocksŒ 1960. Konkretionen gŠller dock knappast demokratisk i sig. Termen har hŠr fŒtt en framskjuten vŠrde-komponent, och kan nŠrmast bytas ut mot bra o.d.:

(33) En demokratisk skattepolitik med befrielse frŒn statlig skatt fšr familjeinkomster upp till 9Ê000 kronor och skattelŠttnader fšr inkomster under 25Ê000 kronor. (1960)

En likartad, diffus anvŠndning uppvisas 1991:

(34) Ett fšrstŠrkt vŠnsteralternativ ger kraft Œt en folklig ršrelse fšr ett demokratiskt, sjŠlvstŠndigt och solidariskt Sverige. (1991)

Det Šr formuleringar som (33) och (34) som leder till kritik mot politiskt sprŒkbruk. Det finns emellertid skŠl att anta att demokratisk ofta skulle kunna fyllas med politiskt sakinnehŒll vid behov. Det kan finnas orsaker till oklarheterna, sŒsom brist pŒ utrymme och tid. Men ibland rŒder troligen ocksŒ en faktisk brist pŒ sakinnehŒll.

Det som skall demokratiseras Šr skolvŠsendet (-48), fšrsvaret (-52), den hšgre utbildningen (-60), arbetslivet (-76), ekonomin (-82), industri, service, offentlig fšrvaltning 85), offentlig verksamhet (-88), den ekonomiska makten (-98, 2 belŠgg), FN (-98).

Vid diskussioner om demokrati fšrekommer vid nŒgra tillfŠllen orden utvidgning eller fšrdjupning som bŒda markerar den formella demokratins otillrŠcklighet:

(35) Socialism pŒ svenska innebŠr en utvidgning av demokratin.

(1985)

Vidare talar man i šverfšrd och negativ mening om att demokratin urholkas. DŠremot finns inga exempel pŒ bestŠmning av verklig, reell o.d. Anledningen kan vara att man ibland istŠllet ger plats fšr en utveckling av de tankar som ligger bakom en fras som verklig demo-krati. Det Šr ocksŒ troligt att t.ex. utvidgning švertar delar av anpas-sarordens funktion.

Ur politisk-retorisk synvinkel bšr negationen odemokratisk (anvŠnd 1985 och 1998) uppmŠrksammas; fšrfattarna vŠljer av nŒgon anledning att tala om ett icke šnskvŠrt fšrhŒllande, trots att de hade ett fritt val att beskriva sin egen vision (vilket de naturligtvis oftast gšr).

Slutligen bšr man notera frekvenstoppen 1991 som med stor sanno-likhet Œterspeglar šstsocialismens fall. Det Šr rimligt att anta att (v) slutgiltigt vill klippa banden till forna kompanjoner i Sovjetunionen:

(36) Stora fšrŠndringar har skett i Europa. EnpartivŠlden har fallit. Vikti-ga steg har tagits i kampen fšr demokratiska rŠttigheter. (1991)

Naturligtvis fyller framfšr allt passivformen tagits en viktig retorisk funktion vid denna kŠnsliga diskussion. En anvŠndning av vi, vŠnsterpartiet (har tagitÉ) o.d. hade varit orimlig, men genom passivformer undviks problemet vem som har tagit stegen. Man sŠger inte att man sjŠlv har varit delaktig i demokratiseringsprocessen, men sŠger inte heller att man inte varit delaktig. EnpartivŠlde fŠster inte heller uppmŠrksamheten pŒ socialismen som ideologi, utan pŒ dess (klandervŠrda) realisering i …steuropa. Citatet uppvisar ocksŒ en fšr partiet ovanligt klar syftning pŒ demokratins formella sidor, dvs. pŒ grundlŠggande kriterier som fria och allmŠnna val. Partiet har ju annars ofta visat att det inte lŒter sig nšja med den formella demo-kratin; redan i valmanifestet 1948 betonades demokratins utvidgning, dvs. man šnskade ška det antal applikationskriterier som skulle uppfyllas fšr att Sverige rŠttmŠtigt skulle kunna betecknas som en demokratisk stat. Denna vilja att fšrŠndra innebšrden hos demokrati har sŒledes levt hela perioden, och det Šr rimligt att anta att den med tiden blivit allt starkare.