Att blanda diverse metoder för att på så sätt nå önskat resultat i läs- och skrivinlärning såg vi prov på ovan då tre av sex intervjuade lärare och pedagoger valt att inte arbeta efter någon specifik metod vid läsinlärningen. Att inte utgå från en specifik metod när det kommer till skrivinlärningen talar samtliga intervjupersoner om då de säger sig blanda diverse olika metoder för att nå resultat. Samtliga kombinerar således modeller och metoder för skrivinlärning de anser vara gynnsamma för elevernas utveckling. Gemensamt för envar av de intervjuade i denna undersökning är dock att de använder sig av någon form av bokstavsträning samt att de allihop fokuserar på bokstävernas formsida.
Bornholmsmodellen, som ett par av lärarna arbetar efter, omfattar ingen direkt uttalad bokstavsträning. De pedagoger och lärare som arbetar efter Bornholmsmodellen har därför valt att vid sidan av även fokusera på bokstäver och bokstavsträning. En gång i veckan har Karin vad hon kallar bokstavslek med sina elever och fokuserar då på alfabetets bokstäver, exempelvis på hur de låter och hur de ser ut. Sofia beskriver detta bokstavsarbete som ett arbete i flera steg där eleverna arbetar med bokstäver genom att ta med sig någonting hemifrån som börjar på aktuell bokstav, eleverna tränar sedan bokstävernas form genom att skriva på plastkort, skriva på tavlan samt slutligen skriva i sin skrivbok. Arbetet med bokstäverna vid sidan av Bornholmsmodellen påbörjas här under vårterminen när eleverna kommit en liten bit på vägen i sin läs- och skrivutveckling. Det är inte bara via skrift bokstäverna formas utan eleverna får även möjlighet att känna hur bokstäverna känns genom att själva forma den aktuella bokstaven med kroppen. I och med detta får de bokstavsträning genom flera olika
sinnen och de får med kroppen vara aktiva i undervisningen. Att aktivera och arbeta med elevernas olika sinnen är något även Anna talar varmt om och menar att eleverna på detta sätt tillägnar sig kunskaper på ett djupare plan. Vid sidan av det Trulle-material Anna arbetar med i klassen får eleverna dessutom bokstavsträning en gång i veckan. Här går pedagog och elever tillsammans igenom alfabetet, från a till ö, med fokus på en bokstav i veckan. Detta bokstavsarbete har som syfte att träna alfabetets bokstäver i ett roligt och för eleverna lustfyllt sammanhang och går till som följer; under arbetet med exempelvis bokstaven t får en elev i uppdrag att ta med sig någonting hemifrån som börjar på bokstaven t i en hemlig låda som finns i klassrummet. Med stöd från hemmet ska eleven sedan skriva tre ledtrådar som var och en beskriver det som finns i den hemliga lådan. Dessa ledtrådar läses sedan upp i klassen där eleverna gissar sig till vad som finns i den hemliga lådan. Efter denna gissningslek fortsätter arbetet med aktuell bokstav och eleverna får på flertalet sätt uppleva bokstaven i fråga. De får smaka på någonting som börjar på bokstaven t, exempelvis en tomat och sedan får de även röra sig i en dans som börjar på t, exempelvis tango. Därefter fortsätter bokstavsarbetet med mer formaliserade övningar där fokus ligger på bokstavens form och kännetecken. I arbetet med bokstavsinlärning har Erika och Sofia tagit fasta på att stimulera det taktila sinnet. Erika låter eleverna i första klass forma bokstäver, både versaler och gemener, i sand som förvaras i små lådor i klassrummet. På detta sätt får eleverna möjlighet att känna bokstaven och dess form i stora rörelser. Hon belyser även fördelen i att eleverna med en enkel skakning kan sudda ut bokstaven om det skulle bli fel. Hon menar att detta sätt att arbeta med bokstävers form är positivt för elever som har svårigheter med den formmässiga sidan av skriftspråket. Att forma samma bokstav upprepade gånger på ett papper kan få förödande konsekvenser för eleverna och deras självkänsla om det hela tiden blir fel. Genom att skriva i sand krävs bara en lättare skakning för att få en ny chans att öva bokstäver. Sofia talar också om den taktila känslan och vikten av att få känna bokstäverna på flertalet olika sätt. Det kan vara allt från att skriva med stora penseldrag till att känna på utstansade bokstavsplattor i sandpapper. Att gå igenom bokstäverna i alfabetet visar sig i denna undersökning vara något de pedagoger och lärare som intervjuats lägger tid och fokus på i klassrummen. Genomgående lyfts arbete med alfabetets bokstäver och dess formmässiga sida fram. Maria menar att det är viktigt att eleverna tidigt lär sig forma bokstäver på ett korrekt sätt, att man följer linjerna i boken och låter vissa bokstäver ”nå upp i taket och andra ner i källaren” (Intervju med Maria, 130430). Hon lägger mycket fokus på
bokstavsarbetet under höstterminen och menar att det är viktigt att eleverna lär sig forma bokstäverna på ett korrekt sätt för att skrivandet som det fokuseras mer på under vårterminen ska flyta på smidigt.
Även Lena är av uppfattningen att kunskap om bokstävernas formmässiga sida, vilka bokstäver som är höga, vilka som är låga och att de skriver sig till en läslig handstil är viktigt för eleverna och deras kommande skrivutveckling.
Samtliga verksamma lärare och pedagoger delar uppfattningen om att eleverna tidigt behöver möta och arbeta med bokstäver och dess form, med papper och penna. Dock talar Sofia under intervjun samtidigt om en metod hon tidigare arbetat litet med och känner sig fortsatt nyfiken på, nämligen att skriva sig till läsning via datorn. Hon menar att elever som är i början av sin läs- och skrivutveckling ofta har mycket tankar och funderingar de genom skrift vill förmedla samtidigt som de många gånger inte har verktyg och kunskap för att forma bokstäver och formulera dessa tankar och funderingar i skrift. Under en period använde sig Sofia av Bornholmsmodellen för att utveckla elevernas läsande och Tragetons metod om att skriva sig till läsning för att utveckla skrivandet. Hon har en positiv upplevelse av datoranvändandet i läs- och skrivutvecklingen och samtal har först om huruvida att skriva sig till läsning via datorn skulle utgöra en central del av hennes undervisning idag. Av praktiska skäl, så som brist på utrymme, har så inte blivit fallet.
Den bokstavsträning Anna ägnar tid åt i undervisningen anser hon gynna såväl läs- som skrivinlärningen. Under elevernas första skrivinlärning arbetar hon mycket med ord och hon skriver själv ner de ord eleverna vill på tavlan för att på så sätt ge dem stöd i sitt eget skrivande. På så sätt ser eleverna orden, bokstäverna och dess form och kan ta stöd i detta när de själva ska teckna ner sina första ord i skrift.
Erika använder sig även hon av detta sätt att arbeta genom att antingen låta eleverna berätta vad de vill skriva så att hon kan skriva ner det på ett papper till var och en eller skriva upp alla de ord eleverna behöver hjälp med på tavlan (i detta fall använder hon olika färger till olika elever så att de på ett enklare sätt kan navigera sig fram till sina ord). Hon menar att eleverna genom detta arbetssätt lär sig forma bokstäverna och genom att de får se orden i skrift läggs en grund för kommande skrivutveckling. Hon säger att:
Från början skrev jag jättemånga ord på tavlan bara för att de inte visste alls hur de stavades. Det kunde ju vara jätteenkla ord […]. Nu är det ju exempelvis kyckling,
alltså väldigt avancerade ord som de undrar hur de stavas. Det är ju rätt spännande att det gått så fort (Intervju med Erika, 130424).
Lena beskriver att man genom små, små steg framåt sakta men säkert kan se en utveckling hos eleverna och att de, efter att de kopierat lärarens skrivna ord och meningar så småningom själva kan producera ord, meningar och kortare texter. Hon berättar att hon tidigare, och även till viss del idag, arbetat med diktering och menar att det finns en mängd lärtillfällen i detta arbetssätt. När eleven kommit en bit i utvecklingen och lärt sig forma bokstäver och skriva ord påbörjas även meningsskrivandet och skapandet av kortare texter.
Eleverna i Erikas klass har diverse skrivuppgifter fördelade under skolveckan. Exempelvis skriver de i en såkallad händelsebok där de under måndagen har i uppgift att skriva en kortare text om vad de gjort i helgen. Händelseboken är baserad på elevernas egna erfarenheter. Detta är något som också Karin tagit fasta på då även hennes elever skriver, och ritar bilder till texten, i en såkallad måndagsbok. Karin ger också som exempel att eleverna skriver kortare texter om sådant de gemensamt varit med om i klassen. Sofia talar även hon om att eleverna skriver texter om sådan de varit med om, om saker som hänt i deras liv; ”de skriver om sådant som ligger dem nära och det gör de varje vecka” (Intervju med Sofia, 130515). Annas elever skriver, som exempel, ord och texter utifrån bilder. Ofta skriver Anna upp ord och texter på tavlan som eleverna sedan får skriva av i sina skrivböcker. Lena berättar att de gemensamt i klassen skriver diverse sagor där sagan först skrivs på tavlan för att eleverna själva sedan ska kunna skriva av texten. Tankekartor används som stöd i arbetet där ord kan skrivas upp på tavlan och texter produceras i elevernas böcker, med utgångspunkt från tankekartans ord. Hon säger att ”de kan och får skriva om precis allting! Skrivning är ju jätteviktigt också i samband med läsningen, det hör ihop!” (Intervju med Lena, 130530). Skrivglädjen är ett i intervjuerna återkommande fenomen och Erika talar om vikten av elevernas känsla för skrivande inte förstörs. Med detta menar hon att det är viktigt att man som lärare för elever som är i början av sin skrivutveckling inte läser en text med avsikt att hitta eventuella fel och rätta dessa utan att man istället är smidig, öppen för texten i fråga och försöker utläsa vad som står skrivet även om det är inte korrekt stavat och även om meningen inte är uppbyggd enligt konstens alla regler. Hon menar att det är viktigt att inte rätta de texter eleverna skriver i början av sin skrivinlärning då rättandet kan få motsatt effekt så att eleverna istället för att lära sig korrekt stavning inte
vågar skriva egna texter längre. Anna går inte heller hon in och rättar elevernas texter utan menar att det känns fel att påpeka fel och brister i texter skrivna av elever som är mitt i ett lustfullt skrivande, hon säger att: ” […]jag menar har jag ett barn som precis har börjat skriva så går jag ju inte bort och säger att du har gjort den bokstaven på fel håll” (Intervju med Anna, 130507). Frågan är då när det är läge att påpeka felaktigheter i elevernas texter. Här menar Anna att man som lärare måste känna in stämningen och på så sätt veta när det är läge att korrigera något i en text. Hon talar om risken att eleverna fastnar i sitt sätt att skriva och vänjer sig vid att forma bokstäverna på fel håll eller liknande. Sofia menar att det är viktigt att man som lärare lär känna sina elever så att man med fingertoppskänsla kan känna när det är okej att anmärka på något och korrigera elevernas texter. Hon uttrycker sig så här: ”Man kan ju faktiskt vara så ärlig att man frågar eleverna: hur vill du att jag ska rätta detta? Då kanske de svarar att jag vill att det ska se ut som i en bok! Då har det barnet uttryckt att jag vill det här” (Intervju med Sofia, 130515).