FIGUR 1. Det fšrsvars-/utrikesrelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998
Som framgŒr av figur 1 har jag skiljt mellan krig med tillhšrande sammansŠttningar och avledningar och fred (d:o) samt ett antal ord som semantiskt tillhšr ett fšrsvars- och utrikesorienterat begrepps-omrŒde (avspŠnning, kŠrnvapen, nedrustning osv.). DŠrmed Šr det mšjligt att inte bara urskilja vilka manifest som haft denna inriktning1, utan ocksŒ till vissa delar vilken vokabulŠr man haft. Observera dock att grafen som visar anvŠndningen av de relaterade orden Šr streckad dŠrfšr att urvalet den bygger pŒ inte Šr obestridligt. Grafens fasta vŠrden skall dŠrfšr betraktas med reservation. Dess stšrsta fšrtjŠnst Šr istŠllet att den visar att (framfšr allt) 1960 Œrs manifest pŒ ett eller annat sŠtt Šr prŠglat av det kalla kriget utan hšg frekvens av krig och fred. Intressant Šr att fred med sammansŠttningar och avledningar till stšrsta del dominerar šver krig med d:o Ð utom Œr 1952 och marginellt 1968. Hur stor medvetenhet det ligger bakom ett sŒdant val skall inte dryftas hŠr, men med utgŒngspunkt i antaganden om positiv och negativ verklighetsbeskrivning Šr det rimligt att anta att en text uppbyggd kring krig fyller andra retoriska funktioner Šn en text upp-byggd kring fred.
Figuren visar hur det kalla kriget prŠglar vissa manifest.
ÓValršrelsen [1952] fick É en dramatisk upptakt i det kalla krigets teckenÓ skriver Esaiasson (1990:191), och syftar bl.a. pŒ (Œtminstone) en incident med sovjetiska stridsflygplan inblandade. Genom bl.a. dessa hŠndelser kom den allmŠnna opinionen att vŠndas mot Sovjetunionen och kommunismen. Eventuellt pŒverkade detta SKP till att ytterligare skŠrpa kritiken mot USA:s (och dŒvarande Atlantpaktens) nŠrvaro i Europa, sŒvŠl som mot Koreakriget. En delfšrklaring till de hšga frekvenserna 1948Ð52 samt škningen 1982 kan vara att det kalla kriget dŒ befann sig i tvŒ av de tre intensivaste perioderna. Men Šven om den streckade grafen bŠr spŒr av ocksŒ den tredje och kanske mest hotfulla perioden 1959Ð62 (med bl.a. Kubakrisen) bšr resultaten tolkas fšrsiktigt. Det finns ju andra, kanske mer ovŠntade, lokala toppar, sŒsom 1991. DŒ Šr det knappast lŠngre šst-vŠst-konflikten som
om-1 Man kan givetvis inte kategoriskt sŠga att krig och fred och de relaterade termerna alltid fungerar i ett (skarpt avgrŠnsat) fšrsvars-/utrikespolitiskt resonemang. Ett exempel pŒ nŠr det inte kan sŠgas vara sŒ kan hŠmtas ur 1998 Œrs manifest:
ÓMŠnniskor tvingas fly frŒn fšrfšljelse, krig eller svŠltÓ. Kontexten tyder pŒ att man snarast fokuserar orsaker till sjŠlva flykten (ekonomisk vŠrldsordning o.d.). Det Šr emellertid sŒ, att bŒde krig och fred till allra stšrsta del anvŠnds fšr att fokusera sjŠlva fšreteelsen. Om inte partiet har nŒgon sŒdan avsikt finns endast spridda belŠgg, sŒsom 1994 och 1998, med 3 belŠgg pŒ ca 6Ê700 lšpande ord. Jag har uteslutit dessa be-lŠgg, och Šven ett par sammansŠttningar utifrŒn krig i de tidiga manifesten. En sŒdan Šr krigsŒr, som syftar pŒ andra vŠrldskriget och dŠrmed klart faller utanfšr begrepps-omrŒdet.
talas, utan snarast risken fšr relationsproblem mellan vŠstlŠnderna och Tredje vŠrlden.
De hšga vŠrdena fšr 1952 utgšrs alltsŒ till stšrre delen av krig med sammansŠttningar (ca 2/3). Flera Šr negativt vŠrdeladdade, sŒsom ršvarkrig (Koreakriget; se citatet i avsnitt 5.1) och krigspropaganda.
Begreppet Ó(det) kalla krigetÓ anvŠnds ocksŒ:
(1) Regeringen medverkar aktivt i det kalla kriget, i kampanjer fšr att hetsa upp folket till misstro och hat mot fredskrafterna i vŒrt land, mot Sovjetunionen, folkdemokratierna och det nya Kina. (1952)
I kontrast till detta fšrekommer fred (7 belŠgg), man talar, som vi ser i citat (1), om Ófredskrafterna i vŒrt landÓ samt avslutar med uppma-ningen att Ó[r]šsta med kommunistiska partiet Ð fredspartiet!Ó. Men som framgŒr av den streckade grafen anvŠnds Šven mŒnga andra ord som fšrstŠrker tendenserna. Exempel Šr nedrustning (2 belŠgg), neut-ralitet (2), oavhŠngighet (3) och ockupation (2). Ockupation avser amerikanska fšrehavanden i VŠsteuropa (se citatet i avsnitt 5.1). Som man kan ana av citat (1) innehŒller manifestet ocksŒ ett antal geografiska namn o.d. Exempel Šr amerikansk (5 belŠgg), VŠst-tyskland (2), Sovjetunionen (2), Korea (1) och Kina (2) varav 1 ingŒr i frasen Ódet nya KinaÓ (citat (1)). Ett genomgŒende drag i manifestet Šr att man fšrefaller vilja framstŠlla ett kommande krig som vŠlplanerat och t.o.m. šnskat av den amerikanska sidan (jfr ocksŒ att man till-skriver den svenska regeringen aktiv medverkan (citat 1)). Fšljande citat speglar detta:
(2) Under de amerikanska imperialisternas ledning pŒskyndar krigs-krafterna i vŠrlden fšrberedelserna till ett nytt krig. (1952)
Sannolikt Šr det verbet pŒskynda som frŠmst ger detta intryck, men Šven fšrberedelserna kan antas bidra. Samma manifestet uppvisar ocksŒ sammansŠttningar som troligen har liknande funktion, t.ex.
krigsfšrberedelse och det kanske nŒgot fšrlšjligande krigsšvning. Ett annat drag Šr att ord ur detta SRB ofta stŠlls samman med negativt vŠrdeladdade ord och/eller negativa omdšmen om vŠstlŠndernas poli-tik. I fšljande utdrag skapas en skarp antites mellan Œ ena sidan fred och avspŠnning, Œ andra sidan kŠrnvapenhot och den negativt vŠrde-laddade frasen imperialistisk vŒldspolitik:
(3) MŠnsklighetens framtid krŠver kamp fšr fred och internationell av-spŠnning. Kapprustning, kŠrnvapenhot och imperialistisk vŒldspolitik mŒste avvŠrjas. Svensk utrikes- och fšrsvarspolitik mŒste bidra till detta. (1979)
1960 Œrs manifest har hšga vŠrden enligt streckad graf, men mycket lŒg frekvens av krig och fred (endast 2 belŠgg av fred). Man finner en relativt jŠmn fšrdelning av ett antal relaterade ord, t.ex. mšter vi kŠrnvapen fšr fšrsta gŒngen (1 belŠgg) med samtidig anvŠndning av atomvapen (1). Frekventa ord Šr frŠmst militŠr (3 belŠgg) och militŠr-utgift (3). Manifestet Šr sŒledes kraftigt prŠglat av kalla kriget Ð och i snŠvare mening kapprustningen Ð utan att man kontrasterar just krig och fred.
1968 talar man knappast i termer av kallt krig Ð trots att begreppet Œterfinns vid ett tillfŠlle i manifestet:
(4) Det kalla krigets myt om USA som demokratins och framstegets fšrkŠmpe har avslšjats genom upptŠckten av 30Ð40 nordamerikaners fattigdom och misŠr mitt i ÓšverflšdssamhŠlletÓ [...]. (1968)
En intressant anvŠndning av fred Œterfinns ocksŒ. Till skillnad frŒn i de flesta andra fall fokuseras inte freden som mŒl:
(5) Propagandan om USA som fredens och frihetens fšrsvarare i vŠrlden har brutit samman genom angreppskriget mot Vietnams folk.
(1968)
En egentlig ŒtergŒng till i hšgre grad fšrsvarsinriktade spšrsmŒl tar form 1976 och blir tydlig 1982. I det senare manifestet manar man till fredskamp och hŠnvisar till en utbredd fredsopinion (2 belŠgg). Relate-rade termer Šr bl.a. avspŠnning (2 belŠgg och ett frekvent ord under hela perioden), kŠrnvapenfri (2), militarism (1), militŠr (3) och det starkt negativa rustningsvansinne (1). €ven JAS gšr sitt intrŠde (1 be-lŠgg).
1988 Œrs manifest pŒminner om 1960 Œrs genom en fšrsvars- och utrikesrelaterad vokabulŠr baserad pŒ andra termer Šn krig och fred;
fšrutom fred (3 belŠgg) Œterfinns endast fredspolitik och krigs-materielexport (1 vardera). DŠremot Œterfinns bl.a. avspŠnning (3), rustningsspiral (1), militŠr (5) samt 8 sammansŠttningar utifrŒn kŠrn-vapen. Fšljande citat Šr prototypiskt:
(6) Vi mŒste fšrstŠrka vŒra insatser mot kŠrnvapen och upprustning.
Sverige mŒste aktivt understšdja varje fšrslag som verkligen frŠmjar avspŠnning och ett slut pŒ kŠrnvapnen. Vi mŒste ška aktiviteten fšr att fŒ Norden till kŠrnvapenfri zon. Som ett led i detta mŒste vi fšrklara Sverige kŠrnvapenfritt och bannlysa alla besšk eller šver-flygningar av kŠrnvapenbŠrande farkoster. (1988)
AvspŠnning hittas Šven 1991 (2 belŠgg), bl.a. tillsammans med nedrustning (2). 1998 Œterfinns ett par nya sammansŠttningar, Nato-medlemskap och Natosamarbete (1 vardera), samt beteckningar som av mer uppenbara skŠl Šr inte Œterfunnits tidigare, t.ex. PFF (Partnerskap fšr fred) och OSSE (Organisationen fšr sŠkerhet och samarbete i Europa).
Det finns fler fšrsvars-/utrikesrelaterade ord som skulle fšrstŠrka tendenserna ytterligare. Exempel Šr ett antal konstruktioner med -block- och Marshall-, av vilka det senare helt naturligt fšrekommer i de tidigare manifesten. Jag menar emellertid att redovisningen i sin nuvarande omfattning Šr fullt tillrŠcklig fšr att ge ett grovt men talande mŒtt pŒ de olika manifestens bruk av ord inom detta SRB.
FrŠmst Šr det 1952 Œrs manifest som skiljer ut sig genom sina hšga vŠrden fšr sŒvŠl krig som fred och de relaterade orden. I detta manifest dominerar dŠrtill anvŠndningen av krig klart šver anvŠnd-ningen av fred. I švrigt hšr kanske 1960 Œrs manifest till de intres-santaste genom ett flitigt bruk av de relaterade orden. Under de senaste tre decennierna Œterfinns en lokal topp 1982, Šven om dess vŠrden inte nŒr upp till de tidiga manifestens.
5.1.2. ArbetsmarknadsomrŒdet
Figur 2 visar den relativa frekvensen šver tiden av nŒgra viktiga arbetsmarknadsrelaterade ord och ordled (se nŠsta sida).
Jag vill inledningsvis ge figuren ovan fšljande kommentarer: den visar sannolikt med relativt god tillfšrlitlighet i vilken omfattning manifesten behandlat arbetsmarknadspolitiska frŒgor. Grunden fšr detta antagande Šr att det torde finnas fŒ, om ens nŒgra, sŠtt att diskutera arbetsmarknadspolitik utan att anvŠnda sig av arbete, jobb eller sysselsŠttning med sammansŠttningar och avledningar. Detta till skillnad frŒn det fšrsvars-/utrikesrelaterade begreppsomrŒdet, vars uppbyggnad inte fšrefaller lika beroende av enskilda termer Šven om krig och fred tveklšst Šr viktiga. Naturligtvis kan frŒgan stŠllas om hur det ovan anvŠnda begreppet Óarbetsmarknadspolitisk frŒgaÓ skall definieras i snŠvare mening. Arbete, jobb och sysselsŠttning ka n behandlas ur ekonomiska, sociala, ideologiska, miljšmŠssiga osv.
aspekter. Jag bortser frŒn dessa aspekter hŠr och konstaterar endast att frŒgorna diskuteras ur nŒgon aspekt.1
1 Min metodik kan kontrasteras till den statsvetenskapliga s.k. innehŒllsanalysen, med vars hjŠlp forskaren naturligtvis nŒr djupare. VŒra syften Šr dock skilda, vilket torde ha framgŒtt tidigare.
Den sprŒkvetenskapliga utgŒngspunkten motiverar ocksŒ att skilja mellan de tre orden. Detta fšr att se snarast hur sakinnehŒllet uttrycks, inbegripet nya ords introduktion, gamla ords fšrsvinnande och vidden av šverlappande anvŠndning.
FIGUR 2. Det arbetsmarknadsrelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998
Figurens mest pŒfallande inslag Šr begreppsomrŒdets alltmer škande andel av den totala ordmassan (se trendlinjen). De tre senaste decen-nierna torde omrŒdet hšra till partiets allra viktigaste, sŒnŠr som pŒ ett relativt svagt 1985 och en lokal bottennotering 1988. €ven 1998 Šr den relativa frekvensen nŒgot lŠgre, men till skillnad frŒn 1985 och 1988 gŠller inte detta om men medrŠknar arbetslšs/arbetslšshet!
Bruket av arbetslšs har škat markant mellan 1988 och 1998 (och det finns skŠl att anta att trenden forsŠtter valŒret 2002). Intressant Šr ordet massarbetslšshet, nytillkommet 1991 (1 belŠgg) och belagt ocksŒ 1998 (4). Att fšrleden mass- Šr en kraftig sprŒklig fšrstŠrkning torde stŒ klart. I ett fall fšregŒs det av en anknytande metafor:
(7) Det finns de som tjŠnar pŒ arbetslšsheten. Med en armŽ av arbets-lšsa pŒskyndas omfšrdelningen av makt, fšrmšgenheter och inkom-ster frŒn fattig till rik. MŠnniskor blir otrygga, klassamhŠllet fšrstŠrks och det nyliberala systemskiftet underlŠttas av en etablerad mass-arbetslšshet. (1998)
Bruket av arbetslšs ligger annars pŒ en konstant hšg nivŒ 1968 t.o.m.
1982. Det Šr sannolikt att arbetslšshet Šr en viktig term om man vill skapa en negativ verklighetsbeskrivning. Till hjŠlp i ett sŒdant sammanhang har man ocksŒ en betydande anvŠndning av avsked, industrinedlŠggelse osv.1 1968 Œterfinns, i ytterligare fšrstŠrkt form, samma fenomen som 1998: bruket av arbetslšs Šr omfattande i relation till bruket av arbeta. FšregŒende manifest, 1964, hade inte nŒgot belŠgg av arbetslšs, arbetslšshet o.d. PŒfallande Šr ocksŒ hela peri-odens avsaknad av sammansŠttningar med kvinna och termer inom SRB; endast kvinnoarbetslšshet och kvinnojobb Œterfinns, 1973 re-spektive 1994.
Bakom graferna dšljer sig Œtminstone tvŒ fraser av slagords-karaktŠr, nŠmligen lika lšn fšr lika arbete och full sysselsŠttning.
Slagordet Šr givetvis av stor vikt inom politiskt sprŒk, genom egen-skapen att komprimera och fšrenkla ett komplext innehŒll; det kan Ó[p]Œ ett fšrtŠtat sŠtt É rymma en hel ideologiÓ (Brylla 2000:10).
Bland forskarna rŒder viss oenighet om slagordets natur, men vikten av en pregnant form torde vara stor. Det vanligaste slagordsliknande uttrycket i manifesten Šr lika lšn fšr lika arbete, som kan belŠggas fr.o.m. 1948 t.o.m. 1991. Formen prŠglas av allitteration, och uttryc-ket uppfyller Šven andra, om Šn inte alla, kriterier fšr att kunna betecknas som slagord (jfr Brylla 2000:11f.). Redan 1948 syftar frasen pŒ fšrhŒllandet mellan mŠn och kvinnor, och kan dŠrmed sŠgas pŒvisa en gryende feminism. I fšljande exempel betonas emellertid Šven lšnerelationen mellan yngre och Šldre:
(8) Ungdomarna kŠnner samma orŠttvisor, nŠr de trŠder ut i produktionen eller vill fortsŠtta sin utbildning, fšrsvŒrad genom otillrŠckliga ŒtgŠrder frŒn samhŠllets sida. De vill, liksom kvinnorna, ha en ordning som ger dem lika lšn fšr lika arbete och inte lšnesŠttning efter Œlder och kšn. (1956)
1 €ven fristŠlla fšrekommer, men dŒ i fšljande polemiska funktion: ÓDet heter att arbetarna ÓfristŠllsÓ nŠr det i verkligheten Šr kapital som fristŠlls till Šnnu mer vinstgivande investeringar.Ó (1968)
1998 finner vi en kortare variant i lika lšn. NŒgon gŒng sker ocksŒ en omskrivning, varigenom fšrbud och olika snarast fungerar som dubbla negationer:
(9) Fšrbud mot olika lšn fšr mŠn och kvinnor vid lika arbete. (1968)
Fšr švrigt Œterfinns nŠrmare sextio olika sammansŠttningar utifrŒn arbeta och arbete. Blotta mŠngden visar att begreppsomrŒdet Šr viktigt. Till de intressantare sammansŠttningarna hšr det negativt vŠrdeladdade arbetshets (1976, 1979, 1 belŠgg vardera):
(10) Vi krŠver fšrkortning av arbetsdagen till 7 timmar nŠsta Œr och 6 timmar 1980. Detta ska ske med bibehŒllen lšneutveckling och utan škad arbetshets. (1976)
Och i form av en prepositionsfras:
(11) Kapitalismen skapar stŠndigt ny arbetslšshet. Den škar hetsen pŒ arbetsplatserna. (1976)
Nyord fr.o.m. 1970 Šr arbetsmiljš. Liksom kanske de flesta samman-sŠttningar, t.ex. arbetsdag, arbetsvecka, arbetsŒr, arbetstakt, arbetstid, arbetsskada, har arbetsmiljš att gšra med sjŠlva arbetsplatssituationen.
VŠrd att notera i detta hŠnseende Šr arbetstidsfšrkortning, med fšrsta belŠgg 1956 och lika stor aktualitet idag. Den hšga konkretionsgraden inom detta SRB Šr ett genomgŒende inslag, och extra tydligt blir det i konstruktioner som sjukvŒrdsarbete, skiftarbete och underjordsarbete.
Kvantitativt kan inte jobb och sysselsŠttning pŒ nŒgot vis konkurrera.
SysselsŠttning anvŠnds parallellt med arbete under i princip hela perioden. Den andra slagordsliknande frasen, full sysselsŠttning, fšrekommer fr.o.m. 1956 t.o.m. 1998, och Šr i hšgsta grad levande i Šven i dagens dagspolitiska debatt.1 Jobb, dŠremot, anvŠnds fšrsta gŒngen 1979, men har liksom sysselsŠttning genererat ett mycket begrŠnsat antal sammansŠttningar. I skrivande stund anvŠnds emeller-tid t.ex. jobbpolitik flitigt av politiker och massmedia, och Šven om en sammansŠttning som jobblšshet idag kŠnns frŠmmande Šr den inte
1 Lika aktuell Šr frŒgan om vad ÓsysselsŠttningÓ egentligen Šr fšr nŒgot. Ansvariga politiker menar att graden av sysselsŠttning Šr hšg, vilket fšrnekas av oppositionen.
Kampen om sprŒket gŠller i detta fall alltsŒ huruvida olika arbetsmarknadspolitiska ŒtgŠrder skall tillŒtas vara ett applikationskriterium fšr begreppet sysselsŠttning. NŠr problemkomplexet ŠndŒ mŒste diskuteras av (s) kan man av uppenbara skŠl inte pŒstŒ att alla har ett klassiskt fšrvŠrvsarbete. • andra sidan vill man visa att man har fšrt och fšr en effektiv politik fšr att fŒ ner arbetslšsheten. En viktig funktion i sammanhanget fŒr dŠrfšr uttrycket šppen arbetslšshet.
otŠnkbar i en snar framtid. Som framgŒr Šr det frŠmst manifesten 1979 och 1994 som har en markerad anvŠndning av jobb. (DŠremot Šr de bŒda manifestens anvŠndning av sysselsŠttning obefintlig.)
Om man slŒr samman vŠrdena fšr samtliga ord finner man att 1979 Œrs manifest har hšgst relativ frekvens under hela perioden. En fšrsik-tig, generell tolkning av de hšga relativa frekvenserna perioden 1973Ð 1982 kan gšras utifrŒn Esaiasson (1990), som anger arbete och syssel-sŠttning som viktiga frŒgor i valdebatterna tre av Œren, 1973, 1979 och 1982.
Man kan annars anse att 1998 Œrs manifest uppvisar den intressan-taste fšrŠndringen under perioden. SŒsom tidigare nŠmnts minskar den relativa frekvensen (r.f.) av arbeta och jobb, medan r.f. av arbetslšs Šr den hšgsta under hela perioden. Det Šr vŠrt att fundera šver vad proportionerna betyder fšr vŠljarnas syn pŒ hur manifestet beskriver verkligheten. En fšljdfrŒga blir om arbetslšs nŒgonsin skulle kunna dominera begreppsomrŒdet, eller om arbetsmarknadsrelaterade frŒgor naturligt framstŠlls i fšrsta hand genom anvŠndning av arbete, jobb och sysselsŠttning.
5.1.3. SkatteomrŒdet
I figur 3 pŒ nŠsta sida ŒskŒdliggšrs den relativa frekvensen šver tiden av orden och ordleden skatt och moms:
Esaiasson (1990:225) omtalar skatterna, och frŠmst omsŠttnings-skatten, som ett av tre omrŒden i fokus i valršrelsen 1960.1 Detta Œter-speglas troligen i det lexikala urvalet, dŠr den relativa frekvensen nŒr 1,4 procent av de lšpande orden. Att den hšga siffran Šr ett resultat av den allmŠnna valdebatten bšr kunna anses verifierat dŒ sammansŠtt-ningen omsŠttningsskatt har 2 belŠgg. Tolkningar bšr dock i vanlig ordning utfšras med stor fšrsiktighet: de huvudfrŒgor som fokuseras i valdebatten torde ofta skilja sig frŒn de frŒgor som fokuseras av det enskilda partiet. Exempelvis har de hšga r.f. 1964 och 1976 inget stšd hos Esaiasson. Inte heller Šr r.f. fšr 1956 sŠrdeles hšg, trots att valet Šr kŠnt som ÓskattesŠnkningsvaletÓ.
En intressant notering Šr att grafen planar ut frŒn 1982. Skatte-politik verkar inte ha varit partiets frŠmsta diskussionsomrŒde de senaste tjugo Œren, men kan givetvis livas upp ju nŠrmare vi kommer en samordning av EU:s skattepolitik. En fšrklaring till minskningen kan vara att man i hšgre grad vŠljer att omtala de fšrhŒllanden och
1 Fšrutom skattefrŒgor diskuterades 1960 Šven socialpolitik och regeringsfrŒgan.
faktorer som ogillas (vilket Šven kan gŠlla mer generellt). Numera Šr det inte mšjligt fšr (v) att uttrycka ogillande šver skatter, varmed termens anvŠndning kan antas minska. Fšrklaringarna kan emellertid vara fler.
FIGUR 3. Det skatterelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998
FŒ begrepp har vŠl som skatt orsakat Œsiktsklyftor och strider mellan ideologier och inom praktisk politik. Hšgerdebattšrer har Ð genom švertalningsdefinition Ð proklamerat att skatt Šr stšld, medan mot-stŒndare har invŠnt att det Šr egendom som Šr stšld och att ett skatteuttag dŠrfšr Šr nŒgot nŠrmast naturgivet. En Œsikt som nu Šr vŠl etablerad bland gemene man Šr att partier till vŠnster fšresprŒkar ett hšgre skatteuttag Šn borgerliga partier, i syfte att bevara och/eller utveckla den offentliga sektorn. UtifrŒn detta kan slutsatsen dras att inte minst SKP/vpk/(v) varit positivt till (hšgre) skatteuttag under den period som Šr aktuell hŠr. BorŽus (1994:178) talar om Óen hšgeridŽ, nŠmligen fšrestŠllningen om skatterna som en bšrdaÓ och menar att
synen Óatt skatter i allmŠnhet Šr att betrakta som nŒgot negativtÓ Šr nyliberalistisk (s. 246). Det Šr hŠr nŒgot oklart vilka tidsramar BorŽus har, men inte desto mindre talar mina resultat emot hennes tes. €ven om hon skulle ha rŠtt i att dessa idŽer ursprungligen kom frŒn borgerlig ideologi (sannolikt frŒn liberalismen1), omtalar SKP skatter som nŒgot negativt i bšrjan av perioden. Man bšr dŠrfšr modifiera BorŽus resonemang genom tillŠgget att borgerliga partier i grunden lŠgger filosofisk-ideologiska aspekter pŒ motstŒndet mot skatteuttag.2 Fšr vŠnsterorienterade partier finns inget sŒdant principiellt motstŒnd, tvŠrtom, men man vŠnder sig emot skatten om den tas ur fel kŠllor. Ett flertal exempel ur manifesten visar nŠmligen att skatteuttag kan vara negativt:
(12) Fšr hšgre levnadsstandard Ð mot hšjda priser och skatter. (1948) (13) Regeringens landsskadliga utrikespolitik Šr samordnad med en
inrikespolitik som kŠnnetecknas av [É] att skattetrycket pŒ de mindre inkomsttagarna škat. (1952)
BorŽus skriver angŒende ordet skattetryck (s. 246):
DŒ man talar om ÓskattetrycketÓ klandrar eller fšrdšmer man det.
Ofta framtrŠder motstŒndet mot skatten ur ett kontrastrikt fšrdelnings-perspektiv: lŒginkomsttagare stŠlls mot rika och fšretag, vilket alltsŒ visar att oviljan inte Šr ideologiskt betingad:
(14) [...] en skattepolitik, som lŠttar bšrdorna fšr de mindre inkomst-tagarna pŒ bolagens och de rikas bekostnad. (1956)
(15) Kommunisterna har gŒtt emot punktskatterna, omsŠttningsskatten och hšjningen av folkpensionsavgiften, som genomdrevs samtidigt med stora skattelŠttnader fšr bolagen, medan de hšgtidliga lšftena om en verklig standardhšjning fšr folkpensionŠrerna nonchalerades. (1960)
(16) Det beror pŒ arbetarklassens fortsatta insats och utgŒngen av valet, om det skall bli [É] Šnnu dyrare upprustning, eller om militŠr-utgifterna skall minskas och mšjliggšra en lŠttnad i skattebšrdor-na. (1960)
1 Detta sagt Šven om liberalismen vid sin tillkomst knappast var att betrakta som en ÓhšgerideologiÓ i vŒr nutida mening.
2 Aspekter som slutligen leder till slagord fšr konkret politiskt bruk, t.ex. Ódet mŒste lšna sig att arbetaÓ (folkpartiet kring Œr 1970).
Skattebšrda Œterfinns sista gŒngen 1968:
(17) Lindring i skattebšrdan fšr de lŠgsta inkomsttagarna. (1968)
Vid flera tillfŠllen fšrekommer frasen demokratisk skattepolitik. €ven om demokratisk hŠr nog nŠrmast betyder ÕrŠttvis, braÕ, Šr man konkret i ŒtgŠrdsfšrslagen:
(18) En demokratisk skattepolitik med befrielse frŒn statlig skatt fšr familjeinkomster upp till 9000 kronor och skattelŠttnader fšr inkomster under 25000 kronor. Slopande av omsŠttningsskatten.
SkŠrpt beskattning av bolagen, aktiespekulanterna och de stora fšrmšgenheterna. Effektiva ŒtgŠrder mot skattesmitarna. (1960)
Men med tiden uppvisas ett mer renodlat fšrsvar fšr skatteuttag, Šven om man sŒ sent som 1976 sŠger att lšnearbetarna drabbas av skatterna.
En fras som radikal skattesŠnkning (1956) verkar inte lŠngre aktuell.
Givetvis finns fortfarande viljan att sŠnka skatten fšr lŒginkomsttagare,
Givetvis finns fortfarande viljan att sŠnka skatten fšr lŒginkomsttagare,