Den fackliga karriärens slut
Kap 4. Arbetarrörelsens ledarideal
I
sin bok Organisation och demokrati hävdade Robert Michels att arbetar-rörelsen förborgerligades från två håll: dels genom rekrytering av akademiker och tjänstemän med borgerlig bakgrund, dels genom att arbetarledarnas för-troendeuppdrag ledde till tjänstemannastatus.275 I de båda föregående kapitlen har jag konstaterat att den svenska arbetarrörelsen alltmer effektivt, tvärtemot vad Michels förutspådde, lyckades att använda rekryteringsstrategier och karriär vägar för att behålla medlemmarnas och arbetarklassens kontroll över de ledande uppdragen. Men hur skulle man lösa problemet med det förbor-gerligande som kom från andra hållet, det vill säga när arbetarledarna gick från kroppsarbete till tjänstemannaarbete och umgänge i mer borgerliga kretsar? I den svenska arbetarrörelsen löstes detta genom att utforma ett ledarideal som med hjälp av olika egenskaper framställde ledarna som oanfrätta av karriärism och borgerliga attribut. Ledarna förväntades trots sin upphöjdhet dela samma erfarenheter och värderingar som arbetarklassen och det var deras förmåga att hantera dessa egenskaper som gav dem legitimitet.Det var därför ingen tillfällighet att Håkan Juholt i samband med SAP:s
partiledarval i mars 2011 framställdes som en traditionell socialdemokrat med politiken i blodet. Redan som barn hade han gått i förstamajtåget tillsam-mans med sin far som under många år var socialdemokratiskt kommunalråd i
Oskarshamn. I tonåren gick han in i SSU och hamnade i riksdagen. Trots sitt
avancemang i politiken hade han alltid enligt partikamraterna föredragit de
röda fanorna framför den röda mattan.276 Även när Stefan Löfven
presentera-des som Juholts efterträdare knappt ett år senare framställpresentera-des han som barn-hemsbarnet som blivit en av Sveriges mäktigaste fackföreningsledare. Bilden av en genuin arbetarledare förstärktes också av de intervjuer som gjordes med
275 Robert Michels, (1983) s 76-78.
hans mamma i vad som framställdes som ett genuint arbetarhem i det
poli-tiskt röda Ådalen.277 Den bild som media skapade av dessa ledare var så långt
från förborgerligad man överhuvudtaget kunde komma och det var också på detta sätt som man från arbetarrörelsens sida ville få läsarna och TV-tittarna att uppfatta det.
Det ledarideal som präglat rörelsen under hela 1900-talet kan relateras till den ständigt återkommande oron för rörelsens förborgerligande. För att inte ge associationer till opportunism och klassförräderi skulle ledaridealet vara fritt från attribut och egenskaper som kunde betraktas som borgerliga och för att skapa samhörighet med arbetarklassen skulle arbetardygderna lyftas fram och ledaren framstå som ett med rörelsen. Ivar Vennerström använder i samlings-verket Arbetets söner från 1960 Hjalmar Brantings finansminister F.V. Thors-son för att karaktärisera de egenskaper som ingår i arbetarrörelsens ledarideal. Vennerström skriver:
Hos honom fanns ingen personlighetsklyvning mellan den offentliga och den enskilda människan. Hans enkla medborgardygder, nykterhet, sparsamhet, heder-lighet, trofasthet, typiska för en gammal hantverkare, hade smält samman till en helgjuten enhet. Han var sober i sin livsföring, brände icke sitt ljus i båda ändar som t ex. Axel Danielsson. Han hade icke de bohemdrag, som karakteriserade många av pionjärtidens män. När han steg mot samhällets höjder behöll han sina enkla levnadsvanor i mat och dryck, i kläder och nöjen, han förlorade aldrig balansen såsom det hänt en och annan av dem som från folkdjupet genom egen duglighet och arbetarklassens frammarsch förts fram till samhälleligt inflytande och frottering med samhällets övre skikt. Socialismens idealitet var för honom icke endast en läpparnas ytliga bekännelse, den hade genomsyrat allt hans väsen.278
Thorsson framstår i citatet ovan som arbetarrörelsens personifierade ledarideal eftersom han aldrig tappade balansen i sin karriärgång mot högre höjder. Detta var inte oviktigt då Vennerström skrev karaktäristiken över Thorsson med tanke på att partiet och arbetarrörelsen vid denna tidpunkt betraktades som statsbärande och ledarna var en del av samhällsetablissemanget. Det var därför viktigare än någonsin för rörelsens ledare att söka sina rötter i de traditionella arbetardygderna för att inte framstå som förborgerligade.
Begreppet förborgerligande används på ett vidsträckt sätt inom arbetar-rörelsen och då det gäller ledarna är dess betydelse i många avseenden oklar. Begreppet definieras i denna avhandling med utgångspunkt från citatet ovan:
* att man genom sitt sociala avancemang i allt större utsträckning identi-fierar sig och umgås med andra klasser än arbetarklassen (brist på
klass-medvetande)
277 Aftonbladet 27/1 2012, Aftonbladet 27/1 2012.
278 Ivar Vennerström, (1960) ”Skomakaren som blev finansminister” i Arbetets söner, Samlingens tid, Del II, s 272f.
* att man använder idealitet som en förevändning för att göra karriär (brist
på idealism)
* att man lämnat arbetarklassens enkla vanor när det gäller livsstil och kon-sumtion (brist på lojalitet)
De egenskaper som Vennerström i citatet tillskriver Thorsson har också format ledarnas sätt att beskriva sig själva och sitt värv. För att motverka de scena-rion som utmålas i de ovanstående punkterna använder ledarna konsekvent tre egenskaper. Den första egenskapen är klassmedvetande, vilket innebär att man exponerar arbetardygderna och att man delar arbetarklassens erfaren-het av samhällets orättvisor. Den andra egenskapen är idealism där ledaren visar att drivkraften utgörs av tron på ett bättre samhälle och absolut inte av någon önskan att vinna egna fördelar. Den tredje egenskapen är lojalitet, vilket innebär att ledaren alltid underordnar sig rörelsens bästa. Dessa tre egenskaper formar ett ledarideal där ledaren beskrivs, eller vill få sig själv att framstå, som en helgjuten personlighet. Denna metafor syftar till att motverka alla insi-nuationer om att ledarna svikit rörelsens sanna ideal när de avancerat socialt och ekonomiskt till samhällets mest inflytelserika positioner.279 En ledare med dessa egenskaper skulle garantera att den, som drevs av idealistiska motiv, inte alls som Michels påstått bara var ”en illusion”.
I detta kapitel undersöker jag hur ledarna använder klassmedvetande, ideali-tet och lojaliideali-tet i förhållande till förborgerligande och arbetardygder.
***
De memoarer som utgör underlag för min undersökning om arbetarrörelsens ledarideal är skrivna under åren 1920 till 2010 varav flertalet under 1900-talets andra hälft. De karriärer som skildras spänner över hela seklet. Eftersom memo-arerna har varit ledarnas sätt att göra bokslut, beskriver de ledaridealet som det såg ut vid den tidpunkt memoarerna skrevs. I denna undersökning spelar detta inte någon avgörande roll eftersom det är ledaridealet under 1900-talet och inte enskilda aktörers åsikter som undersöks. Mönster och förändringar kan därför delvis vara resultat av efterkonstruktioner, men även det säger något om ledaridealet under en viss period av 1900-talet. Oavsett vilket löper tydliga trådar från Thorsson till Juholt och Löfven som tyder på att rörelsens ledarideal formuleras i spänningen mellan arbetardygder och borgerliga attribut.
Ledaridealet och dess egenskaper studeras i detta kapitel som könsneutralt eftersom det var så det framställdes i ledarnas memoarer fram till 1900-talets sista år. Detta kan relateras till att klass länge gick före kön i arbetarrörelsen.
Det fanns inte några ideologiska hinder för att en kvinna skulle väljas till
leda-re.280 De egenskaper som bär upp ledaridealet kunde därför lika gärna innehas
av en kvinna som en man. Att verkligheten kom att se annorlunda ut visas i nästkommande kapitel.