I forskningslitteratur, debattböcker och memoarer har en bakgrund i SSU
beskrivits som avgörande för att nå en plats i partitoppen. Jenny Madestam konstaterar att den socialdemokratiska partieliten betraktar det kontaktnät
som etablerades bland de aktiva i SSU som ovärderligt och avgörande för deras
politiska karriär.101 Carl-Gunnar Peterson visar att det funnits omfattande personsamband mellan SSU:s förbundsstyrelse/VU och SAP:s partistyrelse/
VU. Han nöjer sig med att redovisa sambanden och går inte närmare in på
någon förklaring av personsambandens konkreta innebörd.102 Redan hos SSU:s
föregångare det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) utvecklades
sådana personsamband och det var från förbundets ledning som VU
-ledamö-terna i den andra generationen kom att rekryteras. Efter 1917 övertogs denna funktion av SSU. Partistyrelsen fattade år 1948 beslut om att ordföranden i SSU
och även Kvinnoförbundet skulle adjungeras till partistyrelsens och VU:s
sam-98 Kohortstudien 99 Kohortstudien
100 Hans O Sjöström, (1987) Klassens ljus: (eller Hur man hamnar i arbetarregeringen), s 231. 101 Jenny Madestam, (2009) s 103.
manträden. Motivet var att sidoorganisationerna organisatoriskt skulle knytas närmare moderpartiet.103 För SSU:s del innebar detta att förbundsordföranden på ett naturligt sätt integrerades i partiet och att ett omfattande kontaktnät
kunde etableras mellan ungdomsförbund och moderparti.104
Hans O Sjöström beskriver i sin bok Klassens ljus hur SSU:s förbunds-styrelse fungerade som en rekryteringsbas till de ledande positionerna inom arbetar rörelsen. Av de personer som i slutet av 1980-talet utövade den politiska makten hade ett flertal sin bakgrund i den ”mäktiga församlingen SSU”. I nedanstående exempel beskriver Hans O Sjöström rekryteringsvägarna från
SSU in i partiet eller till arbetarrörelseanknutna organisationer.
1961 valdes Ingvar Carlsson till ordförande i SSU. Han kom direkt från statsmi-nisterns kansli, där han hade varit sekreterare. Till det jobbet kom han direkt från universitet i Lund. Den förbundsledning han ställdes i spetsen för innehöll många namn som sedan skulle styra landets öden inom olika sektorer. Förbundssekreterare var LO:s nuvarande andre ordförande RUNE MOLIN, social ledare var THAGE G PETERSON och facklig ledare ALLAN ARVIDSSON, som sedan under en lång period var partikassör och numera är direktör för ARE-bolagen. I studieutskottet satt bl a Leif Andersson, i sociala utskottet Kommunals nuvarande ordförande SIGVARD MARJASIN, i fackliga IVAR NORDBERG – nu riksdagsman, LARS ANDERSTIG, nu ordförande i hyresgäströrelsen och INGEMAR JOSEFSSON, numera borgarråd i Stockholm. I internationella utskottet fanns Sture Ericson, nuvarande kulturministern BENGT GÖRANSSON och Arne Gadd som nu är ordförande i riksdagens finansutskott. Senare tillkom BO TORESSON, SAP:s nuvarande partisekreterare och SVEN HULTERSTRÖM som idag är kommuni-kationsminister.105
Utifrån detta perspektiv kan SSU som organisation sägas ha uppfyllt sin
mål-sättning att erbjuda ungdomarna ideologisk skolning för att kunna tillgodose partiets behov av funktionärer och ledare.106
De omfattande personsambanden och de därmed sammanhängande kon-taktnäten mellan SSU och SAP:s VU är tydliga från 1917 och framåt. Av de 38 personer som fanns i de återstående fyra generationerna hade nästan tre fjärde-delar, eller 28 av 38, varit medlemmar i SSU. Av dessa hade 15 personer tidigare varit ledamöter i SSU:s förbundsstyrelse, varav 13 också i SSU:s verkställande
utskott och sju som förbundets ordförande.107 De resterande 13 VU
-ledamö-terna hade varit medlemmar i SSU på en lägre nivå såsom klubb, distrikt eller
län. Däremot saknade LO-ordförandena erfarenhet av arbete inom SSU på en
103 Gunnel Karlsson, (1996) s 27-29, 114. 104 Carl-Gunnar Peterson, (1975) s 217. 105 Hans O Sjöström, (1987) s 231. 106 Carl-Gunnar Peterson, (1975) s 14, 18. 107 Kohortstudien
nivå högre än klubbnivå.108 Detta kan tolkas som att ungdomarna redan då de valde att gå in i SSU antingen satsade på en politisk eller en facklig karriär.
Det kan således konstateras att SSU helt i enlighet med organisationens mål-sättning var en väl fungerande rekryteringsbas för partiet. SSU utgjorde också en viktig karriärväg för förvärvsarbetande ungdomar ur arbetarklassen med en begränsad teoretisk utbildning men med ambitioner att avancera politiskt och socialt.109 Precis som Robert Michels konstaterade 1911 torde partiet ha utövat en stor lockelse för de arbetarungdomar som hade förmågan att skriva och tala och ville ha möjligheter att utveckla dessa förmågor. För en ung intelligent arbetare fanns det då knappast något snabbare sätt att få det bättre än att träda i socialdemokratins tjänst.110
De kvinnliga medlemmarna utgjorde länge ungefär en tredjedel av SSU:s
medlemmar. På de högre nivåerna däremot var de länge i stort sett
obefint-liga.111 Både Gunnel Karlsson och Camilla Norrbin konstaterar att SSU länge
utgjorde en näst intill obefintlig rekryteringsväg för kvinnor i partiorganisa-tionen. Till andra uppdrag såsom riksdag och regering rekryterades kvinnorna
länge från Kvinnoförbundet.112 Med hänsyn till SSU:s avgörande betydelse i
fråga om rekrytering och inskolning, konstaterar Carl-Gunnar Peterson, att
den länge ojämna könsfördelningen i SAP grundlades långt ner i SSU:s
orga-nisation.113 Kvinnorna saknade den SSU-bakgrund som spelade en avgörande
roll för vidare avancemang inom partiet. Av de kvinnliga ledarna tog bara två
vägen genom SSU:s förbundsledning, Anna Lindh som ordförande och Lena
Hjelm Wallén som ledamot. Ytterligare tre hade varit aktiva i SSU men på en
lägre nivå.114 De kvinnor som nådde VU hade därför en för kvinnor i partiet
ovanlig bakgrund. För männen var det däremot den vanligaste bakgrunden. Trots att SSU-bakgrunden framställs som näst intill ett måste för att nå
en topposition inom SAP så saknade mer en fjärdedel av VU-ledamöterna en
sådan bakgrund. För dessa fanns det två vägar in i VU: antingen som LO
-ordförande eller via studentpolitiken. För LO-ordföranden var medlemskapet i
SSU inte så viktigt: endast hälften av LO-ordförandena hade ett dokumenterat
medlemskap i SSU.115 Som tidigare nämnts skildes de fackliga och politiska vägarna åt i ett tidigt skede av karriären, åtminstone när det gällde politiska
och fackliga uppdrag på högre nivå. LO-ordförandens roll var främst att vara
108 Kohortstudien
109 Carl-Gunnar Peterson, (1975) s 85. 110 Robert Michels, (1983) s 210.
111 Carl-Gunnar Peterson, (1975) s 32, 274-282.
112 Gunnel Karlsson, (1996) s 23 Camilla Norrbin, (2004) s 107. 113 Carl-Gunnar Peterson, (1975) s 44.
114 Kohortstudien 115 Kohortstudien
förmedlande länk mellan arbetarrörelsens två grenar. Han, för det var män under hela 1900-talet, behövde inte heller ha samma organisatoriska kapital
som de VU-ledamöter vilkas karriär enbart gått genom partiet.
Gemensamt för de fem VU-ledamöter som saknade SSU-bakgrund men
ändå valdes från partiet (Ernst Wigforss, Arthur Engberg, Tage Erlander, Birgitta Dahl och Anna-Greta Leijon), var att de samtliga hade tillhört stu-dentorganisationer med socialdemokratisk anknytning såsom D.Y.G i Lund
och Laboremus i Uppsala.116 Genom dessa organisationer hade de fått en viss
insikt i partiets verksamhet. En tung merit var att de ofta hade expertkompe-tens inom för partiet attraktiva områden, vilket torde ha kompenserat deras avsaknad av ideologisk skolning och av det viktiga kontaktnät som fanns bland de före detta SSU:arna.