Bornholmsmodellen eller ljudningsmetoden, som bygger på elevers fonologiska medvetenhet, skulle därför kunna vara modeller alla de intervjuade pedagogerna och lärarna arbetar efter då samtliga riktar mycket uppmärksamhet mot just ljuden. Så ser dock inte verkligheten ut utan arbetssätt och val av metod skiljer sig mellan de olika klasserna. Hur stor del av undervisningen som belyser den ljudmässiga kunskapen
varierar men även hur eleverna ges möjlighet att arbeta med ljud ser olika ut. Fullt ut, och enligt modellen, arbetar endast två av sex pedagoger och lärare uttalat efter Bornholmsmodellen men även i dessa fall kompletteras och varieras arbetet genom inslag av bokstavsträning samt arbete efter elevernas intresse och erfarenheter.
Sofia har under hela sin yrkesverksamma tid arbetat med utgångspunkt i Bornholmsmodellen. Hon beskriver Bornholmsmodellen som en tämligen strikt modell där arbetet är utformat efter en stegvis progression. Sofia låter eleverna och deras erfarenheter bli en del av arbetet med exempelvis ord och meningar, vilket kan se ut som följer:
[…] för en vecka sedan var vi på ett bondgårdsbesök och då skulle man ju kunna säga att vi återupplever det här i klassrummet. Vi hade en gemensam upplevelse där vi var på en bondgård, har vi några ord som vi kan använda ifrån det besöket? Då är det ju säkert flera händer i luften, kor! får! eller vad det kan vara och då använder vi de orden. Då är det ju deras vardag, om man nu ska säga så, och de har lätt att anknyta till det (Intervju med Sofia, 130515).
Genom att som i ovan skildring ta tillvara klassens bondgårdsbesök i undervisningen integreras elevernas erfarenheter i innehållet och undervisningen utgår i större utsträckning från elevernas förutsättningar och erfarenheter (Malmgren 1996:86). Lena betonar vilken av att eleverna läser texter som innehållsmässigt kan stimulera och intressera dem. De allra första texterna eleverna i Lenas klass tar del av är nivåanpassade texter i böcker som undan för undan blir mer utmanande för eleverna. Här läser eleverna ur den nivåbok som passar dem personligen och väljer sedan själva en skönlitterär läxbok att träna läsning i. Lena menar att det är bra böcker med handling, även om mängden text i boken kan vara mycket begränsad. Att använda sig av texter och böcker med ett innehåll som kan intressera eleverna och för dem upplevas meningsfullt är en förutsättning för en god läsutveckling (Smith 2000:124).
Vid tidig läs- och skrivinlärning bör utgångspunkt för fortsatt utveckling vara skriftspråkets funktion. Eleverna bör således vara förtrogna med varför vi läser och skriver och vilken meningsfullhet det finns i dessa aktiviteter. Inte förrän eleverna nått tillfredsställande svar på frågan om skriftspråkets funktion kan kunskap om läsande och skrivande utvecklas (Dahlgren, Gustafsson, Mellgren och Olsson 2006:92). Maria talar om vikten av att läsa och åter läsa för att bli en god läsare. Hon är av uppfattningen att desto mer läsning, desto bättre förutsättningar för en god läsutveckling. Eleverna lär sig läsa genom att läsa, men detta sker inte utan yttre stöttning. Eleverna tillägnar sig
kunskap om läsande och förmåga att läsa successivt genom stöttning av andra som redan besitter denna förmåga (Smith 2000:86).
Bokstavskunskap
Utöver den fonologiska medvetenheten valde samtliga intervjuade lärare och pedagoger under intervjusituationerna att belysa bokstavsträning som en viktig del av undervisningen. Sofia och Karin, som båda två uttryckligen arbetar efter Bornholmsmodellen, har valt att vid sidan av den språkliga medvetenheten som fokuseras i modellen även lägga fokus på bokstäver och bokstavsträning under ett tillfälle i veckan. Här riktas uppmärksamheten mot språkets formella sida och eleverna övar i att forma och urskilja alfabetets bokstäver. I avsnittet kallat undersökning skildras bokstavsarbetet i de olika klasserna men gemensamt för samtliga intervjuade är att de använder sig av någon form av bokstavsträning samt att de allihop fokuserar på bokstävernas formsida. Att bryta ner en färdighet (som i detta fall skrivande) i delfärdigheter (som i detta fall bokstavsarbete) för att sedan träna denna delfärdighet till dess att den utförs på ett korrekt sätt utgör stommen i formaliserad undervisning. Steg för steg lär sig eleverna forma alfabetets bokstäver tills form och teknik automatiserats (Malmgren 1996:56).
Huruvida formaliserad bokstavsträning i undervisningen är att föredra råder det delade meningar om. Ett argument för en formaliserad undervisning av språket, där delfärdighetsträning står i centrum, är att språkfärdigheter inte skiljer sig från andra färdigheter vilka tillägnas via en stegvis inlärning. Undervisningen bör därför vara systematiskt och stegvis uppbyggd. Argumenten hyser också tankar om att eleverna behöver kunskap om språkets formmässiga sida då denna kunskap underlättar det språkliga användandet på längre sikt (ibid.). Motargumenten består bland annat av tankar om att den formaliserade undervisningen blir splittrad då den baseras på inlärning av delfärdigheter samt att det i denna undervisning inte finns något sammanhängande innehåll (Malmgren 1996:58).
De intervjuade lärarna uttrycker att formaliserad undervisning i tidigt läsande och skrivande är nödvändig för kommande kunskapsutveckling. Samtliga delar uppfattningen att bokstavsträning och undervisning av språkets formmässiga sida är grundläggande för fortsatt läsande och skrivande. Att finna en undervisning som fullt ut bygger på en renodlad erfarenhetsbaserad undervisning såväl som renodlad formaliserad
undervisning kan vara svårt. Många lärare använder sig säkerligen av flera olika undervisningsformer där de olika undervisningsformerna används i mer eller mindre koncentrerad form beroende på situation och undervisningstillfälle. Dock övas bokstävernas formmässiga sida inte enbart genom att forma bokstav efter bokstav i en skrivbok. Sofia beskriver bokstavsarbetet som ett arbete i flera steg där eleverna arbetar med bokstäver genom att ta med sig någonting hemifrån som börjar på aktuell bokstav. De tränar den formmässiga sidan genom att forma bokstaven i fråga på flera olika underlag och inte enbart i sin skrivbok. Eleverna har även möjlighet att känna hur bokstäverna känns genom att forma aktuell bokstav med kroppen, på så sätt får de bokstavsträning genom flera olika sinnen och de får med kroppen vara aktiva i undervisningen.