När det kommer till läsinlärningen och den fonologiska medvetenhetens påverkan går det skönja ett tydligt mönster i studien, nämligen att samtliga intervjuade pedagoger och lärare anser att arbetet med ljud och språkets ljudmässiga uppbyggnad är mycket betydelsefullt. Det finns en variation i arbetssätt och metoder vilket tyder på att även om de intervjuade lärarna har samma grundtanke om vad som är grundläggande kunskap i den tidiga läsutvecklingen finns det olika sätt att arbeta mot läsande och en god läsutveckling. Några av de intervjuade lärarna arbetar uttryckligen efter ett metodmaterial och följer det schema och de steg som finns beskrivna i metoden samtidigt som andra själva komponerar ihop material där olika metoder och sätt att se på den tidiga läsutvecklingen blandas. Att de intervjuade lärarna arbetar på skilda sätt med den tidiga läsutvecklingen tyder på att de mål som finns uppsatta kring den tidiga läsningen kan nås på flertalet skilda sätt. Dock uttrycker några av lärarna att det är av stor betydelse att man som lärare är förtrogen med det material man väljer att arbeta med samt att det finns en tro på att valda arbetssätt är det bästa för eleverna.
Empirin visar att det bland de intervjuade lärarna är mycket vanligt att blanda olika metoder för att nå resultat i den tidiga skrivutvecklingen. Här uttrycker samtliga intervjuade lärare och pedagoger att de valt att blanda olika metoder i sin skrivundervisning. En del arbetar med den taktila känslan och aktiverar flera olika sinnen hos eleverna för att nå ut till dem och på så sätt befästa kunskapen på ett djupare plan. Andra menar att eleverna lär sig skriva genom att skriva, precis som de lär sig läsa genom att läsa. Gemensamt för envar är dock att eleverna får träna språkets formmässiga sida, att forma bokstäver, ord och senare även förstå hur en mening är uppbyggd. De går alla igenom alfabetets bokstäver men i vilken ordning eleverna får möta bokstäverna skiljer sig mellan lärarna. I vissa fall möter eleverna bokstav för bokstav i alfabetets ordning medan de i andra fall inledningsvis arbetar med ljudenliga bokstäver. Att det endast finns en metod att använda vid skrivundervisning tyder
följaktligen inte min empiri på utan den indikerar istället att man som lärare och pedagog bäst undervisar tidig skrivinlärning genom en mängd olika arbetssätt och att det således inte finns en mall att följa och pricka av.
Att undervisningen anpassas efter var eleverna befinner sig kunskapsmässigt visar empirin på flera sätt prov på. Hur den tidiga läs- och skrivundervisningen individanpassas skiljer sig tydligt mellan de intervjuade lärarna men gemensamt för samtliga är att de på ett eller annat sätt anpassar sin undervisning efter eleverna. I vilken grad denna anpassning görs varierar från att all undervisning är anpassad efter eleverna och att de arbetar med individuella uppgifter baserade på den nivå eleven i fråga befinner sig till att hela klassen arbetar med samma material men får extra uppgifter vilka utgår från individens kunskapsnivå. I det andra exemplet kan de elever som behöver extra stöd få fler uppgifter som stärker elevernas kunskap i området på en grundläggande och enkel nivå samtidigt som de elever som kommit en bit i läs- och skrivutvecklingen får mer utmanande uppgifter att arbeta efter. Att anpassa undervisning efter elev och individ är ett krav i dagens skola, men ovan skildring tyder på att anpassningen görs på flera skilda sätt samt i varierande grad. Dock uttrycks viss frustration över de möjligheter man som lärare och pedagog har att individanpassa undervisningen och tankar om att tid och resurser inte alltid räcker till i den utsträckning som önskas ges uttryck.
Slutsatser
Nedan följer en avslutande presentation av mina slutsatser där jag har för avsikt att besvara mina inledande frågeställningar. Detta görs genom en kort sammanfattning av studiens empiri.
Min första frågeställning gällande tidig läs- och skrivutveckling handlar om hur verksamma lärare idag arbetar och undervisar kring elevers tidiga läsande och skrivande. För att inledningsvis fokusera på läsutvecklingen talar samtliga intervjuade lärare om vikten av att eleverna blir förtrogna med språkets ljud, att de utvecklar en fonologisk medvetenhet. Hur detta arbete ser ut varierar dock mellan de intervjuade lärarna.
I den tidiga läsinlärningen använder sig tre av sex intervjuade lärare av Bornholmsmodellen där de följer ett schema med språkliga lekar i syfte att utveckla elevernas fonologiska medvetenhet. Anna arbetar med Trulle-materialet, vilket i mångt
och mycket bygger på Bornholmsmodellen och de andra intervjuade lärarna använder sig inte uttryckningen av någon specifik metod utan olika metoder och teorier kring tidig läsutveckling blandas i undervisningen. Anna poängterar vikten av att eleverna får tillägna sig kunskap på ett lekfullt sätt, både i läsinlärningen och i skrivinlärningen.
Samtliga intervjuade lärare arbetar parallellt med läs- och skrivinlärningen och de fokuserar alla på språkets formmässiga sida, det vill säga inledningsvis hur bokstäverna ser ut och hur de skrivs. Vid skrivinlärningen uttrycker ingen av de intervjuade lärarna att de använder sig av något specifik metod utan här blandas ovan beskrivna bokstavsarbete, den formmässiga sidan av språket, med en mer funktionaliserad undervisning där elevernas intresse står för innehållet.
När det kommer till studiens andra frågeställning som handlar om mönster mellan de olika lärarna i studien kan en slutsats om att fonologisk medvetenhet utgör en central del av undervisningen hos samtliga lärare dras. Det som skiljer sig är metod och tillvägagångssätt, även om somliga av lärarna arbetar efter samma metod. Det går även att utskilja en likhet vid skrivinlärningen då ingen av de intervjuade lärarna använder sig av någon specifik metod. Samtidigt finns här en skillnad mellan olika lärares sätt att undervisa i tidig skrivinlärning. Undervisningen lärarna emellan skiljer sig då det kommer till val av material och böcker i undervisningen samt hur individanpassad undervisningen är. Detta leder mig in på studiens tredje och sista frågeställning som handlar om hur den tidiga läs- och skrivinlärningen individanpassas.
Samtliga lärare individanpassar undervisningen på ett eller annat sätt. Det som skiljer dem åt är hur mycket undervisningen anpassas efter var individ och på vilket sätt denna anpassning görs. Lenas elever arbetar exempelvis efter ett individuellt schema där uppgifterna är anpassade efter elevens nivå. Andra sätt som undervisningen individanpassas hos de intervjuade lärarna är genom uppgifter, omfång i en text samt individuellt anpassade läseböcker.
Diskussion
I nedan avsnitt avser jag föra en diskussion kring den i arbetet skildrade studie jag genomfört om den tidiga läs- och skrivutvecklingen. Jag ämnar föra såväl en metoddiskussion som en resultatdiskussion för att bringa klarhet i hur arbetet med studien framskridit samt för att resonera kring det resultat studien lett fram till.
Vid arbetets början var min avsikt att genomföra ett antal kvalitativa intervjuer med verksamma lärare och pedagoger för att på så sätt få kunskap om hur arbetet med den tidiga läs- och skrivutvecklingen ser ut i dagens skola. Att finna verksamma lärare och pedagoger med vilja att ställa upp i denna studie kunde göras utan vidare problematik. De lärare och pedagoger jag intervjuat i syfte att få reda på hur arbetet med den tidiga läs- och skrivutvecklingen ser ut har under samtliga intervjusituationer varit mycket tillmötesgående. Här kan det faktum att samtliga intervjuade lärare och pedagoger tydligt informerats om individskyddskravet, vilket finns beskrivet i ovan metodavsnitt, spelat in då de under hela arbetets gång vetat om att deras identitet inte går att spåra. Dock är jag av uppfattningen att kvalitativa observationer möjligen kunnat fördjupa studien i det avseende att jag då även fått ta del av den pratiska undervisningen i klassrummen. På så sätt hade jag även kunnat göra en jämförande analys av huruvida de intervjuades tankar om undervisningen stämmer överrens med den verkliga klassrumsundervisningen. Om studiens omfattning och tidsram varit större hade kvalitativa observationer kunnat utgöra ett komplement och således en fördjupning av tidig läs- och skrivundervisning.
Att valet föll på den kvalitativa metodiken var från början ett naturligt val då min avsikt var att få ett djup i undersökningen samtidigt som jag ville skapa mig en helhetsbild av hur arbetet med den tidiga läs- och skrivutvecklingen kan se ut. Jag kan i efterhand fastslå att den kvalitativa metodiken var rätt metodval då jag på ett önskvärt sätt kunnat studera avsedda företeelser. Samtidigt känns mitt val av kvalitativa intervjuer i relation till kvalitativa observationer rätt då jag under intervjuerna haft möjlighet att ta del av de intervjuades tankar och funderingar kring tidigt läs- och skrivutveckling. Observationer lämpar sig bäst då det handlar om att studera händelser och handlingssätt i ett direkt sammanhang. Om jag istället valt att studera läs- och skrivinlärningen sett ut ett elevperspektiv, eller ur såväl lärar- som elevperspektiv kunde kvalitativa observationer varit att föredra. Med dessa hade jag kunnat fördjupa den
faktiska undervisningssituationen och ta fasta på praktiska och aktuella situationer som uppstått i klassrummet. Intervjuerna strukturerades på så sätt att snabba och enklare frågor ställdes i början av intervjun för att på så sätt ge den intervjuade i fråga tid och möjlighet att känna sig bekväm i situationen innan de större och mer övergripande frågorna ställdes.
Att spela in intervjuerna ser jag så här i efterhand som en nödvändighet. Även om det ligger många timmars arbete bakom transkribering av genomförda intervjuer anser jag att det i slutändan är väl värt mödan. Att kunna gå tillbaka i materialet, lyssna fler gånger och använda transkriberingarna som stöd i den analys som gjorts har varit till stor hjälp.
I analysen av mitt empiriska material uppenbarade sig såväl likheter som skillnader i de intervjuade lärarnas sätt att arbeta med den tidiga läs- och skrivutvecklingen. Empirin tyder på att det inte finns ett bestämt sätt att arbeta med vare sig läs- eller skrivinlärning utan att kunskap om de båda färdigheterna kan nås på flertalet sätt. De intervjuade lärarna använde sig av olika metoder och tillvägagångssätt för att undervisa eleverna i läsande och skrivande men delade allihop ett antal grundläggande tankar om tidigt läsande och skrivande. Inom läsinlärningen ansåg samtliga intervjuade lärare och pedagoger att den fonologiska medvetenheten utgör en grundläggande och högst väsentlig del av den kunskap eleverna behöver för att bli goda läsare. Detta går på intet sätt emot den tidigare forskning jag tagit del av som på flera sätt, och genom flera forskare, beskriver den fonologiska medvetenheten som en fundamental del inom läsinlärning. Däremot går de intervjuade lärarnas tankar inte fullt lika väl ihop med den forskning som finns om tidig skrivutveckling. Fältet delas under frågan om skrivundervisning i två delar där ena sidan menar att undervisningen måste innehålla strukturerade övningar i språkets formella sida samtidigt som andra sidan är av annan uppfattning och menar att det istället är innehållet som bör fokuseras i undervisningen. De intervjuade lärarna lyfter fram bokstavsarbete och arbete med bokstävernas form som en central del av den tidiga skrivundervisningen. Detta i enighet med den först skildrade skaran som anser att formaliserad undervisning är att föredra. Här är dock inte resultatet helt entydigt utan uttryck för att undervisningen måste utgå från eleverna samt deras intresse och erfarenheter ges också under intervjuerna, här lyfts således den funktionaliserade undervisningen fram.
Efter genomförandet av studien tänker jag att det inte behöver vara svart eller vitt. Som jag ser det bör formaliserad och funktionaliserad undervisning kunna samverka i
dagens skola. Övningar och material med mening och verklig funktion för eleverna tillsammans med viss undervisning och övning av språkets formmässiga sida skulle kunna genomsyra undervisningen. Här ligger grundtanken i att eleverna lär i för dem meningsfulla sammanhang där deras intresse och erfarenheter tas tillvara samtidigt som viss fokus riktas mot formaliserade övningar för att stärka bokstavs- och ordkunskapen. Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra.
Det vi kan ta fasta på i denna studie är de tecken på variation i undervisningen som framkommer under intervjuerna, hos såväl var enskild lärare och pedagog som mellan de intervjuade lärarna. Denna studie har genererat i viss kunskap om hur arbetet med den tidiga läs- och skrivinlärningen ser ut på de skolor de intervjuade lärarna är verksamma och förhoppningar om att min studie kan ses som stöd och till viss del vägledning för de av intresse för tidig läs- och skrivutveckling finns.
När jag först påbörjade mitt arbete var syftet att undersöka tidig läs- och skrivinlärning. Under arbetets gång har jag dock uppmärksammat att innehåll och tidigare forskning huvudsakligen behandlat den tidiga läsutvecklingen. Jag upplevde då viss svårighet i att finna material och tidigare forskning som behandlar den tidiga skrivutvecklingen i samma utsträckning som tidig läsutveckling behandlas i litteratur. Även under insamlingen av empiri var fokus något mer riktat mot den tidiga läsinlärningen då det är inom denna undervisning studien visar att undervisningsmetoder i alla fall till viss del tillämpas.
Att undervisningen ska anpassas efter var enskild elev är något som ideligen påpekas i litteratur och styrdokument. Forskare och kritiker menar att det inte finns en metod som passar alla elever i en klass utan att man som lärare behöver kunskap i flertalet olika tillvägagångssätt samt läs- och skrivinlärningsmetoder för att nå ut till alla elever. Något jag funderat på under arbetets gång är huruvida den individanpassade undervisningen är, eller kan bli, en fråga om resurser. Jag tänker då främst på de tankar jag skildrat i ovan presentation av den individanpassade undervisningen där en lärare uttryckte viss hjälplöshet i en del undervisningssituationer. Hon menade då att det inte alltid är möjligt att anpassa undervisningen efter varje elev i den grad man som lärare många gånger önskar. Hon talade om att lärare ofta finner sig själva ensamma i klassrummet och att man då måste få undervisningen att fungera på ett för den stora massan tillfredställande sätt. Bidrar inte då minskade resurser så som färre antal lärare och pedagoger i klassrummen till att undervisningen på individnivå ibland blir lidande? Är det möjligt att ensam ansvara för, och undervisa, en klass på 25 elever där material
och metod och undervisningsform ska anpassas efter var enskild elev? Samtidigt krävs resurser för att ha tid och möjlighet att lära känna alla individer i en klass samt skapa sig kunskap om deras förmågor, styrkor och brister för att senare i ledet kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov. Jag hoppas att resursfrågan inte på något sätt går ut över eleverna och den individanpassade undervisning den svenska skolan enligt styrdokument och regelverk ska ha.
I detta stycke presenteras förstag till fortsatt forskning inom området tidig läs- och skrivutveckling. Som jag uttryckt ovan ser jag ett intresse att vid en djupare undersökning av tidig läs- och skrivutveckling grunda en studie i empiri framtagen ur kvalitativa intervjuer tillsammans med kvalitativa observationer. Jag menar att det vore av intresse att se hur den faktiska undervisningen av tidig läs- och skrivinlärning ser ut i klassrummen och således kunna göra en jämförande analys mellan det som sägs i intervjuer och det som visas under lektionerna. Skiljer sig det material intervjuerna genererar i gentemot det material och den information om undervisning kvalitativa observationer framhåller? Likaså vore det intressant att i en studie om hur tidig läs- och skrivundervisning i dagens skola ser ut fokusera på svårigheter att tillägna sig kunskaper i läsande och skrivande. Att undersöka hur lärare och pedagoger för elever i de tidiga åldrarna arbetar med elever som på olika sätt upplever svårigheter att utveckla sin läsande och skrivande förmåga menar jag kan leda till ökad kunskap om hur undervisningen bör läggas upp, och vad den bör innehålla för att kunna möta de problem som kan uppstå.
Avslutningsvis anser jag att denna studie kan tillföra viss kunskap till läs- och skrivinlärningsfältet i form av empiri bestående av intervjuer med sex lärare som dagligen arbetar med elever som är i början av sin läs- och skrivutveckling. Genom att läsa detta arbete kan läsaren tillägna sig kunskap om hur undervisning av tidigt läsande och skrivande kan utformas och vad de intervjuade verksamma lärarna ser som centrala delar av undervisningen. Olika läs- och skrivinlärningsmetoder belyses vilket kan vara till hjälp och guidning för såväl verksamma lärare som önskar orientera sig på fältet som för blivande lärare som ska undervisa elever i tidig läs- och skrivutveckling. Jag önskar att min studie samt den empiri och tidigare forskning den grundar sig i kan komma till användning för blivande och verksamma lärare som av olika anledningar söker svar på hur lärare i dagens skola arbetar med elever som är i början av sin läs- och skrivinlärning.