Arbetsgivarens makt över det specialpedagogiska uppdraget

Genom att analysera platsannonserna har arbetsgivarens konstruktion av specialpedagogen granskats. När arbetsgivaren uttrycker vad som bör ingå i specialpedagogens arbete och yrke identifieras arbetsgivarens makt över diskursen vilket i sin tur påverkar specialpedagogens möjligheter att forma en yrkesidentitet.

68

Arbetsgivarnas otydliga kravställan på formella kvalifikationer kan skönjas genom att

arbetsgivarna inte kräver formell specialpedagogisk utbildning samt i det stora antal annonser som söker specialpedagog men som även kan tänka sig andra yrken och kompetenser. I början av perioden kan orsaken bero på att utbildningen inte har funnits så länge och antalet med specialpedagogexamen är litet. Under perioden ställer arbetsgivarna successivt hårdare

formella krav på specialpedagogexamen och utbildning men fortfarande idag är det stort antal annonser som kan tänka sig specialpedagog/speciallärare men även andra yrkeskategorier. Kraven på formell utbildning kan härledas till specialpedagogikens enligt svaga koppling till vetenskap och forskning enligt Rolf Helldin, (1998) och Audrey Malmgren Hansen (2002). Genom att inte kräva formella kvalifikationer utan kan nöja sig med andra yrkesgrupper har arbetsgivaren makt att påverka yrkets status.

Intentionerna med specialpedagogutbildningen, enligt examensordningarna, var att uppdragets tyngdpunkt skulle förskjutas från den undervisande uppgiften till att specialpedagogen skulle anta en mer rådgivande, handledande och konsultativ roll vilket inte går att utläsa ur tidiga platsannonser. Arbetsgivarens tolkning av uppdraget är i början av perioden samma slags uppgifter specialläraren förväntades utföra och arbetsgivaren fortsätter att organisera stödet genom att vissa elever undervisas i särskild grupp trots att undervisningsuppdraget inte finns i examensordningen från 2001 (SFS 2001:23). Det tyder på ett kompensatoriskt perspektiv hos arbetsgivarna där elevens brister är problemet och behöver åtgärdas vilket sker genom ett särskiljande. Arbetsgivaren använder sin makt över uppdraget till att i början av den

undersökta perioden ge specialpedagogen speciallärarens uppgifter vilket begränsar special- pedagogens utrymme att utveckla sin yrkesroll.

Längre fram under perioden får undervisningsuppdraget mindre utrymme och får stå tillbaka för andra uppgifter som exempelvis handledningsuppdraget. En uppgift som får allt större betydelse i platsannonserna, vilket är ett uttryck för att den specialpedagogiska kompetensen förväntas nå fler elever, är att kompetensen utnyttjas mer effektivt och kan tolkas som en intention att de specialpedagogiska åtgärderna ska vara inkluderande. Det ger enligt Bengt Persson (1998) arbetsgivarna en möjlighet att använda sin makt över uppdraget för att effektivisera specialpedagogiska stödet som en konsekvens av kommunernas försämrade ekonomi samtidigt som det överensstämmer med examensordning.

Specialpedagogen förväntas enligt platsannonserna vara “spindeln i nätet” genom sitt

samarbete med personal inom och utanför organisationen. Den ökade betoning på samarbete och samverkan som viktig uppgift och kompetens överensstämmer enligt Karin Helgesson

69

(2011) med den allmänna trenden av eftersökt kompetens och är ett uttryck för samhälls- förändring. Samma generella ökade efterfrågan på självständighet som Helgesson identifierat, vilket även uttrycks i examensordning, får dock inte samma genomslag i specialpedagog- annonserna vilket kan vara ett uttryck för att samarbete anses av arbetsgivaren viktigare för rollen som länk mellan olika funktioner i skolan.

Det förväntat samarbetet med föräldrar, som förtydligas i examensordningen från 2007 (SFS 2007:638), kan tänkas vara en följd av att speciallärarutbildningen startas upp med uppgift att ansvara för rådgivande och konsulterande arbete vilket tidigare varit specialpedagogens uppgift. Det innebär att samarbetet med föräldrar kan ha uppstått i ett behov av att hitta nya arenor för specialpedagogen och som arbetsgivarna är villiga att ge specialpedagogen. Uppgiften får allt större betydelse i platsannonserna och överensstämmer med examens- ordningen.

Samarbetet med vårdnadshavare samt kravet på att lyssna på eleven, vilket arbetsgivaren lyfter i skrivningar som förmåga att skapa god relation med elev, är en del i det utredande, analyserande arbetet som ligger till grund för olika åtgärder av stöd. Uppdraget är inte entydigt, samtidigt som det är en indikation på att genomföra anpassningar i lärmiljö kan det även användas som skäl till att särskilja elev. I utredningsarbetet finns en risk att orsaken till elevens svårigheter läggs på individnivå, eleven blir bärare av problemen. Under andra hälften av 2000-talet kan ett ökat antal diagnostiseringar identifieras med den följden att för elever som inte kan anpassa sig efter skolan ska det finnas alternativa skolformer (Persson, 2019). Det senare synsättet går mot ett kompensatoriskt perspektiv och kan tolkas strida mot inkluderingstanken vilket även examensordningen från 2017 ger uttryck åt när det uttrycks krav på en fördjupad kompetens inom neuropsykiatriska svårigheter (SFS 2017:1111). Frågan om pendeln är på väg tillbaka med ett perspektiv där orsaker till svårigheter kommer läggas på individen?

Examensordningarna önskar att specialpedagogen genom en roll på organisationsnivå skall verka på en mer övergripande nivå, i riktning mot ett kritiskt perspektiv av specialpedagogik, vilket även får genomslag i annonserna. Det går dock att urskilja glapp mellan

examensordningar och hur de politiska intentionerna kommer till uttryck i övriga politiska styrdokument (SOU 2000:19). Det försvårar för arbetsgivarna i deras tolkning av hur de specialpedagogiska åtgärderna ska organiseras och i förlängningen specialpedagogens möjligheter att utöva sitt uppdrag.

70

I analysen konstateras att arbetsgivarna har använt sin makt till att definiera special-

pedagogernas uppdrag till stor del i enlighet med examensordningens intentioner även om det till viss del har funnits en eftersläpning. Genom studiet av annonsernas krav och förväntningar på specialpedagogens kompetens, egenskaper och uppgifter går det att i början av perioden identifiera en traditionell syn på det specialpedagogiska stödet, tidigare utfört av special- lärarna. Historiskt har det kompensatoriska perspektivet med ett individuellt bristtänkande dominerat trots att avsikten har varit en förflyttning mot ett kritiskt perspektiv där skolmiljön ska var i blickfånget (Ahlefeldt-Nisser, 2009; Persson, 2007; Vernersson, 2007). Med en fördröjning anpassas arbetsgivarnas tolkning av uppdraget till examensordningen.

Fördröjningen kan bero på inflytandet av äldre diskurser där specialpedagogiska åtgärder definieras som åtgärder riktade till enskilda elever.

En ytterligare orsak till fördröjningen kan vara den ambivalens som präglar special- pedagogiken. Specialpedagogik är inte helt enkel att definiera och specialpedagogiska

verksamheten präglas av olika perspektiv på hur och vilka åtgärder som ska sättas in (Persson, 2019; Björck-Åkesson & Nilholm, 2007; Nilholm, 2007). Avsaknaden av specialpedagogen i skolans styrdokument bidrar till osäkerhet om specialpedagogens roll inom organisationen och kan orsaka bristande kunskap om uppdraget.

Som tidigare konstaterats har de politiska intentionerna inom skolpolititiken historiskt förflyttats mellan olika specialpedagogiska perspektiv och kan bidra till arbetsgivarnas osäkerhet kring det specialpedagogiska uppdraget. Dessutom finns det en konstaterad problematik inbyggd inom utförande av skolans mål att ge en likvärdig utbildning anpassad efter de individuella behoven genom motsättningen mellan intentioner med höga krav och ramar i forma av begränsade resurser som de flesta skolor brottas med (Nilholm, 2007). Kommunalisering, fria skolvalet och New Public management har ytterligare komplicerat situationen. Ofta är får de långsiktiga åtgärderna i ett förebyggande syfte stå tillbaka för kortsiktiga lösningarna på akuta problem. Den här problematiken har försvårat för

arbetsgivarna att tolka examensordningen och specialpedagogiska åtgärder. En ytterligare faktor som påverkar tolkning av uppdraget är det faktum att diagnoser inneburit möjligheter till ökade resurser (Giota & Emanuelsson, 2015).

Studien visar att arbetsgivarnas krav och förväntningar i platsannonserna har förskjutits under den aktuella perioden. I början av perioden har den undervisande uppgiften stort fokus och det

71

förväntas att specialpedagogen skall ansvara för undervisning, enskilt eller i mindre grupper. Under tidsperioden sker det en förändring mot skolutvecklande uppgifter, åtgärder som riktas till alla skolans elever, samtidigt som undervisningsuppdraget fortfarande finns kvar i

platsannonserna. Det innebär att inkluderingsuppdraget förväntas uppfyllas.

Förskjutningen mot de skolutvecklande uppgifterna medför att krav och förväntningarna allt mer under tidsperioden kommer överensstämma med examensordningen. Det innebär att arbetsgivarens intentioner under tidsperioden kännetecknas av att specialpedagogen förväntas arbeta med det deras utbildning syftar till. De utbildningspolitiska idéerna under perioden är mer svårtolkade där olika faktorer pekar på en ambivalens mellan de olika specialpedagogiska perspektiven. Det kan vara en orsak till att många arbetsgivare är osäkra på om det är en specialpedagog eller speciallärare de vill anställa. Slutligen konstateras att arbetsgivarens tolkning och makt över specialpedagogens uppdrag påverkas av faktorer som delvis här- stammar utanför skolans verksamhet.